Fel på alla punkter. Well okej då, jag tycker att du har fel på alla punkter.
Björn Wärmedal;n137955 said:
- tempot. Fy fan vad högt. Det var verkligen inte ens 30 sekunder mellan actionsekvenserna. Och en hel del av det var helt meningslöst. Det kändes som att de slängde in mer våld för att slippa ha karaktärsutveckling.
Här kan jag ju inte annat än att erkänna att det är en smaksak. Men jag får känslan av att du missat att mycket av karaktärsutvecklingen kom just genom actionscenerna. Jag tycker mycket av Reys och Finns karaktärer både presenteras och utvecklas genom just actionscenerna, vilket är anledningen till att star wars inte tråkar ut mig omgående på grund av all action (som exemplevis jupiter acending gjorde).
Björn Wärmedal;n137955 said:
- de hade för lite karaktärsutveckling.
Jag tror att du kan ha missat en del av den.
Björn Wärmedal;n137955 said:
Rey såg tydligen upp till Han Solo som en pappa, men när hann de komma så nära? Det måste skett off screen.
You kidding me, bro? Det är Han Solo! Motståndshjälten som gjorde kesselrundan på 14 parsec! (TOLV PARSEC!) Förlåt; tolv parsec! En av legenderna som Rey uppenbarligen har dagdrömt om i ändlösa timmar sittandes utanför sitt vrak med en X-wingpilots hjälm på huvudet. Och inte nog med att hon får träffa honom och faktiskt delta i motståndsrörelsen, denna legendariska hjälte verkar inte bara gilla henne utan blir även imponerad av henne. Detta kombinerat med hennes åratal av ensamhet och längtan efter sin familj gör ju att hon pendlar någonstans mellan "här är fadern jag aldrig hade" och "oh my god all the dreams I've ever had are comming through!".
Och Han? Jisses. Han är bortkörd av kvinnan han älskar (och det är troligen hans eget fel), distansierad från sina barn varav ett fullständigt har löpt amok, och här springer han på en ung tjej som tar honom rakt tillbaka till hans ungdoms storhetsdagar, som ser upp till honom som en far OCH som en hjälte, som har återförenat honom med hans älskade skepp och som dessutom ger honom chansen att än en gång vara hjälte på riktigt. Att detta dessutom får honom att gå från rätt utspelad och frånkopplad lurendrejare till någon som fumlande försöker vara "en schysst farsa" tycker jag är helt fantastiskt.
Och allt detta sker rakt framför våra ögon när vi ser filmen!
Björn Wärmedal;n137955 said:
Likaså vet jag inte om Reys familj blev bortrövad eller lämnade henne, och varför?
Här har du i och för sig inte fel i vad du skriver, utan i att du tycker att det är dåligt. Det är vad vi kallar ett mysterium, och det görs till än mer av ett mysterium eftersom jag får en stark känsla av att Rey inte heller är riktigt säker på vad som egentligen hände. Det här är något som tyvärr nästan garanterat kommer att förklaras in i detalj i kommande filmer (och om något så skulle man väl kunna kritisera den här biten av filmen för den tydliga "to be continued"-stämplen).
För egentligen är det ju inte viktigt att vi vet varför eller hur hennes familj försvann. Allt vi behöver veta är vad vi också får reda på i filmen: händelsen traumatiserade henne djup vilket gjort att den dels har varit en viktig drivkraft i hennes kamp för att överleva i en så hopplös miljö, men även är en viktig del i hennes nuvarande personlighet där hon med minimal övertalning lämnar sitt gamla liv bakom sig och ansluter helhjärtat till en rebellrörelse hon bara hört sagor om. Hennes ögon fullkomligt lyser ju "Jag ska bli en hjälte!".
Jag tänker till och med gå så långt som att säga att jag tycker det hade varit respektlöst att klara ut hela den historien i en enda film när det så uppenbart förtjänar merparten av en hel film för sig själv =)
Björn Wärmedal;n137955 said:
Kylo Ren har tydligen inte fallit till mörka sidan, han kämpar för att hamna där, men varför? Hans relation till sin far är uppenbarligen trasig, men vilken del har det i saken?
Ah, ett till litet mysterium. Vi får veta väldigt lite om bakgrunden till Kylo, på samma sätt som vi får reda på väldigt lite om bakgrunden till Rey. Men se till hans beteende här, och tänkt tillbaka på vad som drev Annikin. Kylo slits uppenbarligen mellan vad han vill göra, och vad han måste göra, och vad han måste göra kräver den mörka sidan. Titta på han beteende rakt igenom hela filmen. Här är uppenbarligen en person som är under sjukt jäkla mycket stress, som mår väldigt dåligt men inte har någon väg ut ur det hela.
