Jag står tyst i några ögonblick och tittar på Jespers ryggtavla. Han verkar inte ha fattat att jag är här. Jag lutar huvudet mot armarna och suckar tyst. Jag vill fölåta honom, visst vill jag. Jag vill känna hans händer mot min hud igen, hans läppar mot mina, men... jag vet att Nicky kommer vara mellan mig och hans händer. Hon kommer alltid vara där. Om vi kommer förbi det? Det vet jag inte nu. Men jag vet att Jesper sett på mig med en blick som fick värme att sprida sig i hela min kropp.
Jag går ner för trappen på tysta steg och sätter mig bredvid honom utan att säga ett ord. Handbredds avstånd, armarna på knäna och händerna knäppta framför mig, tyst tittar jag rakt fram, ut genom fönstret, på den tilltagnade skymningen.
Jag nickar och tittar på honom i ögonvrån. Jag trodde inte att det skulle göra så ont. Jag känner inte ens Jesper, vi har aldrig träffats innan idag. Men när han sa att han legat med Nicky... det var något som gick sönder. Han hade lika gärna kunnat sparka mig magen med sina stålbeklädda kängor. Jag sväljer och blinkar bort tårarna.
Å andra sidan hånglade jag med Lollo i garaget så är jag mycket bättre än honom? Jag suckar.
"Du måste ge mig tid, Jesper... när du berättade..." Jag sväljer igen och drar efter andan.
"... jag trodde att vi... att du..."
Jag klarar inte av att prata med honom just nu. Jag kommer börja gråta. Istället reser jag på mig och lägger en hand på hans axel.
"Vi måste gå tillbaka till dom andra..."
Min röst är stadig, men nästan viskande.
Jag nickar och tittar på honom i ögonvrån. Jag trodde inte att det skulle göra så ont. Jag känner inte ens Jesper, vi har aldrig träffats innan idag. Men när han sa att han legat med Nicky... det var något som gick sönder. Han hade lika gärna kunnat sparka mig magen med sina stålbeklädda kängor. Jag sväljer och blinkar bort tårarna.
Å andra sidan hånglade jag med Lollo i garaget så är jag mycket bättre än honom? Jag suckar.
"Du måste ge mig tid, Jesper... när du berättade..." Jag sväljer igen och drar efter andan.
"... jag trodde att vi... att du..."
Jag klarar inte av att prata med honom just nu. Jag kommer börja gråta. Istället reser jag på mig och lägger en hand på hans axel.
"Vi måste gå tillbaka till dom andra..."
Min röst är stadig, men nästan viskande.
Jag ler lite och följer efter Jesper upp för trappan. Hans hand mot min arm skickade rysningar genom min kropp och en del av mig vilk att han ska hålla om mig... En annan del vill att han inte ska röra mig alls.
Nu är vi på väg tillbaka till de andra... Nicky är där... Jag börjar gå väldigt långsamt genom korridoren... Jag vill verkligen inte träffa henne!
Anna börjat slappna av väldigt mycket mer och det känns för Erdan att hon med tiden troligtvis kommer att bli återställd, han ger Anna en lätt onmfaming för att sedan gå därifrån, under den snabba omfamningen viskar Anna "kom tillbaka snart" Erdan nickar till svar. Erdans mobil har laddat klart och slår in landskoden för Spanien. Hoppas dom är anträffbara, tänker Erdan. På andra sidan luren svarar en kvinna som direkt frågar om Erdan mår bra. Erdan svarar att han når bra fysiskt men att psyket tagit dig en smäll i och med "epidemin". Sen bröts samtalet till Erdans förtret. Han fr ett sms strax efter samtalet då dert står " var försiktg älskade barn" Erdan blir med ens väldigt känslosam och fäller en tår. Han tar sig långsamt med tunga steg tillbaka till Anna och sätter sig hon henne.
Stefan verkar inte bry sig om Mormor Ganjas kommentar om att dämpa sig.
Med ett skutt hoppar han och sparkar till den första zombien som faller med ett duns till marken, med hammaren fortsätter han mot huvudet och zombien säckar ihop där den ligger.
Han verkar inte bry sig om att fler och fler närmar sig utan svingar galet både med hammare och sköld. Det är inte med någon vidare teknik utan ser mer ut som en full viking. Han fortsätter sänka zombies när Mormor Ganja smyger sig bort mot öppningen.
Som tur är verkar zombierna fokusera på Stefan och Mormor Ganja kan smyga bort ganska lugnt.
Dörren är totalförstörd och förklaringen uppenbarar sig omedelbart när en stor skåpbil står innanför.
