Nekromanti Stooor stad

[walium]

Den stora, närmaste organiskt levande staden är en bakgrund till många böcker, filmer och rollspel. Den lever, andas och växer. Det är en ypperlig miljö för äventyr. Jag tänker ge er ett smakprov på några stadsbilder som jag stött på i olika sammanhang och låt er andra fylla på med era egna stadsbilder.

London år 1700 av Maureen Waller
En historisk bok som skildrar livet i London för 300 år sedan. Färgstark, välskriven och lättläst. Vem kan annat än älska sådana saker som peruktjuvar, skvallrande tjänstefolk och korrupta präster?

Perdido Street Station av China Miéville
Bokens händelser utspelar sig i den bullrande, skitiga, farliga och magiska staden New Crobuzon. En plats full av märkliga fenomen, personer och raser. Varför har ingen ännu gjort ett rollspel av China Miévilles böcker?

Sigil av många
Städernas stad, skildras inte bara i ett par rollspelsmoduler utan även i ett utomordentligt datorspel. Här kan vi verkligen snacka om en organisk stad där gator föds och dör. The place to be.

Marienburg till WFRP
En av de bästa stadsmoduler jag någonsin handlar om självständiga stad i ett slags pseudo-Holland placerat i the Old World.

Vilka fler spännande städer bjuder litteraturen och filmvärlden på? Varför är städer så fascinerande platser att skildra?

 

[Netfeed]

dark city finns ju alltid, en rätt cool stad där man inte riktigt vet vad som händer

sedan finns ju min favorit *hostchronopiahost*

 

[Hjalle]

Ankh-Morpork: Läs Terry Pratchetts böcker om Skivvärlden. Läs och njut. Varning för beroendeframkallande.

-Hjalle, älskar Ankh-Morpork.

 

[Pom]

Sam J Lundwall skrev en bok om en piranesisk jättestad som jag tyvärr har glömt vad den heter.

Moorcock's The Revenge of the Rose innehåller en intressant stad som <table><tr><th><font size="-1">Spoiler below:</font></th></tr><tr><td bgcolor="#DDDDDD"> är byggd på jätteplattformar med hjul och dras runt världen av en armé av stackare </font></td></tr></table>

Leiber's Lankhmar är den arketypiska cyniska fantasymetropolen som gav Practhett något att parodiera och alla andra någonting att härma.

 

[Feliath]

Fängelsestaden [NT]

NT = Nytorkade Tomater


/Feliath - has not read it

 

[Pom]

Tack, så hette den [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[chrull]

Mina favoriter

Eftersom du fuskar med Sigil så fuskar jag ännu mer

Vi börjar med Luna City från Mutant Chronicles:
I min version av MC hade Luna City väldigt mycket gemensamt med Gotham City, ni vet, den stora staden med det stora sinnesjukhuset och den store finansmannen som på nattetid klär ut sig till en fladdermus och slår folk? Och med det menar jag att mitt Luna city var en blandning utav 1920-1930-tal och gotiska byggnader, massor av regn och svarta paraplyer och till synes öde gator. Dessutom är Luna City gigantisk. Den täcker i stort sett hela månens yta och det enda sättet att egentligen lämna staden är via rymdskyttel.

Nästa stad från äventyrsspel/target är ju såklart Kults Metropolis:
Metropolis är ju verkligen städernas stad och det känns som jag inte kan undvika att nämna den här. Samtidigt som jag inte riktigt vet vad jag ska säga. Metropolis bara är.

Mort är den sista staden jag ska prata om som kommer från ett rollspel och spelet är såklart SLA Industries:
Mort blandar det bästa från de tre städer jag nämnt tidigare, vi har Luna Citys känsla av storlek, liknande teknologinivå och sen har vi fullt av skumma monster som mycket väl kan likna någon av de olika apostlarnas odjur från MC. Mort har också lite av arkitekturen från Gotham men dessutom innehåller Mort också det viktigaste med Gotham: en stor mängd psykopater som gillar att mörda folk. Dessutom gillar de att klä ut sig, det här är en så viktig del i Mort att rollspelets framsida fått prydas av en av dessa seriemördare: Halloween Jack. Metropolis är full utav platser man inte vill besöka, platser som liksom inte hör dit och det stämmer med Mort också. I Mort kallar man dem för Kannibalsektorer och om jag på rak arm minns rätt så finns det 5 stora, alla befolkade med olika typer av monster, favoriten är (sektor 2 eller 4 trooooor jag) en där krigsveteraner placeras. Man slänger helt enkelt in alla i samma stadsdel (stor och avspärrad) och låter dem bli psykotiska tillsammans därinne.
Sen regnar det ALLTID i Mort, och bara det är ju en anledning att älska staden.

