Med en dag fylld av kaos, galenskap, död och sorg så är det något ironsikt över tystheten som nu infinner sig när den lilla elbilen som knappt orkar att köra allihop tyst kör ut ur staden.
Jessica blöder fortfarande och svimmar av då och då, men det verkar som om hon kommer klara sig. Jessica är inte den enda som är skadad, under dagen har alla dragit på sig olika typer av skador, skadade händer, rivmärken på bröstkorgen, bruten näsa och mycket mer. På något konstigt sätt är dem ändå några av de få som har haft tur under dagen.
Det har utan tvekan varit den längsta dagen i allas liv, nya kontakter har skapats och lika snabbt försvunnit.
Nicky, Lars, Axel, Mormor Ganja, Sigurd och många fler är det som har fått betala med sitt liv under dagen. En dag som började som vilken dag som helst och sen tog en vändning på ett sätt inget kunde ha tänkt sig.
Hunger, trötthet, sorg, lättnad, många är känslorna när nu bilen svänger ut mot skogen, på väg mot stugan där förhoppningsvis Jimmy och hans dotter Saga väntar.
I samma skog springer Daniel för allt vad han är värd, han har skakat av sig zombierna men känner sig ändå inte trygg. Till slut tar tröttheten över och han börjar sakta ner, ingen zombie efter sig och ingen Morgan heller.
Morgan kryper bort ifrån zombierna borta vid bygdegården, varje krypande steg känns som ett maraton, en kraftansträngning utan like. Han är redan biten, blodet rinner ifrån både vaden och armen, strålar av smärta skickas ut ur kroppen med jämna mellanrum och hans andning förändras mer och mer. Efter en stund slutar krypandet, ingen energi finns kvar och något annat tar över. Den sista tanken som går genom hans huvud innan förvandlingen är total är på Lunde,Sam, Samantha.
I en sådan mörk dag var hon ljuspunkten, hon offrade sig, riskerade liv och lem för att hitta honom och hjälpa honom.
Hoppas hon fortfarande lever, att hon tar sig härifrån, att hon klarar sig, att hon fortsätter upptäcka världen. Hoppas hon klarar sig.
Bilens färd har nu tagit sig ut i skogen, vägen är skumpig och bilen studsar från höger till vänster, nära att välta flera gånger. Regnet har lättat något och åskan har slutat. Inga blixtar lyser längre up himlen, istället är det månens sken som kastar ett blått ljus över natten. Gruppen fortsätter sin bilfärd i tystnad, istället dras tankarna till alla de som de har mött och även förlorat under dagen.
I en kyrka i Bergsfors sitter en pojke framme vid altaret, allt han har vetat om har vänts upp och ner idag. Han har allt sett människor som goda, givmilda, snälla. Idag har han sett saker som har motbevisat det gång efter gång. Människor som attackerat varandra, skjutit ihjäl varandra, bitit varandra. Efter att ha stått på taket hela dagen och gjort allt han kan för att få folk att lugna ner sig så har han nu gått in. Gått in för att värma sig ifrån regnet och för att försöka förstå.
Han sitter och blickar upp mot korset som hänger längst fram i kyrkan, han har tänt några ljus som står vid sidan och skänker ett flammande ljus över honom och Jesussymbolen.
Dörren dunkar, den har gjort så länge nu, dunkat om och om igen. Det tycks nästan ha blivit kraftigare och kraftigare de senaste minuterna. Kanske är det för att det är fler och fler zombies som vill ta sig in, kanske är det för att gångjärnen nu har börjat släppa och mer och mer ljud kommer in i kyrkan.
Dörren brakar ihop och dem rusar in.
Pojken fortsätter sin bön, sällan har han varit så bestämd som nu, han vet att han kommer komma till en bättre plats, en plats där människor inte dödar varandra.
Fader vår som är i himmelen...
Utanför en verkstad i Tallinge, industriområdet i Bergsfors har flera zombies samlats. Om det är på grund av slumpen eller om det är något annat som lockar går inte att avgöra.