Den har på något sätt lyckats ta sig in i korridoren fastän utrymmet inte har räckt till.
Tre zombies står helt still vid bakändan.
Det finns ett par dörrar vid sidorna som leder in till patientrum, dörrarna ligger dock ner då dem antagligen har åkt ner när skåpbilen åkte in.
Korridoren fortsätter längre fram och svänger åt vänster. En skylt i taket med en pil visar vart hissarna är.
Resten
Bengt har gått och hämtat lite mer bandage och sprit för att lägga om fler sår om det behövs.
Med rynkad näsa kollar han på Nicolas hand efter han har sytt igen såret på armen.
Nja det där går inte för sig, låt mig lägga om det där för dig.
Utan att vänta på svar börjar han skala av det bandaget som finns där.
Mårten hittar lite nyheter på teven, flera kanaler verkar visa nyheter om Bergsfors konstant men de finns fortfarande de kanaler som visar sina vanliga sitcoms.
Nyheterna han har hamnat på nu visar en helikopterbild över Bergsfors, i hörnet är en bild på någon expert ifrån smittskyddsinstitutet.
Experten säger. Ja vad vi kan se här är en total epidemi utan dess like. Vi har inte sett något liknande förut. Vi har sett några överlevande här och var, många verkar hålla sig på taken.
Nyhetsankaret frågar Men hur kommer det sig att dessa zombies bara står still och inte söker sina byten?
Experten fortsätter Jaså det är zombies vi kallar dem. Det är ett mysterium det verkar som de aktiveras när de ser byten, nästan som en gädda som lurar i vassen. Varför dem inte söker upp nya byten vet vi inte, kanske är dem inte hungriga eller så spelar något annat in.
Nyhetsankaret fortsätter sin utfrågning. Dem överlevande som finns vad ska dem göra?
Experten svarar kort Håll er i säkerhet, hitta en säker plats och sitt där.
När jag ätit mig mätt känner jag mer än tidigare hur svettig och smutsig jag är. "Jag går och duschar och byter om. Axel du håller väl koll på Jimmy" Jag räcker fram Pistolen till Nicky. "Bara sex skott kvar. Använd alla om Jimmy kommer va? Eller (*ler*) du kanske vill följa med?" Jag vänder mig om och går utan att vänta på svar. Jag går i motsatt riktning från där Jimmy är och hittar ett omklädnigsrum med dusch. Jag bryter upp flera skåpluckor med kofoten tills jag hittar en hyfsad uppsättning kläder, hår- och skönhetsprodukter. Sedan klär jag av mig och går in i duschen. Kofoten får följa med.
Jag tar emot pistolen med vänstern, stelnar till vid det plumpa skämtet. Men jag orkar inte bli förbannad för just nu är världen upp och ner. Istället blir jag bara ledsen och känner mig onaturligt sviken.
Ett tag där trodde jag att Lollo gick att lita på, men jag var enfaldig. Han är lika jävla dum som alla andra killar. Jag viker undan blicken, från de smärtsamma tankarna lika mycket som från Lollo själv. Tack smärta för att du inte låter mig gråta. Jag ska bli frisk i armen, i handen, bli stark igen... *Snyft.*
Mormor Ganja
Vänder sig om och börjar vinka åt Stefan, hon tänker då rakt inte skrika, men helvete vad folk ska dö hela tiden då han måste ju fatta att det där inte går bra. När Stefan bara fortsätter att mörsa på som en full viking så suckar hon djupt och tittar mot bilen och korridoren igen. Dessutom så verkar det rätt kört det här, va fan skulle vi till sjukhuset för, nåväl det tjänar ingenting till att vänta, kanske kan använda att jag ändå är så liten till växten numera... tittar mot bilen, mot zombiesarna som står framför och bestämmer sig sedan för att med sats slänga sig och rulla in under bilen, hoppas på att dom inte är så bra på att krypa och sen så fort som bara går ta mig fram på andra sidan bilen. Tänder först ciggen, tar ett djupt bloss inann jag slängen den glödande cigaretten åt sidan och sätter planen i verket.
Jag ler lite och följer efter Jesper upp för trappan. Hans hand mot min arm skickade rysningar genom min kropp och en del av mig vilk att han ska hålla om mig... En annan del vill att han inte ska röra mig alls.
Nu är vi på väg tillbaka till de andra... Nicky är där... Jag börjar gå väldigt långsamt genom korridoren... Jag vill verkligen inte träffa henne!
