Nekromanti Stora huskartor och överblick

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
5,026
Location
Linköping
Det här är någonting jag tänkte starta en tråd om för längesedan men uppenbart glömt bort. Sen hade jag en häftig dröm i natt där jag ingick i nån insatsstyrke (eller snarare Quake-lag) som stormade en gigantisk lyxvilla och sköt ihjäl medlemmarna från någon sekt.

Just det där med att storma in i en gigantisk (eller åtminstone stor) lyxvilla och något jag klurat på hur man ska göra med. Jag hade med en sådan scen i mitt senaste Feng Shui-lir men det blev bortklippt pga tidsbrist och så hade det varit rätt mycket strid redan. :gremgrin:

Den gången hade jag förberett mig med att skriva ut planlösningen på en 2våningsvilla som jag hittade på internet (planlösningen, inte villan). För att lyckas beskriva en gigantisk salong med 7 dörrar, trappa upp till övervåningen, balkong ovan så att man kan se upp på övervåning och med femtioelva gömställen för mooks så kommer en muntlig beskrivning sluta med att RP:na inte har koll på vilket håll som är uppåt ens...

Å andra sidan vill jag egentligen inte slänga upp nån planlösning fram spelarna heller. De ska ju inte veta nåt mer än hur rummen de besökt ser ut. Den planlösning jag hittade hade möbler inritade vilket var irriterande det med men jag orkade inte photoshopa bort dem.

Man skulle kunna improvisera utseendet totalt eller låta spelarna sköta det men det känns lite fel på nåt sätt.
"Jag öppnar en dörr och kommer precis dit jag ville."
"Hey!!!"

Man skulle kunna lägga ett vitt papper mitt på bordet och rita upp rum efter rum när spelarna går någonstans men jag är inget större fan av den metoden heller. Hellre då en blank karta och tala om vad som dyker upp i varje rum efterhand, men då ser ju spelarna vilka dörrar som leder till stora rum och vilka som är läskiga garderober...

Så. Ni är Spelledare och era rollpersoner gick precis in i lyxvillan med dragna vapen för att ta tillbaka väskan med hemliga papper(tm) från skurkens högra hand. Vad gör ni?
 

Zire

Swashbuckler
Joined
18 May 2000
Messages
3,128
Location
Umeå
Jag använder mig inte gärna av så speciellt detaljerade kartor över områden. I ditt fall nedanför så hade jag ritat ut ungefär var intressanta rum låg, men utan att riktigt koppla ihop dem.

T.ex. att det finns en viktig person i ett rum någonstans i mitten av våning tre. En ritning över ondingens planer finns längs upp i det norra vindsrummet, och vakterna håller till på våning ett och två i rummen strax ovanför ingången.

Rum som inte omnämns ritas inte ut överhuvudtaget.

När jag sedan använder mig av kartan improviserar jag de ointressanta områdena.

- Zire
 

Robban

Hero
Joined
18 May 2000
Messages
946
Location
Växjö
nu var det flera månader (ack!) sen jag rollspelade senast, och ännu längre sen jag faktiskt spelledde, men jag brukar köra en variant. Det beror givetvis på vilket spel det är, och vad för information de har tillgång till.

till exempel: planlösning finns, men möblering lär de nog inte veta något om. Sen kan man antingen rita in saker på planlösningen, eller lägga dit samma rum fast med inredning (om du förstår vad jag menar)

Har de ingen planlösning så blir det nog faktiskt att rita upp allt eftersom, det behöver ändå inte vara så tokdetaljerat.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Svårt.

När det gäller stora kartor (över hela landområden) så körde vi med ett rätt häftigt knep när vi var yngre: Vi ritade kartan som vanligt och lade sedan en stor kartongskiva över kartan. I kartongskivan hade vi skurit ut ett litet centimeterstort hål, och det var alltså bara genom det hålet man såg kartan under. Sedan flyttade spelledaren kartskivan långsamt, långsamt medan vi gick omkring på kartan, och vi sade saker som "österut, österut.... Vi fortsätter österut ett tag till... Va? en flod!? Okej, vi följer floden söderut... söderut... hmm... Ska vi göra en avstickare västerut, grabbar? Det verkar ligga en stor kick-ass skog här, och den måste vi ju undersöka efter hemligheter!"

Nå, det funkar dock inte när det gäller rum och korridorer.

