Nekromanti [SPOILERS] Hantera spelarkaraktärers död

[holmstrom]

Detta handlar egentligen mer specifikt om tanken på att låta en karaktär som dör fortsätta spelas som odöd. Men då jag själv inte vill att mina spelare skall veta att det är en möjlighet fick jag välja en lite mer diffus titel.

I nya spelarboken finns ju regler för att spela som odöd. Det finns även en förslag på en alternativ regel som låter en död spelare fortsätta spelet som odöd. Det är ju en spännande tanke. Jag spelleder en grupp med fyra mer eller mindre totala nybörjare och självklart kommer frågan "vad händer om man dör?" upp. Jag sade såklart att om man dör så dör man, men det brukar alltid gå att lösa på ett bra sätt med en ny karaktär eller liknande. Standardsvar. Samtidigt har jag i åtanke att eventuellt låta den första som dör vakna upp igen som odöd, speciellt om det är tidigt under ett spelmöte och det skulle vara tråkigt att avsluta/pausa i 1+ timme... men jag är rädd för att det skulle skapa några problem. Det mest uppenbara är att de efter en sådan uppväckning tror att man inte kan dö "egentligen", även fast jag sagt att så är fallet. Det skulle göra dem till mer vårdslösa spelare som inte bryr sig lika mycket om konsekvenser, vilket i sin tur gör rollspelandet sämre i mina ögon. Sedan finns det problemet med att om jag låter en person fortsätta som odöd så kommer de antagligen räkna med att så alltid är fallet, och bli besvikna eller irriterade när deras karaktär dör på riktigt. Alltså att de upplever någon slags godtycklig orättvis bedömning från min sida. Har ni några förslag på hur man skulle kunna hantera det?

Omvänt så kan odödifieringen av en av karaktärerna vara en fenomenal story hook som kastar in spelarna i en helt ny värld med helt nya regler. Detsamma skulle kunna vara sant om en "total party kill" leder till att samtliga vaknar upp som odöda (kan förklaras med att platsen de är på/det som dödade dem har samma effekt på alla spelarna). Plötsligt kommer deras prioriteringar helt bytas - de kan inte längre sikta på att valsa tillbaka in i Tistla Fäste och sätta sig på ye olde tavern utan att genast hamna i trubbel. Kanske blir deras nya mål att söka ett sätt att vända förbannelsen och vakna till liv på riktigt igen - alternativt dö permanent?

Kort och gott skulle jag vilja ha en diskussion om den här möjligheten med er andra SL. Tankar, input och irriterade forumbråk välkomnas.

 

[Mundo]

Okey. Min första spontana tanke är att responsen kan bli konstig om det händer från ingenstans.
Säg exempelet som du just tog upp, att de dör tidigt i äventyret men sen återuppstår. Då hade jag (möjligtvis) fått känslan som spelare att du lät mig leva för vi pallar inte pausa och göra nya karaktärer. Lite som när en spelare trampar i första fällan och omedelbart dör. "Oj, sa jag tjugo skada? Mhm... Vi ändrar det till tolv så du inte dör."

Den känslan kan du undvika, tror jag, om du introducerar konceptet med levande döda på ett sätt som får dem framstå mindre som zombie och mer som fullt medveten och kapabel. Säg att de får i uppdrag av någon att leta upp liket efter deras älskade som försvunnit på platsen X, visar sig vara död men kan "återuppväckas" som odöd. Då introduceras spelarna till konceptet, någon av spelarna kanske till och med överväger risken med att dö för att kunna bli en odöd, etc.

Om vi alla bara spelade "som vanligt", gick in i ett bakhåll men känner att det inte spelar någon roll vad jag rullar, för det är förbestämt att jag ska få nit här och sen förvandlas vi alla till odöda hade jag blivit sne tror jag, speciellt om jag inte varit i kontakt med konceptet förut.

 

[zonk]

Jag tror det måste mejka sens i spelvärlden. Om de är i ett mysko tempel som kryllar av odöda, även odöda som ser misstänkt lika ut förbipasserande bönder, eller tidigare (förhoppningsvis mer misslyckade) äventyrargrupper, ok då är det en sak. Men om det kommer som en blixt från klar himmel utan någon anledning att gå på... ja då är det kanske inte lika kul, och kan ta bort spänningen lite.

Sen som du säger är livet som odöd nog inte mkt att hänga i julgranen alla gånger. Taskigt om man inte kan umgås med folk eller långsamt ruttnar eller får alla djur o barn i panik osv. Eller om man smälter i solen. Traditionellt är det väl en plot hook för en quest att få dö på riktigt eller, om världen är riktigt jävla snäll, återfå sitt gamla liv.

Kul grepp dock. Hade nog dock snarare sett det som ett sätt att sätta igång en unik kampanj eller quest, snarare än nåt att falla tillbaka på när RP dör i tid o otid. Att ta ifrån dem döden är att ta ifrån dem risken, och det blir nog lätt lite tråkigt.

