Svarte_Riddaren
Veteran
hur liten/stor värld är spelbar? eftersom man inte kan skriva så mycke some helst om världen ska man ha kvalitet eller kvantitet i områden som man kan spela på...
Nekromanti storleksproblem
- Thread starter Svarte_Riddaren
- Start date
Du kan beskriva allt ganska stort, man fyller ganska ofta i själv (eller så lägger du till en till pdf om bara värden).
Du kan göra en jätte värd eller en pytte liten. Allt är relativt, vad har du tänkt med värden vad ska det vara?
Du kan göra en jätte värd eller en pytte liten. Allt är relativt, vad har du tänkt med värden vad ska det vara?
Mask_UBBT
Hero
Jag gillar de små spelvärldara bäst, förutsatt att spelledaren har stor frihet inom den. Jag har ingen nytta av attveta att det finns femton ntioner, deras invånarantal, BNP per Capita, etc. Jag vill ha ett litet koncept, och om konceptet håller så kan gärna spelet utspela sig i mitt badkar, och den kan möjligen bli stor nog.
/Mask - kom helt osökt att tänka på ett miniatyrsjöslagspel.
/Mask - kom helt osökt att tänka på ett miniatyrsjöslagspel.
Svarte_Riddaren
Veteran
jo... eh världen ska vara till en postapocalyptiskt rollspel som jag håller på och snickrar med...
jag håller på med informationen om de olika klanerna och städerna fast min "primära" tanke om världen blev för liten för att allting ska få plats så... därav frågan.
jag håller på med informationen om de olika klanerna och städerna fast min "primära" tanke om världen blev för liten för att allting ska få plats så... därav frågan.
GrottrolletNaug
Swashbuckler
Större, mer, hårdare!
Jag gillar stora världar, dock utan avkall på kvalité. Jag är väldigt förtjust i att det finns många fascinerande ställen och miljöer att äventyra i. Många politiska faktioner som bankar på varandra som är tillräckligt väldetaljerade för att den svartvita stämpeln ska bli grå och otydlig någonstans i mitten av läsningen. Många nationer som har inbördes relationer som känns trovärdiga, etc etc.
Bra persongallerier rockar för övrigt. Det är någonting som Eon har gjort väldigt bra för övrigt
Jag tror någon har använt termen dockskåp förut. Jag vet inte om det var det här de menade, men det passar så bra så jag använder det ändå. Jag gillar dockskåp.
Och om du undrar hur stor den kan bli innan den blir ospelbar så har vi väl white wolfs WoD som skräckexemplet på en värld som blir för stor. Det hela slutade ju med att dom dödade världen och håller på göra om den från början nu. Basically för att få allt rätt från början och för att sålla ut alla fånigheter som slank i på vägen i förra versionen
/Naug, som föredrar större över mindre.
Jag gillar stora världar, dock utan avkall på kvalité. Jag är väldigt förtjust i att det finns många fascinerande ställen och miljöer att äventyra i. Många politiska faktioner som bankar på varandra som är tillräckligt väldetaljerade för att den svartvita stämpeln ska bli grå och otydlig någonstans i mitten av läsningen. Många nationer som har inbördes relationer som känns trovärdiga, etc etc.
Bra persongallerier rockar för övrigt. Det är någonting som Eon har gjort väldigt bra för övrigt
Jag tror någon har använt termen dockskåp förut. Jag vet inte om det var det här de menade, men det passar så bra så jag använder det ändå. Jag gillar dockskåp.
Och om du undrar hur stor den kan bli innan den blir ospelbar så har vi väl white wolfs WoD som skräckexemplet på en värld som blir för stor. Det hela slutade ju med att dom dödade världen och håller på göra om den från början nu. Basically för att få allt rätt från början och för att sålla ut alla fånigheter som slank i på vägen i förra versionen
/Naug, som föredrar större över mindre.
World of Dorkne$$.
"Och om du undrar hur stor den kan bli innan den blir ospelbar så har vi väl white wolfs WoD som skräckexemplet på en värld som blir för stor. Det hela slutade ju med att dom dödade världen och håller på göra om den från början nu. Basically för att få allt rätt från början och för att sålla ut alla fånigheter som slank i på vägen i förra versionen"
Eller så är det så att de vill tjäna ännu mer pengar, vilket är svårt när man redan givit ut böcker om precis allt man kan ge ut böcker om utan att behöva skämmas (avsevärt). På det här viset kan de inte bara ge ut alla böcker en gång till, de kan dessutom åka snålskjuts på den gamla spellinjens fans.