Jag personligen gillar att ha en riktig karta att titta på medan jag ritar upp en simpel karta åt rollpersonerna allteftersom de undersöker området. En variant på detta skulle kunna vara såsom man gör i brädspelet Doom; där kan SL bygga upp alla rum i området så att han har dem förberedda, och när spelarna öppnar en dörr så plockar han fram den area som de just upptäckt och placerar den på den offentliga kartan. Alltså; man skulle kunna ha olika kort och lappar hos sig, med snygga kartbitar som man sedan lade på bordet när rollpersonerna undersökte tidigare dolda rum. Det blir lite som att lägga ett pussel.

När man ritar ut skissartade kartor så brukar det bli ett problem för spelarna att komma ihåg hur rummen såg ut. Alla korridorer ser liksom likadana ut på ens skissartade karta, även om de kan vara väldigt olika "på riktigt". För att göra områdena mer minnesvärda så brukar jag ändå, i mina beskrivningar, försöka lyfta fram areornas olika särdrag så att de tydligt framstår. Liksom, när en rollperson rör sig över tre rum som redan har undersökts så säger jag inte bara "okej, du går förbi dessa rum och kommer fram till den här dörren som du ännu inte öppnat", utan jag passar på att säga "du går förbi korridoren med läckan i taket, rummet med de sargade kropparna, salen med den röda heltäckningsmattan..." osv. Försöker pränta in rummens utseende vid varje tillfälle som ges. Allt för att inte rummen blott skall framstå såsom olika rektangulära ytor av varierande storlek.

En lösning som dock inte är att förakta är att låta spelarna ha någon form av karta att utgå ifrån. Liksom; en briefing där spelarna får en planskiss över området de skall inta kan vara guld värt, även om det kan betraktas som en nödlösning eller en lösning på ett helt annat problem än det du pekar på. Fördelen med att spelarna vet något om kartan innan de ens har gått in i området; det är att de får en grundläggande förståelse för hor stort stället är. När man bara ritar skisser över en karta så kan spelarna få problem med att göra en estimering av hur stor del av kartan som är oupptäckt och åt vilket håll som det finns mest att undersöka. Sådana grejer brukar man faktiskt kunna ha god kännedom om i verkligheten.

Och... bara för att man har gett rollpersonerna en karta i förväg så betyder det dock inte att spänningen med att få undersöka området har gått förlorat. Tvärtom så kan man åstadkomma underverk genom att säga "det här är en gammal karta. Vi misstänker att ombyggnader har gjorts sedan dess, och dessutom kan vi bara gissa var gisslan hålls tillfångatagna i nuläget" osv. I själva verket kan det nästan bli mer spännande att få undersöka ett sådant här område, eftersom man ändå kan göra kvalificerade gissningar om vilka rum som det är viktigast att man undersöker, och vilken väg man bör ta för att ta sig dit så fort som möjligt.
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,771
Location
Stockholm
"Du sparkar upp dörren..."

Jag har gjort det där några gånger, oftast utan karta faktiskt. Det viktigaste är att komma ihåg att det i en sån här stormning aldrig är fråga om att säga:

"Ni kommer in i ett rum som är tre gånger fyra och en halv meter. Det finns en soffa med ett lågt kaffebord bredvid, och vid spisekransen står två blå keramikvaser. På väggarna hänger... osv..."

Jag väljer hellre att halvskrika:

"Stort rum, många fönster. Mycket möbler. Vad gör du? Vad gör du? Vad GÖR du?" för att stressa spelaren och få dem att ta lite felaktiga beslut. Som att rusa in utan att kolla mer på vad som finns och så där. Och det är ju ofta tempo man vill ha.

Jag rekommenderar dock att SL har en karta men inte bryr sig om att visa den eller rita upp den för spelarna. Tempo, tempo, tempo! Såvida spelarna inte låter sin rollpersoner ta fram kartor och sånt innan de stormar. Fast då är det mer ninjakänsla över det hela.

M.
 

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
5,290
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
Hus man känner igen

Det har förekommit hus i flera äventyr och kampanjer vi spelat genom tiderna, äventyren har varit fantasy eller pseudo-historiska, men principen är desamma. Våran lösning har varit att rollpersonerna vistats i huset, eller snarlika hus tidigare i äventyret/kampanjen. Vilket har snabbat upp beskrivningar och taktiska beslut. Mycket effektivt, även när husen skilt sig åt (när de varit bara snarlika) de vet ändå vad som borde vara här och där i husen. Lönndörrar har alltså kunnat upptäckas genom att man letar där de skulle kunna leda till något, särskilt om de intuitivt upptäcker att det borde ha arit något där. osv
 

Gordeg

Hero
Joined
22 Jul 2004
Messages
1,796
Location
Västervik
Re: "Du sparkar upp dörren..."

