Nekromanti Speltråd Zombies i Bergsfors

[Recca]

Nicola:

Medan Jesper försöker lösa zombieproblemet på femtonde våningen har Nicola letat upp en smörgås som hon sniffar misstänksamt på. Hon har vid det här laget lämnat rummet med patienten som är i smärta och som antagligen väsnas alldeles gruvligt över detta faktum. Nicky tömmer en cola-burk som hon funnit i personalrummets kylskåp. Klunk, klunk, klunk. Sen hugger hon in på mackan, slafs slafs. Sträcker ut handen mot pappersrullen och kladdar på den. Hittar en Loka i kylen och öppnar den; PSSSSH!

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Rutger

"Du ville ha bomber, skjuter du på dessa får du en rolig reaktion."
Rutger börjar rota där bak igen men säger sedan
"Var inte för nära bara."

"Jag är ledsen, men du misstar mig för någon som kan skjuta. Jag måste vara för nära, annars missar jag"

Fan nu börjar det bli allvar igen och det knyter sig i bröstet. Jag kontrollerar att magasinet i min pistol är fullt och spanar ut genom bilfönstren. "Det var en jävla massa zombies i centrum tidigare. Minns du Rugge? Det kan bli för många för oss att köra igenom"

Rädslan växer i mig och för att distrahera mig själv börjar jag tänka på trevligare saker. Som hur jag ska förföra Lunde. Hon är faktiskt en riktig lite godbit, och inte så lätt att få på fall som jag trodde. Det är jag nästan tacksam för. Jag gillar en utmaning. En utmaning som Nicky. Nicky är mitt Everest, men hon är inte här. Men Lunde duger så länge. Jag väntar bara på rätt tillfälle nu. Lite dåligt samvete har jag. Hon är fin Lunde. Jag kanske rent av blir kär i henne, men jag vet hur snabbt det går över. Det är inte för mig.

Jag kan nästan höra djävulen, han som bor i mig, skrockar belåtet någonstans i bakhuvudet. Bara inbillning förstås.

 

[Anchorman]

Jesper, Jimmy, Bengt och Nicola

Muttern flyger iväg och träffar rutan. Jesper hör medan han står med ryggen mot dörren hur "folk" rör sig på andra sidan. Efter att ha väntat en liten stund kollar Jesper fram igen.
Zombierna har nu samlat ihop sig i en klump, två till har även tillkommit i gruppen.
Axel smyger sig upp bakom Jesper och säger.
Tänkte du kunde behöva min hjälp.
Han kollar ut genom dörren även han.
Japp du behöver definitivt min hjälp.


Lars kommer in i samma rum som Nicola, tar även han en Loka och sätter sig på en stol vid andra änden av rummet.
Jag kan nog inte göra så mycket mer för att hjälpa till. Farsan löser det nog. Tror aldrig vi presenterades ordentligt, Lars heter jag. Du verkar ju ha koll på det mesta. han sneglar på den nytvättade katanan och fortsätter.
Har du nån plan för hur vi ska ta oss upp, samma väg igen eller nån annan idé?


Ambulansen

Ambulansen har nu bara ett par hundra meter kvar till polisstationen.
Synen är absolut inte positiv, kvinnan överdrev inte för fem öre, det är verkligen zombies överallt.
Hundratals zombies har samlat på Kungsgatan där polisstationen ligger.
Så vitt de tre kan se så finns det inga tecken på några människor någonstans här.
Ett fönster på polisstationen som vetter mot gatan har en röd tröja som hänger ut.

 

[Cissi]

"Det var en jävla massa zombies i centrum tidigare. Minns du Rugge? Det kan bli för många för oss att köra igenom"

Jag väjer för ännu en bil som bestämt sig för att parkera tvärs över vägbanan och sneglar på Lollo när han tar fram pistolen och plötsligt saknar jag Jesper, Axel och Jimmy. Jag har sett dem slåss, jag vet att vi kan skydda varandra, men de här två... jag vet inget om dem. Jag ångrar att jag inte tog med mig Jesper och Jimmy istället, hoppas att de mår bra. Jag fokuserar på vägen, håller så hårt i ratten att knogarna vitnar men svajar inte på väghållningen. Morgan hade varit stolt. Morgan...

