Man Mountainman
Storsvagåret
Jag har funderat över stil i rollspel. Det är sällan en rollspelsskapare är en god stilist, men de flesta försöker åtminstone. Det tycks mig emellertid som att rollspelsskribenter sällan ägnar stilen några djupare ansträngningar: de fastnar lätt i konventioner. Rollspelstexter tenderar att vara förklarande, beskrivande meningar staplade på rad. Man försöker kanske liva upp en beskrivning med några väl valda adjektiv eller någon liknelse; ibland lyckas man, ibland inte. En duktig stilist kan ge sin världsbeskrivning en viss poesi, men det är ändå sällan man imponeras av språket i ett rollspel.
Jag skulle gärna vilja ägna den språkliga stilen i de rollspel jag skriver lite mer omsorg. Rollspel är ju intressanta ur stilistisk synpunkt eftersom de innehåller flera olika typer av texter: regelförklaringar, världsbeskrivningar, äventyrstexter, ibland ren skönlitterär prosa. Regelförklaringar måste vara pedagogiska och handgripliga: allt för många poetiska krusiduller hör inte hemma där. Om man vill ge sina världsbeskrivningar lite fler utsmyckningar, men ändå behålla en enhetlig stil genom hela boken, står man alltså inför en utmaning. De flesta kanske löser det här problemet genom att ge sina världsbeskrivningar en torr akademisk ton, men det är nog sällan önskvärt.
Några spel och spelskribenter imponerar genom sitt fina grepp om språket. Jag erinrar mig exempelvis Shane Hensley, upphovsman till bland annat "Deadlands" och "Savage Worlds", vars rappa, kaxiga stil lyckas vara både lättläst och underhållande. "Dogs in the Vineyard" är också duktigt skrivet, och Vincent Baker lyckas förklara spelets stundom bysantinska konfliktsystem utan att man någonsin tvingas vända åter med blicken för att läsa om någon passage, samtidigt som texten hela tiden andas settingens karga friskhet. Vilka spel har ni särskilt uppskattat för deras språk?
Ni som skriver rollspel: hur brukar ni tänka kring språket, om alls?
Jag skulle gärna vilja ägna den språkliga stilen i de rollspel jag skriver lite mer omsorg. Rollspel är ju intressanta ur stilistisk synpunkt eftersom de innehåller flera olika typer av texter: regelförklaringar, världsbeskrivningar, äventyrstexter, ibland ren skönlitterär prosa. Regelförklaringar måste vara pedagogiska och handgripliga: allt för många poetiska krusiduller hör inte hemma där. Om man vill ge sina världsbeskrivningar lite fler utsmyckningar, men ändå behålla en enhetlig stil genom hela boken, står man alltså inför en utmaning. De flesta kanske löser det här problemet genom att ge sina världsbeskrivningar en torr akademisk ton, men det är nog sällan önskvärt.
Några spel och spelskribenter imponerar genom sitt fina grepp om språket. Jag erinrar mig exempelvis Shane Hensley, upphovsman till bland annat "Deadlands" och "Savage Worlds", vars rappa, kaxiga stil lyckas vara både lättläst och underhållande. "Dogs in the Vineyard" är också duktigt skrivet, och Vincent Baker lyckas förklara spelets stundom bysantinska konfliktsystem utan att man någonsin tvingas vända åter med blicken för att läsa om någon passage, samtidigt som texten hela tiden andas settingens karga friskhet. Vilka spel har ni särskilt uppskattat för deras språk?
Ni som skriver rollspel: hur brukar ni tänka kring språket, om alls?