Nekromanti Stämning i DnD v3.5

Pom

Swashbuckler
Joined
23 Jun 2003
Messages
2,926
Location
Enskededalen
Erm, vad är det du frågar efter egentligen? Bra stämning i ett underjordsäventyr? Annorlunda motivation att gå ner i underjorden? Dungeon som i "äventyrslokal inomhus"? Vad rätt stämning är i D&D3.5 jämfört med andra spel?

Eftersom du frågar angående D&D3.5 antar jag att du inte hittade något vettigt bland de 100 äventyrsidéerna i DMG.

Du nämner humanitiska skäl (rädda prinsessan), ekonomiska skäl (hitta skatten) och politiska skäl (få kungariket). De kan ju varieras ganska mycket. Andra skäl att gå in i en äventyrslokal kan ju vara:

Skräck: det är värre utanför än (hoppas man) inuti.

Prestige: "Tönt, du vågar bergis inte gå in i muséet efter stängningsdags."

Luring: det står "gratis pizza" på dörren.

Nyfikenhet: totalt bisarra ljud eller lukter strömmar ut ur ingången.

Nyfikenhet 2: "Tillträde förbjudet" på dörren.

Exklusivitet: universums absolut enda rosa ponny finns därinne någonstans.

På vägen: PC skall någon annanstans, men det är en snabb genväg att ta sig genom just det där ruinområdet.

Jobb: "Ni får 1000gp om ni försöker ta er in i mitt säkerhetsstall. Jag vill kolla att det är inbrottsäkert. 10 000 om ni tar er längst in och kan bevisa det."

Order: "Gör så här," säger kungen.

Order 2: "Gör absolut inte så här," säger kungen.

Arkeologi: bokmalen vill ha livvakter när han plundrar gravar.

OK, kategorierna överlappar lite. Fast det spelar ingen roll. :gremcool:
 

wolfan

Veteran
Joined
18 Jan 2005
Messages
6
Location
Forsheda, Värnamo kommun, Jönköpings län
Haha Prestige-sättet och luringen var mkt underhållande att läsa.
Frågan om stämning. Jag menar hur man verkligen får till den där kusliga, unkna stämningen som finns nere i en grotthåla och liknande.
Äventyrsidéerna i DMG är ok men de känns mer som nån slags krydda eller ett sätt att fortsätta ett pågående äventyr
när RP har slutfört nåt uppdrag och dyl.

Sen ett annat problem jag brukar ha är vi alltid spårar ur från fantasy-idyllen. Det blir nåt helsjukt. Även från min sida som DM. Har du några tips på hur man undviker detta.
(Förutom lobotomi och psykologisk undersökning)
 

Dante

Bäst i Sverige på rollspel
Staff member
Joined
17 May 2000
Messages
9,964
Location
Stockholm
Hur jag (inte) gör (men skulle vilja) …

När du beskriver gångarna och rummen, beskriv inte bara vad rollpersonerna ser, utan även vad de uppfattar med övriga sinnen (smak kanske blir lite knepigt att tillämpa).

Du behöver inte klämma i med alla sinnen på en och samma gång. Men testa att, förutom det visuella, lägga till ytterligare ett sinne i varje beskrivning.

»Luften i rummet känns torr och sval.«

»Golvet känns halt och slemmigt under era fötter.«

»En stank av mögel och förruttnelse slår emot er.«

»Vinddraget bär med sig en doft av sot och rök.«

»Det enda ni hör är det eviga droppandet av vatten.«

»Era fotsteg ekar ödsligt i den stora grottsalen.«

Jag är själv usel på att följa detta råd, men inbillar mig att det skulle bli bättre om jag någon gång gjorde det.
 

wolfan

Veteran
Joined
18 Jan 2005
Messages
6
Location
Forsheda, Värnamo kommun, Jönköpings län
Re: Hur jag (inte) gör (men skulle vilja) …

Har faktiskt aldrig tänkt på
»Luften i rummet känns torr och sval.«
»Golvet känns halt och slemmigt under era fötter.«
»Det enda ni hör är det eviga droppandet av vatten.«
»Era fotsteg ekar ödsligt i den stora grottsalen.«

Lukt och sånt har man ju lyckats få med. Men ljud och ekon av RPs fotsteg har jag aldrig tänkt på.
Tack så mkt
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Friktion

Jag personligen har märkt att ju mer "förvänterlig" (det är förmodligen inget riktigt ord, men jag uppfinner det i annat fall nu) en beskrivning är, desto mer kan man tjäna på att använda ett "oförvänterligt" språk.

