Nekromanti Stereotyper. Bågskytt och näsrtrid

[Reddokk Fheg]

Kan man tänka sig att man hade svärdet på ryggen? Skulle det kunna vara realistisk? Kan man dra svärdet lika snabbt då eller borde man få minus?

haha ingen mer svärdet på ryggen tråd nu

men för att göra det kort. realistiskt Nej du kan inte dra det lika snabbt från ryggen. och inte heller kan du dra ett lika långt svärd från ryggen som från sidan

men i rollspel går det alldeles utmärkt att dra lika snabbt från ryggen som från någon annanstans.

 

[Reddokk Fheg]

Ett långsvärd behöver inte vara nämnvärt otympligare än ett motsvarande enhandsvärd, och det är det jag sagt många gånger nu. Ett litet, lätt långsvärd är ett enhandsvapen med lite längre grepp, och erbjuder således fler möjligheter, vilket är anledningen till att ha ett sånt.

Det erbjuder dig bättre möjligheter att slåss med det i två händer om det är mer passande. Betänk här att jag har enbart talat om det som ett sidovapen på slagfälet. Jag vet inte varför du blandar in spjut överhuvudtaget. Största anledningen till att ha långsvärdet i en hand är för att ha en sköld i den andra handen, visst skulle du kunna ha ett enhandssvärd i stället, men då har du inte möjligheten att gå över till tvåhandsfattning (well, inte lika bra möjlighet, oftast går det utmärkt att slåss med ett enhandssvärd i tvåhandsfattning också) om du blir tvungen att släppa skölden.

Till häst, om du skulle bli tvungen att övergå till att använda ditt svärd blir det mycket bökigt att försöka använda båda händerna och fortfarande anfalla effektivt. Återigen, jag säger inte att det var ditt huvudsakliga vapen, jag säger att om du blev tvungen att överge ditt huvudvapen. Blanda inte in spjut tack, det är en helt annan diskussion =)

Du säger att det är mer logiskt att ha ett enhandssvärd, men det är det inte. Eftersom det erbjuder mindre valmöjligheter.

Men framför allt: ett långsvärd beöver verkligen inte vara mer otympligt än ett vanligt enhandssvärd. Det behöver sannerligen inte väga mer. Det som är svårt att komma ifrån är att greppet kommer att vara längre, men där har hur svärdet hänger i bältet mycket större betydelse för om det är i vägen eller inte än längden på greppet.

Ett långsvärd behöver inte vara otympligare, men erbjuder fler val i strid. Hur kan det vara logiskt att ha något annat?

Betänkt dock vad det är jag faktiskt argumenterar för här.

Ja jag betänker vad du argumenterar för. men håller inte med.

Eller jo jag håller med om att ett mindre och smidigt långsvärd inte behöver vara tungre och klumpigare än ett enhands svärd. det går jag med på.

men som sagt Hjaltet kommer man inte ifrån. det är längre och mer ivägen även om du har helt rätt i att det beror mycket på hur det bärs. men i alla fall ett ungefär dubbelt så långt handtag är mer ivägen.

Spjut blandade jag in för att ge ett exempel på vapen som i de flesta lägen är mer effektivt än ett svärd. men likafullt ett vapen som nästan bara återfinns på slagfältet. eftersom det var för klumpigt att bära omkring på. Att de var lätta att bära omkring på var en anledning att svärd blev så populära.
Vare sig det var som sidovapen på slagfältet eller som civilt vapen så störta delen av tiden så hänger det bara där. det är bara en bråkdel av tiden som det faktiskt dras och används.
Därför verkar det även vara vanligast att enhandsvärd var det vanligaste som sidovapen på slagfältet.
var spjut och sköld huvudvapen verkar enhands svärd ha varit det vanligaste sidovapnet, inte någon form av långsvärd.
Var båge huvudvapnet så verkar det som att någon form av enhands svärd var det vanligaste.
Finns mycket som beskriver att arming swords. och även backhand swords var väldigt vanliga på europeiska slagfält.
senare blev ju sabel väldigt puplulära som sidovapen
har fortfarande inte sett något som antyder att långsvärd varit populära för detta.
Ingen regel utan undantag. men är det ett undantag kan man ju inte kalla det vanligt

Men vad jag mest grundar detta på är att jag inte sett några historiska antydningar om att långsvärd brukade användas som sidovapen på slagfältet annat än av officerare och liknande.

Samma har jag inte sett eller läst något som antyder att det var vanligare att det användes med enhandsfattning än med tvåhandsfattning. Att det användes med enhandsfattning bestrider jag inte. detta finns det bevis på. men fortfarande har jag inte sett några bevis på att det var vanligt att använda det med sköld, eller i någon annan teknik där man använde enhandsfattning.
utan allt jag sett, läst eller hört tyder på att det vanligaste var att använda det med båda händerna. och att enhandsfattning om än inte helt ovanligt var i alla fall mindre vanligt.

