Nekromanti Spridda tankar om kul

[Xyas]

Trådens första fråga:

Vi är på konvent och bestämmer oss för att spela "Det Fria Spelet". En okänd människa trillar in och ber att få vara med. Du känner efter en kort tids konversation att det här inte kommer att fungera; även om det inte nödvändigtvis måste bli katastrof är risken stor (STOR!) att den okända människan stjäl en del av ditt "kul" på denna tidsbegränsade spelfest. Hur hanterar du situationen?

Det ær ju vældigt vanligt førekommande på konvent. Sællan åker man dit och sætter sig och spelar endast med de man hade med sig ditt. Vanligt førekommande ær ju att man antingen spelleder, eller blir spelled av, okænda mænniskor. I det enda fallet førsøker jag anpassa mig efter spelarna, i det andra førvæntar jag mig att spelledaren ska anpassa sig efter mig. Detsamma gæller førvæntan att spelare i minoritet ska anpassa sig efter de i majoritet.

Løsningen ær dock densamma i alla fallen: frångå det fria spelet. Metastrukturer, førvæntningar och "hur har vi kul" inførs genom diskussion i bæsta fall, och genom outalade påtryckningar i værsta fall. Hur pass diplomatiskt detta sker brukar på konvent vara direkt proportionerligt gentemot sømnbristen vid tillfællet.

Summa sumarum så delar jag alltså din uppfattning om att spel med hårda metastrukturer har en tendens att krascha och brinna lite mildare æn de utan. Jag misstænker dock att detta i många fall kan sker på bekostnad av "sabotørens" kul då denne upplever sig låst av strukturerna som ræddar de andra spelarna.



Nær jag læser vad jag skrivit ovan framstår jag som værsta røvhålet, och det har jag också blivit kallad på konvent. Men tiden jag, och de vænner jag åkt ditt med, har ær begrænsad och vi vill maximera vårt kul. Min erfarenhet ær också att i de flesta fallen uppskattas ærligheten och rakheten kring vad man vill.

 

[Recca]

Nær jag læser vad jag skrivit ovan framstår jag som værsta røvhålet, och det har jag också blivit kallad på konvent. Men tiden jag, och de vænner jag åkt ditt med, har ær begrænsad och vi vill maximera vårt kul. Min erfarenhet ær också att i de flesta fallen uppskattas ærligheten och rakheten kring vad man vill.

Jag tycker inte du framstår som vaerldens rövhål. Det låter som jättesunda tankar, tycker jag. Du känner vibbarna av att det här kanske är en person som går in i ert spel med en föreställning som enligt dig inte stämmer; du förklarar för personen vad er grupp har för mål och spelsätt, hur spelet kan komma att utspela sig, och du ger personen möjlighet att acceptera och anpassa sig efter det eller dra åt helvete.

Så uppfattade jag dig, minus "dra åt helvete" som var på skoj.

 

[Cissi]

Trådens första fråga:

Vi är på konvent och bestämmer oss för att spela "Det Fria Spelet". En okänd människa trillar in och ber att få vara med. Du känner efter en kort tids konversation att det här inte kommer att fungera; även om det inte nödvändigtvis måste bli katastrof är risken stor (STOR!) att den okända människan stjäl en del av ditt "kul" på denna tidsbegränsade spelfest. Hur hanterar du situationen?

Jag tycker frågeställningen är väldigt tveeggad. För å ena sidan så är ju konventen öppna för allmänheten och det finns en tanke med "prova-på" och å andra sidan är det en möjlighet för spelare som inte träffas ofta pga geografisk placering att få chansen att mötas och umgås med vänner och andra som delar ens intresse.

Så det är inte helt lätt och kan nog inte besvaras med antingen "Jag låter nykomlingen vara med" eller "jag låter inte nykomlingen vara med". Dels så är det upp till person, jag skulle nog aldrig själv säga till någon att "jag vill inte att du är med för att...". Jag skulle må skit över det. Trots att det skulle sabba mitt "kul". Men jag skulle säkert sitta och önska att någon annan tog tag i det och hindrade nykomlingen från att delta. Speciellt om det var uppenbart att hen skulle förstöra hela sessionen.

Men, nu när jag sitter och skriver det här så flög djävulen i mig och jag slogs av tanken att va fan. Om jag skulle stå inför situationen med denna random person så finns det ju en uppenbar chans att vi aldrig träffas igen. Det skulle vara mycket svårare om det hade varit någon man kände från tex forumet eller livet. I exemplet så är det en främling och det är säkert lättare då.
Dock får man ju då vara tydlig för sig själv och de andra spelarna varför man befinner sig på konventet. Är det för att låta random folk "prova på" eller vill man spela.

