Nekromanti Språkbruk och ton som designverktyg!

[RasmusL]

Jag upplever att:
Det sätt jag pratar på påverkar vad jag säger. Om jag exempelvis, som i Polaris tvingas använda ett högtravande språk så påverkar detta också meningen och innehållet i det jag säger och i förlängningen riktar det mitt spel.
Tonen och språket i text och tal som jag som deltagare tar del av innan ett spel ( text ex: speltext, rollformulär, hjälplappar/kort/etc Tal ex: det ätt spelledaren beskriver spelet, verbal spelinformation från spelledare, osv) påverkar mig på samma sätt genom att påverka det språk _jag_ sedan använder -> påverkar innehållet.
Detta blir för mig särskilt tydligt i spel som är bra på att radera mina förutfattade meningar om konventioner och vad som "brukar" vara "rätt", vilket ofta sammanfaller med kortare, metatunga och fokuserade spel.

Håller ni med mig? Varför/varför inte?

Jag vill _jättegärna_ ha exempel på scenarion och spel som tydligt använder sig av ton och sätt att uttrycka sig för att forma spelet!!!

Tack på förhand!

 

[krank]

Jag vet inte om det riktigt är det du pratar om, men jag upplever att språket i Mutant: Undergångens Arvtagare definitivt hjälper till att skapa en lite "skrotig" stämning. Jag tänker då på det s.k. "skrofmålet" som ju är en blandning av dialektala uttryck och omgjorda/approprierade/feltolkade ord från nutiden. Det är en av de saker jag gillat mest med det spelet, och som jag delvis försökte härma när jag hittade på slanguttryck för saker i Rotsystem.

Jag håller definitivt med om att språket påverkar upplevelsen av innehållet, och hur spelet ter sig! Jag följer tråden med intresse.

 

[Krille]

Det är inte tydligt, det är inte utgivet, och jag vet inte om det är vad du frågar efter, men det är medvetet: i både Järn och Blå Himmel använder jag språket för att spegla världen. I Blå Himmel försöker jag hålla mig till ett språk som inte har influerats så mycket av engelska, utan fortfarande är ett svenskt språk i ett sammanhang där mycket av den industriella och akademiska världen domineras av tyska. I Järn försöker jag pressa tillbaka språkbruket ännu längre. Det är inte så att jag skriver på tidig 1900-talssvenska eller fornnordiska, jag försöker bara vara väldigt petig med ordvalet.

Det mest tydliga är i Blå Himmel, där det finns ett långt avsnitt om hur man tilltalar folk, och det gör underverk i spel.

 

[God45]

Jag håller helt med dig! Språkbruk och ton är några av de starkaste verktygen när det kommer till att få ett spel att "kännas" på ett visst sätt. Men jag finner det nästan omöjligt att få till i hemmagjorda spela. Det funkar däremot bra under vissa historiska perioder om alla spelarna är bekanta med en tidsperiod eller med etablerade fiction settings om alla spelarna kan dem.

Två spel som jag tycker får till det är Vampire och Warhammer 40k. Båda spelen är så etablerade och spelarna så bekanta med dem att de börjar prata på sätt som karaktärer i settingen gör. Det finns inte rebeller i 40k, det finns kättare. Man pratar inte om friheter och rättigheter utan man pratar om folks möjligheter till tjänst för Impriumet. Krig är fred, slaveri är frihet och okunskap är styrka.

 

[Xyas]

Heller med helt och hallet.

Spelexemplet som ligger mig narmast ar AW. Texten i regelboken innehaller ordet "fuck" en massa, sa nar jag spelleder anvander jag order "fuck" en massa. Eftersom det en ganska grov svordom nar man pratar engelska satter det en ton av avsaknad av sociala normer. Dar ligger ju mer i texten som jag tar med mig in i spelandet saklart, men just det ordet ar valdigt transparent.

Ett annat exempel ar i konventsscenarion och one-shots for spelgruppen med fardiga karaktarer forsoker jag ofta anvanda ett sprakbruk som utgar fran personen som beskrivs for att underlatta for spelaren.

 

[RasmusL]

krank: Det är typ sådant jag tänker på ja och särskilt hur det fortplantar sig till faktiskt spel.

Krille: Coolt! Känns det som att du kan forma hur kommunikationen som helhet fungerar genom att gå på djupet specifikt rörande hur man tilltalar folk?

God45: Jag har inte tänkt på det i Vampire, menar du på typ termer så som sire, childer, etc etc eller språket som helhet? Kan du ge något exempel på hur det kan yttra sig?