En zombie sticker ut dock, han går mot strömmen, på väg mot verkstaden. Lunkade rör han sig mot det som en gång var hans arbetsplats, ett ställe där alla kände igen honom som Sigurd. Nu skulle nog alla skrika om de såg honom. Han höjer blicken och tittar på den mörka byggnaden som är framför honom. Ett ljud vid sidan fångar hans uppmärksamhet och han och resten av zombierna börjar röra sig ditåt.
Kanske var det slumpen som gjorde att han stod där och tittade på sin gamla arbetsplats, där Axel, Jesper och alla andra stod och bankade och svetsade dagarna i enda. Kanske var det något annat, något minne som fick honom att söka sig dit.
Bilen går långsammare och långsammare, antal passagerare och körningen i den inte allt för bilvänliga terrängen har gjort sitt. Med ett ljud som nästan påminner om någon som gör en lång utandning stannar bilen, några hundra meter ifrån stugan.
Natten är tyst och mörk, zombierna har inte hittat hit och för en av få gånger under dagen infinner sig ett lugn över gruppen.
Daniel fortsätter att spana och lyssna. Han är säker, i alla fall för tillfället. Sakta börjar han gå genom skogen när något plötsligt fångar hans blick, något tändes upp, något stort och högt.
Mohammad andas ut, han är genomsvettig. Länge jobbade han sig för att ta sig in här och sätta igång reservgeneratorn igen. Den brummar igång, Mohammad tvivlade nästan på att det skulle funka, men det gjorde det, sjukhuset lyser igen. Kanske kan det locka till sig överlevande, för inte kan han Steve och den vidriga människan Andrea, en av dem som är skyldig till allt det här. I en dag där så många har dött så lever fortfarande hon.
Steve sitter uppe på sjuttonde våningen, han vet inte riktigt varför, våningen är full av lik och blod och i ett av rummen sitter Andrea fastspänd. Det var ett bra val att hålla henne här sa Mohammad, låt henne få se vad hon har gjort under dagen, alla som har dött idag har varit hennes fel. Hon och Sean och alla andra som gjorde det här viruset, viruset som bara skulle döda dem som ändå skulle döda andra. Ett virus som skulle skydda människor, inte utrota dem.
Steve vandrar runt i labben, nu när ljuset har tänt tar han sig en titt igen, inspekterar allt som finns häruppe, alla hemska men ändå på något sjukt sätt fascinerande saker.
Någonting fångar hans blick, han böjer sig ner och tittar. Ett provrör med någon vätska i, kan det vara viruset? Kanske var det lite kvar ändå.
Han tittar ner på provröret och skakar det lite, kanske är inte idén så dum ändå, någonting gick ju fel men tanken var ju ändå god. Steve stoppar provröret i bröstfickan, det får ligga där så länge.
Gruppen rör sig genom skogen, tröttheten gör varje steg till en utmaning, en säng, en dusch kanske en kall öl och någon god mat. Det är allt dem tänker på just nu, eller kanske inte riktigt allt, bilder kommer hela tiden upp i huvudet. Bilder av en polis som skjuter sig själv i bakändan av en ambulans, bilder på Sigurd som svingar sin yxa för att hålla borta zombies, bilder av Lars som ramlar ihop efter att ha blivit skjuten flera gånger, bilder av Mormor Ganja som sväljer något och ramlar ihop.
Bakom ”Hemkärt” ligger Felicia, Mormor Ganja. Hon är död, men till skillnad från många andra så kommer hon inte resa sig igen.
En underlig figur står ovanför henne, med en konstig rustning och alla möjliga konstiga ”vapen” står han bara där och tittar, han borde aldrig lämnat henne tänker han. Han skulle aldrig åkt iväg med flakmoppen, hon kanske fortfarande hade levt ifall han inte hade övergett henne.
Daniel rör sig genom skogen, han luktar fortfarande kloak och öl och hans ben är trötta. Han kan inte låta bli att tänka på alla som satt där med honom i sjukhuset, och hur dem en efter en försvann.
Daniel kommer fram till en väg, en liten grusväg. Han har varit här en gång förut, många år sedan. Han vet att han kan följa den här vägen till en liten bäck, följer han den så kan han ta sig ut ur Bergsfors.