Och vi vet att han vill fullfölja sin farfars mål. Men menar han då Anikin eller menar han Vader? Och vad var egentligen respektives mål? Och har Kylo ens fått reda på "rätt" historia, eller jagar han en lögn som berättats för honom av hans nya mästare? Eller är allt det här för att tillräckligt nära mästaren för att kunna sätta in en nådastöt?
Begrunda Judas Iskariots roll i historien om Jesus. Utan Judas hade Jesus kanske inte blivit mycket till martyr. Tänk då om Judas inte ville göra vad han gjorde, men var tvungen att göra det? Applicera nu detta på Kylo Ren med allt annat vi fått reda på i den filmen. Kan hända är Kylo både en motvillig Judas, och en martyr i sin egen rätt.
Om Reys öde förtjänade merparten av en egen film så har vi här en hel trillogi! Men även här kan jag hålla med om viss kritik av "to be continued"-stämpeln.
Björn Wärmedal;n137955 said:
- Rey utvecklas i kraften alldeles för fort. Hon kan säkert bli fulltränad på några dagar med lite hjälp... Vem behöver en mångårig jediskola? Å andra sidan tränades väl Luke väldigt fort också? Eller?
En mångårig jediskola är inte nödvändigt för att lära dig hantera kraften. Den är nödvändig för att indoktrinera dig i "rätt" tänk. Ta republikens Jediriddare, de var ju mer eller mindre en universiell polis- och fredskår. Då räcker det knappast att ta ett par veckor för att lära dig slänga stora stenbumlingar på folk, eller hur du tvingar folk till att göra som du vill på mental väg. Tvärtom behöver man ju snarare lära dig att INTE slänga stora stenbumlingar på folk, eller tvinga dem till att göra som du vill. Samt lära dig när det är läge att göra ett undantag från de reglerna. Detta kräver mångårig utbildning till att bli diplomat och medlare (aspekter vi kanske inte får se så ofta som vi borde i filmerna).
Att lära sig att "öppna" sig för kraften går fort. Och om du är tillräckligt stark i kraften så kan du låta den styra dina handlingar, vilket alltså i teorin skulle kunna ge dig väldigt mycket gratis. För mig räcker detta väldigt, väldigt långt i att förklara hur pass kompetent Rey är även på saker hon kanske inte borde kunna så bra, som exempelvis kunna skjuta ner stormtrooper efter stormtrooper bara minuter efter att hon fattat en pistol för första gången (plus att hon verkar ha rätt god stridsvana från åtskilliga duster på hennes hemplanet, i vilka hon troligen också haft viss hjälp av kraften).
Om något skulle jag nog också säga att en mångårig jediutbildning också tjänar för att lyfta upp individer som inte är särskilt starka i kraften till en högra nivå.
Det som väl kan sägas om den här filmen är att den säger väldigt lite, men visar väldigt mycket. Ibland visar den väldigt mycket på en och samma gång, så tittar man på "fel" del av skärmen så missar man annat som var viktigt. Det skiljer den från det mesta i amerikansk filmväg sedan mitten av 90-talet om inte ännu tidigare, vilket gjorde mig både väldigt förvånad och väldigt glad. Första halvtimmen av filmen satt jag liksom och väntade på att de skulle börja bekräfta allt jag såg hända genom att säga fåniga repliker som i princip bara är en upprepning av vad som just visades på nivån *en man ramlar omkull* "Oj, jag ramlade visst omkull!", men till slut insåg jag att det inte är så den här filmen jobbar och i det ögonblicket fördubblades mitt leende där i biomörkret. Äntligen en film där man faktiskt får tänka lite själv också!
Tyvärr innebär ju det att en del kommer att missa en massa av sakerna. Och i andra fall kommer de att göra olika tolkningar av vad en sak betyder. Och man behöver liksom titta aktivt och vara med under filmen eftersom ingen i filmen ger en stadiga sammanfattningar av vad som hände de sista fem minuterna hela tiden.
Det innebär också att jag tror att det här kommer vara en film där man upptäcker rätt mycket nytt varje extra gång man ser den. Och lägger ihop ytterligare pusselbitar.
Det gör tyvärr också att filmens riktigt dumma scen känns än mer dum. Jag hoppas att det kommer en direkters cut som radikalt ändrar hur kartsammanfogningsscenen med R2 utspelas, för den fick mig nästan att sno popcorn från min stolsgranne för att kasta på duken. Lyckligtvis tog sig filmens faktiska slutscen så mycket att jag började flina igen =)