Nekromanti ***SPOILER*** KOPPARKRONAN

[Cosmo Spex]

Försökte hitta något skrivet om det här i någon tidigare tråd utan framgång, sorry om jag upprepar något gammalt.

Jag har nu tagit mig an Kopparkronan och ska strax starta med Väktarens Vrede. Något som slår mig är att alver figurerar öppet redan ifrån start. Jag har alltid tänkt mig att Symbaroums "elaka" och mystiska alver ska hållas på. Bygga upp spelarnas förväntningar, låta dem höra historier om expeditioner som bla bla bla.

Känns lite synd att bränna det krutet redan i introduktionsäventyret. Det finns så mycket att hämta i det mötet menar jag, så dramatiskt sett så hinner ju inte spelarna med. Hela Järnpakten-biten känns jättespännande i övrigt.

Är det någon som tänkt likadant eller har några synpunkter?

 

[Moberg]

Jag tänkte lite samma när jag spelledde kopparkronan, men det är ett ganska kort möte och man kan såklart få alverna att framstå som väldigt mäktiga och mystiska. Efter första mötet kommer det ta ganska lång tid innan spelarna stöter på alver igen, så minnet av de mäktiga alverna i bergen kommer hänga kvar ett bra tag.
Mycket hänger med andra ord på hur du målar upp dem, det behöver inte nödvändigtvis vara dåligt. Men jag förstår din oro. Vill du kan du ju även byta ut alverna mot ett band med barbarer som letar efter sina tabubrytande bröder.

 

[Cosmo Spex]

Funderade på att byta ut dem mot mänskliga medlemmar ur järnpakten. På så vis är scenen intakt. Utan att spoila alv-grejjen.

Det handlar också litegrann om att jag är väldigt förtjust i den här typen av alver. Brukar ofta spela alver så fort jag kan och blev först lite besviken på Symbaroum för att de hade flyttat dem från RP till SLP så att säga. Men efter att ha lärt känna världen litegrann tycker jag att det är ett genidrag från Järnringens sida. Något nytt. Och mörkt. Bort ifrån plastig hollywood fantasy.

Vi får se hur jag gör.

 

[Ydram]

Fast jag tycker det är ganska bra att alverna dyker upp. Alver är ju bara farliga och mystiska om du vet om dem. Och om spelarna bara har fått höra Off att det finns alver så blir det inte riktigt samma sak. Däremot så måste man kanske inte presentera dem som kobolder. Själv försöker jag göra dem så mystiska och farliga som möjligt medans ändå behålla deras roll i äventyret. Det jag störde mig mest i Det Förlovade Landet var att:
1: Det hade inget med Davokar att göra. Så andra gången jag spellede så körde jag på att de vandrade Tistla Fäste -> Karvosti. Mycket bättre. Det är där alver ska vara.
2: Att de är skrivet i äventyret som ganska dumma. Hoppa på en stor karavan med 2 personer? Nej, det känns både dumt och ovärdigt alverna. Första gången så gjorde vi det. Alven i Baigorn-formen tog sig faktiskt fram, medans den andra blev nedskjuten direkt. Andra gången så blev det ingen strid.
Om det däremot skulle ha blivit det så skulle jag låtit dem vara några fler och/eller låtit dem köra lite hit-and-run attacker. Så att SLPs faller döda ner till höger och till vänster tills de konfronterar dem eller ger upp. Det känns värdigare.

EDIT:
Borde man skapa en tråd där man diskuterar hur man spelleder Alverna bra? Jag skulle gärna diskutera dem mer...

 

[God45]

Gör inte alverna till Mary Sues. De behöver inte vara mäktiga eller ninja flippa som Legolas. Nej, vad du vill göra är att göra alverna till "The other" så kraftigt du kan. De tänker inte som människor, de visar helt fel känslor, de äter obehagliga saker och de stirrar på spelarna på sätt som inte är hälsosamma. Beskriv hur de skapar en uncanny valley effekt på avstånd genom hur de rör sig och hur deras kroppar är formade. På nära håll bör de utlösa full arachnid respons.