Xyas: True, AW är ju väldigt tydligt med det. Har du något exempel på sådant konventscenario?

 

[Arfert]

Språkbruk är som kläder... När jag till exempel varit på fest med Gustavs Skål, klädd i 1700-talskläder, känner jag och beter mig annorlunda än i jeans och T-shirt. Även om det inte är frågan om att lajva. Språkbruk fungerar på ett liknade sätt, tycker jag.

 

[krank]

Språkbruk är som kläder... När jag till exempel varit på fest med Gustavs Skål, klädd i 1700-talskläder, känner jag och beter mig annorlunda än i jeans och T-shirt. Även om det inte är frågan om att lajva. Språkbruk fungerar på ett liknade sätt, tycker jag.

Medhåll. Funkar kring rollspelsbordet också för övrigt -- att rollspela Vampire när alla spelarna klädde ut sig till sina rollpersoner gav en rätt stark merkänsla. VI hade en SL som belönade och uppmuntrade sådant. Det började med att vi ombads ta med något litet föremål eller så som passade rollpersonen, så att man fick en taktil koppling till den fiktiva världen. I mitt fall en zippotändare. Sedan eskalerade det pga att vi var ett gäng teaternördar...

 

[Ymir]

Språk är givetvis essentiellt för att förmedla stämningen i ett spel, och ett spel kan stå och falla på hur språket används (hej Riotminds). Språk är ett otroligt kraftfullt verktyg och duktiga skribenter otroligt underskattade i rollspelssverige, möjligtvis undantaget Erik Granström.

I nya Neotech har vi gått så långt att somliga redan hatar det passionerat och vill döda oss i någon saftig våldsorgie, lite som Shamshuipo-kidsens hat för Tsim Sha Tsui-kidsen (och vice versa), men vi tror stenhårt på vårt grepp och är övertygade att det hjälper till att skapa en immersiv och ultra framtidsvärld. Vi använder ett respektlöst, postironiskt språk överladdat med fiktiv slang och fiktiva referenser; premissen är att hela tilltalet är till en suave läsare år 2070, inte ett fossil 2015. Därmed förutsätts alla fatta vad dongxi, bonga och zesgo är, och alla förutsätts känna till 3xBaby, ??-chan och Ken Sir, vadå, är ni efterblivna liksom? Aldrig ooglat Sandeep Show? Det finns i princip inga referenser till popkultur eller nyheter eller annat dongxi från tidigt 2000-tal; sånt är ju fucking stenålder för vloggare i Neotech 2070, och vi är fan inga historiker. Att läsa spelet blir därför delvis en upplevelse lika att läsa Tolkien (eller annan världsbyggar-onanist från tidig medeltid); man måste vara beredd att deepcoila lite i den fiktiva världen och acceptera referenser man kanske inledningsvis inte greppar, men som efterhand kommer gå upp för en i takt med att koncepten - och spelet - växer fram. (Däremot finns det givetvis en ordlista man kan referera till om man behöver en mysig auktoritet som kan hålla ens hand och viska "det är okej, du är inte allra sämst, det är okej att inte förstå urdu"). Och då kommer det bli mer bonga än DJ Mooncakes improviserade slumbal på Ouagadogou Groove -68, hedersord.

 

[Krille]

Krille: Coolt! Känns det som att du kan forma hur kommunikationen som helhet fungerar genom att gå på djupet specifikt rörande hur man tilltalar folk?

Det är en utmärkt ingångspunkt. Bara att tilltala en spelare/rollperson med exempelvis "jag vill ha löjtnantens rapport på mitt skrivbord klockan sju imorgon" eller "har Malmström reparerat motorn än?" drar tillbaka klockan med minst sextio år, och får också effekten att det smittar av sig på resten av språket.

 

[RasmusL]

Medhåll. Funkar kring rollspelsbordet också för övrigt -- att rollspela Vampire när alla spelarna klädde ut sig till sina rollpersoner gav en rätt stark merkänsla. VI hade en SL som belönade och uppmuntrade sådant. Det började med att vi ombads ta med något litet föremål eller så som passade rollpersonen, så att man fick en taktil koppling till den fiktiva världen. I mitt fall en zippotändare. Sedan eskalerade det pga att vi var ett gäng teaternördar...

Ja, lajv är awesome

 

[RasmusL]

Språk är givetvis essentiellt för att förmedla stämningen i ett spel, och ett spel kan stå och falla på hur språket används (hej Riotminds). Språk är ett otroligt kraftfullt verktyg och duktiga skribenter otroligt underskattade i rollspelssverige, möjligtvis undantaget Erik Granström.

