Nekromanti [Stål och Skugga] Go team!

[Kendofarfar]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

Jag funderade också på att göra mig av med henne. Jag har ju en kastkniv... men å andra sidan ingen dödslängtan.

 

[Lange]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

Under mina dukar nickar jag åt Patheras att jag har förstått. Med en diskret gest försöker jag frågande förmedla ordet "Kistan".

Tyst för mig själv tänker jag. Gråterskan är sannerligen ett avskräckande exempel på dåligt arv. Vissa ska bara inte skaffa sig avkommor.
Jag bär inte på något agg mot henne, för hon har så vitt jag vet inte gjort mig något, inte direkt i vart fall, men jag har en uppgift att lösa och om hon är i min vägg får hon vänligt stiga åt sida.

 

[Markehed]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

Jag spanar efter kistan. Det talades om ett inbrott, men saker kan snabbt förändras. Min syn har alltid varit bra annars hade jag inte kunnat utnyttja den vy som erbjuds här uppifrån. Min uppmärksamhet har räddat mig fler gånger än min svärdsarm.

Under min tid i armen var jag ofta en av de som red som före huvudstyrkan vid truppförflyttningar. Mycket stod på spel. Inte bara ditt eget liv utan även dina vänners. De förlitade sig på att du skulle förvarna inför bakhåll. Du var tvungen att lägga märke till minsta rörelse i omgivningen. En fågel som lyfter, skrämd av människodjur i närheten. Löv som rasslar av att stål strukit emot dem. Allt måste tas in om du ska undvika att snaran sluts runt dig.

Jag snuddar lätt vid min vänstra axel. Ärret är fortfarande kvar efter en gång när jag inte var vaksam nog. Barsymes dog efter att ha legat febrig i två dagar. Själv har jag bara ärret kvar. Elva år har gått men det har fortfarande inte tynat bort. Det kommer aldrig att göra det. Min kropp är ett canvas som återspeglar mitt liv och mina handlingar. Ärren påminner mig om vänner jag förlorat, människans förgänglighet. Min egen dödlighet är jag mindre klar över. Jag borde varit död för länge sedan. Men här är jag.

Jag hukar mig ner för att inte bli sedd. Här är jag högt över alla andra. Jag ser ner på dem, men det är jag som gömmer mig, krälar på alla fyra för att överleva.

[OFF: Lite högdraget Proust. Jag minns tillbaka...]

 

[Svarte Faraonen]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

Mikolos: De fem har ingen kista med sig, utan tycks mest vara ute för att roa sig -- åtminstone Gråterskan. De två andra gängmedlemmarna spär ut vinet de dricker och tycks ha ögonen öppna efter eventuella hot. Alla tre Ögon bär de stora, krökta dolkar de föredrar öppet, och av erfarenhet vet ni att de antagligen har minst en någon annanstans. Om du vill ta dig härifrån är det en god idé att vänta tills de har suttit här ett tag, så att sambandet med deras ankomst inte blir tydligt.

Samtliga: Som sagt kommer ett eventuellt inbrott antagligen att få vänta ett tag, eftersom det fortfarande finns en hel del folk på gatorna.

 

[Kendofarfar]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

Precis vad jag hade tänkt mig. Eventuellt sitter jag kvar tills de har gått, men om det börjar bli allt för sent hakar jag på någon som ska ut och pissa och koncentrerar mig på att gå mer som en onykter person än som en som saknar ett ben.

 

[Lange]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

[OFF: Mikolos - Du borde skaffa en klänning ]

 

