Nekromanti Stämningstexter som utfyllnad

[Rickard]

Stämningstexter känns alltid som en utfyllnad för att tydligare markera ett byte av kapitel. Oavsett författarens förmåga att uttrycka sig skönlitterärt så har jag sällan någon behållning av att sitta och läsa stämningstexter. Notera att jag faktiskt inte vill snacka om hur bra författaren är på att skriva. Många är usla, det hävdar många, men få hävdar att när de är bra så är de också menlösa.

Det gör jag, nämligen.

När jag läser stämningstexterna i Feng Shui så tänker jag "SÅ KLOCKRENT!" men jag vet inte alls hur jag ska använda det. I början av boken så illustreras hur spelarna kan tänka utifrån vad reglerna kan åstadkomma: "I couldn't get the positions of the five remaining mooks from the reflection in the mirrored windows of a nearby Saab. I took a chance, turned, and broke for a spot behind a panel van. On the way: BANG BANG BANG. Three went down, but one of them popped up again. Okay, so I was having an off day."

Det här brukar förekomma på spelmötet, men felet är att man inser inte hur rätt texten är förrän man har spelat spelet. Det hade varit bättre om man gjort det klart för läsaren att det var en berättelse ur ett fiktivt spelexempel för att visa hur reglerna kan fungera.

Felet med de andra stämningstexterna i Feng Shui är att de visar en del av världen, men jag har ingen aning om hur jag ska få in den delen av världen. I Gemeni finns det också stämningstexter, men utöver dessa så finns det små förklaringar av världen högst upp på varannan sidan. Man skulle kunna se dessa som stämningstexter, men de fyller istället en annan uppgift. De ger små frön som man kan fylla ut sina äventyr med.

Så felet med stämningstexter tycker jag är att de bara visar en del av världen. Hade de istället varit något som visat hur en berättelse hade sett ut om alla personer i berättelsen hade lytt under spelreglerna eller om man hade skrivit stämningstexten för att ge inspiration till äventyr, så hade åtminstone jag gillat dem bättre. Då hade man kunnat använda stämningstexterna till något vettigt.

Det finns säkert fler vettiga användningsområden än dessa två som jag nämnt, men jag kommer inte på fler

/Han som också brukar slänga upp dessa tankeinlägg på sin rollspelsblogg

 

[krank]

Nu kommer du säkert att skälla på mig igen, men jag gillar stämningstexter. Varför? Jo, för att de nästan alltid innehåller element eller sätt att uttrycka sig som jag kan använda mig av i min spelledargärning. De är med andra ord väldigt användbara vad gäller att förmedla spelets stämning och känsla, framförallt i de där första ack så viktiga spelmötena då spelledare och spelare försöker få grepp om världen.

Det funkart givetvis inte när texterna är dåliga, men nu var det inte de dåliga utan de bra vi snackade om - det du hävdar är ju att det alltid är kasst med stämningstexter som inte direkt kopplas till äventyrsmakande eller regelillustrerande, korrekt?

Jag har givetvis en massa andras invändningar också, men de flesta av dem handlar om att jag är djupimmersionist och du inte är det, och det känns som en häst som är alldeles för död till och med för mig.

 

[Ram]

Jag tycker precis tvärt om. Bra stämningstexter fyller ut luckorna mellan spelsystemet och torra fakta om spelvärlden. Man kan enkelt vikta information i stämningstexter för att indikera på vanlighet t.ex. "som nästan alla andra nordbor så bar han de klassiska pälsfodrade stövlarna", "en ung novis bannades för att han missat solhälsningen" osv. Man kan indikera om grader av lugn i omgivningen "En grupp på tjugo soldater till häst sprängde ut genom tullporten, något som genast fick diskussionerna att gå heta bland de samlade. Varför hade en så stor trupp lämnat staden i sådan hast". Man kan indikera på hur vanligt våld är "ytterligare ett bråk bröt ut under samtalet med köpmannen, men ingen fäste någon större vikt vid det undantaget vakterna som skärpte vaksamheten något. Två personer blev liggande döda efter bråket och de fraktades raskt bort av dödgrävarna".

Dessa texter är guld värda för att ge spelare och spelledare en gemensam syn på världen.

 

[Rickard]

<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Citerat av: krank</div><div class="ubbcode-body">Nu kommer du säkert att skälla på mig igen, men jag gillar stämningstexter. Varför? Jo, för att de nästan alltid innehåller element eller sätt att uttrycka sig som jag kan använda mig av i min spelledargärning. De är med andra ord väldigt användbara vad gäller att förmedla spelets stämning och känsla, framför allt i de där första ack så viktiga spelmötena då spelledare och spelare försöker få grepp om världen.</div></div>
Möjligtvis, och det här har med bilderna i rollspel att göra, så skulle jag gilla stämningstexter om det fanns en bild bredvid. Då kan texten beskriva i ord det som bilden visar för att hjälpa spelledaren att förmedla detta till spelarna. Jag skulle också gilla om man visade med stämningstexterna hur man ska förklara världen. I Ljus och lykta, så ska man försöka få in hur saker antingen flyr eller tränger sig inpå rollpersonerna. Man kan också visa hur det är tänkt att man ska hantera de övernaturliga saker som förekommer i L&L som en vardaglig sak.