Så nej, det handlar inte om nåt slags altruistiskt quest för att göra ett WoD som alla kan tycka om (många var rätt nöjda med det gamla vettu), utan om att tjäna mer pengar. Sheesh. Jag ber om ursäkt för den syrliga tonen, men jag känner mig väldigt obekväm med framställningen du gör. That's all.
"Och om du undrar hur stor den kan bli innan den blir ospelbar så har vi väl white wolfs WoD som skräckexemplet på en värld som blir för stor. Det hela slutade ju med att dom dödade världen och håller på göra om den från början nu. Basically för att få allt rätt från början och för att sålla ut alla fånigheter som slank i på vägen i förra versionen"
Eller så är det så att de vill tjäna ännu mer pengar, vilket är svårt när man redan givit ut böcker om precis allt man kan ge ut böcker om utan att behöva skämmas (avsevärt). På det här viset kan de inte bara ge ut alla böcker en gång till, de kan dessutom åka snålskjuts på den gamla spellinjens fans.
Så nej, det handlar inte om nåt slags altruistiskt quest för att göra ett WoD som alla kan tycka om (många var rätt nöjda med det gamla vettu), utan om att tjäna mer pengar. Sheesh. Jag ber om ursäkt för den syrliga tonen, men jag känner mig väldigt obekväm med framställningen du gör. That's all.
Rising
Vila i frid
Den geografiska storleken är inte så viktig. Det går att göra ett rollspel som utspelar sig i fyra olika universum på bara ett par A4, medan ett annat spel kan utspela sig i en enda metropol och ta upp flera böcker i anspråk. Samtidigt kan man inte bara räkna antalet sidor som rollspelsvärlden beskrivs på: Det går att säga väldigt mycket på få sidor precis såsom man kan blajja om väldigt litet på ett stort antal sidor.
När jag pratar om hur "stort" ett rollspel är så menar jag en kombination av djup resp. bredd.
Djup handlar om hur långt rollspelet går i en viss beskrivning.
Landet är indelat i ett stort antal feodala provinser som alla kämpar om herraväldet i blodiga konflikter är en rätt ytlig beskrivning. Att visa en karta över landet, berätta om alla provinser och deras respektive ledare... det kan bli en väldigt djup, ingående beskrivning, även om den på det stora hela enbart kommer säga oss detsamma som den där första meningen i föregående exemplet.
Bredd handlar förstås om hur många olika saker som beskrivs, men inte bara till antalet. Snarare är det den tematiska bredden jag tänker på. Om spelet berättar om tre olika sorters krigare som alla är mer eller mindre oskiljaktiga från varandra, då tycker jag att spelet uppvisar en mindre bredd än om det skulle visa förslag på tre helt olika typer av rollpersoner som alla kan fungera väldigt olika i äventyren. Samma sak med äventyrs- och utmaningsförslag. Om jag hittar tre monster som alla fungerar på ungefär ett och samma sätt så har spelet en mindre bredd än om jag hittar tre helt olika monster som alla kan fungera som antagonister i äventyren på tydligt annorlunda vis. Osv.
---
Utifrån det så kan jag säga att jag personligen föredrar om du skriver rätt mycket om själva bredden, medan du kan snåla ganska mycket på djupet. Det räcker ofta med några korta stycken som får igång min fantasi. Sedan kan jag fylla i resten själv och hitta på litet. En av de mest kostnadseffektiva beskrivningar jag sett i ett rollspel är drömfurstarna i Kult. Det avsnittet tar inte ens upp ett helt uppslag, men har ändå räckt för att jag skall bli inspirerad än idag när jag läser det. Avsnittet berättar först kort om vad drömfurstarna har gemensamt, och fortsätter sedan med fem små exempel över de fem viktigaste drömfurstarna. De är allihop mycket olika varandra (=vid bredd) och beskrivs bara med ett knippe rader vardera, precis lagom för att man ska förstå vad poängen med dem är och sedan börja brodera ut deras världar själv. Framförallt så ger avsnittet många idéer om man vill hitta på sina egna drömfurstar.