Det finns argument för och emot och hit och dit.
men fortfarande om man ska gå på de historiska "bevis som finns så tyder det mesta på att tvåhands fattningen var det vanligaste

och ja ett långsvärd kan erbjuda fler val vilket är bra. men fler val betyder inte alltid att det är effektivare eller bättre.

 

[Rymdhamster]

men som sagt Hjaltet kommer man inte ifrån. det är längre och mer ivägen även om du har helt rätt i att det beror mycket på hur det bärs. men i alla fall ett ungefär dubbelt så långt handtag är mer ivägen.

Dock bara greppet. Knappen behöver inte vara dubbel så stor, och sålunda pratar vi bara om ynka tio centimeter, om ens det. Det är verkligen inte mycket till "extra bröda" vi pratar om här, varken viktmässigt eller längdmässigt. Det är så mycket annat som inverkar så jag anser detta vara obetydligt på ett vapen som är över en meter.

Därför verkar det även vara vanligast att enhandsvärd var det vanligaste som sidovapen på slagfältet.

Jag har aldrig påstått något annat.

Men vad jag mest grundar detta på är att jag inte sett några historiska antydningar om att långsvärd brukade användas som sidovapen på slagfältet annat än av officerare och liknande.

Så vi är alltså överens om att det användes som sidovapen?`

Jag råkade föresten snubbla över videon. Han var lite mer negativ än vad jag kom ihåg, men som sagt: betänk vad det faktiskt är jag argumenterar för.

Edit: Så kanske jag faktiskt skulle ta och bifoga en länk också: https://www.youtube.com/watch?v=wezckiWeAAI

 

[Reddokk Fheg]

Nej knappen behöver inte vara större alls. den kan till och med vara mindre. det varierar från svärd till svärd.

men över en halv decimeter längre handtag gör sitt. det kommer ofrånkomligen att vara mer i vägen än ett kortare handtag. ja det beror på hur du bär svärdet. men fortfarande har du minst 5 cm extra handtag som sticker ut.
jag har testat bära långsvärd, och olika enhandsvärd och skillnaden är helt klart märkbar. och om det inte är mitt huvudvapen så kommer det att hänga där hela tiden jag slåss med mitt huvudvapen och då skulle jag inte vilja ha ett onödigt långt handtag som kan hindra mig. även om skillnaden inte är stor kan det i värsta fall kosta mig livet.

En annan sak är att om du slåss med sköld och ett annat vapen tex spjut och svärdet är ditt sidovapen så kommer du troligtvis inte att bära svärdet på vänster sida. utan på höger sida, hängande rakt ner. Likt romerska legionärer.
Av den anledningen att bär du svärdet på vänster sida så kommer du att ha problem att dra det om du håller skölden framför dig. du kommer att antingen få böka på rejält för att kunna dra det utan att vika ut skölden. och ju längre svärd desto mer bök. och du vill nog helst undvika att vika ut skölden och öppna dig.
Bär du det på höger sida likt romerska legionärer så kan du dra det även om du håller skölden framför dig, du behöver inte öppna upp ditt försvar.
men bär du svärdet på höger sida för att dra med höger hand så blir det svårare att dra ett långt svärd. det går att dra ett långsvärd på detta sätt men är märkbart bökigare än ett kortare svärd

Tycker det är detta jag sagt hela tiden. Det han säger i videon

Ja långsvärd användes med en hand av olika anledningar.

Men vanligast var att använda dem i tvåhands fattning

Det är det jag menar med "långsvärd användes oftast med tvåhands fattning" inte att de inte användes med en hand utan helt enkelt att det var vanligare att de användes med båda.

För som han säger. generellt så är ett enhands svärd bättre på att vara ett enhandsvärd än ett långsvärd är

Lägg även märke till vad han säger i början av videon "longswords, bastardswords or hand and a half swords, whatever you wan't to call them"

Visar ju rätt tydligt att detta i stort är olika namn på samma typ av svärd. enligt honom i alla fall och jag håller med på detta

 

[Reddokk Fheg]

Känns som tråden avvikit från ämnet och börjat handla om användandet av långsvärd i stället

Är nyfiken på om det är andra som reagerat över dessa stereotyper?

Är det någon spelat en stor och kraftig bågskytt någon gång?

Detta är nog betydligt vanligare, Men är det någon som brukar spela en smal smidig svärd svingare?

Någon mer än jag som tycker det borde vara mer logiskt att svärd i alla fall skulle gå under attributet smidighet istället för styrka som är det vanliga i rollspel

 

[Rymdhamster]

men fortfarande har du minst 5 cm extra handtag som sticker ut.