 

[Ydram]

Nja, det är inte supermäktiga eller ninja flippiga jag är ute efter. Bara att spelarna upplever att de är farliga. Du har en bra poäng med att göra dem till "The Other". Jag skulle nog dock inte välja att porträttera dem riktigt på det sättet. Att de inte tänker som människor, absolut. Resten vet jag inte om det är nödvändigt.

Det jag är ute efter med alverna är att de ska kunna vara lite av en boogeyman. När du sätter din fot på alviskt område så måste du vara försiktig annars kommer du aldrig levande ut. Att se en alv på avstånd ska vara förknippat med fara. Gärna utan att visa dem direkt.

Det här blev nu bara ett koncept jag kom på i skrivandes stund. Tecken i naturen och ljud.
Jag tänker mig här "The Wild Hunt", att när du är upptäckt och har skymfat alverna så utser de dig som ett byte. Helt plötsligt måste du fly hals över huvud genom skogen med hundratals alver bakom varje träd som är ute efter dig. Så att när spelarna hör dessa signaler så ska de känna skräck.
Samma sak om du utses som deras fiende. De skickar dig någon på samma sätt som Hästhuvudet i Gudfadern användes. Alternativt som The Black Spot i Pirates of the Carribean.

Båda har fördelen att de förbli mystiska samt att det kommer bli en rädsla för det okända då spelarna och deras karaktärer vet att nått kommer att hända, men inte vad.

 

[God45]

Nja, det är inte supermäktiga eller ninja flippiga jag är ute efter. Bara att spelarna upplever att de är farliga. Du har en bra poäng med att göra dem till "The Other". Jag skulle nog dock inte välja att porträttera dem riktigt på det sättet. Att de inte tänker som människor, absolut. Resten vet jag inte om det är nödvändigt.

Det jag är ute efter med alverna är att de ska kunna vara lite av en boogeyman. När du sätter din fot på alviskt område så måste du vara försiktig annars kommer du aldrig levande ut. Att se en alv på avstånd ska vara förknippat med fara. Gärna utan att visa dem direkt.

Det här blev nu bara ett koncept jag kom på i skrivandes stund. Tecken i naturen och ljud.
Jag tänker mig här "The Wild Hunt", att när du är upptäckt och har skymfat alverna så utser de dig som ett byte. Helt plötsligt måste du fly hals över huvud genom skogen med hundratals alver bakom varje träd som är ute efter dig. Så att när spelarna hör dessa signaler så ska de känna skräck.
Samma sak om du utses som deras fiende. De skickar dig någon på samma sätt som Hästhuvudet i Gudfadern användes. Alternativt som The Black Spot i Pirates of the Carribean.

Båda har fördelen att de förbli mystiska samt att det kommer bli en rädsla för det okända då spelarna och deras karaktärer vet att nått kommer att hända, men inte vad.

Grejen här är att det inte är det okända alls. Alltså, jag är rädd för de alverna på samma sätt som vad som fyllde mig med hat, fruktan och avsky i D&D 4 över allt annat var Eladrin. För de bara dyker upp och då är det att springa för de kommer mörda dig. Teleporterande motherfuckers...

Det är vad man skapar med alver som du beskriver dem. De är inte ett dugg annorlunda än ett annat monster förutom att de är extra irriterande. Det här är vad man gör i Warhammer Fantasy med skogsalverna, men det är så att när man får en ensam och man bryter hans knän med en påk så är det extra tillfredställande. Men det blir aldrig läskigt eller obehagligt.

Vill du ha alver som annorlunda eller läskiga måste du gå jäkligt långt är min poäng. För jag har sett en jävla massa alver. Bara.. Alla versioner. Och det här är inte på långa vägar första gången alverna ska vara läskiga, okända eller främmande. De är för det mesta inte det i alla fall.

Så vill man ha det här som en grej (man borde inte valt att göra det med alverna egentligen skulle jag vilja hävda för det fungerar inte) måste man gå hårt och man måste gå till ställen folk inte ska tro att man ska gå. Om inte dina alver äter folks skin medan de fortfarande lever kommer du inte ens få dina spelare att reagera. "Alverna är läskiga och okända va? Visst, whatever."