Öh... alltså: Grottgångar brukar inte se särskilt fantasifulla ut. Det hör liksom till. Alltså så kan spelarna nästan veta vad de har att förvänta sig av dina beskrivningar. Ord som "mörkt", "fuktigt" , "vindlande gång" bla, bla, de passerar in och ut genom spelarnas öron såsom orden "hjärta" och "smärta" i en dansbandsballad. De saknar friktion. Man hajar inte till när man hör dem.

Men tänk att beskriva ett rum såsom genomsyrat av "en doft såsom av kopparpenningar i en svettig, knuten näve..." eller "spindelnät skymmer sulfidstatyernas ansikte, såsom om spindlarna velat beslöja deras blyga blickar" eller något. Man ska inte vara rädd för att vara lite corny. Ibland bommar man, men det är bara att hoppa upp och ta tjuren vid hornen igen. Äventyrarna är förmodligen inga mästerskalder (frånsett från eventuella barder, förstås); du beskriver helt enkelt på det sätt som de tänker. Nå. Det viktiga är att den här typen av beskrivningar kan beskriva fullständigt alldagliga och vardagliga grottupplevelser som äventyrarna sett tusen gånger förut, men att det ändå kräver lite medverkan från spelarnas sida. Deras fantasi får hjälpa till att måla upp omgivningarna, eftersom den här typen av beskrivningar är så ofullständiga (på det ytliga planet).

Istället för "stalaktiter hänger ned från grotttaket" så... kan man säga... Kom igen nu, var inte blyg! Jag vet att du har något på tungan! Så kan man säga "stalaktiter hänger ned från grottaket såsom..." ? "döda män, evigt förslutna i stenspindlars kokonger?" "kantstötta huggtänder i en rörmask's munhåla?" "våta, toviga hårtestar från en trollpackas skalp?"

Beroende på vilken liknelse man använder, så kan beskrivningarna få väldigt olika stämningar och känslor, även om man alltså beskriver självklarheter som äventyrarna kunnat förvänta sig.
 

Pom

Swashbuckler
Joined
23 Jun 2003
Messages
2,926
Location
Enskededalen
Sen ett annat problem jag brukar ha är vi alltid spårar ur från fantasy-idyllen. Det blir nåt helsjukt. Även från min sida som DM. Har du några tips på hur man undviker detta.
(Förutom lobotomi och psykologisk undersökning)
Ett klichéigt svar är att så länge alla har roligt spelar det ingen roll. Fast eftersom det är en kliché är det en hel del sanning i det.

Jag vet inte riktigt vad du menar med helsjukt. Blir det fullt av anakronismer? Blir det splatterkomedi? Blir det snusk och dåliga vitsar hela tiden? Kan jag tolka dig som att du vill ha stämning typ som i Tolkien och PHB?

Det kan vara knepigt att behålla den seriösa episka stämning man tänkte sig när man knåpade ihop scenariot. När man väl sitter där i DM-stolen blir det flabbigt i alla fall. Jag känner igen det där.

Trixet är väl kanske att låta bli att säga åtminstone en del av lustigheterna man kommer på. Om spelarna märker att du gör lite ansatser att styra stämningen åt ett visst håll kan de fatta vinken och skärpa sig lite. Så länge man som DM skämtar med är det samma sak som att säga att det är så det skall vara.

Har du tillgång till något slags bilder? Det är inte svårt att hitta stämningsmättade sådana på nätet. En enda ball bild kan sätta hela spelgruppen i rätt stämning. Det behöver inte vara en exakt avbildning av det du tänker dig. Det kan räcka att visa bilden och helt enkelt säga att det är ungefär den här stämningen du tänker dig råder på den här platsen.