Vilket är väldigt lite. Jag tycker verkligen inte att ställer till med i närheten av så mycket problem som du verkar tycka. Återigen: jag säger inte att det inte gör det bökigare, jag säger att den extra bökigheten är försumbar.

men bär du svärdet på höger sida för att dra med höger hand så blir det svårare att dra ett långt svärd. det går att dra ett långsvärd på detta sätt men är märkbart bökigare än ett kortare svärd

Det enda som påverkar där är längden på bladet. Ett kortare långsvärd kan ha kortare klinga än ett längre enhandssvärd. Och du kan dra ett bra långt blad väldigt snabbt även om det hänger på samma sida som handen du drar med.

Men vanligast var att använda dem i tvåhands fattning

Och jag säger som Schola: det beror på svärdet. Du går ju själv med på att majoriteten av tiden kommer svärdet bara hänga där i bältet. När du väl drar det beror det på situationen hur du använder det. Som sagt så säger jag inte att majoriteten av långsvärd inte användes i tvåhandsfattning i majoriteten av fallet utan att hur varje individuellt lång svärd användes i majoriteten av fallen beror mycket på långsvärdet i fråga och att det mycket väl kan skilja sig från majoriteten. .

Lägg även märke till vad han säger i början av videon "longswords, bastardswords or hand and a half swords, whatever you wan't to call them"

Visar ju rätt tydligt att detta i stort är olika namn på samma typ av svärd. enligt honom i alla fall och jag håller med på detta

Det är en referens till hans tidigare video i ämnet. Se den, sen kan vi diskutera den saken om du vill.

 

[Rymdhamster]

Här var den. Se den. Han pratar en del om svärd i två händer också = )
https://www.youtube.com/watch?v=iwdg6lblKow

 

[Rymdhamster]

Här är den snutt han refererar till: Lustigt nog tycker visst Lloyd att longsvärdet är lättare att hantera i en hand än vad enhandssvärdet är =)
'
https://www.youtube.com/watch?v=iF_kxAqS_8k

 

[Reddokk Fheg]

Här var den. Se den. Han pratar en del om svärd i två händer också = )
https://www.youtube.com/watch?v=iwdg6lblKow

Har sett den både nu och förut. som sagt finns inga säkra bevis. på att tex bastard svärd och långsvärd var olika svärd. Inte heller att det var samma typ av svärd.

Han nämner även samma som jag nämnde tidigare att ibland kan ett svärd beskrivas som Longsword även om det inte är ett klassiskt långsvärd utan helt enkelt ett långt svärd.
och även att många av svärdsnamnen vi använder idag är moderna och inte användes historiskt

Vi vet att i alla fall engelsmännen gjorde viss skillnad på långsvärd och bastard svärd. eftersom de nämns som olika tävlings grenar men vi vet inte vad skillnaden var.
Det kan ha varit två olika svärd. det kan ha varit för att skilja på två olika tekniker med samma svärd.
Det kan ha varit för att dela upp olika typer av långsvärd. tex långsvärd kanske syftade på långsvärd med mer avsmalnande klinga som var mer specialiserat på stötar. medan bastardsvärd syftade på ett långsvärd med en klinga som inte smalnar av lika mycket och är mer inriktat på hugg. dessa har lite olika tekniker så det kan helt enkelt ha varit ett sätt att skilja dessa åt.

Men som sagt vi vet inte säkert.

Även om jag tror att i det stora hela så är bastardsvärd, hand and a half sword och långsvärd samma svärd med olika namn.

 

[Rymdhamster]

Har sett den både nu och förut. som sagt finns inga säkra bevis. på att tex bastard svärd och långsvärd var olika svärd. Inte heller att det var samma typ av svärd.

Ja, det var ju precis det jag sa =)

 

[Reddokk Fheg]

Här är den snutt han refererar till: Lustigt nog tycker visst Lloyd att longsvärdet är lättare att hantera i en hand än vad enhandssvärdet är =)
'
https://www.youtube.com/watch?v=iF_kxAqS_8k

Ja det gör han men jag tror det beror mycket på vad du är van. är du mer van med ett långsvärd kan ju ett enhands svärd kännas konstigt.
även om vikten är i stort sett detsamma så kan ju balansen skilja sig åt.

och om ett svärd används med en sköld så behöver det inte vara lika smidigt och lätt manövrerat. det gör inte lika mycket om du inte kan stoppa svärdet i en försvars possition. du har skölden som väger upp detta. då kan det vara så att de lade lite extra vikt på svärdet för att få lite mer "shwung" i det så att säga

Lite som att en yxa är ett "klumpigare" vapen än ett svärd och att det är svårare att flytta eller stoppa upp snabbt för att växla anfall och försvar. men kombinerar du yxan med en sköld så uppväger denna mycket av yxans svagheter. och yxan på grund av utformningen och balansen är kapabel att göra kraftigare attacker. och med skölden så uppväger det mycket av yxans klumpighet.