 

[Cosmo Spex]

Har precis startat och efter ett spelmöte har RPs precis besegrat Keler i kvarnruinen. Van-Rogan är på ingång men det är först nästa gång han gör entré. Det innebär att det snart är dags för min "alv-situation". Jag är enig med ovanstående tankar om "the other".

Hur som helst tror jag att jag kommer lita på Järnringen och spela som det står så får vi se hur det utspelar sig. Kanske skräddarsyr striden en aning för dramatik.

I och med att spelarboken innehåller spelabara alver kan väl en tråd bara om spetsöronen vara på sin plats.

 

[Ydram]

Grejen här är att det inte är det okända alls. Alltså, jag är rädd för de alverna på samma sätt som vad som fyllde mig med hat, fruktan och avsky i D&D 4 över allt annat var Eladrin. För de bara dyker upp och då är det att springa för de kommer mörda dig. Teleporterande motherfuckers...

Det är vad man skapar med alver som du beskriver dem. De är inte ett dugg annorlunda än ett annat monster förutom att de är extra irriterande. Det här är vad man gör i Warhammer Fantasy med skogsalverna, men det är så att när man får en ensam och man bryter hans knän med en påk så är det extra tillfredställande. Men det blir aldrig läskigt eller obehagligt.

Vill du ha alver som annorlunda eller läskiga måste du gå jäkligt långt är min poäng. För jag har sett en jävla massa alver. Bara.. Alla versioner. Och det här är inte på långa vägar första gången alverna ska vara läskiga, okända eller främmande. De är för det mesta inte det i alla fall.

Jag håller inte med. Det du föreslår är att man skrotar alverna helt och kör med något helt annat. Visst att man kallar dem det, men de kommer inte vara det annat än i just namnet. Det jag vill att både spelare och karaktärer ska vara rädda för är vad en Alv för med sig, eller vad den innebär. Och jag tror det går alldeles utmärkt.

Och jag tror vi båda har sett väldigt många varianter av alver. Vissa bra, andra mindre bra.

Så vill man ha det här som en grej (man borde inte valt att göra det med alverna egentligen skulle jag vilja hävda för det fungerar inte) måste man gå hårt och man måste gå till ställen folk inte ska tro att man ska gå. Om inte dina alver äter folks skin medan de fortfarande lever kommer du inte ens få dina spelare att reagera. "Alverna är läskiga och okända va? Visst, whatever."

Ehm... Om det är vad som krävs i dina spelgrupper så visst. *backs away slowly*
Skämt å sido. Det tror jag är en onödigt lång väg att gå. Man kan få samma effekt med mindre medel. Jag tänker spontant på Hannibal Lecter, framförallt i serien Hannibal. Där är knappast själva kanibalismen den obehagliga biten, utan hur Hannibal funkar. Och det är bara på en helt vanlig människa vi talar om.

 

[Paal]

God45, har du läst om Symbaroumalverna alls eller pratar du allmänt om alver oavsett spel?

Jag håller med dig delvis om att göra dem annorlunda och oliktänkande, men detta är till viss del redan inbyggt i Symbaroum. I detta spelet är dessutom alver tänkta att vara väldigt olika både psykiskt och fysiskt beroende på vilket stadie i sin livscykel de befinner sig i. De äldre alverna stämmer mer in på dina tankar, medan de yngre mer passar in på "fiende-wood elves"-liknelsen. De riktigt unga är tänkta att vara mer som oberäkneliga småmordiska älvor.

Att alverna skjuter ihjäl dig så fort du vistas på fel ställe är inget mystiskt i Symbaroum, det är hård fakta. Att vissa människor dessutom jagar älvungar för att använda deras organ i dekokter gör sitt till för att spä på fientligheter.

 

[God45]

Ehm... Om det är vad som krävs i dina spelgrupper så visst. *backs away slowly*
Skämt å sido. Det tror jag är en onödigt lång väg att gå. Man kan få samma effekt med mindre medel. Jag tänker spontant på Hannibal Lecter, framförallt i serien Hannibal. Där är knappast själva kanibalismen den obehagliga biten, utan hur Hannibal funkar. Och det är bara på en helt vanlig människa vi talar om.