 

[Fridigern]

Jag har gjort sånt, men då har jag låtit karaktären vakna upp ett par spelmöten senare, då det redan finns en ny rollperson. Och det har varit för att en ond nekromantiker jagar dem och fortsätter jaga dem på andra sidan floden Styx för att kunna animera och förhöra dem, så det har varit helt rimligt i spelvärlden.

 

[Mannen i skogen]

Det går ju att prata med spelaren vars rollfigur dör, och se vilket händelseförlopp som låter intressant – ny fräsch rollfigur eller gammal luktande. Och man kanske ska kolla att det är okej för de andra spelarna och deras rollfigurer. Det finns ju en hel del fördomar om vandöda.

 

[Ydram]

Jag har två spelgrupper igång just nu och i båda fallen så har det här med döda karaktärer kommit upp. Genom att de helt enkelt borde ha dött. Typ.

En gång så blev en person dödad redan första omgången, under Det Förlovade Landet. Den personen lät jag bara kort och gott slippa slå dödsslag och återfå livet lite senare. 0 Tål, men inte död. Fungerade bra för samtliga inblandade. Passade samtidigt på att låta Godrai råka ut för samma sak, så att han kan återkomma senare. Det här var dock innan Spelarboken hade kommit ut.

En annan gång med en annan grupp så var det personen som var besatt av Hurian-Lo Apaks ande medans vi var på väg mot hans grav. Lät dem springa på lite Jeziter eftersom vi planerar att spela Väktarens Vrede efter Kopparkronan. Den striden slutade i att den besatta Svartalfen dog. Men jag tyckte det passade bra för storyn att då låta Svartalfen gå vidare i sitt levnadsstadium. I det här fallet bli en Rese. Personen fick alltså göra en ny karaktär, men med mycket av de gamla minnena kvar från tidigare. Så han både dog och överlevde.

Nu senast funderar jag hur jag ska lösa en situation. I slutet på Kopparkronan då Van-Rogan dyker upp, så nedgör de honom utan större problem. De fattar att hans hand är den som låter honom återuppstå hela tiden, så de bränner den tillsammans med hans kropp. Varpå en spelare blir Besatt av honom. Den spelaren har missat senaste spelpasset, och jag funderar vad Rogan kan ha gjort. Jag är benägen nämligen att låta honom göra nått riktigt elakt, för att hämnas och för att skaffa en ny kropp på något sätt. Ett förslag som jag har är att Rogan dödar den besatta karaktären, varpå den karaktären återuppstår som en Odöd. Varpå Rogan hittar en annan kropp att besätta mer permanent.

Så kortfattat säger jag väl egentligen: Lär känna dig själv och dina spelare. Hitta bra lösningar som för storyn vidare. Lösningar som alla accepterar. Jag kan säkert tänka mig att det finns flera spelare som skulle känna sig snuvade om de inte fick dö som reglerna spelade ut sig. Andra kan nog tycka det är roligt att man fortsätter med samma karaktär men med stora ändringar. Svartalfer blir Resar/Troll. Folk blir Odöda. Andra mirakulöst tillfrisknar men med svåra skador, som tex amputerade lemmar eller förevigt halt.

Så bara man pratar med sina spelare om hur de vill göra så tror jag inte döden behöver sätta stopp för bra spel. Det kan säkert berika det.

 

[God45]

Om möjligheten finns att göra döda karaktärer till odöda bör den inte hållas i händerna på spelledaren. Ge spelarna artefakten eller formeln som gör det och låt de använda den om de vill. Att göra någon odöd via GM fiat är ok om du telegraferat det i förväg, går folk iväg för att slåss mot vampyrer så vet de vad de riskerar.

Den största poängen jag måste framhålla här är följande: Gör du någon odöd när de dör via GM fiat MÅSTE du ge de andra spelarna en odöd existens om de vill ha den när deras karaktärer dör. Att göra annorlunda är inte upplevd orättvisa utan straight up faktisk orättvisa.

 

[.113]

Det här med timing är bra också, 2 av 5 dog när vi körde en grupp och när de samlades runt den enas kropp, som hade tydligt dödliga sår, så tvärvaknade hon (en liten deal med en dödsgudinna typ) varpå gruppen skrek och var ungefär 1 sekund ifrån att döda henne igen.

Tänkte bara förvarna Det är inte alltid en grupp som inte är beredd på det är vänligt sinnade till den nyligen uppstigda

 

[pappa]

Tänk också på att det, rent fluffmässigt, inte behövs några avancerade ritualer eller artefakter för att väcka en person till vandöd. Det sker av sig självt då och då, utan något tydligt mönster, syfte eller uppenbar logik. Någonting håller på att hända med världen, någonting allmänt dåligt.