Samma sak kan gälla flera enhandsvärd som är gjorde för att användas i första hand tillsammans med sköld

men lite svårt att veta exakt.

men ta tex en sabel. jag tycker många sablar känns klumpiga på grund av balansen, de känns framtunga. men då är jag ovan sablar. och eftersom de är i första hand huggvapen så blir ju det faktum att de är framtunga en fördel.

olika svärd är gjorda för olika ändamål helt enkelt och används de fel så kommer de nog att kännas klumpiga

 

[Rymdhamster]

Ja det gör han men jag tror det beror mycket på vad du är van. är du mer van med ett långsvärd kan ju ett enhands svärd kännas konstigt. även om vikten är i stort sett detsamma så kan ju balansen skilja sig åt.

Lloyds forte är inte långsvärd heller utan betydligt tidigare saker. Kopparvapen och järnvapen från tidiga medeltiden. Vapen som är gjorda för att användas tillsammans med sköld Hans äger ju till och med rakt ut att han nog inte skulle vilja använda det där med en sköld. Dock ska sägas att han överhuvudtaget inte är fokuserad på användning som Matt är, och jag ser det som troligare att enhandssvärdet han visar upp är en replika av något sämre kvalitet än långsvärdet, plus att det var ett jäkligt stort svärd,

Dessutom vill jag poängtera att enhandsvärdet han visar upp är en riktigt fet pjäs, medan långsvärdet är en ganska smäcker design. Se min tidigare poäng angående detta.

 

[Reddokk Fheg]

Lloyds forte är inte långsvärd heller utan betydligt tidigare saker. Kopparvapen och järnvapen från tidiga medeltiden. Vapen som är gjorda för att användas tillsammans med sköld Hans äger ju till och med rakt ut att han nog inte skulle vilja använda det där med en sköld. Dock ska sägas att han överhuvudtaget inte är fokuserad på användning som Matt är, och jag ser det som troligare att enhandssvärdet han visar upp är en replika av något sämre kvalitet än långsvärdet, plus att det var ett jäkligt stort svärd,

Dessutom vill jag poängtera att enhandsvärdet han visar upp är en riktigt fet pjäs, medan långsvärdet är en ganska smäcker design. Se min tidigare poäng angående detta.

ja jag håller med om att svärdet han visar upp är en rejäl pjäs. många svärd av samma typ som jag sett ser ut att vara aningen mindre. dessutom ser man inte i videon speciellt bra om klingan är överdrivet tjock vilket kan vara fallet. och ofta är fallet med lite halv kassa replikor. Så eftersom man vet så lite om just det svärdet ska man nog inte gissa allt för mycket.

Vilket är väldigt lite. Jag tycker verkligen inte att ställer till med i närheten av så mycket problem som du verkar tycka. Återigen: jag säger inte att det inte gör det bökigare, jag säger att den extra bökigheten är försumbar.

Inte någon jätte skillnad. men ska du gå i strid och riskera liv och lem kan lite vara nog. jag tror helt enkelt det fanns någon anledning till att långsvärd inte var vanliga på slagfältet som sidovapen
och alla källor som finns tyder på att de inte var populära vapen på slagfältet. inte att de inte fanns där men att för det mesta användes andra vapen.
För helt ärligt jag vet inte av en enda källa som ens antyder att långsvärdet skulle ha varit ett vapen som användes ofta som sidovapen på slagfältet.

Det enda som påverkar där är längden på bladet. Ett kortare långsvärd kan ha kortare klinga än ett längre enhandssvärd. Och du kan dra ett bra långt blad väldigt snabbt även om det hänger på samma sida som handen du drar med.

Ja precis ett kort långsvärd kan vara kortare än ett långt enhandsvärd. Det ifrågasätter jag inte. men fortfarande finns inga källor alls vad jag vet som på minsta sätt antyder att långsvärdet var vanligt förekommande som sidovapen på slagfältet. utan det verkar som att det i största annmälhet var andra svärd som föredrogs. och det bör ju finnas någon anledning till detta.

Säger dock inte att det INTE förekom långsvärd som sidovapen på slagfältet. bara att det i så fall var ovanligt

Och jag säger som Schola: det beror på svärdet. Du går ju själv med på att majoriteten av tiden kommer svärdet bara hänga där i bältet. När du väl drar det beror det på situationen hur du använder det. Som sagt så säger jag inte att majoriteten av långsvärd inte användes i tvåhandsfattning i majoriteten av fallet utan att hur varje individuellt lång svärd användes i majoriteten av fallen beror mycket på långsvärdet i fråga och att det mycket väl kan skilja sig från majoriteten.

självklart fans det långsvärd som oftast användes med en hand. om någon skaffade sig ett litet smäckert ett för att lätt kunna använda det med en hand, kanske tillsammans med en dolk eller bucklare. Så självklart användes detta svärd mes med en hand.

