Nekromanti Spoilers

[Genesis]

Den här posten har en eller kanske flera spoilers. Jag kommer inte att varna innan. Och när jag ändå håller på, känn er fria att spoila vad som helst i tråden utan varningar. Vill ni undvika spoilers får ni undvika hela tråden så kan vi andra tala ostört.

Jag är inte ett troll. Jag har generellt inga tendenser till att trolla folk och jag har lätt att hålla mig i schack i diskussioner. Den enda gången jag blivit varnad under fjorton år på wrnu var när jag och Arvid låtsasbråkade (vi hade gjort upp på förväg att vi skulle göra det. Tror att det var första April eller nå't). Men det är något med folk som ... och här vill jag skriva "gnäller", men jag tänker skriva "klagar", på spoilers, som får det att klia i fingrarna. Jag vill undergräva och göra narr av det. Jag vill låtsas att bli jättearg över att God45 spoilar myten om Orfeus, och Tomatalven spoilar Sagan om ringen i samma tråd. Jag vill skicka privata meddelanden till folk med spoilers i ämnesraden. Jag har hittills lyckats hålla mig hyfsat i schack. Får se om det smäller någon gång.

Varför? Jag är inte helt säker. En del av det är naturligtvis att jag själv aldrig brytt mig. Jag har aldrig fattat vad som är så hemskt i att veta om slutet. Det faktum att forskning tyder på att spoilers faktiskt ökar njutningen och inte alls tar bort något bidrar också. Folk som fått spoilers rapporterar konsekvent en bättre upplevelse än folk som inte fått dem, i flera genrer (http://www.wired.com/2011/08/spoiler...poil-anything/). Jag minns när jag läste Dom Casmurro. Jag pluggade portugisiska och läste den för att den var gratis och anses vara en av de bästa böckerna i den brasilianska litteraturhistorien. Jag började läsa, och tyckte att den var seg. Inget hände ju, bara en snubbe som berättade om sin barndom. Varför var den här så uppskattad? Jag läste Wikipediaartikeln om boken och fick reda på att huvudpersonen skulle komma att misstänka sin fru för otrohet, och vi som läsare kan inte vara helt säkra på om hon verkligen var otrogen eller ej, utan måste dra våra egna slutsatser (där kom spoilern). den vetskapen gjorde boken ohyggligt mycket bättre, för nu kunde jag se alla de små antydningar som författaren strösslade omkring sig.

En annan anledning till att mina fingrar börjar klia är att hela spoilergrejen känns så ... och nu säger jag "gnällig". Jag måste hålla på och skriva runt en massa spoilertaggar och varningar bara för att du inte sett senaste säsongen av Game of Thrones och inte vill veta att okej jag har inte heller sett den senaste säsongen, så jag har inget att spoila här. Dumbledore är bög! Det är ofta en helt disproportionell nerdrage om någon råkar avslöja minsta lilla detalj. Jag skrev att man knappt ser skymten av zombies förrän långt senare än tio avsnitt av GoT, och det var tydligen inte okej. Hur kan detta sabba någons upplevelse? Det känns så långsökt och det känns som något folk bara fått för sig och sedan har det blivit en mem som spridit sig att det är den värsta synden man kan begå på internet. För det är verkligen en internetgrej. Den verkar mer eller mindre ha uppkommit i och med internet. Jag minns i alla fall inget om detta från när jag var en liten parvel, och litteraturhistorien är inte full av folk som aktar sig för att spoila för varandra.

Så det där kände jag att jag behövde skriva av mig om, men jag är intresserad av att diskutera spoilers i allmänhet. Var kommer fenomenet ifrån? Är det bara jag som tycker att det är fjantigt? Är det så att den här tråden kommer att gå helt oläst eftersom ingen vågat läsa den efter min varning i första paragrafen?

 

[pappa]

För mig gör spoilers just det, spoilar, förstör. Överraskningsmomentet är en stor del av upplevelsen och om jag redan på förväg fått reda på att Peter Protagonist kommer att oväntat och plötsligt dö i akt 2 så förtas hela den känslan av chock när det väl sker, och jag får inte uppleva filmen/serien/spelet på det sätt som skaparen ämnat. Det blir en ofullständig upplevelse och jag har inte tjänat något på spoilern, bara förlorat. Jag tittar på en film mycket för att ta reda på vad händer härnäst? och om någon redan berättat det för mig, varför ska jag då fortsätta titta?