I Neotech Edge (alltså nya Neotech, la) har vi gått så långt att somliga redan hatar det passionerat och vill döda oss i någon saftig våldsorgie, lite som Shamshuipo-kidsens hat för Tsim Sha Tsui-kidsen (och vice versa), men vi tror stenhårt på vårt grepp och är övertygade att det hjälper till att skapa en immersiv och ultra framtidsvärld. Vi använder ett respektlöst, postironiskt språk överladdat med fiktiv slang och fiktiva referenser; premissen är att hela tilltalet är till en suave läsare år 2070, inte ett fossil 2015. Därmed förutsätts alla fatta vad dongxi, bonga och zesgo är, och alla förutsätts känna till 3xBaby, ??-chan och Ken Sir, vadå, är ni efterblivna liksom? Aldrig ooglat Sandeep Show? Det finns i princip inga referenser till popkultur eller nyheter eller annat dongxi från tidigt 2000-tal; sånt är ju fucking stenålder för vloggare i Neotech 2070, och vi är fan inga historiker. Att läsa spelet blir därför delvis en upplevelse lika att läsa Tolkien (eller annan världsbyggar-onanist från tidig medeltid); man måste vara beredd att deepcoila lite i den fiktiva världen och acceptera referenser man kanske inledningsvis inte greppar, men som efterhand kommer gå upp för en i takt med att koncepten - och spelet - växer fram. (Däremot finns det givetvis en ordlista man kan referera till om man behöver en mysig auktoritet som kan hålla ens hand och viska "det är okej, det är okej att inte förstå urdu"). Och då kommer det bli mer bonga än DJ Mooncakes improviserade slumbal på Ouagadogou Groove -68, hedersord.

Fan va fett. Betyder det att jag måste köpa ett fucking tradspel inom kort?

 

[Ymir]

Fan va fett. Betyder det att jag måste köpa ett fucking tradspel inom kort?

Ja, 2070 är nästan hela monde laissez-faire-kapitalistens våta dröm, så vi kommer dey inte ge bort spelet gratis. Lite får man bita i det sura syntetäpplet och spela med systemet, istället för att sparka mot det.

 

[slanfan]

Även jag vill nämna Mutant UA.

Spelet använde ju ett språk som inte bara var kul att läsa utan även kul att använda runt bordet. Jag upplevde att alla i spelgruppen åtminstone ibland kände barnslig glädje över att peta in så mycket egenpåkomna ord som möjligt i konversationer. Det namngavs böcker, reciterades poesi, slagord framfördes, pamfletter sammanfattades och smeknamn skapades... nästan i det oändliga under de drygt tre åren vi spelade aktivt.

Att som äventyrare skryta om sitt forndon, eller som gotlänning nostalgiskt tala om sitt släktträd är ju ENORMT för inlevelsen.

 

[Ymir]

Medhåll. Funkar kring rollspelsbordet också för övrigt -- att rollspela Vampire när alla spelarna klädde ut sig till sina rollpersoner gav en rätt stark merkänsla. VI hade en SL som belönade och uppmuntrade sådant. Det började med att vi ombads ta med något litet föremål eller så som passade rollpersonen, så att man fick en taktil koppling till den fiktiva världen. I mitt fall en zippotändare. Sedan eskalerade det pga att vi var ett gäng teaternördar...

Jag äääälskar att pilla på föremål när jag spelar! (När jag spelade en muslim-vampyr satt jag tex och fingrade på ett radband hela tiden). Men jag har aldrig insett varför, förrän nu. Wow.

 

[krank]

Ja, lajv är awesome

Riktigt så långt finns det nog ingen risk att jag eskalerar... =)

 

[Mogger]

Själv blev jag så förtjust i Mutant så att jag skrev ett helt nytt spel där jag blandade in en hel del skrofmål, för att bättre förmedla spelvärldens känsla (två kapitel av spelet):
Zonen, introduktion
Zonen, spelregler

(Det är en slags blandning av AW och Version Noll)

 

[God45]

krank: Det är typ sådant jag tänker på ja och särskilt hur det fortplantar sig till faktiskt spel.

Krille: Coolt! Känns det som att du kan forma hur kommunikationen som helhet fungerar genom att gå på djupet specifikt rörande hur man tilltalar folk?