Detta har jag ju inte heller argumenterat emot. utan fortfarande säger jag att de flesta källor som finns tyder på att en majoritet av långsvärden oftast användes med tvåhands fattning. Att detta var det vanligaste förekommande sättet att använda dem inte att det var det enda eller att allt annat var extremt sällsynt. utan bara att det helt enkelt var vanligare med tvåhands fattning

Eftersom det inte finns några källor som direkt påstår annorlunda ser jag ingen anledning att tro annorlunda. även om jag ibland har mina funderingar och tankar om att vissa saker skulle kunna fungera bra. så betyder det ju inte att de gör det.
Folk är ofta praktiska och använder sig av de saker och kombinationer av saker som fungerar bra tillsammans. Saker blev ofta populära just för att de funkade bra, var effektiva. och även sådana saker kunde vare olika effektiva i olika situationer. därför var vissa vapen jätte populära civilt men förekom nästan inte alls på slagfältet. och tvärs om. hade långsvärd varit ett väldigt bra sidovapen på slagfältet skulle folk troligtvis ha använt det betydligt mer och det skulle troligtvis ha funnits mycket mer källor som hänvisar till just detta.
men som sagt mig veterligen finns det inte någon historisk källa som nämner långsvärd som ett populärt sidovapen för slagfältet. troligtvis på grund av att det inte var populärt i det sammanhanget

Och jag ser ingen anledning att misstro detta.

 

[Rymdhamster]

och alla källor som finns tyder på att de inte var populära vapen på slagfältet. inte att de inte fanns där men att för det mesta användes andra vapen.

För helt ärligt jag vet inte av en enda källa som ens antyder att långsvärdet skulle ha varit ett vapen som användes ofta som sidovapen på slagfältet.

Inte jag heller, vilket är varför jag inte påstått något sådant heller.

men fortfarande finns inga källor alls vad jag vet som på minsta sätt antyder att långsvärdet var vanligt förekommande som sidovapen på slagfältet.

Jag vet inte varför du envisas med att hävda detta. Jag har aldrig påstått att de var vanligt förekommande.

självklart fans det långsvärd som oftast användes med en hand. om någon skaffade sig ett litet smäckert ett för att lätt kunna använda det med en hand, kanske tillsammans med en dolk eller bucklare. Så självklart användes detta svärd mes med en hand.

Precis, och det är allt jag har sagt hela tiden. Det är detta jag har argumenterat för.

Detta har jag ju inte heller argumenterat emot.

Och likväl sju oftast ganska långa inlägg där du argumenterar emot mig. Det är därför jag bett dig flera gånger att fundera över vad det är jag egentligen argumenterar för.

utan fortfarande säger jag att de flesta källor som finns tyder på att en majoritet av långsvärden oftast användes med tvåhands fattning.

Nej, det här är nog första gången du säger detta. Tidigare har du sagt att långsvärd oftast används med tvåhandsfattning, inte att majortiteten av långsvärd brukar användas med tvåhandsfattning, vilket som du ser om du tittar tillbaka på mina inlägg är vad jag rest mig emot.

 

[Purgatid]

Tycker vi skall skilja på måste, och bör. Man måste inte (om man nu litar på t.ex Schola Gladiatora) vara stark för att använda ett svärd. Frågan är snarare - är det en fördel att vara det? Svaret är helt enkelt ja. Mot en orustad motståndare behövs det inte mycket kraft för att göra illa motståndaren. Men om denne är rustad krävs det plötsligt betydligt mer kraft, om du t.ex skall spräcka ringbrynja med en spets så kan du inte göra "taps" som de gör i sportfäktning. Du skall igenom länkat stål. Likaså med brigandin - tyg eller eller läder med plattor av metall emellan lagren. Givetvis kan du rikta dina anfall mot oskyddade delar, men kommer du inte åt dessa behöver du försöka få igenom vapnet genom ganska så tuffa material. Även en gambeson, vilket bara är tyg med lite stoppning, ger ganska gott skydd mot stötar och hugg.

Sedan finns det en annan sak som verkar saknas i diskussionen - rustning. Har ni burit ringbrynja någon gång? Det är inte tungt som i att man tappar balansen, men det kommer kännas aj, aj i slutet av dagen om man saknar muskler, speciellt axlarna kommer vara rätt möra. Likaså med brigandin, eller den gamla coat of plates. Även en Jack är ganska tung för kroppen. Så jag blir lite tveksam när jag tänker på "borde inte smidighet och precision vara viktigare för en svärdsfäktare?"