 

[krank]

Så det där kände jag att jag behövde skriva av mig om, men jag är intresserad av att diskutera spoilers i allmänhet. Var kommer fenomenet ifrån? Är det bara jag som tycker att det är fjantigt?

Jag valde att ta risken men hoppa över de delar som verkade innehålla faktiska spoilers. Men jag skiter faktiskt i om jag missade något superviktigt där, för det här kan jag svara på:

Nej, det är inte bara du som tycker att det är fjantigt. Det finns extremt många andra som också inte verkar vara så intresserade av att respektera hur andra människor föredrar sin kultur.

En del störs inte av spoilers. En del är inte så intresserade av "aha"-ögonblick eller av oväntade twistar.
Andra störs av spoilers, eftersom vi är intresserade av aha-ögonblick och oväntade twistar.

Med andra ord spelar det mycket liten roll huruvida upplevelsen statistiskt sett blir bättre, för alla människor gillar inte samma saker.

För mig är aha-upplevelser och twistar bland det bästa jag överhuvudtaget vet i fiktion. Det är en ren njutning att få sina förväntningar ställda på huvudet och till exempel få veta att en oväntad person var mördaren. Under många år var det min huvudsakliga källa till nöje när jag konsumerade fiktion.

Och det rör mig faktiskt inte i ryggen att du tycker att det jag älskar i fiktion är "fjantigt". Jag tycker själv saker är fjantiga i fiktion, som till exempel när det blir en massa trist fokus på interpersonella konflikter.

Men grejen är såhär: En plot twist är väldigt, väldigt enkel att förstöra. Den kan avslöjas för varje person exakt en gång, sen är det försent. Så medan de som gillar interpersonella konflikter kanske kan störa sig på när jag gnäller om hur lite jag bryr mig om människorna i fiktion, så innebär en spoiler att hela poängen för mig förstörs. Allt det där jag gillar med en film kan hamna i slasken och kan aldrig återställas. jag kommer aldrig att få uppleva Apornas Planet som en bra film eftersom det enda i den som haft möjlighet att fånga mitt intresse är det slut jag inte tänker avslöja. Samma sak med Soylent Green; vet man vad twisten är så ser jag ingen anledning att se filmen. Allt coolt i den filmen får plats inom spoilertaggar:

Spoiler

att Soylent Green är människor.

Star Wars-trilogin kommer aldrig att få vara så cool som den kunnat vara.



Och jo, jag funkade likadant innan jag blev en internetvarelse. Jag älskade twisten i Sjätte Sinnet, till exempel. Skillnaden är att innan internet så löpte jag inte lika stor risk att få saker spoilade. Innan internet såg jag filmer ungefär samtidigt som alla jag diskuterade film med.

Jag skiter fullständigt i huruvida det varit såhär historiskt, men jag vet att det finns något jag gillar väldigt mycket (oväntade vändningar och avslöjanden) och så finns det respektlösa rövhål som förstör det roliga för mig och talar om för mig att det är fjantigt att gilla det jag gillar.

 

[God45]

Folk som blir upprörda över "spoilers" är super gnälliga. Alltså, bortom att de inte gillar det så gnäller de som fan över det. Och det är de själva som har den satans lösningen. Om man bryr sig jättemycket om att inte få något spoilat får man lägga om sitt satans liv så att man kan läsa den grejen när den kommer ut. Problem solved! Man kan inte ha en diskussion om djupare teman eller innebörder i fiktion utan att någon börjar skrika spoilers. Fuck you! Tidsgränsen är 30 sekunder, läs boken när den kommer ut om det är så viktigt för dig.

Med det sagt. Det är ok att säga "Jag han inte se Game of Thrones den här veckan. Prata inte om det innan jag ser det imorgon.". Jag gillar inte det men jag köper det. Men det är en specifik sak och det är under en kort period. Att inte kunna prata om någon i allmänhet innan man kollat att alla närvarande har läst det är trams.

Och Godot dyker aldrig upp.

 

[anth]

Normalt så är det mesta inom kulturen (om det så är litteratur eller film) ganska förutsägbart.
Men det dyker fortfarande upp verk emellanåt som har en tvist som är både oväntad och oförutsägbar. Att spoila sånt tycker jag är oförlåtligt.

Men att avslöja att de griper mördaren i slutet av nästa CSI-avsnitt (eller vad f*n dagens polisserie heter, jag bryr mig inte) kan ju inte ens i någons vildaste fantasi kallas för spoiler. VARJE avsnitt slutar ju med att de griper en mördare.