Alltså, det där med att äta folks skin är inget. Det är en låg base line för vad alver gör i random D&D när jag spelleder. Jag vet inte om det är jag som är för van vid att göra alverna fullständigt omänskliga och kör genomsnittsalverna som om de är från Melnibone... Men jag känner att vad PR:n säljer är: "Alverna är läskiga" och vad som levereras är "Alverna är standardalver från mörkare heroisk fantasy".

Så jag hade gått längre och är inte nöjd med vad jag får utifrån det som utlovats är vad jag säger. Men det betyder inte att inte du kan vara nöjd eller vara mindre äckelmagad än vad jag är.

 

[Opoopo]

Såsom Paal beskriver det så är symbaroums alver mångfacetterade, det för mig gör dem också mer intressanta som SLP:s. Såsom jag spelar dem har vi alver som är väldigt främmande, alver som är sjukt brutala och alver som är mer "mänskliga" och inte alls brutala. Jag tror också att det är i linje med Järnringens vision. Överlag så målar järnringen upp en värld där det finns stort utrymme för nyanser och skillnader inom alla folkslag/grupperingar. Det går som en röd tråd genom i princip alla spelbara eller ickespelbara släkten. För mig skulle det bli lite tradigt om alla alver som spelarna stöter på sitter och äter människoskinn och är allmänt oförklarligt hemska ( inte för att jag tror att du spelleder så God45).

Det finns således inga problem för mig att presentera alverna tidigt såsom i "det förlovade landet" eftersom de nästa gång kanske stöter på alver som är på ett helt annat sätt.

 

[Opoopo]

Svar på fråga i diskussionen om alverna:
Låt dem tro det då? Desto större blir chocken när alverna hämnas. Låt konsekvensen av att de utan eftertanke dräper alverna komma några äventyr senare. För mig blev det såhär: Keri-Las var den ända alven som överlevde. Hon har nu planerat sin hämnd under en längre tid och snart kommer de få möta hennes hämnd...

Du kan ju också undvika den initiala striden. Hungerulven kanske flyr precis när de anländer eller något. Sen kan ju alverna frammana en snöstorm (why not liksom). De syns knappt i snövirvlet, de verkar också vara många fler, på grund av att ett antal vargar följt Keri-las. Deras röster verkar komma från alla möjliga håll när den färdas i vinden, det är ett främmande och vilt språk, som att självaste Davokar följt dem till Titanerna.

Spelarna kanske då väljer att offra barbarerna? Alternativt om de ändå väljer att ta strid så skulle jag slakta de flesta av de andra och göra striden riktigt svår. Kanske ger de då upp och då offrar barbarerna till alverna? Alternativt kanske de vinner men då genom att de flesta i karavanen slaktades för att spelarna skulle envisas med att rädda de två styggelsemärkta barbarerna.

Min poäng är att du kan behålla alverna(jag tycker att det är ett bra sätt att introducera spelarna till Ambria) men att du själv kan göra dem mer skräckinjagande och mystiska om du känner för det.

Det som är spännande för mig i det förlovade landet är valet mellan de styggelsesmittade och alverna, samt valet att stödja skymningsbröderna genom att hjälpa Lestra eller att hjälpa alverna. Det sätter så att säga tonen för den värld järnringen målar upp tycker jag. Det kan också få stora konsekvenser för spelarnas framtid i Ambria tänker jag.

 

[Njord]

En fråga som cirkulerat i mitt huvud angående alverna i Kopparkronan är följande: Alver är, om jag förstått saken rätt, ganska unika för Davokar-regionen. Det borde ju betyda att rollpersoner som just lämnat Alberetors brända jordar aldrig har sett en alv förut. Således borde de ju inte ha en aning om hur farliga alver egentligen är. Detta faktum förtar ju en viss del av dramatiken kring mötet med alverna i Titanerna tycker jag.
Det borde dessutom vara det samma vad gällande resar och svartalfer, en nyanländ ambrisk flykting borde ju inte ha bekantat sig med dessa Davokar-baserade varelser annat än i sagor och berättelser om "Det Förlovade Landet"...Eller?

