Nekromanti Språkligt knåprigt!

[Minamoto]

Sooooooooooooo... Hur gör ni egentligen med språk i Eon?


Själv har jag alltid varit tveksam med hela complexet eftersom att Eon är mer verkligt en t ex D&D eftersom att Eon har ingen "Common Tounge".

Själv håller spelarna sig i samma område, tryp asharina eller Consaber. Hur gör ni detta?

 

[Marcus J]

Detta med kommmunikation är ett intressant område som bäddar för rolig rollgestaltning. Riktigt kul kan det bli om en rollperson fungerar som tolk mellan två andra.

Men tyvärr så har jag kört alldeles för lite med det. I de flesta fall så är språkliga barriärer inom spelgruppen icke existerande. Alla spelarna planerar med ett gemensamt språk som alla köper till minst 10. Oftast det språk som är de flestas modersmål.

Språkskillnader mellan rollisar och slps är mycket vanligare. Men jag vi har ungefär samma syndrom som ni. Vi tenderar att hålla oss på ashrinahalvön. Alla rollisar brukar ashariska, åtminstonde med grundläggande färdighet.

Så sammanfattningsvis så kan jag säga att området har potential men att jag och min spelgrupp inte har utnyttjat den.

/Marcus har snart matte.

 

[Ymir]

Det är en svår fråga, det där..ofast blir det så att man definierar vilket språk som talas för tillfället, och så pratar man svenska. Till exempel, så här: Hon byter till felya: 'Vi ses i nästa liv, för vi möts inte mer i detta'. (Spelare vars rollpersoner då inte förstår felya, får helt enkelt rollspela att de inte förstår).

När ingen finns där som förstår, dock, försöker jag ibland simulera språken genom att bullshita ur mig lite grann, och förhålla mig så trogen till den tänkta språkklangen jag bara kan: "Ti'te'vanav', säger hon. 'Seybrya ti'ne ariavhean". Det ger mer behållning än att bara säga ''hon säger något på felya', eftersom jag kan ge en hint om tonfall, upprepningar av ord, personnamn och sådant; men det blir givetvis inte alltid bra. Det låter ju lätt lite löjligt när man försöker improvisera ett språk man bara har ett rudimentärt humm om hur det låter, men att inte göra det skulle innebära att allt tematiskt intressant med språkförbistring gick om intet. Felya, sakhra, mûhadinska och andra i modulerna välbeskrivna språk går att simulera om man ger sig fanken på det, medan språk som sabriska och soldiska vore omöjliga; modulerna ger alldeles för lite ledtrådar till hur de låter. Många tycker säkert språkbeskrivningar som de i Eon är ett totalt överflödigt element i rollspelsmoduler, men som antyds ovan håller jag inte alls med: att etablera språkklangerna och ungefär hur språken funkar och hur skriftspråken ser ut och är uppbyggda tillför väldigt mycket substans till spelvärlden.

Och, för att besvara det jag förstår som huvudsaken med din fråga; rollpersonerna får helt enkelt ha något språk alla kan. Svårare än så är det inte. En av Pendragons rollpersoner, å andra sidan, gick runt i Mûhad en halv kampanj utan att förstå ett ord av vad folk sa, men sådant är inte nödvändigtvis till någon dramaturgisk nackdel - språkförbistringen tjänade istället till att förstärka hennes utanförskap och hennes fördommar om den mûhadinska kulturen; vilket var ganska så centrala element i hennes karaktär. Ganska fort blev hon vän med en mûhadinsk prinsessa, trots att ingendera kunde förstå ett ord av vad den andre sa, och det var ett ganska roligt sätt att inleda en relation på. Omsider lärde de sig ju varandras språk en aning, och där fanns hela tiden andra karaktärer som kunde agera tolkar i nödfall, men likfullt var det en intressant situation att rollspela.
Så, jag ser språken, precis som det mesta annat i världsbeskrivningarna, som saker att faktiskt bygga någonting plott- eller karaktärsmässigt på.

- Ymir, får se till att skriva klart den där artikeln om kamorfspråket

 

[Avslagen_Cola]

För min del har alltid alla ett gemensamt språk, dock är det lite sisådär när nån SLP säger ngt på "utländska"...
Vanligtvis blandar jag inte in snack som ingen förstår, även fast jag kanske borde det... Får se till att köra på Ymirs linje och hitta på nåt, låter vettigt... Bara lite svårt. Tycker att språksektionerna i modulerna är väldigt bra, speciellt om man vill ha någon innebörd i sitt namn. Skulle vara bra om de lade till en sektion för SL om hur man kan improvisera en mening

 

[ripperdoc]