Jag försöker hitta på en bra bortförklaring för att slippa gå till rummet som jag hör röster ur, samtidigt som jag försöker behålla hållningen. Går förbi en dörr och slänger in en blick i rummet. Jimmy sitter ensam vid ett bord och dricker kaffe. Jag ler och slappnar av lite. Min räddning. Jag kliver in i rummet och går fram till Jimmy.
"Hej." Säger jag mjukt och sjunker ner på en stol. Uppmärksammar bandaget runt hans axel.
"Vad har hänt med dig?"
Det blir en snabb dusch. Jag har svårt att koppla av. Hopp om att Nicky kommer in till mig blandas med skräck för att få sällskap av helt annat slag. Jag drar på mig Jeans och en tajt vit t-shirt, fixar till håret och fyrar av ett leende mot spegeln. Det sitter som det ska. Jag tar en jacka och snor med mig lite mynt. och går tillbaka mot personalrummet.
Det blir en snabb dusch. Jag har svårt att koppla av. Hopp om att Nicky kommer in till mig blandas med skräck för att få sällskap av helt annat slag. Jag drar på mig Jeans och en tajt vit t-shirt, fixar till håret och fyrar av ett leende mot spegeln. Det sitter som det ska. Jag tar en jacka och snor med mig lite mynt. och går tillbaka mot personalrummet.
Jesper möter Lollo på väg in i duschen. Han har äntligen tid och ro att spola av sig allt jävla blod och äckel. Han möter Lollos blick på vägen in i omklädningsrummet, där en hel drös skåp nu står på vid gavel.
'Jävla Lollo alltså, så smaklöst skämt. Märkte han inte ens att jag var ledsen?? Jag visste att det var nått off med den killen första gången jag såg honom. Killar som spenderar mer tid framför spegeln än jag själv går inte att lita på. Först verkar han mån om mig, lägger en varm arm om mina axlar, sen kommer pick-up-linen.'
'Eller är jag orättvis nu? Det är hans stil att skoja sådär...'
Jag blir med ens orolig.
'...Tänk om han bara försökte muntra upp mig genom att låtsas som inget när han såg att jag satt där och var sårbar? Tänk om jag underskattat honom??'
'...Han var ju rätt fin ändå, gav mig pickan som försvar.' Jag drar lite på munnen. 'Tänk om jag skulle gå dit och överraska honom i duschen! Hemska tanke, men ändå. Det lär han ju inte vänta sig.' Jag skrattar nästan till men märker vad jag håller på med och slätar generat ut ansiktsdragen. Bengt har nästan sytt hälften av handen nu och det slår mig att de där pillren jag fick av Mohammed var effektivare än jag märkt innan. Jag återvänder snart till tidigare tankar, till Lollo.
Eftersom jag bara har min sportbh på mig nu och adrenalinet nått noll känns det inte alls speciellt behagligt. 'Mm en dusch' jag formar orden i huvudet men för min inre blick är det inte de heta strålarna vatten som lockar utan Lollo, glansig och vältränad som en grekisk staty. Jag slår bort tanken, fokuserar på värmen som duschen erbjuder...
'När Bengt sytt klart mig går jag och tar en dusch för att värma upp mig,' tänker jag och intalar mig att det är helt oskyldigt. 'Om han är kvar där då så är det inte mitt fel, jag behöver ju en dusch.' Jag ägnar Bengts omsorgsfulla arbete ett otåligt ögonkast. "Är du klar snart?" Eh... "Förlåt, du gör ett skitbra jobb. Tack så mycket. Är det klart snart?" Rösten mjuk, lite skamsen - kinderna hettar.
Erdan tycker det verkar som om Anna mår mycket bättre, och att hon kommer att bli bra en vacker dag. Erdan inser att hans mobil laddat upp säkert 10% iallafall. Han omfamnar Anna. Anna viskar kom tillbaka. Erdan nickar snabbt och går fram till mobilen. Slår in landskoden för Spanien och ringer sin mor.
hru mår du? frågar en len kvinnoröst på andra sidan.
jag lever mamma, men det är tufft.
Samtalet bryts. Efter någon sekund så får Erdan ett sms. Det står : ta hand om dig älskade barn.
Erdan fäller tår för att sedan gå tillbaka till Anna.
Det har hänt så mycket på sista tiden att känslorna inte riktigt har hunnit ikapp. Men nu gör de det. Tanken på att den där byfånen har fått äga Nicky gör mig rasande. Jag håller upp kofoten framför ansiktet på honom.