Nu går jag över till litteraturen och Jeff Noons egna Manchester:
Manchester är inte helt sjukt stort, det är bara sjukt. Här har vi personer som är robodogs, halvzombier, drömvarelser från världen som drogen vurt öppnar portarna till... Zombierna som lever i ödemarken utanför... Jag skulle kunna skriva rätt mycket om Manchester och Noons böcker utan att ni blev så mycket klokare, läs hans böcker istället.

John Courtenay Grimwoods El Iskandryia:
Staden där all världens skit samlas så att de smutsiga affärerna kan skötas där och sen smugglas vidare till sitt slutgiltiga mål. Staden alla nationer verkar försöka ha kål på, men som gång på gång klarar sig. El Iskandryia är så perfekt för äventyr, det finns så mycket motsättningar och intriger så att det räcker för många speltimmar. Först och främst så har vi temat med de traditionella, religösa, kulturella(muslimska) med det nya och den unga generationen. Sen har vi kulturen mot de västerländska kulturerna, den amerikanska demokratin, den brittiska monarkin, det franska kejsarriket och det tyska likaså. Det skrivna mot det oskrivna, den fina fasaden mot de skitiga och fattiga bakgatorna...

Jag avslutar med The City från Transmetropolitan:
VARNING! This bench gets red hot between 4pm and 7pm.
Staden måste också upplevas för att förstås. Staden är allt. Vi har bänkar som hettas upp eller släpper ut virus vid vissa klockslag för att hemlösa inte ska sova på dem, vi har tv-skärmar infällda i trottoarerna, vi har snabbmatstånd som säljer framklonade(?) bitar av människor, eller varför inte skaffa dig en big bucket o baby seal eyes till middag? Det nämns någonstans att det i staden skapas en ny religion var 20:e minut (eller något sådant) och bara det räcker för att Staden ska bli en av mina favoriter.

Sist vill jag bara tillägga att Sigil, dörrarnas stad på många sätt är perfekt den också. men den har ju någon redan nämnt...

 

[Johan K]

Nu kommeer jag hu inte på nån litteratur om städer såhär på rak arm,.,
Men kan ju altlid avara på det här:

Varför är städer så fascinerande platser att skildra?

Tror att det är intressantatt beskriva plusen, metropolrna. Det händer ju alltuid nått i de större städerna ju.
Man kan ju alltid hitta allsköns folk i de större städerna ju, sedan så är det ju alltid intressant med en stads historia.

/ Johan K, som svammlar lite..

 

[Ymir]

"Liv och död i antikens Rom" av Dominic Ingemark, Henrik Gerding och Martine Castoriano är en gedigen, välrenommérad, inbjudande och rikt illustrerad skildring av livet i romarrikets huvudstad under tidig kejsartid. Det är en av oräkneliga historiska storstäder som torde vara mycket intressant att rollspela i; men har den extra fördelen att det finns ofantliga mängder material att tillgå - jag har svårt att tro att någon stad någonsin har blivit mer omskriven. Kartor över staden borde vara busenkla att få tag i.

"Sui-Tang Chang'an: A Study in the Urban History of Late Medieval China" av Victor Cunrui Xiong skildrar Roms motpart i öster, om än ett par sekler senare. Den kallas oftast Xi'an idag, och var under större delen av medeltiden världens största stad (i flitig konkurrans med persiska Täbris). Chang'an var huvudstad för ett flertal kinesiska kejsardynastier under tusen år, och lika dynamisk och storslagen som någonsin Rom och Konstantinopel. Boken är inte lika glassis och lättillgänglig som "Liv och död i antikens Rom", men intressant och välskriven nog att vara värd en genomläsning - speciellt om man när några som helst planer på att rollspela i det medeltida Kina, såklart. Den kan med fördel kombineras med Jaques Gernets nära nog kanoniska "Daily life in China on the eve of mongol invasion".

En annan stad som länge (1700-talet tror jag) var världens största var Edo (Tokyo). Japans isolation och alldeles speciella ekonomiska förutsättningar gav där upphov till många unika företeelser som i mycket påminner om dem i en modern storstad. Dagligt liv i Edo skildras intressant och bildmässigt mycket tilltalande i Hiroaki Samuras mästerliga manga " Blade of the Immortal ", men jag känner inte till några akademiska källor såhär på rak arm. Det borde definitivt finnas gott om dem.