Njaea..... Jo, definitivt när det gäller att använda själva svärdet. Men du går oftast inte i strid med bara ett enda svärd. Du går ofta i strid med gambeson, upp på det en ringbrynja och tillhör du de lite mer välbeställda, upp på det en brigandin, du går i strid med en 2-4 kg sköld som du sedan skall ha kvar på armen tills striden är färdig, vilket i krig (både fältslag och belägringar) kan ta ganska lång tid. Ett annat av problemen med rollspel (i en sådan här diskussion - inte att spela dem) är att rollspel trivialiserar effekten av skador i strid. På sätt och vis är det film och TV-spels fel, och vissa kan kanske göra argumentet att det är rollspelarnas eget fel som inte spelar ut skador utan bara kör på som om ingenting hänt.

Oavsett vem som "bär skulden" så är rollpersoner som går i strid oftast hjälplöst orustade jämfört med historiska källor. Rustningar som aldrig förekommit och som framförallt skyddar väldigt dåligt är vanliga i rollspel. Är du lätt rustad i rollspel har du en läderrustning. Dvs, en bit behandlad hud. Ingen vaddering, och i regel inte härdat. Det stoppar knappt ens en arbetskniv i verkligheten, medan i rollspel är det hyggligt okej skydd (i vissa spel åtminstone, kan ju inte tala för alla) som ofta är bättre än t.ex vadderat tyg. Är du medeltungt rustad i rpg har du en ringbrynjeskjorta. That's about it.

Googlar man upp hur folk bar rustning tidigare så byltade man på sig så gott man hade råd med. Även en liten skada sänker dina möjligheter att överleva rätt rejält, och läkarvetenskapen var rätt dålig, så sår blev lätt infekterade och det fanns inte så mycket man kunde göra åt det. Man tog inte risken att blir skadad och gjorde vad man kunde för att undvika det.

Så - för att knyta tillbaka till OPs fråga. Jag tycker det är helt rimligt att alla dessa närstridspersoner i rollspel är ganska biffigt byggda. Inte på grund av deras svärdsvingande, utan för att de i regel bär en massa crap så fort de går i krig. Visst tränar det upp konditionen, men jag skulle snarare säga att det tränar upp konditionen "också." Du kan i praktiken inte gå runt med en massa utrustning utan att lägga på dig muskler. Därtill tränas man (som Schola Gladiatora också tar upp) inte till att "peta" på varandra som i sportfäktning, utan för att få in träffar som definitivt sätter motståndaren ur spel, och ibland måste dessa träffar ta sig igenom ett skydd.

Om något skulle jag säga att nästan alla soldater av nödvändighet behöver vara av det starkare slaget, oavsett om det är en soldat som skall bära med sig ett armeringssvärd, en större sköld, en dolk, gambeson, ringbrynja, hjälm, möjligen plåtskydd på armar och ben, samt övrigt packning, och skall kunna slåss i allt detta (utom själva packningen), eller om det är en bågskytt som skall ta med sig sin båge, massor av pilar (ett koger räcker näppeligen), gambeson, hjälm, säkerligen sin packning osv.

Kort och gott - det är inte nödvändigt att vara stark som soldat. Men det var nog rätt sällsynt med veka personer ändå. Såklart kan man ju tänka att "mjo, men nu är det rollspel och inte verklighet, så rollpersoner kanske inte..."

Men vem är det som tränar rollpersonen? Är du tränad av soldater har du säkerligen fått marschera i rustning regelbundet. Du har säkerligen fått bära rätt tung skit medan du tränat för att vänja dig vid hur det kommer vara på ett slagfält. Är du riddare har du fått träna i ringbrynja, plåt, cuit bouille eller något dylikt, och lär också vara ganska biffig, du skall ändå vara eliten.

Enda undantaget är väl rika civilister som ägnar sig åt hobbystrid, som dueller och dylikt. Men skall du ändå duellera regelbundet lär inte ditt val av vapen vara långsvärd, zweihanders, pålyxor och sådana vapen, utan snarare svärd anpassade för att bäras runt i det civila livet. Typ smallsword, osv.

 

[Reddokk Fheg]

Inte jag heller, vilket är varför jag inte påstått något sådant heller.



Jag vet inte varför du envisas med att hävda detta. Jag har aldrig påstått att de var vanligt förekommande.



Precis, och det är allt jag har sagt hela tiden. Det är detta jag har argumenterat för.



Och likväl sju oftast ganska långa inlägg där du argumenterar emot mig. Det är därför jag bett dig flera gånger att fundera över vad det är jag egentligen argumenterar för.



Nej, det här är nog första gången du säger detta. Tidigare har du sagt att långsvärd oftast används med tvåhandsfattning, inte att majortiteten av långsvärd brukar användas med tvåhandsfattning, vilket som du ser om du tittar tillbaka på mina inlägg är vad jag rest mig emot.

Hmm det är ju hårklyveri. jag har ju sagt att långsvärd användes tillsammans med dolk och bucklare och liknande. Och om någon är dubbelfäktare så är det ju självklart att han använder sitt svärd med en hand mer ofta än med 2 händer.

men majoriteten av de som använde långsvärd var ju inte dubbelfäktare och använde dem i tvåhands fattning. Vilket betyder att långsvärd oftast användes med tvåhands fattning.