"Stort rum, många fönster. Mycket möbler. Vad gör du? Vad gör du? Vad GÖR du?" för att stressa spelaren och få dem att ta lite felaktiga beslut. Som att rusa in utan att kolla mer på vad som finns och så där. Och det är ju ofta tempo man vill ha.
Det är jättekul om SL sköter det snyggt. Jag försöker däremot akta mig för spelledare som forcerar tempot men slarvar med konsekvenserna. Underhållningsvärdet sjunker om din rollperson tex slår halvt ihjäl sig när han rullar ner för det som SL summariskt beskrev som en grässlänt, men visar sig vara ett livsfarligt stup. Eller nåt.

Gordeg
 

Saxifrage

Hero
Joined
7 May 2003
Messages
1,561
Location
Stockholm
Prins August

Är det någon som minns de där gips-murarna som man kunde gjuta och använda för att bygga upp dungeon-miljöer att flytta runt tennfigurer i? Och var det någon som verkligen använde det? Jag hade formarna och gjöt upp ett par väggar, men jag kom aldrig så långt att jag orkade bygga några miljöer. Men det var ju hur läckert som helst egentligen, iaf för mer traditionellt grottröjande.

En enklare variant som jag faktiskt använde var att kopiera upp golvplanerna ur gamla DoD, och sedan klippa ut lagom stora rum av x * y rutor där jag ritade in möbler, altaren och dylikt som fanns. Det gav en snygg presentation och man kunde visa fram rummen för spelarna efter hand, dessutom var det lätt för spelarna att rita karta om de ville. Man kunde också lätt använda tennfigurer om man ville (tennfigurer, förresten! Inte katten är det väl någon som använder tennfigurer i rollspel idag?). När vi spelade introäventyret till D&D hade jag fixat alla rum i det läskiga slottet på papper och klistrat upp dem på hårdpapp. Det var grymsnyggt och vi hade helkul!

Mmm... tänk när leksaksbutikerna faktiskt använde "anpassat till rollspel" som ett säljargument? *nostalgi*
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
5,026
Location
Linköping
Ytterväggar och kartpussel

Jag personligen gillar att ha en riktig karta att titta på medan jag ritar upp en simpel karta åt rollpersonerna allteftersom de undersöker området.

Nu pratade Robban också om att rita upp kartor efterhand men det blev ett svar på ditt inlägg.
Det som kan bli problematiskt här är att det är grym stämning, spelarna har kramp i tårna av nervositet och vilja att spöa skurken. De öppnar en dörr och jag beskriver vad som finns där lite kort, och sedan lägger vi allt fokus på ett papper på bordet ett tag medan jag ritar upp väggar och sånt... (det där lät fett överdrivet men ändå). Annars är det väl nåt sånt här som jag skulle vilja ha så

man skulle kunna ha olika kort och lappar hos sig, med snygga kartbitar som man sedan lade på bordet när rollpersonerna undersökte tidigare dolda rum. Det blir lite som att lägga ett pussel.

låter riktigt intressant. Ytterväggarna på huset kan man för den delen ge spelarna direkt så de har ett hum om hur mycket som kan få plats i varje riktning när de flänger omkring inne i huset.

Att RP:na har en karta över stället men varnas för att den är gammal låter störtskönt, även om det inte passar i det aktuella fallet. Det noteras för senare användning helt nkelöyt (jag skulle skriva "enkelt" där, men det var en så ironisk felskrivning att jag inte hade hjärta att ta bort den).
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
5,026
Location
Linköping
Re: "Du sparkar upp dörren..."

Det viktigaste är att komma ihåg att det i en sån här stormning aldrig är fråga om att säga:
"Ni kommer in i ett rum som är tre gånger fyra och en halv meter. Det finns en soffa med ett lågt kaffebord bredvid, och vid spisekransen står två blå keramikvaser. På väggarna hänger... osv..."


Noterat. :gremgrin:

Jag rekommenderar dock att SL har en karta men inte bryr sig om att visa den eller rita upp den för spelarna. Tempo, tempo, tempo! Såvida spelarna inte låter sin rollpersoner ta fram kartor och sånt innan de stormar.

Problemet är om stället är lite väl stort och spelarna inte har koll på hur hur rummen ligger i förhållanden till varandra. Rollpersonerna som springer runt i huset inser att rum A och rum B ligger vägg i vägg och att man kan försöka mosa skurkarna i rum B genom väggen när man står i rum A, medan spelarna undrar om rummet de står i hade kontakt med hallen eller hur tusan de kom dit. Om du förstår vad jag menar.

Det är sådana saker jag vill undvika. Traumatiska minnen från när vi lirade Nidlandtrilogin som små teens och var totalt * vilse eftersom SL inte visade kartor.