Fall tillbaka på det du tycker om. Vi har alla våra fetischer. Om du tycker att slokhattar är tuffa, sätt slokhattar på dina NPC. Om feta tjejer med yxor sätter sprätt på endorfinerna, ha med många feta tjejer med yxor.
Det är okej att ha sina egna små klichéer. De dyker ändå alltid upp vare sig man vill eller inte så man kan lika gärna dra nytta av dem.

Edit: Välkommen till Rollspel.nu, förresten! :gremsmile:
 

Hellzon

Långsamma Vargen
Joined
22 Jan 2002
Messages
2,509
Location
Köping
Re: Hur jag (inte) gör (men skulle vilja) …

[...]utan även vad de uppfattar med övriga sinnen (smak kanske blir lite knepigt att tillämpa).
"Galstaff, you have entered the door to the north. The stench of mildew emanates towards you from the west dungeon wall."
Sorry... :gremgrin:
 

Basenanji

Postd20modernist
Joined
4 Nov 2002
Messages
9,288
Det Personliga Engagemanget

Något jag uppslkattar som spelare är när man känner att det som händer i spelvärlden verkligen berör min karaktär!
När det som händer får min karaktär och känna att, nu måste han/hon verkligen göra något!

Sedan kan själva äventyret vara hur banalt som helst, men det måste hela tiden kännas som att det är min karaktärs uppgift att tex rädda prinsessan och inte nån av de andra 312 arbetslösa svärdshuggarna.

Hur får man till det?
Tja, ett bra sätt är att redan från början etablera ett stämningsläge som alla gillar. Ta ett snack med spelarna om hur de vill spela, vad de vill spela osv.
Nästa grej som är viktig, enligt min perverterade spelstil :gremwink:, är att du som DM erbjuder motstånd!

De bästa äventyr jag spelat har alltid haft det gemensamt att det har funnits ett motstånd man vill övervinna. Om det sedan är ett monster man vill slå ihjäl, en konspiration man vill avslöja, en sekt man vill infiltrera etc spelar ingen roll. Dock måste det kännas som en verklig utmaning. Om jag får som jag vill som spelare så ska det vara lite uppförsbacke i början.
Först då känns det angeläget att engagera sig i äventyret, och vips så börjar man sluta skämta, bli okoncentrerad mm mm

GL!

/Basse
 

Muggas

Hero
Joined
16 Nov 2001
Messages
1,016
Location
Stockholm
Tjena! Jag spelar inte D&D (förutom datorspelsinkarnationer av konceptet, som t.ex. Baldurs Gate och Icewind Dale) och har förmodligen aldrig skrivit ett endaste inlägg på det här forumet. Men jag ska försöka ge några allmänna råd som kan fungera:

1. Stäng av alla datorer/tv-apparater/strålkastarlampor o.dyl. Låt de små ljuden i spelomgivningen komma fram, som t.ex. en krans droppande eller knarrande ljud från taket. Spela inte i för skumt ljus (blir svårt att läsa på rollformulären då), men låt det vara lite nedtonat omkring er.

2. Beskriv hur olustkänslor kryper i rollpersonerna. Få dem att känna ovilja inför att verkligen ge sig in i "dungeonen". Låt dem ifrågasätta varför de överhuvudtaget ska ge sig ner alls (men bre inte på för mycket. Då kanske de drar och roar sig på något trevligt glädjehus i närheten).

3. Hur många dungeons har rollpersonerna (eller PCs, om ni vill vara petiga) besökt egentligen? De kanske är härdade inför dungeonbesök och inte påverkas lika lätt av dem. Är de däremot nya äventyrare ska de hoppa till om en luden råtta stryker förbi deras ben... :gremwink:

4. Grottgångarna ska vara trånga och fulla av hinder som skymmer sikten för besökare. Gör så att det är svårt för RP att egentligen veta vad det är som gömmer sig i mörkret (och för guds skull, blindfolda alla idiotraser med mörkersyn, så att de inte förstör stämningen :gremwink: ).
 

Saurus

Veteran
Joined
24 Aug 2001
Messages
192
Location
Vadstena
Re: Friktion

Sant som fan. Det är viktigt att vara originell i sina förklaringar och liksom göra det spelarna minst förväntar sig.
 
Top