Själv vill jag spela och allt som sabbar detta är ovälkommet. Dock så vet jag ju med mig själv att jag gärna vill vara med överallt och alltid och är väldigt entusiastisk över mitt deltagande. Och om man är helt grön eller inte känner spelgänget så kan detta såklart påverka upplevelsen negativt för de andra då de har en jargong eller en gemenskap som jag tvingar mig in i och JAG vill ju inte bli avvisad för att jag är grön och nyfiken även om risken finns att jag gör ett dåligt spel. Jag vill ju testa!

Shit vad jag spann iväg. Men vad jag nog vill ha sagt är att om det är öppet för alla och alla är införstådda med detta så bör man kanske inte neka en främling att vara med.
Om det däremot är ett kompisgäng som bestämmer sig för att vi utnyttjar lokalen på konventet för att spela ihop för det var så länge sedan sist. Då tycker jag det är helt okej att neka en utomstående om man får vibbarna av att det inte kommer funka.

 

[RasmusL]

Trådens första fråga:

Vi är på konvent och bestämmer oss för att spela "Det Fria Spelet". En okänd människa trillar in och ber att få vara med. Du känner efter en kort tids konversation att det här inte kommer att fungera; även om det inte nödvändigtvis måste bli katastrof är risken stor (STOR!) att den okända människan stjäl en del av ditt "kul" på denna tidsbegränsade spelfest. Hur hanterar du situationen?

Jag tycker frågeställningen är väldigt tveeggad. För å ena sidan så är ju konventen öppna för allmänheten och det finns en tanke med "prova-på" och å andra sidan är det en möjlighet för spelare som inte träffas ofta pga geografisk placering att få chansen att mötas och umgås med vänner och andra som delar ens intresse.

Så det är inte helt lätt och kan nog inte besvaras med antingen "Jag låter nykomlingen vara med" eller "jag låter inte nykomlingen vara med". Dels så är det upp till person, jag skulle nog aldrig själv säga till någon att "jag vill inte att du är med för att...". Jag skulle må skit över det. Trots att det skulle sabba mitt "kul". Men jag skulle säkert sitta och önska att någon annan tog tag i det och hindrade nykomlingen från att delta. Speciellt om det var uppenbart att hen skulle förstöra hela sessionen.

Men, nu när jag sitter och skriver det här så flög djävulen i mig och jag slogs av tanken att va fan. Om jag skulle stå inför situationen med denna random person så finns det ju en uppenbar chans att vi aldrig träffas igen. Det skulle vara mycket svårare om det hade varit någon man kände från tex forumet eller livet. I exemplet så är det en främling och det är säkert lättare då.
Dock får man ju då vara tydlig för sig själv och de andra spelarna varför man befinner sig på konventet. Är det för att låta random folk "prova på" eller vill man spela.

Själv vill jag spela och allt som sabbar detta är ovälkommet. Dock så vet jag ju med mig själv att jag gärna vill vara med överallt och alltid och är väldigt entusiastisk över mitt deltagande. Och om man är helt grön eller inte känner spelgänget så kan detta såklart påverka upplevelsen negativt för de andra då de har en jargong eller en gemenskap som jag tvingar mig in i och JAG vill ju inte bli avvisad för att jag är grön och nyfiken även om risken finns att jag gör ett dåligt spel. Jag vill ju testa!

Shit vad jag spann iväg. Men vad jag nog vill ha sagt är att om det är öppet för alla och alla är införstådda med detta så bör man kanske inte neka en främling att vara med.
Om det däremot är ett kompisgäng som bestämmer sig för att vi utnyttjar lokalen på konventet för att spela ihop för det var så länge sedan sist. Då tycker jag det är helt okej att neka en utomstående om man får vibbarna av att det inte kommer funka.

Spännande tankar, det uppskattas!

 

[RasmusL]

Att skratta eller inte skratta?
Tack vare mångfalden i spelarfloran jag har förmånen att spela med får jag uppleva "kul" på många olika sätt och i många olika smaker. En aspekt som jag personligen tycker är väldigt trevligt omväxlande är spridningen mellan stenseriöst ångestvurmande och att ta allt (ALLT!) med en klackspark.

I en konstellation finns en tyst överenskommelse som att när vi spelar svart så spelar vi svart, vi släpper galghumorn för en stund och lever i mörkret. När det fungerar är det magiskt men när vi inte riktigt når "dit" i vårt spel kan det kännas halvljummet och otillfredställande.

