Så gör jag hur som helst. Regler ska vara glasklara, ordknappa och lättbegripliga. Stämningstexter, ja, de ser olika ut beroende på vem den fiktive avsändaren och den lika fiktiva mottagaren är. Jag har fått mycken och positiv återkoppling på detta upplägg under åren som spelmakare.
Synd bara att du tror att världsbeskrivningar hör till det förra slaget och inte det senare.
Tänk exempelvis på den läsare som skulle vilja använda Det Osmanska Imperiet i sin Knivblänk i Prag-kampanj. Vad vill läsaren veta? Jo, först och främst något om vad
skillnaden är mellan Det Osmanska Imperiet och andra imperier. Skillnad i attityd, modus operandi och målsättningar. Om läsaren är en spelledare så behöver han veta några förslag på hur Osmanska Imperiet skulle kunna användas i ett äventyr; såsom först och främst vilket inflytande de har i Prag, vilka konflikter de är inbegripna i med övriga imperier, och vilken ställning de har i dessa konflikter (startade de konflikten i fråga? Har de övertag i den? Eller ligger de i ett desperat underläge?). Om läsaren istället är spelare så kan ha vilja ha några krokar på rollpersonskoncept eller något att flika in i sin bakgrundsbeksrivning; såsom förslag på några typiska händelser som föreslås ha drabbat många typiska rollpersoner och däreigenom format deras åsikt om Osmanerna.
Ovanstående blev en ganska lång punktlista, men för sakens skull så kan vi väl säga att vi i det här fallet nöjer oss med något litet och enskilt; bara det ritkar sig till läsaren på
något av ovanstående sätt. Då skall vi se vad du skrev:
Det osmanska imperiet omfattar ungefär
nuvarande Turkiet, södra Bulgarien, Makedonien,
nordöstra Grekland, Albanien, öarna i Egeiska
havet, Kreta, Cypern, Irak, Kuwait, Syrien, Israel,
Jordanien, plus Saudiarabiens kust mot Röda havet.
Styrs av sultanen i Istanbul. Fiender Wien, S:t Petersburg.
Vänner: Paris, London.
Hmmm... Du glömde visst bort läsaren på vägen.
Det här är ett vanligt problem bland oerfarna skribenter: De skriver ned sånt som de själva visualiserat kring världen och ställer därigenom sig själva framför läsarens behov och intresse. Stephen King skriver i "Om Skrivande" att han som författare ägnar en massa tankemöda åt att visualisera detaljer kring de platser och personer han skriver om. Han menar att han behöver veta allt detta som författare för att texten skall bli levande, men att man inte nödvändigtvis skall ta med allt detta i sina böcker. Ens uppgift är ju inte att övertyga läsaren om att man ägnat en massa förarbete åt att visualisera världen ordentligt, utan ens uppgift är att
kommunicera med läsaren. Så långt hinner du sällan, och det är något jag skulle vilja se dig vidareutveckla.
---
Och ang. stil: Läs John Le Carré's "Spionen som kom in från kylan". Carré arbetar boken igenom med ett tema om falska identiteter, dubbelagenter, svek och att gå bakom ryggen på varandra. Huvudkaraktärerna i boken befinner sig på enorma avstånd från varandra, är isolerade och resignerade inför de konflikter som bara fortsätter att tuffa på ovanför dem. Det Carré gör i boken som är så snyggt är att han låter detta tema inte bara prägla intrigen i handlingen, utan också löpa igenom själva språket och sättet han beskriver såväl miljöer som karaktärer på. Smaka exempelvis på det här:
Pushing up the collar of his jacket, Leamas stepped outside into the icy October wind. He remembered the crowd then. It was something you forgot inside the hut, this group of puzzled faces. The people changed but the expressions remained the same. It was like the helpless crowd that gathers around a traffic accident, no one knowing how it happened, whether you should move the body. Smoke or dust rose between the beams of the arc lamps, a constant shifting pall between the margins of light
Tack vare att Carré skriver märgfullt och för att han är medveten om vad det är han skriver om, så kan han på detta sätt skriva texter som ger mervärde åt läsaren när denne återkommer till texterna. Liknelser som leker med temat att komma in/ut ur kylan finns exempelvis på ett par ställen i boken, och får en större symbolisk betydelse efter att man läst igenom boken, vilket gör att ovanstående stycke (från kapitel ett) blir intressant att återkomma till.
Här ser man också en skillnad i inställning hos författaren. Trots att Carré inte skriver ett rollspel så ger han ändå information som hade varit intressant för en rollspelare. Att likna befolkningen med en folkmassa som samlats runt en trafikolycka, det är en märgfull liknelse. Vi förstår att författaren verkligen haft roligt när han skrivit boken, och liknelsen liksom stannar hos en, som läsare.
Medan Carré gjuter liv, märg och stämning i sin världsbeskrivning, så påminner du oss om att Osmanska Imperiet i din värld inkluderar Saudiarabiens kust mot Röda havet.
Jag håller med dig om att du är helt
glasklar när du skriver världsbeskrivningar; man får ju veta exakt vilka länder som ingår i det Osmanska Imperiet. Tyvärr är det också tunt som glaslinne.