God45: Jag har inte tänkt på det i Vampire, menar du på typ termer så som sire, childer, etc etc eller språket som helhet? Kan du ge något exempel på hur det kan yttra sig?

Xyas: True, AW är ju väldigt tydligt med det. Har du något exempel på sådant konventscenario?

Språkbruket i vampire är det man använder när man blandar ganska avancerade politiska konstellationer med det övernaturliga och sedan lägger på nivån att du inte kan prata om det så att någon förstår om de skulle överhöra det. Så det blir mycket tal om "Tjänster och gentjänster", "barnen" och "Du vet de där vargarna". Det blir en rytm som bryts av infall av termer som "Kindred" eller "Diablerie" som viskas fram nästan som svordomar.

 

[God45]

Språk är givetvis essentiellt för att förmedla stämningen i ett spel, och ett spel kan stå och falla på hur språket används (hej Riotminds). Språk är ett otroligt kraftfullt verktyg och duktiga skribenter otroligt underskattade i rollspelssverige, möjligtvis undantaget Erik Granström.

I nya Neotech har vi gått så långt att somliga redan hatar det passionerat och vill döda oss i någon saftig våldsorgie, lite som Shamshuipo-kidsens hat för Tsim Sha Tsui-kidsen (och vice versa), men vi tror stenhårt på vårt grepp och är övertygade att det hjälper till att skapa en immersiv och ultra framtidsvärld. Vi använder ett respektlöst, postironiskt språk överladdat med fiktiv slang och fiktiva referenser; premissen är att hela tilltalet är till en suave läsare år 2070, inte ett fossil 2015. Därmed förutsätts alla fatta vad dongxi, bonga och zesgo är, och alla förutsätts känna till 3xBaby, ??-chan och Ken Sir, vadå, är ni efterblivna liksom? Aldrig ooglat Sandeep Show? Det finns i princip inga referenser till popkultur eller nyheter eller annat dongxi från tidigt 2000-tal; sånt är ju fucking stenålder för vloggare i Neotech 2070, och vi är fan inga historiker. Att läsa spelet blir därför delvis en upplevelse lika att läsa Tolkien (eller annan världsbyggar-onanist från tidig medeltid); man måste vara beredd att deepcoila lite i den fiktiva världen och acceptera referenser man kanske inledningsvis inte greppar, men som efterhand kommer gå upp för en i takt med att koncepten - och spelet - växer fram. (Däremot finns det givetvis en ordlista man kan referera till om man behöver en mysig auktoritet som kan hålla ens hand och viska "det är okej, du är inte allra sämst, det är okej att inte förstå urdu"). Och då kommer det bli mer bonga än DJ Mooncakes improviserade slumbal på Ouagadogou Groove -68, hedersord.

Det jag är tveksam till här är att jag inte vet vad fan jag pratar om när jag refererar till saker som ni hittat på men inte förklarar och det gör att det inte är kul och det inte blir gjort. Det är en grej i boken, inte en grej runt bordet.

Berk i Planescape är en märklig term som direkt sätter tonen. Men Berk har en specifik mening. Och när jag i Mage dropar termen "Gå Johnny Courage" så vet folk inlästa på Mage vad jag pratar om.

Så + om ni presenterar saker som man kan referera till och som är kul att referera till. Men hittar ni bara på termer som ni inte förklarar så är jag... Nah. Samma om ni döper om kaniner till "Smerphs". Är det en ny term för något som redan finns bör den vara jäkligt passande för världen och kul att använda.

 

[Ymir]

Berk i Planescape är en märklig term som direkt sätter tonen. Men Berk har en specifik mening. Och när jag i Mage dropar termen "Gå Johnny Courage" så vet folk inlästa på Mage vad jag pratar om.

Så + om ni presenterar saker som man kan referera till och som är kul att referera till. Men hittar ni bara på termer som ni inte förklarar så är jag... Nah. Samma om ni döper om kaniner till "Smerphs". Är det en ny term för något som redan finns bör den vara jäkligt passande för världen och kul att använda.

Avsikten är att det ska vara som i Mage och Planescape. Alla referenserna vi gör till personer och saker i världen är menade att vara hyfsat begripliga genom att sätta sig in i världen (i.e, läsa spelet och dess eventuella moduler), och de nya termerna för saker är menade att sätta färg på settingen och ge emfas till viktiga koncept. Men det gör ju likfullt att tröskeln för att läsa och ta till sig spelet kommer vara högre än om vi inte tagit till sådana grepp, självfallet, det är en tradeoff vi har gjort.