Som det redan sagts, smartast är att se till att det det finns ett gemensamt språk i gruppen - annars kommer man oundvikligen att behöva trampa på realismen ändå eftersom spelarna kommer att diskutera med varandra oavsett rollpersonernas språk (och att tvinga personen med fel språk att inte lyssna på de andra funkar inte i längden). En nackdel är att Mundana saknar ett distinkt lingua franca - i Europa skulle man alltid kunna dra till med att latin förstås av de inblandade (även om det förstås är att tänja på sanningen). Men, jargiskan i Mundana är ju besläktad med ashariska och man kan vänta sig att många handelsmän dessutom talar jargiska (ex. de flesta falier). I västlanden funkar sannolikt mûhadinska på samma sätt. I Rhung-Alari saknas det dock ett gemensamt språk...

Eftersom det nu ofta är enklast att se till att SLP:er och rollpersoner någorlunda kan tala samma språk så blir det ofta aktuellt med brytning. Vi försöker ofta uppmuntra till det och som spelledare försöker jag använda olika accenter så mycket som möjligt (samt ibland dålig grammatik, låneord, etc). Vi har följande inofficiella riktlinjer för accenter:

Falier som talar ett annat språk bryter på franska.
Asharier som talar ett annat språk har en svag engelsk brytning.
Sabrier som talar ett annat språk har en tysk brytning.
Västlänningar som talar ett annat språk har en arabisk brytning.
(det skall dock sägas att endast den franska brytningen sitter särskilt bra)

Sist men inte minst - om en rollperson inte kan språket i landet den är i brukar jag som spelledare vara ganska frikostig med hur snabbt det går att lära sig språket. Det kan räcka med några veckor för att ge en grundchans i språket, bara för att låta spelaren kunna kommunicera i någon mån.

/RipperDoc - svammel

 

[Hjalle]

För det mesta låter jag rollpersonerna trots allt kunna språket, eller att de mysko utlänningarna kan deras. Skolgång är snäppet vanligare i mitt Mundana, trots allt (även om det inte liknar dagens skolsystem på långa vägar). De gångerna rollpersonerna inte kan kommunicera med invånarna alls är när de befinner sig i... tja, ociviliserade områden. Tiraker, västerländska stamfolk, kamorianer och vildlänningar har alla inneburit kommunikativa problem.

Det roligaste var nog i Takalorr, just för att sakhra är så lätt att gestalta och härma. Här kunde jag börja babbla en massa papegoja som rollpersonerna inte förstod ett jota av, och ändå få det att verka som ett riktigt språk. I synnerhet som jag hade några meningar klara och hade sakhra lite utvecklat.
Annars har jag rätt lätt för rukh, men än så länge har dvärgar haft en ytterst liten inblandning i kampanjen då de flesta ogillar dem. Men det lär bli mer av dem, för jag är tämligen säker på att jag kan göra något coolt av dem. Och rukh är barnsligt enkelt, det enda som krävs för att prata språket är egentligen en fet ordlista, och lite svenska grammatiska förkunskaper.

I övrigt, om ingen kan språket och jag själv inte vill härma det, så säger jag helt enkelt att <person> säger något de inte förstår. Om nån av rollisarna kan språket, men inte de andra, så säger jag det på svenska och de andra får helt enkelt låtsas som om de inte förstår. Så enkelt var det.

-Hjalle, språkligt bestakad.

 

[Jambu]

Sist jag lirade eon, eller rättare sagt innan vi började spela, så upptäcktes det att en spelare inte kunde språket som alla talade (vi hade spelat tidigare) så sl var tvungen att ge honom jargiska *snyft snyft* orättvist

 

[haltageten]

En av de bästa och roligaste sakerna du gör är att du ändrar rösten och ger varje karaktär sin egen röst så att säga. Ta tex Zeke Blodyx som pratar på tirakisk skånska. Eller de mûhadinska köpmännen som pratar som, ja jag vet inte vad typ arabiska svennar eller de äckelpäckliga mûhadinska kefalerna som nästan alla har pratat lite sötsliskigt och vissa av dem rent psykotiskt.

- Jocke, ger lite feedback.

 

[Silvervarg]

I min grupps mundana är det så att kan man jargiska och sabriska gör man sig förstod överallt (nästan). Tex så talas (lägre) jargiska i Jargien, Damarien, Västmark, Drunok, Soldarn och Asharien, man skriver även med jargiska tecken. I Ashariens städer skulle man nog kunna göra sig förstod på sabriska. Skillnaden mellan språken är det tar ett tag innan man hänger med till 100% vad som sägs. Gissningsvis som om man åker till Norge eller Danmark... givetvis är skillnaderna mindre inuti landet. Mest utanför är nog Drunok eftersom de har massa ord från kraggiskan och raunländska.