Så... använd utrymmet smart så kan du få med otroligt mycket viktiga grejer på en väldigt liten plats. En bra ögonöppnare kan vara att kolla igenom dogmaspelen som postats här på forumet. Dogmaspelens världsbeskrivning (och regler) tar bara upp ett A4-ark vardera, vilket gör att alla tvingats fatta sig väldigt kort. Kolla vilka du tycker får med någorlunda vettiga beskrivningar ändå, och jämför med dem som du inte tycker lyckas bygga upp en tillräckligt rik atmosfär alls. Vad skiljer dem åt? En sådan läsning kan man lära sig mycket nyttigt av, även om man själv tänker skriva ett lite längre rollspel som får breda sig ut på ett längre antal sidor.
När jag pratar om hur "stort" ett rollspel är så menar jag en kombination av djup resp. bredd.
Djup handlar om hur långt rollspelet går i en viss beskrivning.
Landet är indelat i ett stort antal feodala provinser som alla kämpar om herraväldet i blodiga konflikter är en rätt ytlig beskrivning. Att visa en karta över landet, berätta om alla provinser och deras respektive ledare... det kan bli en väldigt djup, ingående beskrivning, även om den på det stora hela enbart kommer säga oss detsamma som den där första meningen i föregående exemplet.
Bredd handlar förstås om hur många olika saker som beskrivs, men inte bara till antalet. Snarare är det den tematiska bredden jag tänker på. Om spelet berättar om tre olika sorters krigare som alla är mer eller mindre oskiljaktiga från varandra, då tycker jag att spelet uppvisar en mindre bredd än om det skulle visa förslag på tre helt olika typer av rollpersoner som alla kan fungera väldigt olika i äventyren. Samma sak med äventyrs- och utmaningsförslag. Om jag hittar tre monster som alla fungerar på ungefär ett och samma sätt så har spelet en mindre bredd än om jag hittar tre helt olika monster som alla kan fungera som antagonister i äventyren på tydligt annorlunda vis. Osv.
---
Utifrån det så kan jag säga att jag personligen föredrar om du skriver rätt mycket om själva bredden, medan du kan snåla ganska mycket på djupet. Det räcker ofta med några korta stycken som får igång min fantasi. Sedan kan jag fylla i resten själv och hitta på litet. En av de mest kostnadseffektiva beskrivningar jag sett i ett rollspel är drömfurstarna i Kult. Det avsnittet tar inte ens upp ett helt uppslag, men har ändå räckt för att jag skall bli inspirerad än idag när jag läser det. Avsnittet berättar först kort om vad drömfurstarna har gemensamt, och fortsätter sedan med fem små exempel över de fem viktigaste drömfurstarna. De är allihop mycket olika varandra (=vid bredd) och beskrivs bara med ett knippe rader vardera, precis lagom för att man ska förstå vad poängen med dem är och sedan börja brodera ut deras världar själv. Framförallt så ger avsnittet många idéer om man vill hitta på sina egna drömfurstar.
Så... använd utrymmet smart så kan du få med otroligt mycket viktiga grejer på en väldigt liten plats. En bra ögonöppnare kan vara att kolla igenom dogmaspelen som postats här på forumet. Dogmaspelens världsbeskrivning (och regler) tar bara upp ett A4-ark vardera, vilket gör att alla tvingats fatta sig väldigt kort. Kolla vilka du tycker får med någorlunda vettiga beskrivningar ändå, och jämför med dem som du inte tycker lyckas bygga upp en tillräckligt rik atmosfär alls. Vad skiljer dem åt? En sådan läsning kan man lära sig mycket nyttigt av, även om man själv tänker skriva ett lite längre rollspel som får breda sig ut på ett längre antal sidor.
Klonkrigen
Koncentrera dig på en liten del av världen, exempelvis en stad eller region. Lägg allt krut på det och nöj dig med att försiktigt antyda vad som finns utanför, exempelvis genom en övergripande beskrivning på två sidor. I slutändan är det ju de enskilda scenarierna och äventyren som avgör vad som beskrivs särskilt noga eller inte.
Jag vill i direkt anslutning till detta dela med mig av följande som har präglar mig själv väldigt mycket i mitt arbete med Daimonion.