 

[CapnZapp]

Eftersom alverna som figurerar i introäventyret gör i princip alla fel som finns (vad gäller exempelvis självbevarelsedrift, taktik och diplomati), tycker jag att idén göra dem till alv-allierade är god.

Problemet med mötet i Det Förlovade Landet är att äventyret inte på något vis backar deras sitt beteende och överlägsna attityd. De framstår mer som suicidala världsfrånvända tokstollar, eller närmast drivna av djuriska instinkter eller besinningslöst hat.

Jag förstår att författarna inte vill lägga in en total party kill i första äventyret, och därför gör alverna klart möjliga att besegra.

Men det ligger något djupt antiklimaktiskt över en trio alver som lyckas korsa hela Ambrien och behålla spåret på spejarna, bara för att kasta bort sina liv mot ett gäng spolingar som inte ens är torra bakom öronen.

Hade alverna varit synbarligen påverkade (av korruption, röta eller droger) hade det kunnat frammana en spegelbild av sorgliga alkoholiserade indianer som förirrat sig ut ur sitt reservat, men nu är det helt oförklarligt hur de kan tro sig vara oövervinneliga när de i själva verket kan huggas ner av några få slumpvisa gröngölingar (spelarkaraktärerna på sitt allra första vaktuppdrag).

Gör man då om alverna till mänskliga förbrukningsbara underhuggare som skickas fram av en osedd hjärna blir plotten genast mycket mera trovärdig.

 

[Cosmo Spex]

Tycker CapnZapp är något på spåren. Det är precis de punkter jag hakade upp mig på också. Hela scenen kändes avig och inte så "alvig".

Planen är att spela detta möte nu på Tisdag och jag tror jag kommer ersätta de två alverna till människor istället. Ur Järnpakten givetvis.
Funderar dock på om Hungerulven(Keri-Las) kan fungera som det är. Vad tror ni om det? Är alvliket viktigt? Det skulle kanske fungera fint. En rebell-alv som jagade iväg själv och hade oturen att falla för RPs klingor. Nu har RP sin lilla hemlighet, som de vid ett senare tillfälle när alverna introduceras ( förhoppningsvis då med mer kött på benen ) måste dölja eller åtminstone skämmas för. Något att vara rädd för med andra ord.

Alltså - Behålla alla värden för de två men byta ut dem mot människor. Jag tänker mig att ge dem kläder och utrustning som tydligt bär alviska kopplingar. Förmågor (Hamnskifte) och allt sånt fungerar ju fortfarande. Eller? Kan inte se varför det inte skulle det.

 

[andersb80]

Jag lånar denna tråd för lite tips om kopparkronan.

Vi spelade Symbaroum för första gången igår och spelade igenom Det förlorade landet. Det gick riktigt bra! Otroligt befriande med spelets superlätta regler. Kändes verkligen som man kunde koncentrera sig på stämningen och historien (vi spelar Pathfinder också, så då förstår ni det kändes befriande...)

Nu till min undran, Nästa del utspelar sig ju i Tistlas Fäste. När Det förlorade landet slutade så var RP på väg till Yndaros (huvudstaden - den heter väl så?). Hur har ni andra löst det? Tänkte först att de kunde göra ett besök i huvudstaden först,men samtidigt känns det fel att "bränna av" den staden på det sättet.

 

[Paal]

Pestutbrott i huvudstaden. Håll er borta! Har ni förresten hört om de senaste fantastiska fynden de gjort i Davokar? De där Tistla Fäste-borna lever visst som kungar nu.

 

[Lightshy]

Vi löste det genom att RP'na hade det som mål att ta sig till TF redan från början (av olika personliga orsaker). Så när första äventyret var avklarat snabbspolade vi förbi Yndaros.

 

[andersb80]

Tror jag kommer lösa med det genom att Argasto har ärende i Tistlas Fäste och ber RP om beskydd på vägen dit. Med tillräckligt många daler som betalning så kommer nog spelarna gå med på det förslaget, även om de är rätt peppade på att besöka Yndaros.