Nekromanti Spoilers! Problem med synen på välden.

[Styrman]

Är det fler än jag som drabbats av att spelarna har en syn på världen och det som händer som gör dem svåra att styra in på äventyren i kampanjen. Hade jag startat en spelgrupp idag hade alla varit tvungna att spela ambriska utforskare (eller barbarer uppväxta i Ambria). Självklart med olika bakgrunder men de skulle behöva ha ett hjärta till Ambria och ett sug för att utforska allt de springer på.
Nu har min spelgrupp blivit Ambria-skeptiker som ser alla fraktioner som fienden. Ingen är trogen ens sin bakgrunds fraktion och alla de möter behandlar de som fienden och tror att alla är bara ute efter att döda dom. Det gör det väldigt svårt att få dem att hooka på krokar man slänger ut. Att de så tidigt som i VV får träffa alverna och blir varse att de gör detta för dem rubbade totalt mystiken och den rädsla för alver som de borde ha. Helt plötsligt tyckte hela gruppen att alverna ät de vettigaste och de vill inte rör något i skogen längre. Helat skulle de inte vilja gå in i Karvosti nu när vi ska spela finalen av HH. Jag fick lov att använda alverna för att motivera dom med att ”hitta vägen till Symbar innan fel personer gör det”. Nu när vi snart styr skutan mot Yndaros och Prios pass så blir det svårt då alvernas roll försvinner en stund. Hur ska jag få dit dem? Hur ska jag få dem att inte misstro alla? Varför ska dom över huvud taget bry sig?

 

[Platon]

Ska man spela Törnetronenkampanjen (och det ska man ju om man spelar symbaroum) är detta en jätte-issue och ngt järnringen borde lägga supermycket krut på att förklara redan i grundboken om de släpper en second edition.

Gruppen behöver inte vara trogen drottningen, men det måste finnas en viss riktning och ett starkt sug att gå åt ett visst håll. Krokarna in i SAMTLIGA äventyr egentligen bygger på det, så en grupp murder-hobos som stryker runt funkar inte.

Med det sagt är ju järnpakten en arbetsgivare som möjligen är lite "frånvarande" men ändå god som någon i ditt fall. Se till att en person får järnpaktsringen från "vilddjurets märke", eller ta och svär in hela bunten som järnsvurna. Och låt sedan Teara-Teana, Malahai eller Elori vara deras guiding light. Det går nog att kroka RP igenom samtliga delar av TT på detta vis (in i karvosti innan någon annan hinner före, översätt tavlan innan onda krafter gör det före, följ spåren till symbar och se till att inga andra röjer dess hemligheter före osv osv).

Lite så har det blivit i vår grupp. Vi spelar lite stadsäventyr i Yndaros nu som förberedelse inför Slocknad stjärna -igår började vi "att kväva facklan". I min grupp är det en bortbyting och en kraftigt civiliserad barbar som har slagit upp en vildmarksbutik som heter "Vildbanes hemligheter" men som i smyg fungerar som en rekryteringsbas för att sätta upp en autonom järnpaktcell i yndaros.

 

[Styrman]

Ja det hade fungerat men gruppen är tyvärr splittrad och endast en vill bli järnpakts medlem. Två vill bli vredesgardister, en vill hämnas sin familjs mördare som han tror är drottningen med allierade, en vet inte vad han vill. Hahaha. Sån jävla soppa. De kommer ha två möjligheter inför söndag. Försöka kontakta Storhövdingen men får istället en audiens med hans son. Han kommer be dom gå in bakvägen och sedan ge avmålningen av stentavlan till drottningen som fredsgåva. Om de ej gör det kommer Marvello och Lindra möta dom på vägen ut med ett helt kompani. De blir fängslade och får helt enkelt förhandla sig ur det hela. Om allt skiter sig där så hjälper Fru Vearra från Vearras utpost dem att fly (en är allierad med henne) och de är således efterlysta i hela riket.

 

[God45]

Om du vill hålla dem på järnvägeb hade jag talat med dem på en meta-nivå och gjort det klart att kampanjen håller inte för så här mycket rollspelande.

Annars hade jag övergivit kampanjen och gått till stället där spelarnas handlingar för dem.

 

[Rangertheman]

Att de tycker alverna i Tusen tårars sal verkar vettiga behöver inte betyda att alla alver är det. Ge dem rejält med alvstryk och vill du att de ska bli lite mindre Ambria-skeptiska kanske en ambrisk fraktion kan rädda dem?

 

[Styrman]

Om du vill hålla dem på järnvägeb hade jag talat med dem på en meta-nivå och gjort det klart att kampanjen håller inte för så här mycket rollspelande.

Annars hade jag övergivit kampanjen och gått till stället där spelarnas handlingar för dem.

Hela idén är att spela kampanjen för min del. Jag har på meta nivå sagt till dom några gånger att om de väljer att skita i alla trådar och inte hittar på drivkrafter att hoppa på spår som läggs ut framför dom så kan deras karaktärer pensioneras och vi kan sluta spela så kan en annan spelgrupp få spela kampanjen istället.
Jag överväger att ta ett snack mellan HH och SS och förklara att de kan välja mellan att tänka om sin karaktärs drivkrafter eller skapa nya karaktärer.