Sam, Lollo, Sasha, Jessica och Rutger har tagit sig fram till stugan, den är mörk precis som alla andra ställen i natten men det finns en skillnad, på verandan sitter någon ett bekant ansikte ifrån tidigare på dagen.
Mannen höjer sitt hagelgevär och siktar mot de andra.
Rutger hoppar till och något skramlar till i hans ficka, han fångar det precis när det håller på att ramla ut. Botemedlet, eller i alla fall en tillfällig fix, men det kan vara svaret på mycket mer, tillsammans med Jesper så kanske det kan ge ett botemedel för alla dem som har blivit smittade, om nu Jesper fortfarande lever.
Inte långt utanför Bergsfors sitter Jesper i en stol. Enda gångerna han har suttit i en liknande stol är när han har varit hos tandläkaren, men då har han inte varit fastspänd och det har inte varit människor i stora vita kläder och hjälmar som har tagit hand om honom. Det är som något ur en sci-fi film.
Jesper tänker tillbaka på dagen, på Sigurd, Axel och Lunde. Lunde som han kastade bort, för Nicky hennes totala motsats. Undrar hur det gick för Nicky och Lunde och till och med Lollo.
Någonting växer inom honom, han borde vara trött men han är det inte, han borde vara rädd men han är det inte.
Han tittar ner på såret efter bettet ifrån zombien, det som han trodde var slutet men som inte var det, istället kanske det var början på något nytt. Såret har fått en underlig grön nyans, det är antagligen infekterat men det har inte gjort honom svagare, tvärtom.
Han tittar upp på personen som trycker in en spruta i hans arm och han vet att han enkelt skulle kunna slita sig loss ifrån de klena läderarmbanden och slå till honom så att han flyger genom rummet. Han gör det inte utan låter sprutan sjunka in och dra ut blod ifrån honom. Han vet att han inte är den person han var igår, han är någon annan nu. Han skrattar till och får ett brett leende över ansiktet.
Jimmy sänker sitt gevär när han inser vilka det är.
Så ni kom ni med. Jag kanske inte är glad att se er alla, men de är skönt att ni lever. Saga sover så ni får vara tysta när ni kommer in.
De går alla in, äter lite mat, dricker vatten. De säger nästan ingenting nån av dem. Ingenting behövs sägas, allt är redan sagt. De sprider ut sig i den lilla stugan, de kan somna var som helst och de gör det också. Jimmy tar sin plats på verandan igen, vakande över gruppen.
Daniel simmar i bäcken, han ser militären en bit bort men han borde kunna simma här utan att de ser honom.
Vattnet tar honom flera hundra meter innan han vågar ta sig upp. Utmattad lägger han sig på rygg i det daggvåta gräset och blundar. Han lyckades, han tog sig ut ifrån rummet han hölls gisslan i, han tog sig ut ur sjukhuset och han tog sig ut ur Bergsfors.
Sömnen känns som en brefielse efter en alldeles för lång dag.
Jimmy vaknar upp med ett ryck, han orkade inte hålla sig vaken hela natten utan somnade på sin stol på verandan. Sam är den första som tar sig upp och ut genom dörren. Det har blivit morgon nu och utanför stugan står det flera militärfordon.
En man kliver ut ur den främsta bilen, Rutger som nu också har tagit sig ut på verandan känner igen honom, Nitro.
Vi har kommit för att hämta er.
De följande dagarna pratas det mycket om situationen i Bergsfors. Rykten om botemedel lyfter hoppet för anhöriga till alla i Bergsfors. Men forskare lovar inget och de säger att det kan ta månader kanske till och med år innan ett fungerande botemedel tas fram.
För nu så är Bergsfors fortfarande öde, det är få överlevande kvar, så gott som alla har blivit zombies.
Militären håller gränserna och tvingas då och då använda våld för att stoppa zombies. Idag, flera månader senare är fortfarande inget botemedel framställt och i Bergsfors vandrar zombierna runt, inget tecken på svält.
Media kallar Bergsfors för världens största kyrkogård...