Sedan är vissa tvister så välkända att de inte heller kan betraktas som spoiler. Finns det någon som skulle bli upprörd om jag avslöjade vem Luke Skywalkers far är?

Men man måste också ta viss hänsyn till att alla människor är olika och har olika känslighet mot spoilers (precis som att olika människor tolererar olika hårt forumsklimat). Det är helt enkelt artigt och hänsynsfullt att spoilervarna för sina medforumiter, även om det inte alltid är nödvändigt, precis som det är artigt att säga tack för maten.

 

[krank]

Att inte kunna prata om någon i allmänhet innan man kollat att alla närvarande har läst det är trams.

Även känt som "vanligt jävla hyfs, på ungefär samma nivå som att man ger fan i att bajsa i folks soffa".

 

[Krille]

Jag skiter fullständigt i spoilers.

Men det finns folk som inte är lika okänsliga mot spoilers, och det är bara att sabba för dem om man spoilar saker för dem. Så för mig är det allmänt hyfs att fråga om potentiella spoilers och att faktiskt låta bli om de inte vill bli spoilade.

 

[pappa]

Ni som anser att det är tramsigt och gnälligt att vilja undvika spoilers, läser ni rollspelsäventyren ni själva ska spela (inte spelleda)? Om jag visste vad som skulle hända i er kampanj längre fram, är ni OK med att jag berättar det för er?

 

[Leon]

En annan anledning till att mina fingrar börjar klia är att hela spoilergrejen känns så ... och nu säger jag "gnällig".

Folk som stör sig på andra saker än jag =/= folk som är gnälliga

 

[Lukas]

Jag har inget emot att bli upprörd om någon faktiskt spoilar saker genom att avslöja twistar, slutet eller andra stora saker.
Men när folk skriker Spoiler för saker så som att någon avslöjade att det fanns fällor i någon av indiana jones filmerna eller när de blir arga för att man säger att en serie har stark karaktärsutveckling (borda är exempel tagna ur verkligheten) så blir jag lite sne

Jag tycker att om vi börjar Spoiler märka så ytliga enkla saker så kommer det leda till att nästan alla kommer strunta i spoiler märkningarna för att 90% av fallen så döljer de saker som inte är spoilers.

 

[Genesis]

Jag skiter fullständigt i huruvida det varit såhär historiskt, men jag vet att det finns något jag gillar väldigt mycket (oväntade vändningar och avslöjanden) och så finns det respektlösa rövhål som förstör det roliga för mig och talar om för mig att det är fjantigt att gilla det jag gillar.

Samtidigt så känns det ju för oss andra ofta som att en våt filt ligger över alla diskussioner där kultur är ens tangentiellt relevant, det vill säga alla diskussioner överallt. Att referera till olika delar av kulturen, göra liknelser och insinuationer är något grundläggande i hur vi kommunicerar med varandra. När företaget Joylent släpper en version av sin måltidsersättningsshake med äppelsmak och kallar den "Joylent Green", och sedan gör en reklamkampanj som handlar om hur långt de är villiga att gå för att ge bekväm, allsidig näring till människor överallt, är de rövhål för att de spoilar filmen? Reklamen slutar med en kvinna som flyr från fabriken och utbrister "Joylent Green is people!". Skitroligt. Slutscenen i Apornas planet är ikonisk och har refererats och byggts vidare på och parodierats om och om igen i hundratals iterationer. Är alla de som gjort det rövhål? Om jag diskuterar bondgårdar en vecka efter att Empire Strikes Back haft premiär och jag skämtsamt säger "Luke, I am your farmer!", är jag ett rövhål?

Så jag håller nog med God45 här. Att alla ska vakta sina tungor för att någon kanske varit upptagen med att spela Call of Duty och inte haft tid att se senaste avsnittet av Dexter ännu tycker jag inte är rimligt. Är det så värdefullt att inte få det spoilat så får man betala priset själv. Jag tenderar att försöka undvika spoilers för att jag vet att folk blir arga, men jag tycker inte att jag borde behöva göra det. Och jag tänker inte ge hur lång tidsfrist som helst. Sedan beror det lite på vad det är för medium. Jag kan ge lite längre tidsfrist för böcker, för det tar ett tag att ta sig igenom dem. Filmer kan jag väl ge en vecka, kanske, TV-serieavsnitt närmare God45s 30 sekunder. Det är ju trots allt efter att ett avsnitt sänts som man vill diskutera det. Och mister du en står dig tusen åter. Det produceras mer media än någon kan hänga med i.