Vilket var vad du började argumentera emot. jag har ju aldrig sagt att vissa inte använde sina långsvärd med en hand mer ofta än i tvåhands fattning.

Så om jag inte mins fel var det uttryck du argumenterade emot "långsvärd användes mestadels med två händer" vilket ju stämmer efter som de flesta använde just den tekniken. jag sa ju inte att alla långsvärd oftast användes med två händer. eftersom det ju bevisligen finns gott om beskrivningar där det användes enhandat.

Så egentligen menar du att du hela tiden argumenterat emot något som jag inte sagt?

 

[Reddokk Fheg]

Tycker vi skall skilja på måste, och bör. Man måste inte (om man nu litar på t.ex Schola Gladiatora) vara stark för att använda ett svärd. Frågan är snarare - är det en fördel att vara det? Svaret är helt enkelt ja. Mot en orustad motståndare behövs det inte mycket kraft för att göra illa motståndaren. Men om denne är rustad krävs det plötsligt betydligt mer kraft, om du t.ex skall spräcka ringbrynja med en spets så kan du inte göra "taps" som de gör i sportfäktning. Du skall igenom länkat stål. Likaså med brigandin - tyg eller eller läder med plattor av metall emellan lagren. Givetvis kan du rikta dina anfall mot oskyddade delar, men kommer du inte åt dessa behöver du försöka få igenom vapnet genom ganska så tuffa material. Även en gambeson, vilket bara är tyg med lite stoppning, ger ganska gott skydd mot stötar och hugg.

Sedan finns det en annan sak som verkar saknas i diskussionen - rustning. Har ni burit ringbrynja någon gång? Det är inte tungt som i att man tappar balansen, men det kommer kännas aj, aj i slutet av dagen om man saknar muskler, speciellt axlarna kommer vara rätt möra. Likaså med brigandin, eller den gamla coat of plates. Även en Jack är ganska tung för kroppen. Så jag blir lite tveksam när jag tänker på "borde inte smidighet och precision vara viktigare för en svärdsfäktare?"

Njaea..... Jo, definitivt när det gäller att använda själva svärdet. Men du går oftast inte i strid med bara ett enda svärd. Du går ofta i strid med gambeson, upp på det en ringbrynja och tillhör du de lite mer välbeställda, upp på det en brigandin, du går i strid med en 2-4 kg sköld som du sedan skall ha kvar på armen tills striden är färdig, vilket i krig (både fältslag och belägringar) kan ta ganska lång tid. Ett annat av problemen med rollspel (i en sådan här diskussion - inte att spela dem) är att rollspel trivialiserar effekten av skador i strid. På sätt och vis är det film och TV-spels fel, och vissa kan kanske göra argumentet att det är rollspelarnas eget fel som inte spelar ut skador utan bara kör på som om ingenting hänt.

Oavsett vem som "bär skulden" så är rollpersoner som går i strid oftast hjälplöst orustade jämfört med historiska källor. Rustningar som aldrig förekommit och som framförallt skyddar väldigt dåligt är vanliga i rollspel. Är du lätt rustad i rollspel har du en läderrustning. Dvs, en bit behandlad hud. Ingen vaddering, och i regel inte härdat. Det stoppar knappt ens en arbetskniv i verkligheten, medan i rollspel är det hyggligt okej skydd (i vissa spel åtminstone, kan ju inte tala för alla) som ofta är bättre än t.ex vadderat tyg. Är du medeltungt rustad i rpg har du en ringbrynjeskjorta. That's about it.

Googlar man upp hur folk bar rustning tidigare så byltade man på sig så gott man hade råd med. Även en liten skada sänker dina möjligheter att överleva rätt rejält, och läkarvetenskapen var rätt dålig, så sår blev lätt infekterade och det fanns inte så mycket man kunde göra åt det. Man tog inte risken att blir skadad och gjorde vad man kunde för att undvika det.

Så - för att knyta tillbaka till OPs fråga. Jag tycker det är helt rimligt att alla dessa närstridspersoner i rollspel är ganska biffigt byggda. Inte på grund av deras svärdsvingande, utan för att de i regel bär en massa crap så fort de går i krig. Visst tränar det upp konditionen, men jag skulle snarare säga att det tränar upp konditionen "också." Du kan i praktiken inte gå runt med en massa utrustning utan att lägga på dig muskler. Därtill tränas man (som Schola Gladiatora också tar upp) inte till att "peta" på varandra som i sportfäktning, utan för att få in träffar som definitivt sätter motståndaren ur spel, och ibland måste dessa träffar ta sig igenom ett skydd.