"Är du tappad eller? Du fick väl med dig Lunde i alla fall" Jag tränger mig bryskt förbi Jesper, men stannar till i dörren och upprepar hånfullt långsamt. "Hallå! Du. Fick. Väl. Med. Dig. Lunde?"
Det har hänt så mycket på sista tiden att känslorna inte riktigt har hunnit ikapp. Men nu gör de det. Tanken på att den där byfånen har fått äga Nicky gör mig rasande. Jag håller upp kofoten framför ansiktet på honom.
"Är du tappad eller? Du fick väl med dig Lunde i alla fall" Jag tränger mig bryskt förbi Jesper, men stannar till i dörren och upprepar hånfullt långsamt. "Hallå! Du. Fick. Väl. Med. Dig. Lunde?"
Rutger hittar lite nyheter på teven, flera kanaler verkar visa nyheter om Bergsfors konstant men de finns fortfarande de kanaler som visar sina vanliga sitcoms.
Nyheterna han har hamnat på nu visar en helikopterbild över Bergsfors, i hörnet är en bild på någon expert ifrån smittskyddsinstitutet.
Experten säger.
Ja vad vi kan se här är en total epidemi utan dess like. Vi har inte sett något liknande förut. Vi har sett några överlevande här och var, många verkar hålla sig på taken.
Nyhetsankaret frågar
Men hur kommer det sig att dessa zombies bara står still och inte söker sina byten?
Experten fortsätter
Jaså det är zombies vi kallar dem. Det är ett mysterium det verkar som de aktiveras när de ser byten, nästan som en gädda som lurar i vassen. Varför dem inte söker upp nya byten vet vi inte, kanske är dem inte hungriga eller så spelar något annat in.
Nyhetsankaret fortsätter sin utfrågning.
Dem överlevande som finns vad ska dem göra?
Experten svarar kort
Håll er i säkerhet, hitta en säker plats och sitt där.
Under tiden som nyheterna går plockar Rutger ner matlådorna och drickan i påsar, stänger sedan av och går till dörren och hör att Jesper och Lunde är på väg upp, han räknar till tio sedan följer han efter och går upp till övervåningen.
Han ser Lunde gå bort mot det andra personalrummet, hon ser annorlunda ut men från hennes hållning att avgöra verkar det inte vara en försämring i alla fall, hon ser mera... rakryggad ut.
Jesper verkar gå bort mot omklädningsrummet och där hör han Lollos röst också men lyssnar inte så noga utan tar med sig matlådorna och drickat till det personalrum han var i förut.
Han går in och rör sig mot kylskåpet och missar lite att Bengt syr ihop Nicolas hand för han nickar och hälsar mot Erdan och Anna, hon verkar bli lugnare i hans närhet. Bra tänker han hon blir förhoppningsvis lite återställd efter detta inferno.
Samtidigt som han försöker göra plats för matlådorna säger han,
"Vi kanske ska försöka tänka ut lite mera vad vi ska göra. Jesper verkar ta en dusch nu men när han kommer tillbaka kanske vi ska försöka organisera oss lite."
rösten låter lite annorlunda men när han vänder sig om ser de att han har bomull i båda näsborrarna som börjar bli lite röda.
Då ser han Nicolas arm och tänker att stridigheterna vid dörren var nog värre än han tänkte sig, dock dog ju faktiskt Lina, han säger till Nicola, "Beklagar sorgen, träffade knappt Lina men hade hoppats hon hade överlevt det här med oss."
Bestämt kastar sig Mormor Ganja och börjar rulla. Zombierna kastar sig mot henne men hon lyckas med nöd och näppe rulla under bilen.
Hon är nu på andra sidan, en av zombierna börjar krypa efter, men det går väldigt långsamt.
Hissen verkar tyvärr vara avstängd, den reagerar i alla fall inte när man trycker på knappen.
Ett trapphus finns alldeles bredvid hissen och en korridoren fortsätter även mot huvudentrén.
Resten
Bengt synar det sista på Nicolas hand och säger. Sådär, då är vi klara här.
Han kollar ut i rummet och säger. Nån mer som behöver hjälp? Ska jag kolla på din näsa Rutger?
Axel fokuserar på pratet om att ta sig upp en våning. Vi har ju fortfarande kortet kvar, det borde väl fortfarande funka, men vi kanske inte vågar gå den vägen. Det gick ju sådär sist...
Steve som har stått tyst mestadels av tiden och kollat ut genom fönstret öppnar nu munnen och säger:
Öööh bara så ni vet, jag tror det smög in en äldre tant i sjukhuset. Hon blev avsläppt av den där snubben.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