Men att all form av kultur är off limits för alltid känns absurt.

 

[Sapient]

Ni som anser att det är tramsigt och gnälligt att vilja undvika spoilers, läser ni rollspelsäventyren ni själva ska spela (inte spelleda)? Om jag visste vad som skulle hända i er kampanj längre fram, är ni OK med att jag berättar det för er?

Det där är väl ett ganska bra exempel?

Det finns äventyr där allt hänger på någon specifik bit information - hur lösa ett chiffer, vem som är mördaren, att det finns en hemlig dörr i labyrinten osv osv.

Att spoila den specifika informationen, kan skada möjligheten att spela det äventyret med behållning rätt kraftigt.

Men annars? Jag har spelat om äventyr jag spelat, ganska mycket. Särskilt ikoniska äventyr till D&D, som gjorts om en smula mellan versionerna, men inte så mycket att jag inte haft massor av info som spelare, som jag fått tänka på att min rollperson inte hade.

Det finns ju annan behållning, än överraskning. Vi spelade 85% av Ravenloft med anth. Jag har läst det och spelat det (till olika grader av "färdigt") ett par ggr tidigare. Fanns det saker jag visste i förväg? You bet! Nästan varje spelsession satt jag där med en vag känsla av deja vu, om inte mer. Men det gjorde inget.

Jag hade inte spelat det med den här gruppen. Våra val var annorlunda, det som hände vår spelgrupp engagerade pga de här rollpersonerna - jag upplevde att nästan inget av spelkänslan försvann, trots att det är en kampanj där det finns ett stort mått av "lista ut X med ledtråden Y".

(Och iofs. en del av det var ju ändrat mellan de olika utgåvorna - och det var inte som jag mindes det exakt ändå. Mer som anth beskrev m CSI - jag vet ATT det här är ett problem att lista ut, jag vet ATT vi sannolikt behöver det här magiska föremålet för att besegra Stradh, jag vet ungefär vilken typ av problem det är - men det är givet ändå. Det hade jag vetat bara genom att vara bekant med att spela rollspel öht.)

Och i väldigt många äventyr - särskilt av OSR-dungeoncrawl-typ - spelar det ingen som helst roll. SL kan ha kartan uppe på bordet, vad mig anbelangar. Det roliga är helt andra saker än det gradvisa "avslöjandet" - däremot den gradvisa story som växer fram, mellan spelarna beroende på deras handlingar, DET är behållningen för mig.

 

[krank]

Samtidigt så känns det ju för oss andra ofta som att en våt filt ligger över alla diskussioner där kultur är ens tangentiellt relevant, det vill säga alla diskussioner överallt. Att referera till olika delar av kulturen, göra liknelser och insinuationer är något grundläggande i hur vi kommunicerar med varandra. När företaget Joylent släpper en version av sin måltidsersättningsshake med äppelsmak och kallar den "Joylent Green", och sedan gör en reklamkampanj som handlar om hur långt de är villiga att gå för att ge bekväm, allsidig näring till människor överallt, är de rövhål för att de spoilar filmen? Reklamen slutar med en kvinna som flyr från fabriken och utbrister "Joylent Green is people!". Skitroligt. Slutscenen i Apornas planet är ikonisk och har refererats och byggts vidare på och parodierats om och om igen i hundratals iterationer. Är alla de som gjort det rövhål? Om jag diskuterar bondgårdar en vecka efter att Empire Strikes Back haft premiär och jag skämtsamt säger "Luke, I am your farmer!", är jag ett rövhål?

Jo, jag vet att Apornas Planet-slutet parodierats. Sällan på något roligt sätt. Och det är tack vare dem jag bara tyckte att filmen var "meh" när jag såg den. Är priset "filmen blir meh för kommande generationer" värt några halvtaffliga skämt? Tja, kanske.

I det här läget är det svårt att betrakta någon som rövhål som refererar empire strikes back, men en vecka efter? Till folk du inte vet som de sagt filmen? Ja, det tycker jag.

Så jag håller nog med God45 här. Att alla ska vakta sina tungor för att någon kanske varit upptagen med att spela Call of Duty och inte haft tid att se senaste avsnittet av Dexter ännu tycker jag inte är rimligt. Är det så värdefullt att inte få det spoilat så får man betala priset själv.

