Nekromanti Speltråd Zombies i Bergsfors

[yjoben]

Shit, där rann den bägaren över, tänker Erdan.

Vi måste försöka hålla lugnet för att komma vidare. I vrede tänker man inget vidare, muttrar Steve bakom
Erdans rygg

Låter som en vettig idé Bengt! Det känns inte som rätt väg att bara gå fram som en pansarvagn. säger Erdan medan han nervöst hör ekot från slaget mot hissdörren.

 

[Björn den gode]

Spoiler

Rutger

Han tittar upp på den nytillkomne där han sitter på sängen.
"Ja, vi råkade dra till oss lite uppmärksamhet vi inte ville. Rutger föresten, tror inte vi har träffats."
Dock verkar han inte göra något försök till att flytta på sig och vänder sig istället mot Nicola.
"Nicola, bättre om vi spärrar in dem. Med Jespers hjälp borde de kunna fixa ett botemedel snart och då är det bäst om vi dödar så få vi kan." Rutger suckar djupt, "Har inte tillräckligt med folk dött idag?"

Tittar åt hans håll utan att se särskilt mycket i mörkret, "Felicia, nej jag tror inte vi har setts, vill du ha en cigg?"

Stannar upp och kollar lite märkligt på Nicola som plötsligt har ett svärd i högsta hugg, det var inte riktigt det här jag menade med att hon var en kämpe... fast människor upphör förstås aldrig att förvåna, och varför inte, det är säkert meningen att många ska dö. Vänder sig mot Nicola "Ja.. många har dött, men det är inte som att du, jag eller någon annan har haft något val, vad det än är som inträffat så är det inte ditt fel."

 

[Cissi]

Lunde/Sam

"Vi är blinda, men ok. Vet ni vad som händer?"
Hör jag Rutger säga och sen, innan jag hinner svara.

"Verkar som vi är fler människor än vad vi trodde, ska försöka se om man kan få kontakt med dem."

Sen utbryter tumult och walkien tystnar jag stelnar till i steget, tittar skrämt på Bengt och Erdan som dyker upp bredvid mig och öppnar munnen för att förklara läget. Ett läge jag inte har koll på!

"JAG SKA DÖDA ER, JAG SKA DÖDA ER, JAG SKA DÖDA ER!"

Ljudet av Lollos röst och ekande slag av stål mot stål kommer över mig. Jag släpper walkien och springer mot hissarna, vet inte vad jag tänker att jag kan göra men jag måste göra något. Åh, Gud. Jesper och Lollo! Tänk om de där uppifrån...

Jag kommer runt hörner lagom för att se Lollo sänka kofoten, ljuset från min ficklampa faller över honom. Jag flyttar den mot Jesper som backat ifrån Lollo och stirrar på honom med föraktfull blick.

Bakom mig i korridoren surrar walkien till och piper men jag hör inte vad som sägs.
Jag nickar åt Jesper och stryker honom lätt över armen,

"Gå bort till Bengt... Hjälp honom med lamporna i fikarummet."
Han ger mig en kort skeptisk blick men nickar sedan.

När Jesper har gått går jag fram till Lollo, försiktigt smyger jag in min hand i hans och lyfter kofoten ur hans grepp. Lägger en arm om honom och lägger lätt pannan mot hans rygg.

"Det är okej, Lollo. Ta det lugnt... vi löser det här."

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Lunde/Sam
När Jesper har gått går jag fram till Lollo, försiktigt smyger jag in min hand i hans och lyfter kofoten ur hans grepp. Lägger en arm om honom och lägger lätt pannan mot hans rygg.
"Det är okej, Lollo. Ta det lugnt... vi löser det här."

En kvinnas beröring är precis vad jag behöver för att komma ner på jorden igen. Jag vet inte vad som just hände med mig, men jag har inte tid att tänka på det nu.
Jag vänder mig om och tar långsamt tillbaka kofoten från Lunde.
"Jag måste hitta Nicky...Och Rutger"
Jag tar upp ficklampan och går förbi Lunde mot trapphuset. Från himlen ner på jorden och nu?

 

[Cissi]

Lunde/Sam

"Jag måste hitta Nicky...Och Rutger"

Jag släpper motvilligt ifrån mig kofoten och kliver åt sidan men följer efter Lollo och ställer mig framför honom. Tittar hårt på honom.

"Ingen jävla hjälteaktion nu. Vi har kontakt med dom i walkien. Vi behöver en plan innan vi bara rusar åstad som stålmannen... Och ingen går någonstans ensam!"