"Här körs inte igenom, här körs runt! Rutger, du måste vara beredd med dörrarna när jag säger till!"

Jag slår på abulanssirenerna, så att poliserna ska höra att vi kommer och göra sig beredda.
Till Lollo,
"Var beredd att hålla i dig och snälla, skjut mig inte med den där."

 

[Recca]

Nicola:

"Klättra." Min blick är trött men ögonen ändå klara. Jag vet hur jag tänkt mig det här. "Behöver bara ett rep och nåt jag kan använda som änterhake."

 

[Laowai]

Spoiler

Jesper, Jimmy, Bengt och Nicola

Muttern flyger iväg och träffar rutan. Jesper hör medan han står med ryggen mot dörren hur "folk" rör sig på andra sidan. Efter att ha väntat en liten stund kollar Jesper fram igen.
Zombierna har nu samlat ihop sig i en klump, två till har även tillkommit i gruppen.
Axel smyger sig upp bakom Jesper och säger.
Tänkte du kunde behöva min hjälp.
Han kollar ut genom dörren även han.
Japp du behöver definitivt min hjälp.

Jesper nickar välkomnande åt Axel och flinar.

"Fint att ha dig här mannen" Viskar Jesper åt honom och armbågar Axel lite grabbigt.

"Aight, jag tänker såhär. De står ju rätt nära klungade nu, så jag drar av två skott, och försöker ta så många av dem jag kan. Sen laddar jag om, och du håller borta de som försöker ta sig in under tiden. Är du med?"

Axel nickar.

"Fast Jesper, det är en skitdålig jävla idé."

Han ser allvarligt på Jesper

"Den där skrammelpinnen kommer att locka hit varenda jävla zombie inom hörhåll."

Jesper nickar, och öppnar dörren lite mer på glänt.

"Vi får hoppas att det inte är så många då. Vi behöver komma åt grejjerna här inne för Jimmys skull. Om vi inte får ut den där jävla kulan kommer han att dö av blodförgiftning."

Jesper siktar in sig på först den ena gruppen, och sedan den andra, och övar in rörelsen han kommer vara tvungen att göra ett par gånger.

"Håll för öronen."

Jesper siktar in sig igen, andas ut, och kramar avtryckaren.

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Det är till och med värre än vad jag hade föreställt mig. Som att helvetet öppnat sina portar. Män, kvinnor, barn och åldringar. Där ett gäng tonårstjejer som snubblar fram i höga klackar de inte längre behärskar, där en Lattepappa med en tom babybjörn-bärsele på magen, där en liten en med en heliumballong knuten runt handleden där en... Och där en...

"Här körs inte igenom, här körs runt! Rutger, du måste vara beredd med dörrarna när jag säger till!"

Jag slår på abulanssirenerna, så att poliserna ska höra att vi kommer och göra sig beredda.
Till Lollo,
"Var beredd att hålla i dig och snälla, skjut mig inte med den där."

Min röst går upp en oktav eller två. Eller mer:
"Skjuta? Vadå skjuta? Vi kan fan inte skjuta oss genom det där! Det är ju en hel jävla legion!" Lugnar ner mig en aning: Kan vi inte locka bort dem på något sätt: få dem att jaga oss" Slippa skjuta...

 

[Cissi]

Lunde

Jag stirrar ett ögonblick på Lollo när hans röst går upp i falsett och gosskörsbilder glider genom mitt huvud.
"Som sagt, skjut inte mig om du ska skjuta nått. Håll i dig nu!"

Jag kör upp mot polisstationen med full fart, trycker gasen i botten samtidigt som jag hårt drar i handbromsen. Min ögon glittrar, en hand på ratten, kinderna hettar, djup koncentration. Däcken skriker när Pärlan svänger runt sin egen axel i en fin handbromsvändning, knappt har vi hunnit runt innan jag lägger en arm om ryggstödet på Lollos stol och tittar bakåt ut genom gluggen genom skåpet därbak, ömsom tittande i backspeglarna som är kvar, lägger i backen och så fullt ös igen.
"Rutger!! Är du med??"

