deusexmatteo
Warrior
- Joined
- 13 Mar 2014
- Messages
- 341
Yes! Nu är vi snart klara med VV tror jag. Vi har hållit på helt sjukt länge tror jag, ingen som var med i början av äventyret är vid liv nu. Men nu har de tagit sig till 1000 tårars salar och sett vad som hänt med Eox, samt fått namnet Ambreagos. Så nu bär det tillbaks till stan, showdown i garveriet och sen slutstrid i slukhålet - kanske.
Ska faktiskt bli otroligt skönt när äventyret är över, vi har spelat det så länge och det känns som det har blivit någonting stelt i bakgrunden under ganska lång tid. Spelarna gillade turen genom Davokar mycket och fick slå massa gånger på slumpmötestabellen.
Bästa mötet var frostljusen. En spelare gick runt, hittade en stentavla som de uttydde ett illavarslande budskap om en plats där Symbaroumska präster offrade barn till urtida gudar. De gick ändå och lade sig, när vaktan fick syn på någonting som glimmade i månljuset - en benknota från en tillsynes självdöd ambrier. Sedan brakade frostljusinfernot loss och de flydde hals över huvud på en hamnskiftad magikers björnrygg.
Väl utanför vallarna kom de ihåg den Tauber-drogade jakaaren de lämnat i lägret. De stod där hjälplöst och kollade på medan deras vägvisare omslöts av en svärm ljuspunkter och försvann ur syne. Nästa morgon hittade de ett kadaver lika fnösktorrt som ett gammalt getingbo.
Ska faktiskt bli otroligt skönt när äventyret är över, vi har spelat det så länge och det känns som det har blivit någonting stelt i bakgrunden under ganska lång tid. Spelarna gillade turen genom Davokar mycket och fick slå massa gånger på slumpmötestabellen.
Bästa mötet var frostljusen. En spelare gick runt, hittade en stentavla som de uttydde ett illavarslande budskap om en plats där Symbaroumska präster offrade barn till urtida gudar. De gick ändå och lade sig, när vaktan fick syn på någonting som glimmade i månljuset - en benknota från en tillsynes självdöd ambrier. Sedan brakade frostljusinfernot loss och de flydde hals över huvud på en hamnskiftad magikers björnrygg.
Väl utanför vallarna kom de ihåg den Tauber-drogade jakaaren de lämnat i lägret. De stod där hjälplöst och kollade på medan deras vägvisare omslöts av en svärm ljuspunkter och försvann ur syne. Nästa morgon hittade de ett kadaver lika fnösktorrt som ett gammalt getingbo.