Ett återkommande problem med uppdiktade världar är att de tenderar att krympa ju mer vi får se av dem. När Obi-Wan Kenobi i förbifarten nämner Klonkrigen i den första Star Wars-filmen sår han ett frö hos publiken som, vattnat med referenser till en möjlig galaktisk mytologi, växer upp till ett komplett universum. Men när George Lucas 25 år senare gör filmen "Klonerna anfaller" blir det aldrig så dramatiskt och magnifikt som vi föreställde oss det i slutet av 1970-talet. Och hur många böcker Frank L Baum än skrev om sitt land ovanför regnbågen blev det aldrig mer imponerande än i just "Trollkarlen från Oz". På samma sätt lyckades "Silmarillion" inte bli mer än ett endimensionellt förspel till "Sagan om ringen". Nu finns det all anledning att befara att J K Rowlings egensinniga Harry Potter-värld går samma öde till mötes. Med humorn, uppfinningsrikedomen och omsorgen om detaljerna som viktigaste verktyg skissade Rowling med de första Harry Potter-böckerna upp ett magiskt skuggsamhälle med sina egna lagar och regler där ett stort släkte av trollkarlar lever sina liv utan att någonsin upptäckas av oss vanliga människor. Men med "Den flammande bägaren" och den på engelska nu aktuella "Harry Potter and the Order of the Phoenix" har Rowling systematiskt börjat fylla igen luckorna i sitt bygge. Och ju färre lösa trådar som lämnas hängande desto mindre övertygande blir också fantasivärlden, hur konstigt det än kan låta.
Journalisten Benjamin Peetre om Harry Potter and the Order of the Phoenix, Sydsvenskan 3 juli 2003.
Koncentrera dig på en liten del av världen, exempelvis en stad eller region. Lägg allt krut på det och nöj dig med att försiktigt antyda vad som finns utanför, exempelvis genom en övergripande beskrivning på två sidor. I slutändan är det ju de enskilda scenarierna och äventyren som avgör vad som beskrivs särskilt noga eller inte.
Jag vill i direkt anslutning till detta dela med mig av följande som har präglar mig själv väldigt mycket i mitt arbete med Daimonion.
Ett återkommande problem med uppdiktade världar är att de tenderar att krympa ju mer vi får se av dem. När Obi-Wan Kenobi i förbifarten nämner Klonkrigen i den första Star Wars-filmen sår han ett frö hos publiken som, vattnat med referenser till en möjlig galaktisk mytologi, växer upp till ett komplett universum. Men när George Lucas 25 år senare gör filmen "Klonerna anfaller" blir det aldrig så dramatiskt och magnifikt som vi föreställde oss det i slutet av 1970-talet. Och hur många böcker Frank L Baum än skrev om sitt land ovanför regnbågen blev det aldrig mer imponerande än i just "Trollkarlen från Oz". På samma sätt lyckades "Silmarillion" inte bli mer än ett endimensionellt förspel till "Sagan om ringen". Nu finns det all anledning att befara att J K Rowlings egensinniga Harry Potter-värld går samma öde till mötes. Med humorn, uppfinningsrikedomen och omsorgen om detaljerna som viktigaste verktyg skissade Rowling med de första Harry Potter-böckerna upp ett magiskt skuggsamhälle med sina egna lagar och regler där ett stort släkte av trollkarlar lever sina liv utan att någonsin upptäckas av oss vanliga människor. Men med "Den flammande bägaren" och den på engelska nu aktuella "Harry Potter and the Order of the Phoenix" har Rowling systematiskt börjat fylla igen luckorna i sitt bygge. Och ju färre lösa trådar som lämnas hängande desto mindre övertygande blir också fantasivärlden, hur konstigt det än kan låta.
Journalisten Benjamin Peetre om Harry Potter and the Order of the Phoenix, Sydsvenskan 3 juli 2003.
Pom
Swashbuckler
Lagom är ett lite väl intetsägande svar, så jag broderar ut mig med två saker jag tycker är viktiga vid världsskapande:
-Skriv mycket om det du gillar och lite om det du mer tycker "det här måste man ju ha med så jag får väl tvinga mig att pressa fram lite".
Fem sidor inspirerad information är användbarare än fem sidor oinspirerad information. Typ. Även om det då råkar bli så att världen har enorm information om fiske och väldigt lite om allt annat. Din entusiasm kommer att uppväga de eventuella nackdelarna och du kommer att märka att du då och då av bara farten råkar skriva info som du annars tycker är tråkig att hitta på.
