Storleken på drakar

[JohanL]

Cthulhu?

Eller i Ars Magica, Gud?

 

[afUttermark]

Cthulhu?

Där är jag spelledare har inga problem med att låta spelare möta varelser med speciella egenskaper.

 

[Theo]

Det finns ju båda delar, just draken i Beowulf är mer av ett monster. Ingen list, ingen röst, bara förödelse och eld. Däremot Fafner är en klassisk drake i den aspekten. Det märks att det var där Tolkien knyckte majoriteten av sin inspiration till Glaurung.

Astrid Lindgrens Katla är ju däremot klart snarare i Beowulfskolan: hon är ju mest bara en ohejdbar förstörelsekraft (men används också mycket effektfullt som en sådan i storyn). Och det är väl också en grej - om en drake är (nästan) helt ohanterlig och ostoppbar så behöver det vara en plot point i sig.

 

[Jocke]

Min bestämda åsikt är att en vanlig drake i sås och potatis Fantasy är lika stor som en buss. Det ger lagom med enormhet jämfört med spelarna, samtidigt som den inre är för stor för att det typ ska gå att klättra på den för att komma åt olika delar bättre.

 

[krank]

När det gäller en staty är det naturligtvis sant att det inte går att göra den hur stor som helst, men på en tavla borde det vara enkelt att göra draken större och människorna mindre, om man tänker sig att det borde vara så.

Ja, jo, om man nu tänker sig att målet med målandet är liksom fotografiskt, att avbilda något så som det är eller var eller borde vara i sinnevärlden. Vilket man ju kan göra, såklart, men det finns ganska många konststilar som är helt ointresserade av sånt.

Nu var det ett väldigt långt tag sedan jag läste gymnasienivå av kulturhistoria, men nog var medeltida konst rätt ofta inte alls tänkt att vara särskilt bokstavligt avbildande utan mer fokuserad på symbolik – avbildandet av myten, förhållandet mellan saker, vilken makt och relationer som avbildas, etc? Om man målar en händelse så är det inte som att ta ett fotografi utan mer att man vill få med vad man tycker var det viktiga. Och det är nog inte alls exakt var folk stod eller hur stora saker var i förhållande till varandra… tänker jag.

 

[JohanL]

På motsvarande vis som med drakar kunde förgången tids jättar vara rätt små. När arthurianska riddare slåss mot onda jättar (jättar är alltid onda där) ska vi nog ofta (men absolut inte alltid) tänka oss dem som två och en halv meter eller något, eller ännu mindre.

 

[JohanL]

För att återkoppla till trådstarten ser det betydligt mycket mindre imponerande ut att Lancelot slogs mot två drakar samtidigt när det illustreras så här:

 

[soda]

För att återkoppla till trådstarten ser det betydligt mycket mindre imponerande ut att Lancelot slogs mot två drakar samtidigt när det illustreras så här: [bild]

Bilden får mig att tänka på gäddor, och därmed fiskeskrönor.

"Jag dräpte en drake igår, den var så här stor" sa Lancelot, och visade med armarna. Vi spelade med för att inte såra hans känslor.

 

[Svarte Faraonen]

 

[Man Mountainman]

Här är yours truly med en St Göran-statyett i det katalanska nationalmuseet i Barcelona:

 

[Quadrante]

För att återkoppla till konsten i trådstarten. Det finns en klar missuppfattning i läsning av bilder om man tror att saker måste avbildas proportionerligt till varandra istället för som ofta förekommit ”värdeportionerligt” (alltså värdeperspektiv). Den som är viktigast för bildens läsning, är störst och tydligast (oavsett medium).

 

[Sömniga Isaac]

På ett sätt så blir drakar, om de skulle vara så där små, mer skrämmande.

Tänk dig en sådan liten individ sätta skräck i ett helt kungarike, du beger dig ut för att hitta varelsen och möter till din förvåning den där lilla ödlan. Ana din förvåning när du rundan senare springer från gläntan, ber böner om beskydd och gör allt du kan för att undkomma den lilla ödlans fasansfulla raseri då du störde den när den var på jakt. Du börjar nu förstå varför kungariket fruktar den så kallade "draken", för den är beviset på att en liten kropp kan vara hemvist till enorma krafter bortom den av dödliga varelser.

 

[Mundo]

Den bästa draksagan

 

[zo0ok]

...nu fick jag vatten på min karusell... fler (små) drakar till nya Drakar och Demoner.

 

[crilloan]

Sedan tycker jag, beroende på spel såklart, att de roligaste drakarna är betydligt mindre. De som är tuffa motståndare, men som ändå går att besegra i en mer regelrätt strid.

Det blev perfekt när vi körde Marsklandet och de tog sig an draken (Mythras som motor)
De hade med sig dvärgarna, planerade en hel spelomgång, genomförde det.
Svårt, men möjligt (och vissa förluster)
(och bland det bästa rollspel jag haft över nätet)
C