Fast återigen, då vill jag att man skriver det till läsaren. Antingen innan stämningstexten tar vid, eller att man senare i texten hänvisar till stämningstexten som exempel. Så, här fanns ännu ett område - man ger ett exempel på hur man ska förmedla saker till spelarna.

/Han som kan säga att det här antagligen inte har så mycket med kranks inlägg att göra, utan mest spann vidare på egna tankar

 

[Rickard]

<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Citerat av: Moonglow</div><div class="ubbcode-body">Jag tycker precis tvärt om. Bra stämningstexter fyller ut luckorna mellan spelsystemet och torra fakta om spelvärlden.

Dessa texter är guld värda för att ge spelare och spelledare en gemensam syn på världen. </div></div>
Men om man inte pekar ut vad man ska kika efter, så tycker jag de är menlösa, eftersom man måste göra ett sådant överarbete för att analysera texten.

Det är som att skriva ett helt äventyr i skönlitterär text (ett överdrivet exempel för att tydliggöra vad jag menar). Det skulle gå, men det skulle krävas en hel del av spelledaren för att kunna bryta sönder det hela till ett äventyr.

Jag tycker inte det är uppenbart att det är just "slagsmål förekommer ofta" eller liknande som man ska kika efter i stämningstexter, vilket gör att man kanske hoppar över just den delen när man läser texten

/Han som hellre föredrar korta stycken som illustrerar delar av världen, än längre stämningstexter som tar en hel sida till förfogande, för då blir det lättare att fokusera på vad man få fram med texten

 

[Ram]

<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Citerat av: Han</div><div class="ubbcode-body">Han som hellre föredrar korta stycken som illustrerar delar av världen, än längre stämningstexter som tar en hel sida till förfogande, för då blir det lättare att fokusera på vad man få fram med texten </div></div>

Well, då tycker vi nog i princip likadant. Introduktionsnoveller är jag avsevärt mindre förtjust i än stämningstexter. Jag trodde inte att du menade längre texter när du skrev stämningstexter. Jag tänker mig en kvarts till en halv sida med stämningstext.

 

[krank]

<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Citerat av: Han</div><div class="ubbcode-body">så skulle jag gilla stämningstexter om det fanns en bild bredvid.</div></div>

Jag kan gå med på att stämningstexten antagligen blir bättre av någon illustration, men varför ska det egentligen vara nödvändigt? Rollspel är ju en verbal-social aktivitet, och det är ju verbala/textuella verktyg spelledaren får genom texterna och deras språkbruk.

Om vi ser till M:UA som exempel; många älskar "skrofmålet", det lätt tillskrivade svenska språket som genomsyrar många stämningstexter i böckerna. Jag tycker själv inte så bra om det, men som exempel är det gött: Långtifrån alltid finns det en bild till, men texterna har tydligen bidragit till uppkomsten och vidareutvecklandet av ett internt språkbruk i spelgrupperna som verkligen bidrar till ökad upp- in- och utlevelse. Det tycker jag är skitcoolt, oavsett om jag har de narrativistiska glasögonen eller de djupimmersionistiska på mig.
<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Citerat av: Han</div><div class="ubbcode-body">
Fast återigen, då vill jag att man skriver det till läsaren. Antingen innan stämningstexten tar vid, eller att man senare i texten hänvisar till stämningstexten som exempel. Så, här fanns ännu ett område - man ger ett exempel på hur man ska förmedla saker till spelarna.
</div></div>

Varför ska det nädvändigtvis vara så explicit? Mina tankar går till äldre böcker, där det ibland stod i början av varje kapitel vad som hände i det, typ "KAPITEL ELVA: I vilket Broder Björn kommer hem, Moster Agda rider skampålen, och Jacob bjuder på en könsrelaterad överraskning". I mina ögon känns det otroligt torrt och lite som att skriva läsaren på näsan. Läser jag t.ex en text där handlingen är förlagd till Norrköpings årliga marknad, så behöver ingen skriva i början av testen att "såhär ska du gestalta en marknad" för att jag ska hålla utkik i texten efter olika detaljer som passar just det scenario jag tänkt spela. Jag ser stämningstexter som ett smörgåsbord av uttryck, ordvändningar, beteendemönster och miljöer - kort sagt, inspiration inte bara till metadelen - hur äventyren ser ut - utan även till vilket språkbruk etc som man kan använda som SL. Jag har otroligtv svårt för pekpinnar av typen "såhär ska du spelleda en X", men uppskattar "du kan spelelda en Y såhär, till exempel. Eller såhär, kanske."