[Lange]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

Mina flinka fingrar har under väntan varit försjunkna i arbete. Jag har lyft blicken från mitt arbete då och då för att spana av torget och min omgivning, samt se om Patheras önskat kommunicera med mig.
Min kniv har skurit, rivit och ristat i den knappt handshöga träbit jag började tälja i.
Med en hantverkares erfarna noggrannhet har den grova kubben nu förvandlats till en vaksamt observerande falk.
I tanken vandrar jag tillbaka till min barndom då jag kunde stå på taket till min faders hus och se min egen falk segla på de varma vindarna högt ovanför mitt huvud. Med utsökt precision kunde den slå ner på en icke ont anande duva för att med sina knivlika klor ha ihjäl den.
Men likt en moders farväl slits jag tillbaka till min nutid och all dess förtvivlan.
"Hur mycket för fågeln?" Frågar en äldre herre.
"Den är gratis om ni vill ha den." Svarar jag tonlöst.
"Då ger jag er inget för den." Mannen ser på mig leendes och med vänliga blick. Från min plats där på marken räcker jag över falken till honom och han tar i mot den med en bugning. Efter en stunds kontemplering öppnar han sin penningpung och ger mig några mynt;
"För den smärta dina minnen väckt..."
Med förundran i min blick ser jag honom gå vidare längs stånden. Först när han blivit del av den pulserande ådern av människor lutar jag mitt huvud för att räkna mynten han gav mig. "Vad i...". Guld. Snabbt döljer jag dem i en pung innan för mina kläder.
Jag tar några djupa klunkar ur mitt vattenskin och lutar min rygg mot vägen, vrider upp mitt ansikte mot solen för att suga upp dess sista livgivande strålar, allt som den trofast rör sig ner bakom hustopparna av min hemstad.

 

[Svarte Faraonen]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

Mikolos: Efter att du suttit med din pipa och spelat schack med en annan kund (en gammal gubbe som behöver kisa för att se pjäserna, och knappast kan känna igen dig) i någon halvtimme försvinner Gråterskan till ett privat rum med de båda horpojkarna. Nu har du din chans. Efter att ha avvaktat lite försöker du på ett trovärdigt vis stapla utåt.

[OFF: Förflyttning + Sinne:
De två vakternas Vaksamhet + Sinne: , ]

"Du där."

En av dem reser sig upp. Den andre ser upp mot honom.

[OFF: Om du försöker slåss mot dem har du högst i Vaksamhet + Sinne, så de får deklarera vad de tänker göra först. Du har alltså fördel mot dem i detta fall.]

 

[Kendofarfar]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

"Jag kommer dra hit en massa folk om jag börjar bråka," tänker jag. Men läget ser mörkt ut och jag har nog faktiskt inte så mycket val.
Så jag går in i det sinne som faller på mig i strid. Min blick blir fokuserad men synfältet och hörseln begränsas till reaktioner på saker i utkanten.

Om de är nära nog att ge sig på direkt låter jag först min tyngdpunkt falla och skjuter sedan fram kroppen med armen stödandes uppåt, samtidigt som jag drar en dolk ur ärmen. Tanken är att träffa mannen närmst mig snett nerifrån i övre delen av megen med hela min tyngd för att välta honom och dra ut eller släppa dolken när han faller beroende på vad situationen kräver. Efter det tänker jag följa upp med att använda den kraft jag har framåt till att välta bordet i knäet på den sittande mannen för att förhindra att han reser sig.

Om de är utanför räckvidden för panterns språng välter jag istället bord och/eller stolar kvickt mellan mig och dem och springer ut från krogen; tillsynes för att försvinna ner för gatan; men stannar precis utanför dörren och drar dolken för att stöta den i den första personen som kommer utspringande med tidgare omnämnda teknik för att få denne att falla på sin efterföljare.
Om jag får dröja mer än några sekunder där ute så springer jag istället.

 

[Svarte Faraonen]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

[OFF: Från och med nu tar jag mig friheter med striderna -- det blir opraktiskt att ta varje runda här, så jag tar några rundor i taget baserat på den strategi du beksirver i din post.]

Din dolk glider fram ur ärmen, men din motståndare viker undan, så att du inte kan driva in den i magen som du önskade, utan bara åstadkommer ett långt sår längs med hans sida. Du sparkar ett bord mot hans kumpan, som inte tycks ha fått tid att komma på fötter, samtidigt som du värjer dig mot hans försök att knivhugga dig. Hans kamrat kommer ur balans, och verkar gå på defensiven, medan han själv vräker sig fram mot dig med dolken i högsta hugg.

[OFF: Runda 1 är de båda Ögonen avvaktande men inte överraskade, så de drar vapen (kostar två) och försvarar sig med resterande tre tärningar. Eftersom du vet det kan du lika gärna lägga alla de tre som blir över efter att ha dragit vapen på anfall (vilket får +1 på grund av din specialisering). Resultatet blir som följer:
Ditt anfall:
Hans försvar:

Efter hälsoslag tar han 1 i skada, vilket innebär -1 i Hälsa.