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

"Jag måste gå till dem Lunde. De kanske inte har något lyse därnere" Jag tränger mig försiktigt förbi henne. "Jo jag vet att Rutger är där och han brukar ha en massa grejer, men... Han är inte skalman!"

 

[Cissi]

Lunde/Sam

"Jag måste gå till dem Lunde. De kanske inte har något lyse därnere" Jag tränger mig försiktigt förbi henne. "Jo jag vet att Rutger är där och han brukar ha en massa grejer, men... Han är inte skalman!"

Jag börjar skratta. Första gången jag skrattat idag förutom det där panikgarvet i ambulansen förut. Det känns skönt.

"Nej, Rutger kanske inte är skalman..."

Jag tar Lollos hand och drar med mig honom in i den mörka korridoren, plockar upp walkien som ligger och blinkar.

"... men det är jag! Kom du ska få se. Och sen så räddar vi dom därnere, tillsammans!"

Jag trycker på walkien.

"Rutger hur har ni det i mörkret?"

 

[Recca]

<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Klicka för att visa.. <input type="button" class="form-button" value="Visa dolt innehåll" onclick="toggle_spoiler(this, 'Dölj innehåll', 'Visa dolt innehåll')" /></div><div class="ubbcode-body"><div style="display: none;">

Rutger

Han tittar upp på den nytillkomne där han sitter på sängen.
"Ja, vi råkade dra till oss lite uppmärksamhet vi inte ville. Rutger föresten, tror inte vi har träffats."
Dock verkar han inte göra något försök till att flytta på sig och vänder sig istället mot Nicola.
"Nicola, bättre om vi spärrar in dem. Med Jespers hjälp borde de kunna fixa ett botemedel snart och då är det bäst om vi dödar så få vi kan." Rutger suckar djupt, "Har inte tillräckligt med folk dött idag?"

</div>

Tittar åt hans håll utan att se särskilt mycket i mörkret, "Felicia, nej jag tror inte vi har setts, vill du ha en cigg?"

Stannar upp och kollar lite märkligt på Nicola som plötsligt har ett svärd i högsta hugg, det var inte riktigt det här jag menade med att hon var en kämpe... fast människor upphör förstås aldrig att förvåna, och varför inte, det är säkert meningen att många ska dö. Vänder sig mot Nicola "Ja.. många har dött, men det är inte som att du, jag eller någon annan har haft något val, vad det än är som inträffat så är det inte ditt fel." </div></div>
Felicia kan i mörkret inte se vilken effekt hennes ord har på mig. Lättnaden som drar över mina spända drag.

Till Rutger: "Du... jag tror att vi borde tysta dem innan fler zombier lockas hit av det här jävla oväsendet... Ibland kanske man måste fatta lite tuffa beslut."
Jag är själv inte medveten om vilken sträng mina ord kan tänkas slå an hos Rutger med tanke på hans tjänstgöring i det militära.

 

[mårten1]

Rutger

-"Källaren"
"Ja, vi var där nere förut och verkade finnas en del där."

-"Vill du ha en cigarett"
"Nej tack, röker inte men tack ändå."

Rutger sitter tyst under tiden och tänker som Felicia pratar och sitter en stund till efter Nicolas fråga. Säger lite lugnt.
"Jag tror inte det behövs, vi har väsnats mer än dem och de har inte kommit upp till oss. Jag tror de bara vet att ljud kommer över dem, inte hur de tar sig hit. Jag tycker vi stänger dörren och är tysta, då kanske de går i dvala igen."

Rutger hoppar till när radion kommer igång igen.
-"Rutger hur har ni det i mörkret?"
"Tjaa, vi har ett litet zombiproblem men vi tror vi kan lugna ner dem."
Han reser sig upp samtidigt som han pratar, han lyckas få igen dörren utan armar eller nåt emellan. Axel verkar ha dragit ut en låda eller liknande och täpper till på andra sidan sängen vilket gör att dörren inte går att öppna längre. Hoppas nu bara att de blir tysta när de inser att de inte kan komma någon stans.

 

[Cissi]

"Tjaa, vi har ett litet zombiproblem men vi tror vi kan lugna ner dem."

"Okej, gå ut i trapphuset och vänta på mig. Jag ska ordna lite ljust åt er och sen så ska vi tydligen rädda er."

Jag drar med mig Lollo in fikarummet där Anna fortfarande sitter. Jesper är här, Erdan, Bengt och Mohamed och Steve. Shit vad folk!