Jag tycker inte att det är rimligt att behöva spendera all min vakna tid med att kolla på tv-serier eller filmer eller läsa böcker UTIFALL de skulle ha en spoiler, istället för att till exempel skriva rollspel eller sköta mitt jobb.

Är det verkligen så himla jävla jobbigt att lägga till en spoilertagg? Varför är det så jobbigt att ta hänsyn till andra människor? För mig låter det lite som de där som vägrar kalla bakverk för chokladboll för att de tycker att folk "är lättkränkta". Man vill kunna fortsätta ha sitt kul, fortsätta som man gjort, utan att behöva ta hänsyn till andra människor.

Det är ju trots allt efter att ett avsnitt sänts som man vill diskutera det.

Du får det att låta som om det rörde sig om ett diskussionförbud, och det är en halmdocka som är dig ovärdig. Att innan diskussionen kolla av lite snabbt om alla sett avsnittet, eller att på internet sätta upp en liten varningsflagga eller använda spoilertagg, tycker jag inte är mycket begärt. Det hindrar inte diskussion, det innebär bara att man får visa lite hyfs och visa respekt mot sina medmänniskor innan man diskuterar.

Och mister du en står dig tusen åter. Det produceras mer media än någon kan hänga med i.

Det produceras inte mer media med intressanta plot twists än någon kan hänga med i. Det produceras faktiskt rätt lite sådan, skulle jag säga. De flesta filmer är helt förutsägbara, och då är det ju inte en spoiler att prata om något i dem. I Thor är det rätt uppenbart att Loki är skurken, i princip från början. I Iron Man 3 är det inte riktigt lika clear-cut; där finns något att avslöja. Så om man ska prata om just det som finns att avslöja om skurken i Iron Man 3 så kollar man om folk sett filmen och/eller använder spoilertaggar.


Och nej, jag anser inte att det finns någon tidsgräns här. Ju fler som får se Apornas Planet eller Soylent Green ospoilad desto bättre. Däremot är det klart att det blir mindre moraliskt förkastligt ju fler som redan spoilat; just Apornas Planet sörjer jag för att den blivit så genomgående spoilad och för att upplevelsen därmed förminskats och förstörts för så många, men jag blir inte speciellt upprörd på den som lägger ännu en kvist på brasan så att säga. Jag tycker fortfarande det är fel, men inser att man tyvärr inte kan stoppa tillbaks anden i flaskan.

Däremot de där jävla idioterna som gjorde trailern till nya Terminatorfilmen... De spoilade filmen innan den kommit ut. De spoilade flera balla saker som kunnat göra filmen till en helt makalös bioupplevelse istället för bara en väldigt bra actionrulle. Jag är så avundsjuk på min kompis som fick se den filmen ospoilad att jag nästan går åt.

 

[Genesis]

Ni som anser att det är tramsigt och gnälligt att vilja undvika spoilers, läser ni rollspelsäventyren ni själva ska spela (inte spelleda)? Om jag visste vad som skulle hända i er kampanj längre fram, är ni OK med att jag berättar det för er?

Visst. Jag spelar dock bara förberedelselöst, så det blir ganska svårt. Nu blir jag dock sugen på att lira ett mer traditionellt äventyr där alla har läst in sig från början; det vore tufft. Ju mer jag vet, desto bättre kan jag ju spela.

Montsegur 1244 har ju som poäng att alla vet att i slutet kommer katolikerna att vinna och man tvingas välja mellan att brinna på bål eller avsäga sig sin tro. I Archipelago har alla rollpersoner ett öde som man spelar mot. Jag har spelat andra spel där man börjar med sista scenen och sedan spelar sig fram till "Hur hamnade vi här?".

Så absolut, jag skulle inte ha några problem med spoilade äventyr eller kampanjer.

 

[Gurgeh]

Jag tycker att det är en enorm skillnad på att avslöja saker som uppenbart är designade för att vara överraskningar, till exempel vem mördaren är i en deckare, eller vilken relation Luke Skywalker egentligen har till Darth Vader, och att avslöja delar av handlingen som inte är designad för att vara överraskande. Idag finns det många som blir upprörda om de får veta någoting över huvud taget om en film, bok eller tv-serie, och det tycker jag känns som en överreaktion.

 

[krank]

Jag tycker att det är en enorm skillnad på att avslöja saker som uppenbart är designade för att vara överraskningar, till exempel vem mördaren är i en deckare, eller vilken relation Luke Skywalker egentligen har till Darth Vader, och att avslöja delar av handlingen som inte är designad för att vara överraskande. Idag finns det många som blir upprörda om de får veta någoting över huvud taget om en film, bok eller tv-serie, och det tycker jag känns som en överreaktion.

