Jag spelar ju mycket sällan spel som är så komplicerade att det finns en poäng med ett starter set, så jag får gräva lite i minnet och kommer att utgå från D&D 4e/Essentials rödastarter-låda.
1. Hur går gruppen vidare från ett starterset?
Varför skulle de vilja köpa originalspelet?
I den röda lådan fanns först ett soloäventyr, och sedan ett eller om det t.om. var två scenarier som hängde ihop. Färdigskapade rollpersoner.
Däremot höll bara reglerna för ett par levlar – ville man levla vidare behövdes kraftigare grejer, så då behövdes fler grundböcker. Så därför ville jag köpa "originalspelet" – vilket i det här fallet innebar ganska betydande investeringar, för det fanns inte riktigt något "originalspel" utan bara två olika spelarlådor, en SL-låda och så ett gäng äventyrsmoduler och så.
2. Är starterset att jämföra med ett brädspel?
Man kanske ska se det som en oneshot som man kan spela flera gånger?
Kanske. I fallet röda lådan har jag kört den några gånger, men med olika grupper. För mig är de flesta brädspel mer fokuserade på det roliga i själva regelmekaniken och att det därför inte gör något att man spelar om samma story flera gånger, men i rollspel är fokus snarare på det man klarar av och uppnår, på storyn och på utvecklingen. Och där känns det lite svårt att bara börja om och spela samma grej igen.
Men det finns säkert folk som gillar att spela samma äventyr om och om igen. Jag har förstått att det varit vanligt i en del spelgrupper på den gamla DoD-tiden.
3. Varför producerar man inte bara en enkel kärna?
Kärnan går sedan att bygga vidare på, istället för att kasta 100% av informationen i gruppens famn i originalspelet.
D&D 4e
har en enkel kärna. Sedan byggs den på med specialregler allt eftersom rollpersonerna levlar. Exception based design, och allt det där.
4. Vad tror du hade varit ett bra starterset?
Du kanske redan känner till ett. Förklara gärna vad du tycker det gör bra.
Jag gillade röda lådan. Jag tyckte den var pedagogisk och smart – soloäventyr för att lära ut grunderna, sedan gruppäventyr för att gå bortom det och testa "riktig strid" med begränsade valmöjligheter, och sedan ökar ju valmöjligheterna allt eftersom man levlar. Man får fler förmågor att välja mellan etc.
Tilläggsböckerna som tog vid var också pedagogiska, och överlämningen var… nästan bra. Jag upplevde det som att äventyren i de efterkommande modulerna kuggade i där startboxen slutade på ett väldigt bra och snyggt sätt, det var lätt för mig att para stega upp och fortsätta köra.
Det som inte var så lycket var att exempelrollpersonerna i startboxen inte alla var helt kompatibla med klasserna som var i spelarböckerna. Det gjorde att spelarna tyvärr var tvungna att skapa om sina rollpersoner, och blev av med en del förmågor som plötsligt inte fanns etc. Jag fick intrycket av att röda lådan färdigställdes medan spelarböckerna till Essentials inte var helt klara – klasserna i lådan verkar vara ågot slags mellansteg mellan vanliga 4e och Essentials. Så det gnisslade lite.
Råda lådan var insteget i att spelleda D&D för mig, och även om det nu var några år sedan så får jag nog säga att… Well. Att den lyckades få
mig att känna mig bekväm med att
spelleda den
brädspeligaste versionen av
D&D… Något gjorde den uppenbarlige rätt =)