 

[Feuflux]

Bengt

Jesper och Axel (den sistnämnde hade jag fullkomligt glömt bort att han var med oss...) fixar skalpell och grejer.
Lars och Nicola är nåt rum bort (jag utgår från att Lars letade upp henne). Bengt får ett kort anfall av barnbarnslängtan igen, men om Lars får till nåt där så kommer säkert de flygande grisarna förbi snart.

Och här står jag och väntar på utrustning för att kunna behandla en man jag inte kännt i många minutrar för en skottskada, ihop med en vakt jag inte känner igen från min tid som anställd här. Vilket för den delen inte är ett dugg konstigt, jag höll mest till på bottenplan när jag inte var ute.

Jag riktar mig mot Mohammad.
- Lars har både ett gevär och en pistol nu, och han kan vad jag vet inte hantera någotdera. Ifall våra vänner en trappa ner behöver hjälp, kan du hantera ett skjutvapen?

 

[mårten1]

Rutger

När Lollo säger att han inte kan skjuta tar han tillbaka syrgastuberna... går ju att tejpa dit sina egna bomber men då kommer det smälla rejält, så han lägger upp dem på båren och slänger fram silvertejpen och lådan... tejpar inget nu.

När de ser polisstationen och den röda tröjan tar Rutger upp mobilen igen, han lade aldrig på och säger in i den.
"Vi är här nu, vi backar mot er så ta er ut snabbt som bara den."
Samtidigt låser han upp dörren och väntar på att se poliserna och för att släppa in dem. Brännaren är nära, sprejburken lika så och om det skulle behövas ligger defibrilatorn där och han kan snabbt göra två kraftigare bomber. Han håller tummarna för att de ska komma ut snabbt.

 

[Anchorman]

Sjukhuset

Lars nickar sakta med huvudet på Nicolas förslag om klättring. Han kollar på hennes hand och fortsätter.
Så fort farsan har fixat, Jimmys axel, för det var så han hette va? Så borde du låta han kolla på din hand, han kan säkert fixa till något.
Under tiden vila här, så går jag och letar efter något rep.
Lars reser sig och dricker upp det sista ur sin Loka och börjar gå ut ur rummet.

Mohammad kollar lite oroligt på Bengt när han frågar om skjutvapnen.
Nja, jag är ingen expert på det direkt. Men visst behövs det så rycker jag in.


Axel klämmer åt runt handtaget på sitt svärd lite hårdare. Det är nu det gäller, det är en smart men samtidigt korkad plan, men det finns ingen tid att diskutera, Jimmy tvekade inte att springa ut och rädda Jesper och Lunde så Axel ska inte tveka nu att göra det som krävs för att rädda Jimmy.

Jesper springer ut och skjuter sitt första skott som träffar i ryggarna på gänget som står samlade där muttern landade.
Två zombies ramlar av det första skottet, men en av dem blev bara träffad i ryggen och börjar resa sig igen.
Andra skottet blåser av huvudet på ytterligare en av zombierna, haglen sprider sig och träffar en annan i axeln som gör en vändning på ett halvt varv innan den faller i backen.

Axel som ändå tänker att skotten lockar till sig varenda zombie på den här våningen gör ett skrik som påminner om bromsande tåg när han slänger sig på den zombien som börjat resa sig upp.
Hugget sitter perfekt i huvudet, men svärdet fastnar i huvudet och paniken infinner sig när han inser att han inte har något vapen kvar.
Panikartat kastar han sig bakåt men upptäcker till sin förskräckelsen att den kravlande zombien med det skadade benet tar tag i hans ankel med hans utsträckta arm.
Jesper! Hjälp mig för fan!


