Det ær ju vældigt vanligt førekommande på konvent. Sællan åker man dit och sætter sig och spelar endast med de man hade med sig ditt. Vanligt førekommande ær ju att man antingen spelleder, eller blir spelled av, okænda mænniskor. I det enda fallet førsøker jag anpassa mig efter spelarna, i det andra førvæntar jag mig att spelledaren ska anpassa sig efter mig. Detsamma gæller førvæntan att spelare i minoritet ska anpassa sig efter de i majoritet.Elmrig said:Trådens första fråga:
Vi är på konvent och bestämmer oss för att spela "Det Fria Spelet". En okänd människa trillar in och ber att få vara med. Du känner efter en kort tids konversation att det här inte kommer att fungera; även om det inte nödvändigtvis måste bli katastrof är risken stor (STOR!) att den okända människan stjäl en del av ditt "kul" på denna tidsbegränsade spelfest. Hur hanterar du situationen?
Løsningen ær dock densamma i alla fallen: frångå det fria spelet. Metastrukturer, førvæntningar och "hur har vi kul" inførs genom diskussion i bæsta fall, och genom outalade påtryckningar i værsta fall. Hur pass diplomatiskt detta sker brukar på konvent vara direkt proportionerligt gentemot sømnbristen vid tillfællet.
Summa sumarum så delar jag alltså din uppfattning om att spel med hårda metastrukturer har en tendens att krascha och brinna lite mildare æn de utan. Jag misstænker dock att detta i många fall kan sker på bekostnad av "sabotørens" kul då denne upplever sig låst av strukturerna som ræddar de andra spelarna.
Nær jag læser vad jag skrivit ovan framstår jag som værsta røvhålet, och det har jag också blivit kallad på konvent. Men tiden jag, och de vænner jag åkt ditt med, har ær begrænsad och vi vill maximera vårt kul. Min erfarenhet ær också att i de flesta fallen uppskattas ærligheten och rakheten kring vad man vill.