Jag sparar min upprördhet till saker som är designade för att vara överraskande. Alla mina argument i tråden gäller sådant.

 

[krank]

Så absolut, jag skulle inte ha några problem med spoilade äventyr eller kampanjer.

Okej, vi fattar, du är inte intresserad av överraskningar, oväntade vändningar eller några "mind=blown"-ögonblick. Men varför är din rätt att diskutera öppet och utan hänsyn till andra större än andras rätt att slippa få sitt favoritnöje förstört?

Lite empati och förståelse för andras spelstil eller kultursmak får man väl ändå ha. Eller?

 

[Lukas]

Sedan tycker jag att man i dagens medieklimat kan föra spoiler diskussionen till en annan nivå.
Många människor (inklusive jag) tycker att vi borde använda oss mer av trigger warnings, en slags förvarning av jobbiga ämnen som kommer behandlas i det mediala, och det i ett mål att människor som har svårt för en sådan aspekt skall kunna undvika det.

Men En trigger warning är ju en spoiler?
Så skall vi sätta folk "rättighet" att inte få saker förstörda för sig framför den skyddande effeckt en trigger warning kan ha?

 

[krank]

Sedan tycker jag att man i dagens medieklimat kan föra spoiler diskussionen till en annan nivå.
Många människor (inklusive jag) tycker att vi borde använda oss mer av trigger warnings, en slags förvarning av jobbiga ämnen som kommer behandlas i det mediala, och det i ett mål att människor som har svårt för en sådan aspekt skall kunna undvika det.

Men En trigger warning är ju en spoiler?
Så skall vi sätta folk "rättighet" att inte få saker förstörda för sig framför den skyddande effeckt en trigger warning kan ha?

Såhär enkelt kan denna gordiska knut lösas:

"TRIGGERWARNING - SPOILER: [beskrivning]"

Se där, nu slipper du oroa dig för det.



EDIT: I grunden tycker jag att spoilervarningar och triggervarningar fyller liknande funktion: de låter läsaren avgöra om hen vill läsa vidare, och förbereder på vad som komma skall. Visst, TW's är för ett allvarligare syfte, men i grunden ser jag inte varför någon av dem är ett problem.

 

[Rymdhamster]

Vill ni undvika spoilers får ni undvika hela tråden så kan vi andra tala ostört.

Spännande att väljer att i princip utesluta dem var åsikter du inte förstår dig på ur tråden =) Men att leva lite farligt kan vara precis vad jag behöver för att få igång hjärnan efter lunchen. Fast det innebär ju förvisso att jag bara ögnat igenom ditt startinlägg lite grovt och hoppat över alla andra inlägg i tråden. Så detta blir nog lite av en post 'n run för min del.

Det faktum att forskning tyder på att spoilers faktiskt ökar njutningen och inte alls tar bort något bidrar också.

I så fall glädjs jag åt alla normala människor där ute som inte behöver bry sig om vilka trailers som går. Jag har istället fått konsekvent bättre filmupplevelser sen jag tröttnade på spoilers och slutade titta på trailers, läsa imdb, prata med folk som filmer jag inte sett och till och med läsa baksidan av DVDn om det var en film jag visste att jag var nyfiken på.

Om du vill ha nån slags försök till förklaring: min egen fantasi är ofta bättre på att tillfredsställa min egen smak än vad andras fantasi är (inte alltid, förvisso. Men ofta). När du spoilar saker för mig bygger jag upp (ofrivilligt, oftast) en massa bilder i min fantasi som filmen sedan helt oftast inte klarar av att leva upp till. Det är antagligen därför jag är mycket känsligare för spoilers när det gäller just filmer och tv-serier (egentligen allt visuellt) och varför jag inte vill ha någon information alls, även sån information som inte har med några plot twists eller överaskningar att göra. Jag har inte alls samma problem med spoilers när det kommer till böcker och det är antagligen för att där är min fantasi involverad så pass mycket i slutprodukten i alla fall.

Det sagt, tyck att jag är gnällig om du vill. Själv tycker jag ju att alla som spoilar saker för mig (även sånt som inte "är viktigt") är enna jävla kräk. För att slippa spoiler skipper jag därför resten av tråden, men finns i ircen och i pm (dock utan spoilers).