 

[Cake]

Jag har ett problem som tangerar detta ämne, men feel free att ta bort det om det är för OT.
Det är nämligen så att en av karaktärerna i gruppen jag spelleder har satt sig ordentligt i klistret, han är svartkonstnär som har bråkat med stadsvakten i Tistla Fäste, blivit infångad av Skymningsordern och sedan dödat en av sagda svartkappor i deras eget kloster.
Jag har, i min mening, varit tydlig med att han sätter sig själv mer och mer i skiten , och kanske borde tagga ner eller tänka på flyktvägar om han vill öka karaktärens chanser för överlevnad.
Men han tycker ändå att karaktären borde ha en chans att överleva, och här uppstår ju således ett problem, då jag vill ha nöjda spelare samtidigt som jag vill att visionen med kampanjen ska vara true.
Jag arbetar på ett par eventuella möjligheter till lösningar, men jag undrar om det är någon av er som får någon idé till hur jag kan ge karaktären en chans till räddning, utan att det blir super deus-ex med en auto-räddning från random SLP

 

[God45]

Jag har ett problem som tangerar detta ämne, men feel free att ta bort det om det är för OT.
Det är nämligen så att en av karaktärerna i gruppen jag spelleder har satt sig ordentligt i klistret, han är svartkonstnär som har bråkat med stadsvakten i Tistla Fäste, blivit infångad av Skymningsordern och sedan dödat en av sagda svartkappor i deras eget kloster.
Jag har, i min mening, varit tydlig med att han sätter sig själv mer och mer i skiten , och kanske borde tagga ner eller tänka på flyktvägar om han vill öka karaktärens chanser för överlevnad.
Men han tycker ändå att karaktären borde ha en chans att överleva, och här uppstår ju således ett problem, då jag vill ha nöjda spelare samtidigt som jag vill att visionen med kampanjen ska vara true.
Jag arbetar på ett par eventuella möjligheter till lösningar, men jag undrar om det är någon av er som får någon idé till hur jag kan ge karaktären en chans till räddning, utan att det blir super deus-ex med en auto-räddning från random SLP

Lyssna på mig nu, för det här kommer vara hårt. Döda honom som en hund. Du har varnat honom. Sätt honom i en cell, låt honom rollspela sin flykt och om han begår ett enda misstag så dödar du honom som en hund i en fight med karaktärer som är monstruösa.

 

[.113]

Lyssna på mig nu, för det här kommer vara hårt. Döda honom som en hund. Du har varnat honom. Sätt honom i en cell, låt honom rollspela sin flykt och om han begår ett enda misstag så dödar du honom som en hund i en fight med karaktärer som är monstruösa.

+1 på det. Får man varningar och skiter i det, då har du redan varit snäll ju. Jag säger inte att jag inte hade spelat som honom, det är mycket möjligt, men jag hade förberett mig å hade tänkt att jag får skylla mig själv om jag dör. Allt har konsekvenser annars är det inte roligt spela. Men, så klart, autodöda han inte. Släng på han 200 soldater eller vad de nu är från skymningsordern och överlever han så låt honom. Det är väl en på miljonen eller nått så ganska bra chanser om man räknar med liftarens guide till galaxen mått.

Fördelen är att nästa gång spelaren sätter sig i en liknande situation kommer denne ha en flyktväg + bli jäkligt nöjd när den kommer undan med det!

Annars lär du bara spelaren att denne kommer komma undan med allt.

 

[God45]

+1 på det. Får man varningar och skiter i det, då har du redan varit snäll ju. Jag säger inte att jag inte hade spelat som honom, det är mycket möjligt, men jag hade förberett mig å hade tänkt att jag får skylla mig själv om jag dör. Allt har konsekvenser annars är det inte roligt spela. Men, så klart, autodöda han inte. Släng på han 200 soldater eller vad de nu är från skymningsordern och överlever han så låt honom. Det är väl en på miljonen eller nått så ganska bra chanser om man räknar med liftarens guide till galaxen mått.

Fördelen är att nästa gång spelaren sätter sig i en liknande situation kommer denne ha en flyktväg + bli jäkligt nöjd när den kommer undan med det!

Annars lär du bara spelaren att denne kommer komma undan med allt.

Och lyckas han ta sig ut därifrån? AWSOME!!! Då är han motherfucking Hercules och förtjänar att vara super cool.

 

[.113]

Och lyckas han ta sig ut därifrån? AWSOME!!! Då är han motherfucking Hercules och förtjänar att vara super cool.

Precis!

 

[Cake]

Tack för feedbacken, jag ska ta den i åtagande!

 

[God45]

Tack för feedbacken, jag ska ta den i åtagande!

Vad planerar du att göra? Berätta när du har bestämt dig

 

[Cake]

Fortfarande oklart, men jag återkommer med domen