I rollspelsväg finns förstås min favorit Chronopia, men WoDs 'by night'-moduler förtjänar faktiskt ett omnämnande. Somliga är förstås inget vidare, men åter andra såsom 'Cairo by Night' och 'Constantinople by Night' är lysande stadsskildringar som är skrämmande i sin blotta informationsmängd. Att WW under senare delen av Vampires utgivning ofta beskrev platser som inte tillhörde den gängse västerländska kultursfären gjorde det hela än intressantare, förstås, men tack och lov gav de aldrig ut 'Shanghai by Night' - så jag är fortfarande fri att skriva den.

Överlag älskar jag färgstarka stadsskildringar. Den sjätte generationens kinesiska filmskapare - särskilt Wong Kar-Wai och Lou Ye - brukar vara mästerliga på det. Massor av festliga karaktärer, inre monologer, neon, betong och industrirök som faktiskt ges någon märklig skönhet. Se deras filmer och njut! Svaret på vad det är som fascinerar med stadsmiljöer tycks mig påfallande självklart, även om man förstås kunnat hålla en utläggning om det i sig: Det intressanta med det mesta är människor och personer, det är karaktärerna mer än något annat som är intressanta i berättelser och film. Städer är naturliga smältdeglar, knutpunkter och koncentrationer av intressanta personer - det är i städer man stöter på flest människor, och det är i städer mest händer hela tiden. Det är i städer utvecklingen är som mest dynamisk, det är städer som är centrum för lärdom, kultur, politik och kommers. För det mesta har städer varit centrala i mänskliga kulturer; och således är det helt naturligt att de är det också i rollspel, film och litteratur. Sedan är det något med städers konstanta liv och rörelse som skapar intressanta förutsättningar för stillhet, lugn och inre upplevelser - också det något asiatiska filmskapare är mästerliga på. Deras filmer kretsar ofta kring tankfulla, tystlåtna individer som strövar runt i sina egna världar dränkta i stadens brokiga myller, liv och puls, som sökte de tystnad och stillhet i ett oändligt kaos på jorden.
Städers ofta långa och brokiga historia är märkligt sällan något man gör något av, slår det mig. Det borde finnas massor av potential att skapa historiska mysterier, spökfenomen, kvarlevor, minnen, etc, etc i snart sagt varenda någotsånär stod stad i vår värld såväl som alla andra. Det är det jag är lite kär i med WWs 'By night-moduler - vampyrernas odödliga natur knyter automatiskt ihop städernas nutid med det förflutna.

Den häftigaste staden av alla är förstås Florens under renässansens början på 1400-talet - sällan har så mycket av världshistoriskt vikt hänt på en och samma plats. Men därom har jag dessvärre inte heller några bra källor att tipsa om. Nåja, nog svamlat från min sida nu.

- Ymir, älskar städer - och natur

 

[Sodivra]

Stooora tankar

Tja, här har du ett gäng med "Stooora städer"
En annan stor stad jag fastnat för är det här spelet som Yyy tipsade om. Jag kan inte komma på något annat datorspel som fått mig lika intresserad.

...

Själv så gillar jag städer för deras levande vildvuxenhet, "den organiska staden", som du kallar det. Den moderna staden är likt en skog något som måste utforskas, trots att det är byggt av människor - Vi har skapat något för oss själva okänt och vildvuxet.

Staden förändar också människan. Kohlberg som gjort den där moralmodellen (Fast i det här inlägget är han motiverad! ) lade märke till att naturfolk och människor i små samhällen hamnade längre ner på skalan, på nivåer då man resonerar som att man alltid ska vara snäll, eller att tjänster är bra, för då får man gentjänster. Det är för att i små grupper av människor så känner alla varandra, och man kan bemöta varje människa individuellt, utifrån de själva. Det är först i staden när man möter en massa människor man inte känner som man måste sätta upp ideal och riktlinjer för hur man ska se på människor som helhet.

Stora människosamlingar ger också anonymitet, vilket gör att man kan företa sig sådant man inte vågat annars. Flocktänkande och upplop, ni vet. Jag vet inte, men kanske städernas uppkomst gav det moderna kriget med mängder av soldater under en avlägsen befälhavare?

Slutligen så undersökte min favoritpsykolog Werner skillnaderna mellan intuitivt-holistiskt och analytiskt tänkande, där det föregående är starkare i naturfolk och tvärtom. Naturfolk och barn har också en större tendens att se föremål som levande - Träd, solen, prylar.. Kan staden ha en del i detta? Istället för den uniforma naturhelheten så lever vi i en död (Även om den känns organisk ) mosaik av intryck när vi lever i staden.

Och det som är riktigt ballt med det här är när man börjar jämföra de två miljöerna och vad de innebär för människan, och frågar sig vilken som är människans sanna hem - Som i Kult, där vi är födda i staden, inte i skogen.