Lunde/Sam
Jag lyfter på huvudet och ser mig omkring i det mörka trapphuset. Det är fullt med folk, överallt. Var kom alla ifrån?
Rutger: "Ok, vi försöker hitta en buss eller liknande och hämtar Morgan tillsammans. Inga gör något överilat eller försöker spela hjälte så ser vi alla till att komma tillbaka."
Lollo: "Jag har väl fan inte tänkt spela..."
Danne: "Asså bussgaraget ligger ju inte allt för långt bort, några kvarter eller så."
Jesper: "Andrea sa till killen i källaren att släcka ner allt och fly med viruset. Vi måste hindra honom"
Bengt: "Vart han i källaren nu tänkt fly med sitt virus. Han kommer inte ut ur staden om det inte kommer en helikopter till honom också [och här kanske Bengt kan få en liten resumé av tak-läget så Feuflux slipper låtsas att han inte vet längre] och enligt den knockade skurken där uppe så finns fet fler skurkar i stadens zoo. Så gissningsvis försöker han ta sig dit, om han inte blir uppäten på vägen.
Det här är Birgit. Hon har tvingats jobba åt skurkarna och hennes familj sägs hållas fången vid zoo't, och om vi är intresserade av att försöka stoppa det här vansinnet borde vi nog försöka ta oss dit.
Umm... tycker jag då. Vad tycker ni?"
Någon som ropar: "Rutger! Sista chansen nu är det någon som ska med?"
Felicia: "Va? Vad menar han hade vi inte bestämt att Anna, och Nicola skulle åka med?"
För mycket information! Vad händer egentligen? Vem fan är Andrea? Vad är det för prat om Zoo? Och vem ska med vart? Det slår mig som en blixt. Helikoptern! Någon ska med helikoptern! Lollo vill att jag åker. Jag kan inte åka! Jag måste hämta Morgan! Han är arg för att jag slog honom... fan, jag slog honom. Jag kan inte titta på honom. Skammen bränner i mig och jag kan inte riktigt tänka klart. Men jag vet att jag inte kan åka.
"Jesper!" Säger jag högt. "Jesper borde åka. Han har viruset i sig men är immun. Jesper..."
Jag reser mig upp och går upp för trappan från där hans röst kom ifrån. Lite skakig men beslutsam. Jag kan inte åka! Jesper tar tag i mig och jag tittar upp på honom, sväljer hårt.
"Dom behöver fortsätta jobba med ett botemedel... Du måste åka... Du är nyckeln till allt det här."
Jag snyftar till och slår armarna om honom, han kramar mig tillbaka.
Jesper: "Lunde, jag..."
Jag skakar på huvudet och backar ifrån honom ett par steg.
"Vi måste tänka på våra familjer, Jesper. Vi måste rädda dom som finns kvar. Sigurd är där ute, ett botemedel är allt som kan rädda honom. Det måste du göra, han är din familj. Jag, jag måste hämta min morbror, han är min familj. Och sen hämtar vi Berits familj och ser till att överleva natten. Okej?"
Jesper nickar, slår armarna om mig.
"Gå nu..." Viskar jag. "Ta med dig Erdan och Steve... Jag tar hand om Axel..."
Jesper skickar över sitt vapen i händerna på Axel och vänder. Jag ser hans svarta siluett gå upp för trappan och känner hur något går sönder inom mig. Jag slår armarna om kroppen och sjunker ned på ett trappsteg, darrar.
Axel: "Ehm... Rutger, kan du be din kompis att försöka se från helikoptern om något fordon lämnar sjukan? Och vart det tar vägen? Kanske bra att få ut den informationen till den andra militären..."