Madam Varg reser på konvent
Japp, det vara första gången jag åkte på konvent. Om vi då inte inräknar de informella konvent jag anordnat själv och någon gång i den grå urtiden (1990-talet) då jag faktiskt var på ett SF-konvent och slutligen det katastrofala försöket att åka på Sydcon för X antal år sedan.
Jag tar nu sagan från början. Jag hade kämpat med att fundera ut en möjlighet att åka på Stockholms Spelkonvent, men det såg dystert ut. Ekonomin var som vanligt låg, intresset mest sporadiskt från övriga i gruppen (ja, Ulvtand var väl hyggligt intresserad men inte vår tredje kombatant). Men så ljusnade det plötsligt, jag insåg att jag skulle få mina CSN-pengar fredagen innan... detta var långt efter sista inbetalningsdatum, men vad tusan, det kunde ju knappast bli omöjligt om man bara nöjde sig med att åka in på lördagen.
Sagt och gjort. Jag packade ihop en pärm med blandade bilder som jag gjort genom åren, tärningar i tärningspåsen, block och penna samt. I bilen monterades in tre kannor dricka och lite andra tilltugg för resan. Vi kom iväg sent på lördagsmorgonen och efter att ha förrvirrat runt i Tokholmen, förlåt Stockholm så fann vi till min fasa en brant backe och vindlande utsikt i vars ände konventet fanns. Jag som har starka fobier kring höjder och folksamlingar började känna en skarp panik uppträda, men denna gång skulle jag inte backa ut.
Efter att ha tillfrågat ett par av områdets residerande mc-pirater så hittade vi såsmåningom till parkeringen.
Vi anlände till Magic-huset där vi registrerade oss och betalade. Väldigt förvirrade irrade jag och maken in i byggnaden. En stor sal med magictokar tog oss emot... en mindre hall med intressanta potentiella köpebord, ännu en sal med galningar... och ingenstans såg vi till några bekanta ansikten. Paniken jag hållit stången började snabbt knapra ner fasaden och jag lyckades kika på kartan som tillhörde konventet. Jodå, det skulle finnas två våningar till, men ingenstans fanns en hint om var de fanns. Vi återgick till incheckningen och fick en vag vägbeskrivning.
Efter att återigen ha tillfrågat mc-piraterna så fick vi en hint om var vi skulle bege oss och följde några ynkligt vajande affischer för att nå en bro. Jag sa det tidigare, jag har höjdskräck och denna bro var av den sort som är ett metallraster - vilket innebär att man skådar backen djupt under fötterna.... skräck, ångest, panik flög genom huvudet. Förtvivlan, konventets höjdpunkter fanns på andra sidan denna bro. Jag gick över den, med en sjunkande känsla i magen. Kunde saken bli värre?
Vi snurrade virrigt omkring på det översta planet, utan att få syn på någon vi kände. Ja, saken är ju den att jag har svårt att minnas hur folk ser ut. Sedan fann vi trappan ned och därnere fann vi äntligen en bekant människa. Krille satt och tecknade en söt "valkyriemanga". Vi lämnade vår väska hos honom och gjorde en liten ronda runt planet, återvände och tog vår tillflykt där.
Här fick vi sitta en bra stund utan att något egentligen hände. Jag själv tog fram mitt block och tecknade lite förstrött, mest för att utmana Krille, vilket visade sig dödfött. Med klockans långsamma masande sig framåt så kände jag hur ångest och depression kröp närmare. Vad var mening med att resa på konvent om man inte fick tillfälle att spela? Maken och jag var nästan helt överens om att lämna platsen, men vi tvekade. Visst hade jag stött på en gammal bekant utöver Krille... en viss Olle Sahlin, men var det värt 150 bagis per huvud... Dystert, klockan tickade. Jag tvekade, Ulvtand tvekade... Vi skaffade oss föda, pratade ytterliggare med Olle Sahlin, Dante och lite sånt. Vi hade på en rundvandring stött på Dante som förhörde sig om möjligheten att demospela DDMinis (med reservation för vad spelet egentligen heter) på SF-bokhandeln och kunde rekommendera Olle att Dante torde veta lite mer om spelet ifråga.
Maten tog slut... vi återvände till Krille. En något skurkaktig Storuggla smög kring och glonade och glanade... muttrade något om att han tjuvkikade...
Rätt som vi satt där och nästan helt slutligen beslutat att bege oss så dunsade Jocke fram och tyckte vi skulle prova på att spela Loco... Loco ledde till ett par tre andra spel (take six, ono 77(?)) och strax därpå prövade vi på ett ickefärdigt spel av Anders Fager vid namn Peacegame... vilket ledde till att det spelades Swärje (återigen stavningsreservation)... som gav att vi spelade Bang och någonstans däremellan hämtades pizzor som blivit beställda genom ?s försorg på det övre planet... klockan hann ticka iväg mycket längre än vi förväntat oss och vi hade ohemuligt trevligt.
Först halv tio på kvällen lämnade vi platsen. Trots allt hade vi en och en halvtimmes bilfärd hem. Jag var trött, jag var nöjd. Men framför allt var jag inte rutad! Jag hade fått någon utöver familjen som tittade på mina bilder och kommenterade att en del av bilderna var väääldigt gamla... typ innan vederbörande var född. Och det måste jag be om ursäkt för, men jag tog med dessa mest för att a) visa att alla är vi barn i början när det gäller att teckna b) de är bra uppslag till varelser.
Skönt var att se Tove och Anders och framförallt att se Tove på fötter.
Kul var att Krille lurade mig (nåja inte avsiktligt) att köpa rocketmen... ja, jag är sjukligt road av att bygga små modeller, vilket får mig att bli överlycklig att köpa Kinderegg och liknande (tips för bra present till undertecknad) och att kombinera små modeller med spel är ju dödsdömt för min del... Jag är såld direkt.
Dagen därpå, gick jag omkring på små moln och kände mig behagligt inbäddad i små rosa tussar. Det var helt enkelt en så skön känsla av att övervunnit ett antal av mina fobier och att äntligen varit på konvent. Och även om det säkerligen finns en rad saker som kunde gjorts bättre, både av mig och konventmakarna så vill jag snart iväg på konvent igen.
Tack alla som var på konventet, tack och Bamsekram till Krille och vi ses nog snart igen...
) och resten utav oss var rätt trötta eftersom vi hade varit uppe i över ett dygn typ. Så vi fick råpisk. 
), men eftersom det inte var så mycket folk blev det ju inte sådär jättemycket. Men det var trevligt. Litet och mysigt och många trevliga människor och en hel hög med kufar (eller hur, Vulfie? 
). 