Jag kanske skall nämna att man i bland de faliska staterna pratar jargiska med utlänningar och att i Consaber, Colonan, Perine, Tokon och till viss del även Alarinn så funkar sabriska utmärkt, även om grötigheten varierar (tänk er engelska i england, irland, wales och skottland, typ). I västländerna har vi knappt varit så jag vet inte riktigt vad som gäller där.

Silvervarg menar på att hela Asharinahalvön har sitt usrpung i Jargien.

 

[Svarte Faraonen]

Då vi har spelat har vi antingen begränsat oss till enskilda länder och nationaliteter eller spelat grupper där alla har haft en anledning att kunna ett visst språk (till exempel en grupp gästarbetare i Samväldet som alla kunde ett visst mått av mer eller mindre bruten faliska). Resor mellan nationer har inte spelat särskilt stor roll, så det har inte varit ett problem för oss. Om jag skulle hamna i den situationen skulle jag nog säga att faliska, mûhadinska, lägre jargiska, ashariska och forianska är de fem språk som är mest gångbara, eftersom alla dessa länder har ett stort politiskt inflytande och många handelskontakter med omvärlden. Om man träffar en bildad person i ett främmande land är det troligt att denne kan tala något av dessa språk hjälpligt (antagligen det som är mest inflytelserikt i området). Däremot kommer man nog ha problem att göra sig förstådd bland det vanliga folket, om man inte kan det lokala språket.

 

[Jake Steele]

Mina spelare brukade komma överens om att köpa tio i ett språk, vanligtvis Jargiska men senare Ashariska, språken var visserligen besläktade men de spenderade mer tid i Ashariana och insåg att Jargier inte alltid är uppskattade.

Faliska var också tämligen vanligt då flera var cirefalier, det är ju också ett handelsspråk som fungerar i de flesta hamnstäder även om sabriskan kommer starkt (något som avspeglades i spelet och rollpersonernas språk färdigheter)

Det tar ju inte så lång tid att lära sig grunderna i ett språk med Eons regler, efter en vecka eller två så har de flesta nog 5 i landets språk, nog för att göra det mest elementära och efter två månader (8 framgångsslag) kan de nog tala hyfsat.

A.

 

[Minamoto]

Språkligt bestakad indeed, har aldrig direkt pratat varken rukh eller sahkra, men att verligen tala språken i sig är väldigt intressant, har faktiskt aldrig riktigt tänkt på det, men inte ens Dvärg modulen har en tillräckligt fet ordlista, vad använder du för odlista egentligen?

 

[Minamoto]

Har alltid haft svårt med olika röster, men den skånska tiraken är alltid intressant

 

[Minamoto]

Väldigt intressant

Något som inte skulle vara bra men som spelledare man skulle skratta åt i ungefär fem minuter i fem år är om alla pratade olika språk, någon rukh, någon sahkra, någon felya sanari etc, och om alla verkligen pratade dessa språk skulle låta, se och vara ganska humoristiskt

 

[Minamoto]

Neato Improvisera språk verkar svårt, själv är jag ingen direkt über pro i rollspel, har bara spelledigt Eon sen rollspelat Mutant och Svenil. Men hela idén är väldigt interessant

 

[Minamoto]

Maila Neogames om det, dom svarar i coh för sig aldrig men det skadar inte att försöka

 

[Hjalle]

Äh, alltså, jag kan inte på långa vägar snacka rukh eller sakhra. Men jag kan alla gånger härma den på ett trovärdigt sätt och därmed invagga spelarna i att dvärgarna, eller tirakerna, faktiskt pratar sitt eget, fungerande språk. Emellertid, när rukh förekommer i skriven text (gärna med dvärgiska skrifttecken, som jag också kan), så behöver man lite ord och vill gärna göra det språkligt korrekt också. För ändamålet håller jag på att konstruera en ordlista - den grammatiska delen är redan avklarad i dvärgboken, och jag kör den lika barnsligt enkel som där. Det är antalet ord som det faller på, som sagt.

Sakhra är asskönt. Tjockt bra helt enkelt.

-Hjalle, "Gör Det Själv".

 

[Hjalle]

Åh, Zeke Blodyx är min mest hatade spelledarperson nånsin, alla ärkeskurkar får ursäkta. En av spelarna tål inte skåningar längre, han får ryck när han hör dialekten. Det är bra!

-Hjalle - kapteyn Zayke Bleeooooudyx, jaa...