-Ha med glimtar som ger djup. Det behöver inte vara mer än just glimtar. En gåtfull ramsa om en viss stjärna på himlen. En väderbiten obelisk som ingen vet någonting om. Vad som helst som ger den minsta antydan om att världen är större än den markplätt man bor på och äldre än rollpersonerna.
-Skriv mycket om det du gillar och lite om det du mer tycker "det här måste man ju ha med så jag får väl tvinga mig att pressa fram lite".
Fem sidor inspirerad information är användbarare än fem sidor oinspirerad information. Typ. Även om det då råkar bli så att världen har enorm information om fiske och väldigt lite om allt annat. Din entusiasm kommer att uppväga de eventuella nackdelarna och du kommer att märka att du då och då av bara farten råkar skriva info som du annars tycker är tråkig att hitta på.
-Ha med glimtar som ger djup. Det behöver inte vara mer än just glimtar. En gåtfull ramsa om en viss stjärna på himlen. En väderbiten obelisk som ingen vet någonting om. Vad som helst som ger den minsta antydan om att världen är större än den markplätt man bor på och äldre än rollpersonerna.
Jarl
Hero
- Joined
- 17 Sep 2003
- Messages
- 1,791
Re: Klonkrigen
Frågan är om det är lika applicerbart på rollspel. Där finns det ju två grupper inblandade, spelare och spelledare. Det går ju att "så frön" hos spelare utan att undanhålla information från spelledaren. Man kan ju till och med tycka att det blir lättare för spelledaren att skapa stämningen, att så rätt frön, när han eller hon känner till helheten. Visst, spelledaren går mist om mystiken, men det ligger väl lite i spelledarrollens natur, åtminstone i de flesta traditionellt uppbyggda rollspel.
Frågan är om det är lika applicerbart på rollspel. Där finns det ju två grupper inblandade, spelare och spelledare. Det går ju att "så frön" hos spelare utan att undanhålla information från spelledaren. Man kan ju till och med tycka att det blir lättare för spelledaren att skapa stämningen, att så rätt frön, när han eller hon känner till helheten. Visst, spelledaren går mist om mystiken, men det ligger väl lite i spelledarrollens natur, åtminstone i de flesta traditionellt uppbyggda rollspel.
Re: Klonkrigen
Nja, jag är helt övertygad om att grejen är lika applicerbar på rollspel.
Det här låter för övrigt som något som jag och polaren bråkade länge om, nämligen frågan: Hur mycket ska spelkonstruktören informera spelledaren om vad det gäller spelvärlden och dess hemligheter. Polaren har varit benhård i sitt hävdande att spelkonstruktören måste tillåta sig att bevara vissa saker hemliga, medan jag, åtminstone tidigare, hävdat att spelkonstruktören måste inta en viss "service mindedness" gentemot spelledaren och ge ALL nödvändig information. Men jag inser faktiskt allt mer och mer att polaren faktiskt verkar ha rätt. Sparsamhet i informationen om de mest hemliga prylarna skadar aldrig, inte ens om det drabbar spelledarna. Ett bra exempel som polaren aldrig är sen att plocka fram är de hemligheter om KULT som Gunilla Johnsson och Michael Petersen omsorgsfullt undvek att avslöja i det publicerade materialet. Därmed hade de inte bara skapat åt sig själva en fredad zon utan även en garanterat bibehållen mystificering som jag tror KULT tjänade på som rollspel. Spelledarna fick verkligen inte veta allt, vilket förmodligen lade grund till att spelet faktiskt blev ännu bättre och mer spännande.
Nja, jag är helt övertygad om att grejen är lika applicerbar på rollspel.
Det här låter för övrigt som något som jag och polaren bråkade länge om, nämligen frågan: Hur mycket ska spelkonstruktören informera spelledaren om vad det gäller spelvärlden och dess hemligheter. Polaren har varit benhård i sitt hävdande att spelkonstruktören måste tillåta sig att bevara vissa saker hemliga, medan jag, åtminstone tidigare, hävdat att spelkonstruktören måste inta en viss "service mindedness" gentemot spelledaren och ge ALL nödvändig information. Men jag inser faktiskt allt mer och mer att polaren faktiskt verkar ha rätt. Sparsamhet i informationen om de mest hemliga prylarna skadar aldrig, inte ens om det drabbar spelledarna. Ett bra exempel som polaren aldrig är sen att plocka fram är de hemligheter om KULT som Gunilla Johnsson och Michael Petersen omsorgsfullt undvek att avslöja i det publicerade materialet. Därmed hade de inte bara skapat åt sig själva en fredad zon utan även en garanterat bibehållen mystificering som jag tror KULT tjänade på som rollspel. Spelledarna fick verkligen inte veta allt, vilket förmodligen lade grund till att spelet faktiskt blev ännu bättre och mer spännande.