 

[Ram]

<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Citerat av: krank</div><div class="ubbcode-body">Läser jag t.ex en text där handlingen är förlagd till Norrköpings årliga marknad, så behöver ingen skriva i början av testen att "såhär ska du gestalta en marknad" för att jag ska hålla utkik i texten efter olika detaljer som passar just det scenario jag tänkt spela. Jag ser stämningstexter som ett smörgåsbord av uttryck, ordvändningar, beteendemönster och miljöer - kort sagt, inspiration inte bara till metadelen - hur äventyren ser ut - utan även till vilket språkbruk etc som man kan använda som SL. Jag har otroligtv svårt för pekpinnar av typen "såhär ska du spelleda en X", men uppskattar "du kan spelelda en Y såhär, till exempel. Eller såhär, kanske." </div></div>

Den gyllene medelvägen är kanske helt enkelt att sätta smarta namn på stämningstexterna för att göra dem mer lättnavigerade. "Stöld på Norrköpings marknad" talar om att texten handlar om just stöld och marknader.

 

[Wilmer]

Rustbelt igen!

I det fjärde utkastet av The Rustbelt finns en text som både förmedlar stämningen och regler. Det är egentligen ett omskrivet spelexempel.

young rosenstone: an example of character dynamics in action.
A young Rosenstone is walking back his home in Bone Corner from the Galler General Store with a bag of groceries held in his arms. From an alley, three other youths step out menacing. The one in the middle has a mean, hollow shark look about him.

“Gimme the sack,” he says.

“You’re not getting anything from me,” Rosenstone replies calmly.

“Yeah? That’s funny. That’s not what your mother said last night.”

This punk didn’t know. He couldn’t have known. But the frustration long inside turned rage and overtook Rosenstone. He grabbed a can of pork and beans from the sack, dropped the sack, and was on the miscreant in a flash, holding him down to the ground by the throat and beating his skull with the can. Blood and bean juice pooled on the dusty asphalt.

The other two were too shocked to help. They started to run off. One grabbed the sack. Hearing the paper rustle, Rosenstone wheeled around and threw the can, hitting the boy in the knee. He fell face first to the street, slid, scraping his chest, and dropped the sack. He got up as fast as he could and limped away hurriedly.



Rosenstone looks down at the limp body of the boy crumpled beneath him. The skull is visible and he can see where it is broken. Rosenstone pulls himself to his feet, eyes wide, blood pumping, and staggers backwards. Suddenly pivoting left, he falls to his knees and vomits on the street. He wipes off his mouth, stands up, grabs the grocery sack, and walks away nonchalantly. Once out of sight of the rapidly dying boy, he breaks into a run.

He doesn’t stop running until he gets home. He gets there to see his mother on the porch, quickly crumpling a wad of money into her bra and waving as a man walks away. Rosenstone recognizes the man as Mr. Halford from down the street.

“Afternoon, son,” Mr. Halford says, smirking. He tips his hat with one hand and waves with the other as he walks home.

“What was that all about?” Rosenstone asks as he walks up the porch steps. He avoids eye contact with his mother.

“Oh, Mr. Halford just stopped by to borrow a cup of sugar,” she replies.

A cup of sugar.

In his head, Rosenstone screams at her.

Outside his head, he doesn’t. He just says, “I got the groceries,” sets them on the dining room table, and goes to his room.

“Where’s the pork and beans?” his mother calls from the kitchen.

“Dropped it, it broke open,” he replies through the bedroom door.

He pulls out the hidden flask of whiskey from between his mattress and box spring and takes a drink.

I don’t really expect that this needs further explanation, but just to be thorough: Rosenstone starts with a Woe about his mother being a prostitute, which was Triggered by the boy’s comment, prompting an Outburst that was violent in nature. Rosenstone then takes on Woe about (probably) killing the boy. This prompts an immediate Outburst in the form of vomiting upon seeing the gore and realizing what he has done. When he gets home, the first Woe is again Triggered, but he Suppresses it. Then the second Woe is Triggered. He Copes by engaging in the Vice of drinking

.

 

[ripperdoc]

Jag håller med om att kortare stämningstexter är att föredra, men de fyller en för mig mycket viktig funktion: att ge en bild av världen och att ge inspiration. En spelledare som inspireras av sin rollspelsbok kommer också leverera bättre spelsessioner. Dessutom är stämningstexter ett ypperligt sätt att föra fram detaljer från världen som annars hade varit svårt eller krystat att föra in i "faktaform", ex. slangord, uttryck, typiska sätt att agera, genreelement, etc.

Framförallt ger stämningstexter en snabb inblick i vilken typ av genre och stämning som spelskaparna tänkt sig - något som oftast är betydligt krångligare att läsa ur faktatext eller framförallt regeltext.

 

[Ichabod_UBBT]

nWoD's stämingstexter är väl ett exempel på där det funkar rätt bra med stämingstexter.

De kommer alltid med en stor stämingsbild som är direkt anknuten till texten, samt har en text som (om än löst) är knuten till det kapitel som kommer därefter.

Jag brukar använda dem som "historier" som npc's berättar för spelare. "Jag minns den där gången när jag..."