Runda 2 är de på dig båda två med 3 i anfall och 2 i försvar. Du försöker utmanövrera killen som reser sig genom att sparka bordet mot honom för 3 tärningar och lägger 2 (+1 för specialisering) på att försvara dig. Era handlingar blir som följer:
Du:
Öga 1:
Öga 2:

Du och Öga 2 försvarar er:
Du:
Öga 2:

Slutresultatet blir att du inte tar någon skada, och att du får +1 i stridsvärde att lägga på handlingar mot Öga 2 i nästa runda.

Runda 3 går Öga 2 på defensiven (Anfall 1/Försvar 4) medan Öga 1 är ute efter blod (Anfall 4/Försvar 1). Välj vem du vill anfalla, eller ifall du vill försöka fly.]

 

[Lange]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

"Kamel kuk" säger jag doft för mig själv när jag ser kalabaliken vid fiket med Mikolos som pjäsens ledande man.
Dolt försöker jag signalera till Paetheras att stanna kvar på sin plats.

Jag tar nytta av en större familj som precis är på väg hem i rask takt. Fadern och modern verkar bråka om några inköpta krukor. Mormor försöker hålla koll på ungarna, tre flickor och två pojkar. Pojkarna drar och sliter i varandra över en peng de fått, en av flickorna gråter ögonen ur sig för hon tappat sitt hårspänne. En äldre son hasar med längst bak i följet.

När familjen lyckats ta sig bort mot uteserveringen viker jag av, placerar mig i ett sidoflankerande läge och tar sikte på en av rövarna. Jag lutar mig bakåt och skjuter iväg i full karriär för att kunna hoppa över några stolar eller bord och dyka ner med ett svepande hugg i sidan på en av rövarna. Min sabel drar jag i samma stund som jag sätter av men försöker dra den bakom mig så att mitt blad inte ska avslöja mig för tidigt.

När jag glider genom luften redo att försöka assistera min broder flyger endast en mening genom mina tankar ”…fy fan vad jag kommer få springa…”.

 

[Markehed]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

Jag ser tydligt allt som händer borta vid serveringen och tankarna flyger genom mig. Min första reflex är att jag måste ner och undsätta min vän. Om de får chansen kommer de inte tveka inför att döda honom.

Mina mer genomtänkta bedömning får bekräftelse från Akakios. Det är bättre att inte röja mig. Det hela skulle förmodligen vara över innan jag hunnit fram. Mikolos kan ta hand om sig själv, han är kompetent i en strid. Hans tillvägagångssätt påminner inte om mitt men det är lika effektivt. Han siktar mot den ömtålig buken när jag skulle gått mot huvudet. Akakios är jag mer osäker på, han är fortfarande ung. Med åldern kommer en viss vana.

Jag sjunker återigen ihop på min plats högt över de andra. Jag känner hu pulsen stegrats och hur det bultar i öronen som det brukar göra när liv står på spel. Min stund kommer.

 

[Kendofarfar]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

Flykt är inte aktuellt. Nu när den första chansen försvann så har jag antagligen inte en chans att komma ifrån dem med mitt träben - trots att jag är en duktig löpare.
Tanken var att avsluta striden snabbt innan den störde våra övriga planer och drog till sig onödig uppmärksamhet för att sedan smita iväg och låta de andra två ta hand om nattens arbete. Men den möjligheten finns inte längre, nu handlar det bara om att nedgöra mina motståndare eller nedgöras själv.

Jag kastar kniven mot det rödöga som går på offensiven samtidigt som jag kastar mig, utan att titta, snett bakåt över ett bord jag lagt märket till tidigare.
Eftersom större delen av min stridsteknik går ut på att utnyttja min omgivning (eller min teknik i allt för den delen) så tar jag sedan en sekund att insupa hur platsen ser ut och vad som är på väg att ske samtidigt som jag drar fram nästa dolk och, om det är säkert nog med bordet mellan mig och dem, även den dolk som är spänd på min vad.
Planen är att gå in hårt och pressa tillbaka den motståndare som är på offensiven snabbt för att sedan kunna ta itu med den andre. Men om en öppning trillar in så prioriterar jag den.

 

[Svarte Faraonen]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

Din kastkniv träffar den förste killen strax under nyckelbenet, och han skriker till och faller till marken medan blod väller ut. Den andre killen kastar sig fram mot dig, men hans svepande dolkspets gör inte mer än att riva sönder din skjorta och teckna en röd strimma från ditt bröstben till nederkanten av vänstra sidans revben. Det svider, men är inget som hindrar dig. Du slår in i bordet du hade tänkt hoppa över samtidigt som ur ögonvrån skymtar hur Akakios kommer rusande vid din sida. Den kvarvarande motståndaren gör en ansats att backa, med dolken höjd framför sig.