Re: Klonkrigen
Spelledarna fick verkligen inte veta allt, vilket förmodligen lade grund till att spelet faktiskt blev ännu bättre och mer spännande.
Framför allt lämnar man ju öppet för spelledaren att fylla i en del detaljer efter eget huvud, vilket iaf jag uppskattar. Dock verkar de flesta spelare snarare vara suckers för "officiell" information.
Spelledarna fick verkligen inte veta allt, vilket förmodligen lade grund till att spelet faktiskt blev ännu bättre och mer spännande.
Framför allt lämnar man ju öppet för spelledaren att fylla i en del detaljer efter eget huvud, vilket iaf jag uppskattar. Dock verkar de flesta spelare snarare vara suckers för "officiell" information.
Jarl
Hero
- Joined
- 17 Sep 2003
- Messages
- 1,791
Re: Klonkrigen
Ah, men Kult-exemplet skulle kunna stödja den motsatta åsikten. Visserligen hålls mycket hemligt för spelledaren i Kult, men om man jämför med spelarna så vet spelledaren ofantligt mycket och har mer eller mindre en helhetsbild av hur det egentligen ligger till. När spelarna börjar spela Kult vet de ju i princip ingenting.
Så man skulle kunna säga att Kult faktiskt avslöjar väldigt mycket, just för att hjälpa spelledaren att förmedla det mystiska till spelarna vid rätt tillfälle.
Ah, men Kult-exemplet skulle kunna stödja den motsatta åsikten. Visserligen hålls mycket hemligt för spelledaren i Kult, men om man jämför med spelarna så vet spelledaren ofantligt mycket och har mer eller mindre en helhetsbild av hur det egentligen ligger till. När spelarna börjar spela Kult vet de ju i princip ingenting.
Så man skulle kunna säga att Kult faktiskt avslöjar väldigt mycket, just för att hjälpa spelledaren att förmedla det mystiska till spelarna vid rätt tillfälle.
GrottrolletNaug
Swashbuckler
Re: World of Dorkne$$. (OT)
"På det här viset kan de inte bara ge ut alla böcker en gång till, de kan dessutom åka snålskjuts på den gamla spellinjens fans."
Dom ger väl inte ut alla böcker igen, mer än vad de gjorde med Exalted. Jag menar, väldigt mycket av Exalteds metafysik är antingen direkt knyckt eller väldigt inspirerad av massa olika WoDspel (vilket jag faktiskt inte har någonting emot, så länge det funkar).
Så, helt ärligt. Om det blir ett bättre spel så tycker jag inte att dom gör något fel. Särskilt inte som dom troligtvis är i samma problematik som Neogames har varit när gamla spel har sålt slut. Det vill säga att "Om vi ändå ska kosta på oss att göra nya tryckformar (svindyrt) så kan vi väl göra tryckformar till bättre böcker?".
Och sen tvingar de ju ingen gammal räv att köpa böckerna heller. Vill folk fortsätta spela gamla upplagan så är det klart att dom kan göra det.
/Naug, ser inget överdrivet fel med WWs hållning.
"På det här viset kan de inte bara ge ut alla böcker en gång till, de kan dessutom åka snålskjuts på den gamla spellinjens fans."
Dom ger väl inte ut alla böcker igen, mer än vad de gjorde med Exalted. Jag menar, väldigt mycket av Exalteds metafysik är antingen direkt knyckt eller väldigt inspirerad av massa olika WoDspel (vilket jag faktiskt inte har någonting emot, så länge det funkar).
Så, helt ärligt. Om det blir ett bättre spel så tycker jag inte att dom gör något fel. Särskilt inte som dom troligtvis är i samma problematik som Neogames har varit när gamla spel har sålt slut. Det vill säga att "Om vi ändå ska kosta på oss att göra nya tryckformar (svindyrt) så kan vi väl göra tryckformar till bättre böcker?".