 

[Hjalle]

Lite Sakhra

”Gûrs krekkez krikkeht, zalarth taguz tagu lorr, kiazs trokktha grhawa gu Gûrrhath thaniht, sakhra taguer darr.” Vilket betyder ungefär; ”Tirakerna må inte anfalla, om ni lämnar vår ö, våra hems stora ledare har sänt mig, vise Gûrrhath, att tala för vår sak”.
”Thasakhraht taguzûn gu? Ligh, bathx sakhra dekk, Wurnihtekk” (”Talar någon god sakhra med mig? Nähä, byt tal då, vettlösingar. (Wurnihtekk = Grupp av föga visa personer)”)
”Nifurt gu sakhra thebûkk sakhra” (Här, jag talar allt sakhra!”)
”Sakhra bathx. Taguz wurtrokk, Zachsarr Panthurk, dûrrgeht gûrekk. Taguz thadûrrgeht gûrekk, ah taguz kiazrenth tagu kiaz ah lorr, taguz wûh thabarrnykk” (”Byt tal. Er konung, Sachsar Djurdemonen, har smutskastat vårt folk. Ni har smutskastat vårt folk storligen, och ni inkräktar vårt hem och ö, ni har gjort stor orätt”)
“Tagu thaniht ah xor thatrokkdûrr-ezelhath” (”Vår mäkta visa och skinande rena, älskade konung är felfri!”)
”Krikk krekkez wûah taguz iht wûah gertherezel” (”Krig må utbryta om ni inte betalar er orätt”)
”Wufks?” (”Vad skulle det vara?”)
”Zalarth tagulorr, urktrokk taguzlorr Mahktah-tha thadox” (”Lämna vår ö, ert lands kung har gjort stora Makhtah rasande”)
”Trokkezels Augarrtahs thabar kiazi tagui” (”Solens gudar har välsignat denna boplats till vår”)
”Marr xar marr krikkdûrr waxurt darhufurt. Mahktah gog thamahkth.” (”Tusen gånger tusen skickliga kämpar väntar i närheten. Mahktah är mäktig.”)
”Marr xar marr krikkdûrr waxurt darhufurt. Mahktah gog thamahkth.” (”Mahktah är blott ett undergivet och synnerligen trögtänkt demontroll! Jag, Cleuviel, skall med Solgudarnas hjälp försvara denna plats!”)
”Madvakk ragakk taguz krikk ah sath barirr” (Maskyngel, drabbas nu av krig och död för ert svek)
”Sakhra guzer!” (Hans ord!) [sagt av den skrämde tolken som inte vill ta på sig ansvaret för förolämpningen, Hjalles anm.]
”Nibuhk. Ghad sakhra guzer Mahktah-tha? Madvakkthas… Thashuzi mahk wurnikkekk!” (”Det har inget med saken att göra. Vad var det han sa om Mahktah? Dårar… Gudinnan är mörk, ni oförsiktiga.”)
”Thashuz mahk, thabath wururkekk!” (”Gudinnan är mörk, ni bortkörda, utstötta smådemoner!”)

Detta var alltså en konversation som lästes upp för spelarna i samband med Slaget vid Minuvielsborg, vid förhandlingarna innan striden. Det gick som det gick. Om man studerar meningarna tillsammans med ordlistan i tirakboken så ser man att allt faktiskt är noga genomtänkt - inte bara en massa slumpvist valda ord! Förresten, detta inlägg beskriver lite varför slaget bröt ut (förutom att jag som spelledare tyckte det var ballt och en liten moralkaka för rollpersonerna som velade om vilken sida de skulle stå på osv alltså).

Senare, precis innan striden utanför murarna, utspelade sig följande monolog:
”Krikkafurt madvakk nikkekkurk!” (”Kom ut och slåss, fega demonkryp!”)
”Tagu kiaz krikkdûrr krekkez drap taguz haxatgafurt Lhuntah-tha mahkhath, madvakkurks!” (”Våra hems främsta kämpa må dräpa er under månens mörker, maskyngelsdemoner!”)
”Gord merra Augarrtah shuzis! Taguz-Krikkraag!” (”Kämpa för/med hjälp från Soldgudarna! Slåss era ideal/er godhet/det ni anser gott!”)
”Haagfurt, mahkhathi Hazrraekk!!” (”Framåt, Mörkrets döttrar!!”)

Så - det var lite sakhra från mig.

-Hjalle, gillar, nej, älskar tiraker!

 

[Johan K]

Alltså, de gånger så har vi kört som så att alla har ett gemensamt språk. Känns som man kan förlora en hel del om inte alla förstår varandra.
Dok så kan inte alla alla språk.. Vilket kan vara skoj om man nu skulle få för sig att dubbelspela lite med t. ex sina kära landsmän eller liknande utan att man vill att sina medspealre skall förstå vad man säger..

Summan av det hela, tycker inte att man skall stirra sig blind på språkdelen. Iof så kan det vara en krydda i spelandet att inte kunna prata med varandra, men ändå..