Ambulansen

Däcken skriker och ryker när Lunde svänger och backar den gamla ambulansen mot polisstationen. Zombies är överallt och dem slänger sig mot bilen.
Två zombies kastar sig upp på huven när bilen backar och slår vilt mot rutan som sakta spricker mer och mer.
Bilen står nu där den ska.
Lunde ser i backspegeln hur fönstret öppnas och en kvinna ställer sig redo att hoppa ner.

Plötsligt slås Lundes sidoruta sönder av en zombie med halva ansiktet avbitet. Zombien sträcker sig in och försöker få tag på Lunde.
Ambulansen är helt omringad av zombies...

 

[yjoben]

Jag måste ha en kniv säger Erdan till Steve.
Det måste finnas en kniv inne på Bennys fisk..
Vi försöker ta oss in dit för att få tag i en passande kniv.
Därhär är helt sjukt Steve, varan har orsakat detta, hur långt breder det ut sig. Hoppas mor och far är okej.

 

[Cissi]

Ambulansen

Däcken skriker och ryker när Lunde svänger och backar den gamla ambulansen mot polisstationen. Zombies är överallt och dem slänger sig mot bilen.
Två zombies kastar sig upp på huven när bilen backar och slår vilt mot rutan som sakta spricker mer och mer.
Bilen står nu där den ska.
Lunde ser i backspegeln hur fönstret öppnas och en kvinna ställer sig redo att hoppa ner.

Plötsligt slås Lundes sidoruta sönder av en zombie med halva ansiktet avbitet. Zombien sträcker sig in och försöker få tag på Lunde.
Ambulansen är helt omringad av zombies...

Lunde

Jag får panik i blicken och kastar mig mot bältet, fumlar med spännet och får upp det, mer tack vare vana än tur och allt jag tänker på är att komma bort från vad det än är som kommer in genom rutan. Jag vrider mig ur bältet som en orm och kastar mig med ryggen mot motsatta sidan i bilen. Jag hamnar i Lollos knä och försöker nästan klättra upp i hans famn medan jag panikslaget sparkar mot zombien med fötterna. Tack och lov för kängor.
"LOLLO!" skriker jag panikslaget.

 

[Laowai]

Spoiler

Axel klämmer åt runt handtaget på sitt svärd lite hårdare. Det är nu det gäller, det är en smart men samtidigt korkad plan, men det finns ingen tid att diskutera, Jimmy tvekade inte att springa ut och rädda Jesper och Lunde så Axel ska inte tveka nu att göra det som krävs för att rädda Jimmy.

Jesper springer ut och skjuter sitt första skott som träffar i ryggarna på gänget som står samlade där muttern landade.
Två zombies ramlar av det första skottet, men en av dem blev bara träffad i ryggen och börjar resa sig igen.
Andra skottet blåser av huvudet på ytterligare en av zombierna, haglen sprider sig och träffar en annan i axeln som gör en vändning på ett halvt varv innan den faller i backen.

Axel som ändå tänker att skotten lockar till sig varenda zombie på den här våningen gör ett skrik som påminner om bromsande tåg när han slänger sig på den zombien som börjat resa sig upp.
Hugget sitter perfekt i huvudet, men svärdet fastnar i huvudet och paniken infinner sig när han inser att han inte har något vapen kvar.
Panikartat kastar han sig bakåt men upptäcker till sin förskräckelsen att den kravlande zombien med det skadade benet tar tag i hans ankel med hans utsträckta arm.
Jesper! Hjälp mig för fan!

Jesper tar hagelgeväret och springer fram till zombien som sträcker sig efter Axel och stampar med full kraft sina tunga arbetskängor rakt över zombiens nacke.

Zombiens nacke knäcks med ett ljudligt, och vidrigt krasande, och Jesper vänder sig mot Axel.

"Ställ dig bakom mig förihelvete! Jag tänker inte låta dig bli som de där!"

Jesper ställer sig mellan Axel och de kvarvarande zombierna, och försöker ladda om sitt hagelgevär så fort han kan.

"Jag kan bli biten igen, det kan inte du. Våga inte vara en jävla hjälte Axel. VÅGA INTE!"