I den andra konstellationen har vi extremt snabba kast mellan gapskratt och mörk ångest. Vi kan ha en scen med djupt tragiska händelser, stark dialog och känslor men mellan scenerna kan vi sitta och asgarva över absurditeten i situationen, tidigare speltillfällen eller liknande för att därefter kasta oss in i mörkret igen. För mig ger det här inte riktigt samma helhetsupplevelse av djup och mörker men även när spelet sviker oss, även när vi är för trötta för att prestera på topp så har vi riktigt kul. Det är inte samma tillfredställelse som jag kan få av att verkligen "lyckas" i den första gruppen men satan, även omgångarna där jag känner att spelet för min del varit intetsägande och kännts svårt har jag gått från spelmöten med kramp i magen från alla skrattsalvor. Rockstjärnan The Reaper från Fiasco, knarkfiskfolket från Archipelago och ryttarna från The Daughters of Verona är minnen jag kommer bära med mig länge även om speltillfällena inte alltid varit de mest lysande för mig (främst här Fiasco, Archipelago var habilt och tDoV riktigt bra i dessa exempelfall).

Lärdom? Jag vet inte, men omväxling förnöjer. Det är kul att skratta men det är en annan typ av tillfredställelse, en annan typ av kul. Jag kan inte inte säga att något är bättre än det andra, men kul är det.

Vilka olika typer av kul har ni i era spelgrupper? Skiljer det mellan konstellationer av spelare eller mellan speltillfällen?

 

[RasmusL]

• Vill ha: Vill äga, älska, vinna uppskattning från relationspilens mål. (Exempel "Sexuellt attraherad av")
• Vill hjälpa: Vill främja relationspilens måls agenda och försvara mot yttre och inre hot. (Exempel "Älskar sin syster")
• Vill förstöra för: Vill döda, sabotera, riva ner relationspilens mål och dennes planer. (Exempel "Ärkefiende")

 

[Rickard]

• Vill ha: Vill äga, älska, vinna uppskattning från relationspilens mål. (Exempel "Sexuellt attraherad av")
• Vill hjälpa: Vill främja relationspilens måls agenda och försvara mot yttre och inre hot. (Exempel "Älskar sin syster")
• Vill förstöra för: Vill döda, sabotera, riva ner relationspilens mål och dennes planer. (Exempel "Ärkefiende")

 

[RasmusL]

/Han som, om han ville hitta fler kategorier, skulle se vilka kategorier som relationerna i Utpost skulle hamna i

Let's do it some time! Jag kan köpa in Utpost i studiesyfte!

 

[RasmusL]

Antal aktiverade spelare per scen?
Jag är otålig av mig som person och tycker det är tråkigt att sitta och "vänta på min tur". Brädspel utan delade turer ska gå fort som satan, i tradspelspingis har jag redan valt attack, håller i tärningarna och slår dem direkt när det blir min tur, förhoppningsvis tar det inte mer än 15-20 s inklusive beskrivningen. Med "direkt aktiv" menar jag nedan att personen spelar en roll i scenen, med "indirekt aktiv" menar jag att personen har någon form av inflytande över scenen trots att hen ej har en roll i scenen (aktivt lyssnande).

Många rollspel har strukturer som gör att inte alla spelare kan vara direkt aktiva samtidigt i en scen. Givetvis är detta helt rimligt dels för att föra historien framåt och dels för att undvika att det blir allt för rörigt men jag upplever att det finns någon form av gräns där en för lite del av deltagarna direkt är aktiva per scen. Jag är av uppfattningen att i den grupp jag spelar formar vi, medvetet eller omedvetet, scenerna på ett sätt som gör att fler eller färre spelare är direkt aktiva per scen beroende på totalt spelarantal. Det vill säga att om vi är tre som spelar kommer det genomsnittliga antalet direkta deltagare per scen vara lägre än om vi var sex spelare runt bordet.

Påstående: I oreglerat spel kommer jag få vara med och spela minst var tredje scen, oberoende av spelarantal.

Många spel sätter som sagt begränsningar eller rekommendationer rörande antalet deltagare per scen. I vissa fall är det hårda strukturer som sätter begränsningarna, exempelvis A Taste For Murder, A Thousand Years Under the Sun och My Life With Master, emedan det i andra fall är grundförutsättningar för historien eller önskad berättarstil som påverkar, exempelvis Fiasco och Archipelago.
Fördelarna med att begränsa spelarantalet per scen är olika, men oftast tydliga i de spel de figurerar, och bidrar i de berörda spelen exempelvis genom att mekaniken har detta som grundförutsättning samt att forma berättandet för att skapa en viss typ av historier.
Vilka problem för begränsningen av spelare per scen med sig? "Tid" är det uppenbara svaret då spel med begränsat antal deltagare per scen ökar sin speltid linjärt med antalet spelare. Tid blir också viktigt i kontexten "väntetid" då ett större antal spelare gör att tiden mellan en spelares aktivitet i spel blir längre.
Hur avhjälps problemen? Att uppmuntra till aktivt lyssnande är givetvis det uppenbara svaret och något som blir en nödvändighet för att jag inte ska tappa intresset under de långa perioder då min historia inte berättas. Olika spel löser det här på olika sätt men jag har valt att samla dem i kategorierna "Händelser" och "Resolution".