"Okej, killar. Ingen tid att förlora nu!"

Jag pekar på strålkastarna.

"Våra vänner i trappen behöver ljus. Hjälp mig placera ut dom här i trappen. Bengt, förbered första hjälpen, Lollo, beväpna dig, Jesper stanna här med Anna så länge. Erdan och Steve... se till att ingen kommer ner från våningen ovanför och överraskar oss. Ni får vakta. Mohamed är med er."

Jag skjuter ner fälgkorset i byxlinningen, hänger på mig verktygsbältet och tar motorsågen i ena handen och en strålkastare i den andra.

"Hepp, hepp!"

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

LARS: Är det mörkret eller är jag osynlig tänker Lars och viftar lite med pistolen " Ähum okej Lunde, vi håller koll på de där uppe"

Jag ler för mig själv samtidigt som jag önskar att den där pistolen var i mina händer. Jag ser inte fram emot att gå i närstrid med kofoten. Det känns så brutalt. Jag undrar om Lunde har använt sin motosrsåg.
"Okej Lunde, men de är femton våningar ner. Vi kan inte lysa upp hela trapphuset härifrån. Dags att gå"

 

[Cissi]

" Ähum okej Lunde, vi håller koll på de där uppe"

Jag rycker till och snurrar runt mot Lars.

"Lars, stanna här med Jesper och Anna." Jag drar fram en walkie till ur fickan och ger den till honom och vänder mig mot Mohamed.

"Du har en egen va? Alla är på kanal två, se till att tala om för oss om det händer något."

"Okej Lunde, men de är femton våningar ner. Vi kan inte lysa upp hela trapphuset härifrån. Dags att gå"

Jag vänder mig mot Lollo och ler, pekar på den andra strålkastaren.

"Kom igen nu programledarn, låter nästan som om du tror att jag aldrig utfört en räddningsaktion på ett mörkt sjukhus under en zombieapoklayps förut!"

Jag ler men inser att jag egentligen är så jävla rädd för mörkret i korridoren och i trapphuset att jag skulle vilja krypa ihop i soffan bredvid Anna och blunda. Men nu måste vi samla ihop oss.
Jag kliver ut i korridoren, lägger upp motorsågen över axeln igen och håller ficklampan med den handen. Drar ett djupt andetag och börjar gå bort mot trapphuset.

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Till Lunde: "Vänta! Om zombisarna dras mot ljuset kan hela trapphuset fyllas av 15 våningar med zombies. Sluta leka Mona Lisa och säg vad planen är!

 

[Cissi]

"Vänta! Om zombisarna dras mot ljuset kan hela trapphuset fyllas av 15 våningar med zombies. Sluta leka Mona Lisa och säg vad planen är!"

"Vi kommer få jobba oss nedåt en våning åt gången och de där nere kommer få jobba sig uppåt en våning åt gången. Planen är att säkra varje plan, låsa dörrarna från trapphusen in på avdelningarna så att vi får en säker väg. Vi ska både rädda dom där nere och se till att vi inte är låsta på det här planet."

Vi kommer ut i trapphuset och jag lägger ner alla grejer på golvet. Pekar på en strålkastare och rycker plötsligt till.

"Börja med den där!"

Jag vänder på klacken och springer tillbaka in i korridoren med endast ficklampan i handen. Efter mindre än en minut är jag tillbaka.

"Jimmy lämnade den här!"

Jag ler brett och räcker över studsaren till Lollo.

"Den stod i fikarummet."

Sen börjar jag montera fast strålkastarna på trappräcket med hjälp av buntbanden.

 

[Anchorman]

Första våningen

Axel flåsar fortfarande efter problemen med dörren. Bankandet fortsätter men blockaden verkar funka och de kommer nog inte kunna ta sig ut. Axel säger
Ett problem mindre men vi behöver få ljus, vi kanske kan fixa någon fackla eller nåt.
Fast hur vi ska hitta något i det här mörkret är ju en annan fråga.
Han börjar söka sig mot andra sidan korridoren med armarna utsträckta framför sig.
Ögonen har vant sig lite vid mörkret nu så det går att se bättre men fortfarande bara några meter framför sig.

Sextonde våningen

Steve har nu placerat sig vid dörren till våning sjutton för att hålla koll på om någon dyker upp.
Han inser dock att det hade varit bra att ha något skjutvapen men väljer att inte säga något. Att ha Mohammad på sin sida gör situationen något lugnare.