 

[Cassius]

- GE MIG SPRIT! DET MÅSTE FINNAS LÄKARSPRIT! GE MIG MORFINBAS ERA JÄVLA FITTOR!

 

[mårten1]

Rutger

Man gör en enkel plan, men kan zombisarna följa den, nej självklart inte!
Rutger ser en ensam zombi som närmar sig dörren. Han tar ett djupt andetag och slänger upp dörren så hårt han kan i ansiktet på zombin som flyger bakåt. Dock verkar detta dra till sig lite uppmärksamhet men med brännaren i handen och sprejflaskan gör han svepande manövrar för att försöka göra ytan bakom ambulansen fri för dem att hoppa in och rakt in i bakdelen på ambulansen. Elden fattar tag i en del zombis som börjar springa runt som i panik och lyckas tända eld på ännu mera zombis men han lyckas få en liten fri yta samtidigt som stanken av bränt kött börjar osa bakom ambulansen.

Skit, jag startar en stadsbrand går genom huvudet på Rutger men nu gäller det bara att få in dem och åka så fort det bara går, vi får väl hoppas på regn eller nåt.

 

[Feuflux]

Bengt hör skottlossningen som bara måste komma från Jespera håll. Helvetet.

- Nicola! Lars! Se vad det är som händer!

Jag försöker hålla still en inte alltför munter Jimmy.
- Finns det nån sprit i krokarna, frågar jag Mohammad. Och då menar jag inte handspriten som finns på alla toaletter här. Nåt drickbart.

 

[Cassius]

Spoiler

Bengt hör skottlossningen som bara måste komma från Jespera håll. Helvetet.

- Nicola! Lars! Se vad det är som händer!

Jag försöker hålla still en inte alltför munter Jimmy.
- Finns det nån sprit i krokarna, frågar jag Mohammad. Och då menar jag inte handspriten som finns på alla toaletter här. Nåt drickbart.

- JAG KAN DRICKA DEN SKITEN, DET ÄR INTE FÖRSTA GÅNGEN!

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Plötsligt slås Lundes sidoruta sönder av en zombie med halva ansiktet avbitet. Zombien sträcker sig in och försöker få tag på Lunde.

Med Lunde i knäet sträcker jag fram pistolen mot zombien och skjuter så att den numer helt ansiktslösa fasan sjunker ihop utanför bilen. Och med ens lossnar den spärr som hållit mig tillbaka. Jag fortsätter att skjuta zombie efter zombie på extremt nära håll genom vindruta och sidofönster, alla som kommer nära. Min Sigsauer har varit i polisens tjänst i snart ett årtionde; den har varit med om otaliga tillslag och arresteringar och till och med en rånarjakt, men aldrig förr har den varit så talför och det den säger till våra angripare är: DÖ!

DÖ! DÖ! DÖ! DÖ! DÖ! DÖ! DÖ! Ett monotont upprepande av denna enda stavelse tills den helt har tappat rösten. Ett enda ord, bara detta enda ord, ingen som helst variation i dess svada, men auktoriteten i dess röst kan ingen ta miste på. Den får överstar och Generaler med stjärnor på sina axlar att rodna i skam.
Och zombisar att falla till marken i lydnad och DÖ!

 

[Björn den gode]

Mormor Ganja
Oj oj oj, det här var värre än jag trodde. Verkar ju nästan vara någon epidemi det här. Tänk för en gångs skull så hade det varit praktiskt om man varit en av dom där affärssnubbarna med en sån där bärbar telefon. Så vad göra nu, det är typiskt att man ska vara så fruktansvärt ensam. Det är i vart fall ingen idé att försöka klättra ner på den här sidan muren, men dom där på andra sidan verkar inte ha märkt så mycket, kanske om man klättrar ner försiktigt försiktigt. Och sen då? Fast vänta här känns inte bättre, det är ändå rätt otrevligt med en massa människor som försöker bitas. Så Mormor kliver över muren och börjar sen långsamt, långsamt att ta sig ner på marken.