Om något skulle jag säga att nästan alla soldater av nödvändighet behöver vara av det starkare slaget, oavsett om det är en soldat som skall bära med sig ett armeringssvärd, en större sköld, en dolk, gambeson, ringbrynja, hjälm, möjligen plåtskydd på armar och ben, samt övrigt packning, och skall kunna slåss i allt detta (utom själva packningen), eller om det är en bågskytt som skall ta med sig sin båge, massor av pilar (ett koger räcker näppeligen), gambeson, hjälm, säkerligen sin packning osv.

Kort och gott - det är inte nödvändigt att vara stark som soldat. Men det var nog rätt sällsynt med veka personer ändå. Såklart kan man ju tänka att "mjo, men nu är det rollspel och inte verklighet, så rollpersoner kanske inte..."

Men vem är det som tränar rollpersonen? Är du tränad av soldater har du säkerligen fått marschera i rustning regelbundet. Du har säkerligen fått bära rätt tung skit medan du tränat för att vänja dig vid hur det kommer vara på ett slagfält. Är du riddare har du fått träna i ringbrynja, plåt, cuit bouille eller något dylikt, och lär också vara ganska biffig, du skall ändå vara eliten.

Enda undantaget är väl rika civilister som ägnar sig åt hobbystrid, som dueller och dylikt. Men skall du ändå duellera regelbundet lär inte ditt val av vapen vara långsvärd, zweihanders, pålyxor och sådana vapen, utan snarare svärd anpassade för att bäras runt i det civila livet. Typ smallsword, osv.

Håller med fullt ut i detta men mycket av de jag menar gällande stereoptyperna bär inte mycket rustning. detta gäller ju både film. litteratur, serier och liknande. inte bara rollspel.

Dessutom så med biffiga svärdsvingare menar jag inte hyfsat vältränade killar. Självklart måste du ha rätt bra fysik över huvud taget för att bli bra krigare om man säger så. men du behöver inte vara en "biff" så att säga. vilket ju är ganska vanligt.

Samma med bågskyttar. använder du en kraftig båge så behöver du inte vara en hercules liknande typ för att kunna spänna den. Men du kan inte heller vara svag det krävs ganska mycket styrka bara för att orka spänna den.. och ska du skjuta många pilar krävs även uthållig het. och mer styrka. måste du ta i så mycket du orkar för att spänna bågen så kommer du inte att orka spänna den nå väldigt många gånger.

Det jag menar med stereoptyperna är ju mer dessa överdrivet muskliga svärdsvingare och dessa smala smäckra bågskyttar som inte skulle ha styrka nog att spänna en rejäl "krigsbåge"
och ibland använder de ju dessutom mindre lättare bågar som i verkligheten skulle vara väldigt oeffektiva mot någon med tyngre rustning. ofta kombinerat med pilar som helt uppenbart inte är avsedda för att användas mot rustning.

Jag säger inte att man kan vara svag och ändå en bra soldat eller krigare. Det krävs ju helt klart både lite styrka och även uthållighet.

beroende på vilken sorts svärdsvingare det är då. är det någon som slåss med långsvärd eller kanske rapier och dolk, oftast mot folk utan eller med väldit lätt rustning så krävs itne så mycket styrka.

men helt klart som du sa att om man dessutom ska bära en rustning tex ringbrynja och dessutom kämpa mot folk i rustning så ökar styrke kravet.
men fortfarande behöver man inte se ut som en Arnold kopia

 

[Reddokk Fheg]

Tror jag glömde säga att detta även är återkommande i fantasy art så att säga.

Man ser en bild på en snubbe som får Arnold att se spinkig ut, beväpnad med ett svärd. Och en liten spinkig typ med en jättelik båge som han troligtvis inte skulle orka spänna. eller en liten smäcker båge som inte skulle göra mycket nytta mot någon med rustning

Nu påstår jag inte att konst behöver vara realistisk eller att jag ogillar detta. Många av dessa bilder ser ju onekligen häftiga ut

Det enda jag menar är att detta med den hercules liknande svärdsvingaren och den lilla smäckra bågskytten är ganska genomgående i hela fantasy conseptet

 

[Rymdhamster]

Hmm det är ju hårklyveri.

Ja? Jag fick uppfattningen om att du gillade att klyva hår, var det fel?

 

[Reddokk Fheg]

Ja? Jag fick uppfattningen om att du gillade att klyva hår, var det fel?

haha nja i vissa lägen så gillar jag väl det. men i detta fall kan jag faktiskt inte ens förstå vad det var du argumenterade emot

Som jag förstått det argumenterade du för för att inte alla långsvärd oftast användes med båda händerna utan att vissa användes mer ofta med en hand? rätt?

Det är detta jag inte riktigt förstår för jag har ju aldrig sagt att alla långsvärd oftast hölls med båda händerna. eller att alla som använde långsvärd oftast höll dem med båda händerna