[OFF: Jag lägger 3 på ditt anfall (+1 för specialisering i kastkniv) och 1 på ditt försvar. Första rundan får vi alltså följande slag:
Du:
Öga 1:
Öga 2:

Detta innebär att attackordningen blir du - 1 - 2. Först din attack, alltså:

Försvar för Öga 1:
Skada: 4
Hälsoslag:
Effekt: -1 i Hälsa, -1 på alla slag, en kroppsdel ur funktion, demoralisead.

Då den du knivhögg inte vill anfalla (demoraliserad) får du bara den andre killens attack på dig.

Ditt försvar:
Skada: 2
Hälsoslag:
Effekt: En skråma.

Inför nästa runda: den skadade (Öga 1) tänker springa, medan den än så länge oskadde tänker retirera mer ordnat (d.v.s. handlingen "Byta avstånd").]

 

[Kendofarfar]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

Under tiden jag inväntar Akakios nästa rörelse drar jag en dolk ur den andra ärmen samt en dolk från vaden och förbereder mig på att går till förnyat anfall.
Jag försöker också lista ut vilken väg de har tänkt fly och dra mig till minnes om jag känner till något gömställe i närheten.

 

[Lange]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

Jag springer förbi Mikolos, sladdar in framför den oskadde rövaren och låter min sabel sköta snacket bortsett från ett glatt "Opa!" när klingan dansar genom luften påväg mot hans bål.

[OFF: Har inte något direkt träfformråde i tanken utan vill bara dra till honom och komma där ifrån nästa runda. Förhoppningsvis få honom så pass att han inte kan förfölja oss.]

 

[Svarte Faraonen]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

Likt örnen slår ned på sitt byte slår din sabel ned mot din olycklige motståndare, vars blänkande kniv inte hinner nå sitt mål innan den tillsammans med sin ägare träffar golvet. Mannens vänstra serratusmuskel hänger likt en blodig vinge från hans revben, och blod väller fram.

Samtidigt lyckas den blodige, hostande mannen som redan fått sig två knivhugg av Mikolos löpa ut ur er räckvidd, skrikandes om bakhåll och anfall. Mikolos försök att angripa honom kommer på skam då han tvingas avvärja ett kastat vinkrus från den flyende mannen, som rör sig mot de inre rummen, där Gråterskan så vitt ni antar har hört tumultet och numera bara väntar på att rusa ut efter er.

[OFF: De spenderar 1 på att anfalla (den skadade mot Mikolos, den oskadde mot Akakios), 1 respektive 2 på att fly (den skadade har färre tärningar) och 2 på att försvara sig. Jag låter er båda spendera allt utom 1 på anfall. Resultaten blir som följer:

Anfall (Akakios):
Anfall (Mikolos):
Anfall (Öga 1):
Flykt (Öga 1):
Anfall (Öga 2):
Flykt (Öga 2):

Försvar (Öga 2):

Hälsa (Öga 2):

Öga 2 får ett sår på nivå 5.]

 

[Svarte Faraonen]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

Från din position i höjden ser du hur en man utanför tavernan börjar springa iväg, in mot gränderna. Du har en chans att plocka honom ifall du hoppar ned från ditt gömställe.

 

[Markehed]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

Vi är inte här för att slå ut några underhuggare. Det är troligt att han är iväg för att hämta förstärkning men innan han är tillbaka med den förstärkningen bör de andra vara långt härifrån. Det gäller att välja sina strider och den här striden är inte värd att ta.

 

[Lange]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

Jag snärter av lite av blodet från klingan med en handledsrörelse och sätter tillbaka den i baljan. Jag greppar tag i Mikolos axel och stirrar honom in i ögonen.
"Spring."
Jag sätter av likt en bevingad gud in mot de små handelsstånden som stäcker sig längs med den gränd jag satt vid tidigare och täljde. Det mesta av folket har försvunnit nu så jag behöver ett mer matriellt gömställe, helst med lite höjd, som ett tak... kanske kan jag få lite hjälp av mina yrkesbröder, handelsmännen? Tankarna är många men den som driver mig mest är instinkten att springa, eller vad några skulle kalla fly...