Lars och Jesper sitter i fikarummet med Anna, Jesper låter sitt gevär vila i knäet. Han är fortfarande misstänksam på allt som händer, forskarna vill ha honom det vet han, men hur långt kommer de att gå för att få honom.
Kommer de skjuta ihjäl alla för att få tag i honom? Det är inget Jesper vill ha på sitt samvete.
Han väljer att hålla sina tankar inombords och inte dela med sig av dem.

Lars fingrar på sin pistol, han hoppas innerligt att han inte behöver använda den på någon annan människa. En zombie är en annan sak men en levande människa, nej det vill han inte göra, en människa är fortfarande en människa även vad den har gjort för fel.

Anna har verkligen gått inombords sedan ljuset släcktes, redan innan var hon tagen av alla situationer under dagen, men det här var verkligen droppen som fick bägaren att rinna över och nu sitter hon helt still med knäna mot bröstkorgen och bara stirrar rakt fram.

 

[Björn den gode]

-"Vill du ha en cigarett"
"Nej tack, röker inte men tack ändå."

"Det är aldrig försent att börja" följt av ett ljud som kanske är ett skratt kanske är en harkling. "Så vad är situationen nu, ni är ett gäng personer där uppe och så kom ni hit för att hämta mig? Hur visste ni att jag var här? Och varför skulle det finnas ficklamport i källaren, har ni varit där förut? Jag måste säga att även om det här med zombies är väldigt märkligt så är hela den här situationen också väldigt märklig. Är det förresten något problem i hela landet eller bara här, ni som har sån där telefon man bär med sig, vad har folk sagt?"

Hela långa harangen sägs tydligt men tyst och i mörkret så är det väldigt svårt att veta ifall mormor vänder sig till någon särskild, och hon gör inte heller direkt några pauser för att invänta svar.

Men så till slut tystnar hon "Ja, herre gud, inte var det det här jag drömde om på botaniska i morse." Suckar lite, och tänder en ny cigarett från sitt till synes outtömliga paket i väskan.

 

[mårten1]

Rutger skrattar till på kommentaren om att det aldrig är försent att börja, men låter henne fortsätta.

"Vi visste att du var här för en kille såg någon på moped och såg dig springa in i sjukhuset så vi tänkte försöka få upp dig. Källaren har vi varit i förut, en kvinna vid namn Lunde hittade strålkastare där nere men de är på sextonde våningen nu."
Rutger börjar röra sig försiktigt mot trapphuset eftersom Lunde verkade vilja att de skulle dit.

"Än så länge är det bara Bergfors, polisen har spärrat av staden i förhoppning att hålla det så."
Efter någon meter vänder han sig mot Axel
"Lät som Lunde hade någon plan om ljus, hoppas bara det inte är något galet."

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Jag tar geväret Lunde räcker fram. Geväret Jimmy tänkte skjuta mig med lite tidigare idag. Jag ser inget magasin. Är det bara ett skott eller? Efter att ha fumlat lite med geväret det inser jag att jag behöver hjälp. Jag går till rummmet där Jesper sitter. Fyra skott och ett i loppet säger han kort och mimar hur man gör mantelrörelsen. Jag skyndar mig tillbaka till trapphuset. Jag har kofoten i kogret tillsammans med de sista två pilarna, men jag lämnar bågen i personalrummet. Det blir för mycket att bära allt.

 

[Cissi]

Jag riktar stålkastaren nedåt i trapphuset och trycker på den. Den blinkar till och ett vitt sken faller ned för trappan.
Trycker in knappen på walkien.

"Rutger, börja jobba er uppåt. Se till att dörrarna på varje plan är låsta, vi behöver trapphuset fritt om vi behöver en snabb reträtt."

Vänder mig mot Lollo, tittar sedan på sågen. Den får stanna här. Känner igenom verktygsbältet, fint, alla grejer finns här. Nu gäller det.

"Jag kommer låsa dörrarna allt eftersom vi går nedåt, du måste täcka mig. Redo?"

 

[Iskaral]

"Jag kommer låsa dörrarna allt eftersom vi går nedåt, du måste täcka mig. Redo?"

Jag ler mot Lunde medan jag tar de första stegen nerför trappan "Let's roll"
Jag går före ner till nästa våningsplan och försöker spana både in på våning 15 och nerför trappan mot nästa våning. Om allt går väl fortsätter vi på samma sätt neråt, våning för våning.