 

[afUttermark]

Jag tycker oxå detta är ett stort problem med köpe-kampanjer. Att man inte får reda på slutet redan i del 1 så man vet vad spelarna ska sträva mot. För att göra kampanjen rättvisa så är det bästa att vänta till alla delar släppts och sedan köra en mastodont-jävla-kampanj med gubbar som nästintill är skrivna för att passa in och bli huvudaktörer i sagan.

Annars tycker jag lite som God45. Offra sig för gruppen och köra på dit spelarnas handlingar för dem om man inte kan få dem att styra om sina agendor till kampanjspel.

 

[Rangertheman]

Jag tycker oxå detta är ett stort problem med köpe-kampanjer. Att man inte får reda på slutet redan i del 1 så man vet vad spelarna ska sträva mot. För att göra kampanjen rättvisa så är det bästa att vänta till alla delar släppts och sedan köra en mastodont-jävla-kampanj med gubbar som nästintill är skrivna för att passa in och bli huvudaktörer i sagan.

Jag vet spelgrupper som gör nya rollpersoner för varje ny del i t.ex. Törnetronen. Det är egentligen en rätt bra lösning för att kunna ge maximal spelupplevelse. För egen del skulle jag kunna göra så men för övriga är nog utvecklingen av gruppen och rollpersonerna viktigare. Samtidigt startade vi vår senaste grupp när tre delar hade kommit ut, så förutsättningarna är goda för att de ska passa in även i kommande delar.

 

[Styrman]

Jag kommer använda ena karaktärens pakt med Spindelguden för att plantera drivkrafter och motivation hos honom. Då kan man bara säga ”du vill verkligen följa upp detta. Varför vet du inte men känslan är överväldigande”

 

[Bifur]

Spontant känns det som att problemet är mer att RPna är disparata, med motstridiga drivkrafter än att de har fel drivkrafter för kampanjen. Jag ser flera bra krokar i det du skriver. (Bara som parentes: Olika agendor i olika grupper i Järnpakten, Tharaban som möjlig uppdragsgivare etc.) Men det är klart, att går inte RPna ihop så spelar det mindre roll. Kanske är det den diskussionen ni ska ha? Kanske måste spelet fortsätta runt vissa RP medan andra får pensioneras?

Sen håller jag i allmänhet med om att kampanjens ansats helt klart funkar bäst om RPna är "ambriska lycksökare" men det finns fortfarande utrymme för annat (men som alltid kräver det extra input av SL)

 

[Styrman]

Ja efter mycket funderande idag så får jag ta ett snack efter avslutat HH och se om de kan enas om ett gemensamt mål. (Självklart öppet för hemliga personliga mål om de klarar av att spela ut dessa på ett bra sätt).

 

[Platon]

Ja, well, som många konstaterat (och du själv) så verkar ju problemet inte vara "problem med syn på världen" utan att dina spelare inte har ngt gemensamt mål. Det problemet hade ju kunnat uppstå i vilken RPG-värld som helst: vill spelarna inte samma sak så är det svårt att få dem att agera gemensamt. Jag har bett mina spelare formulera ett gemensamt mål, nedskrivet, och när dom når det får dom xp-bonus. Det håller dem fokuserade på en metanivå. Dessutom har de nedskrivna personliga mål också, som ger en liten mindre xp-bonus när de uppnås. Inser mer och mer hur otroligt viktigt det är att lägga in sådant redan vid karaktärsskapandet.

 

[Necross]

[SPOILERS TÖRNETRONEN] Jag måste tyvärr hålla med. Nu spelade vi iofs Kopparkronan med samma rollpersoner innan Väktarens vrede, men det finns något skevt med att låta gruppen träffa alverna så tidigt. Det hade varit mer intressant att suga på den karamellen och låtit gruppen har lite andra, olika motiv i kampanjens första hälft, för att sedan ställas inför rejäla bryderier med att välja sida senare. Det finns visserligen, precis som Rangerthaman säger, olika fraktioner inom varje större fraktion, så man kan göra det intressant ändå, men det är lurigt om gruppen väl valt sida för "snälla alver-fraktionen" mot ALLA andra.

 

[Styrman]

[SPOILERS TÖRNETRONEN] Jag måste tyvärr hålla med. Nu spelade vi iofs Kopparkronan med samma rollpersoner innan Väktarens vrede, men det finns något skevt med att låta gruppen träffa alverna så tidigt. Det hade varit mer intressant att suga på den karamellen och låtit gruppen har lite andra, olika motiv i kampanjens första hälft, för att sedan ställas inför rejäla bryderier med att välja sida senare. Det finns visserligen, precis som Rangerthaman säger, olika fraktioner inom varje större fraktion, så man kan göra det intressant ändå, men det är lurigt om gruppen väl valt sida för "snälla alver-fraktionen" mot ALLA andra.

Jag rekommenderar att låta Alverna ha kort ton mot rollpersonerna och ge dom känslan att de är övermäktiga. Var stenhård på slutet när de får gåvorna. De som svarar fel på frågan blir totalt ignorerade. Sen inför Häxhammaren kan du låta dem bli attackerade av en grupp alver (ej Theara Teanas) så när de möter de mer agresiva alverna i häxhammaren så har de respekt för dem. Säng även in en alvattack nu under kopparkronan. Kanske en alv lös i Tistlas fäste eller ute vid ruinfältet. Det hade jag gjort såhär i backspegeln.