Händelse
Lyssnarna har möjlighet att direkt påverka historien genom att exempelvis introducera element eller ställa de aktiva spelarna inför olika val. (Exempelvis Svart av kval, Vit av Lust, Sjätte Inseglet, Archipelago)

Resolution
Lyssnarna har ansvar för att bistå vid resolution av handlingar och konflikter, ofta genom att ha ansvar för beskrivning av konfliktens resultat eller pudeltävling. (Exempelvis Fiasco, A Taste For Murder, Panty Explosion Perfect)

Grader i helvetet, olika "aktivt"
Hur aktiv kan lyssnaren bli utan att komma i vägen? Hur låg grad av internaktivitet kan man ha utan att spelarna tappar intresset? Svår fråga, vad tycker ni?

Själv tycker jag om mekanik och strukturer som ger lyssnarna så stort inflytande som möjligt men tar så lite plats som möjligt. Fiasco är här ett bra exempel där lyssnarna gemensamt är ansvariga för att bestämma hur scenen ska sluta utan att ta någon plats i konversationen. SaKVaLs system med bestkommandon är en annan favorit som får stor genomslag i spelet men låter de aktiva spelarna stå i rampljuset (bestkommandot utförs genom att peka på en aktiv spelare och utfärda en order). På samma sätt upplever jag A taste For Murder som ganska vekt på lyssnarfronten, inflytandet kommer endast in efter att rollspelsdelen av scenen har avhandlats och inte har någon direkt inverkan på beskrivningen av resultatet annat än "lyckat" eller "misslyckat"

Finns det fler intressanta strukturer för aktivt lyssnande som ger stort inflytande till lyssnarna och därmed bidrar till att alla kan vara med i spelet hela tiden? Vilka verktyg kan man använda sig av?

Jag tänker mig att bra verktyg är sådana som tar så lite plats som möjligt i konversationen, exempelvis utdelande av markörer, kort, gester eller liknande. Fler förslag?

Det blev mer frågor den här gången, vill ni svara så uppskattar jag era insikter!

 

[RasmusL]

• Vill ha: Vill äga, älska, vinna uppskattning från relationspilens mål. (Exempel "Sexuellt attraherad av")
• Vill hjälpa: Vill främja relationspilens måls agenda och försvara mot yttre och inre hot. (Exempel "Älskar sin syster")
• Vill förstöra för: Vill döda, sabotera, riva ner relationspilens mål och dennes planer. (Exempel "Ärkefiende")

 

[wilper]

<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Quote:</div><div class="ubbcode-body">Grader i helvetet, olika "aktivt"
Hur aktiv kan lyssnaren bli utan att komma i vägen? Hur låg grad av internaktivitet kan man ha utan att spelarna tappar intresset? Svår fråga, vad tycker ni?</div></div>

Jag har märkt att jag i A Taste for Murder tappar intresset rätt fort. Där spelar spelarna två i taget. Och de som inte är aktiva för stunden sittar och är domare för att bedöma rollprestationerna. Det är inte tillräckligt spännande för att hålla mitt intresse i en normalbra grupp.

 

[RasmusL]

Grader i helvetet, olika "aktivt"
Hur aktiv kan lyssnaren bli utan att komma i vägen? Hur låg grad av internaktivitet kan man ha utan att spelarna tappar intresset? Svår fråga, vad tycker ni?

Jag har märkt att jag i A Taste for Murder tappar intresset rätt fort. Där spelar spelarna två i taget. Och de som inte är aktiva för stunden sittar och är domare för att bedöma rollprestationerna. Det är inte tillräckligt spännande för att hålla mitt intresse i en normalbra grupp.

Medhåll för den omgång vi testade men då var vi även sex spelare vilket gjorde att det kunde bli lång, lång väntan ibland. Är interaktivitet även när man inte är med i scenen, och inte bara i resolutionen, något man kan komma undan utan i vissa spel? Hur måste man forma spelet för att det ska klara sig bra utan sådan mekanik?