Fast jag kanske övervärderar kartor (eller så är jag bara sunkig på att beskriva planlösningar bra muntligt). Vill ju ha många svar så jag kan göra statistiska antaganden om vad rollspelare i allmänhet vill ha. :gremsmile:
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
5,026
Location
Linköping
Re: Hus man känner igen

Våran lösning har varit att rollpersonerna vistats i huset, eller snarlika hus tidigare i äventyret/kampanjen. Vilket har snabbat upp beskrivningar och taktiska beslut. Mycket effektivt, även när husen skilt sig åt (när de varit bara snarlika) de vet ändå vad som borde vara här och där i husen.

Asbra! Passar inte det aktuella fallet, men det gör inget eftersom jag tänker sno det här till senare.

Den tanke jag får här är dock att det är RP:na som blir stormade och ska försvara ett hus snarare än att det är de som är anfallarna (det är bergis X-men 2:s fel...), men det funkar ju det med. Nu måste jag bara ge dem ett stort hus och sen sno det av dem igen. :gremgrin:
 

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
5,290
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
Re: Hus man känner igen

Varsågod.

När det funkade som bäst (i en längre kampanj)så visste de vart de skulle gå i nya hus utan problem (och de hade till och med koll på att teét var slut i skafferiet, i deras hus, eftersom husan varit borta över helgen ... detta just innan jag haunnit beskriva detta ...så , i den kampanjen kunde jag nästan låta spelarna beskriva för varann utan att jag behövde lägga mig i.. nästan)
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,771
Location
Stockholm
Vilse i korridorerna

Problemet är om stället är lite väl stort och spelarna inte har koll på hur hur rummen ligger i förhållanden till varandra. Rollpersonerna som springer runt i huset inser att rum A och rum B ligger vägg i vägg och att man kan försöka mosa skurkarna i rum B genom väggen när man står i rum A, medan spelarna undrar om rummet de står i hade kontakt med hallen eller hur tusan de kom dit. Om du förstår vad jag menar.
Grejen är den att i en sådan adrenalinstinn och kaotisk situation som en stormning innebär, så är det mer realistiskt om både spelare och rollpersoner är förvirrade och inte riktigt vet vilken dörr som leder var.

När jag kommer till nya ställen tar det alltid en stund innan jag listar ut hur allting hänger ihop, även med karta. Så det är egentligen inte fel att låta spelarna också vara förvirrade över layouten. Deras rollpersoner är det helt säkert, och de måste samtidigt oroa sig för att någon ska börja göra motstånd.

Så använd förvirringen till att förhöja stämningen!

M.
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,771
Location
Stockholm
Japp

Man ska hålla högt tempo, men inte försöka sätta dit spelarna. Om skurken sitter på soffan så måste man säga det, typ. Eller om det finns minor på golvet helt öppet. Eller om golvet inte finns. Sådana saker som rollpersonerna kan antas titta efter ska man inte sätta dit dem för. Helt rätt!

M.
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Jag brukar köra utan uppritade kartor. "Ni kommer in i ett stort ru, det finns ett bord i mitten och en öppen spis och EN SKITSTOR SNUBBE EN YXA FÖR FAN!" ungefär. Männsikan är lustig på det viset, vi tenderar inte att fokusera på tapetmönstret när det kommer en yxmördare mot oss med dreglande käftar och Vitulv tatuerad på bröstkorgen utan vi fokuserar på det omedelbara hotet. Just då. I efterhand kommer vi dock kunna berätta en hel del om fotot på spiselkransen och det uppstoppade älghuvudet på väggen, men inte just då. När det hela lugnar ner sig så kan man beskriva allt lugnt och sansat.
Sen brukar jag vara svag på det där med detaljer om vad som finns i rummet bara för att kunna säga "visst, såklart" när en spelare vill använda något som borde funnits i rummet men jag skulle glömt att berätta om jag lekta IKEA-katalog och rabblade upp allt som fanns i rummet (biblen i hotellrumsbyrålådan till exempel).
Jag låter aldrig spelarna se en karta, vare sig efter eller före de varit i huset. Det förstör en hel del om de vet vilka dörrar som inte går någonvart eller vilka som du sa, leder till en garderob.
Ett tag hade jag en spelare som envisades med att vilja ha kartor och alltid fick ett ryck och började rita upp en karta själv. "Så här ser det ut, som jag ser det." sa han och ritade ut en karta. När han var klar brukade jag alltid klämma ur mig mig "Fin karta, men den är helt fel och arktiekten måste varit inlåst på Säters Rättspsyk eller något.".
Han förstog det hela efter några månaders spel :gremwink:


Storuggla, kartofil annars
 
Top