Och sen tvingar de ju ingen gammal räv att köpa böckerna heller. Vill folk fortsätta spela gamla upplagan så är det klart att dom kan göra det.
/Naug, ser inget överdrivet fel med WWs hållning.
Re: World of Dorkne$$. (OT)
"Dom ger väl inte ut alla böcker igen, mer än vad de gjorde med Exalted."
...jo? Liksom, har du tittat nåt i Requiem? De hävdade sig vilja skala bort allt vad specialregler, bloodlines och sekter heter. Och vad får vi? Jo, vi får ett helt kapitel Special Rules. Vi får Bloodlines (i grundboken, inte i något obskyrt tillägg, a la Masquerade). Vi får sekter - i mängder. Men framför allt, vi får ännu ett spel från White Wolf där man spelar vampyrer i en värld som är som vår egen, fast med fler gargoyles. Jag ser inte hur du kan jämföra det med Exalted, där spelvärlden till både stil och utförande är radikalt annorlunda.
"Om det blir ett bättre spel så tycker jag inte att dom gör något fel."
Yeah, men jag tycker ju inte att det blir ett bättre spel, så jag tycker att det är fel. Sen handlade det väl inte så mycket om att de fick slut på tryckta ex av Masquerade så mycket som att de fick slut på köpare; de kom bara dragandes med Gehenna/Apocalypse/Ascension/w-ever för att försäljningen dalat. Det var ett gammalt spel, och de flesta som ville ha det hade uppenbarligen redan skaffat det.
"Och sen tvingar de ju ingen gammal räv att köpa böckerna heller."
Å andra sidan så har de tagit bort all support för de gamla. Det finns inte kvar några officiella webfora att diskutera dem i, t.ex. Heck, de har t.o.m tagit bort alla länkar till sidan med rollformulär; den ligger kvar på servern, men man måste h4xXa för att lyckas hitta den! Det om något tyder på en rätt skev attityd gentemot sina kunder, IMO.
Man kan ju gilla eller ogilla nya WoD. That ain't really the point. The point är att det är lite naivt att tro att de gör ett nytt för att de bara vill alla väl, och för att det gamla innehöll så mycket skräp; de håller i skrivande stund på att ge ut och ta betalt för same shit once more, och det är ju rätt uppenbart att det är av monetära skäl. Annars kunde de lika gärna lagt upp ett gäng errata i pdf-format.
"Dom ger väl inte ut alla böcker igen, mer än vad de gjorde med Exalted."
...jo? Liksom, har du tittat nåt i Requiem? De hävdade sig vilja skala bort allt vad specialregler, bloodlines och sekter heter. Och vad får vi? Jo, vi får ett helt kapitel Special Rules. Vi får Bloodlines (i grundboken, inte i något obskyrt tillägg, a la Masquerade). Vi får sekter - i mängder. Men framför allt, vi får ännu ett spel från White Wolf där man spelar vampyrer i en värld som är som vår egen, fast med fler gargoyles. Jag ser inte hur du kan jämföra det med Exalted, där spelvärlden till både stil och utförande är radikalt annorlunda.
"Om det blir ett bättre spel så tycker jag inte att dom gör något fel."
Yeah, men jag tycker ju inte att det blir ett bättre spel, så jag tycker att det är fel. Sen handlade det väl inte så mycket om att de fick slut på tryckta ex av Masquerade så mycket som att de fick slut på köpare; de kom bara dragandes med Gehenna/Apocalypse/Ascension/w-ever för att försäljningen dalat. Det var ett gammalt spel, och de flesta som ville ha det hade uppenbarligen redan skaffat det.
"Och sen tvingar de ju ingen gammal räv att köpa böckerna heller."
Å andra sidan så har de tagit bort all support för de gamla. Det finns inte kvar några officiella webfora att diskutera dem i, t.ex. Heck, de har t.o.m tagit bort alla länkar till sidan med rollformulär; den ligger kvar på servern, men man måste h4xXa för att lyckas hitta den! Det om något tyder på en rätt skev attityd gentemot sina kunder, IMO.
Man kan ju gilla eller ogilla nya WoD. That ain't really the point. The point är att det är lite naivt att tro att de gör ett nytt för att de bara vill alla väl, och för att det gamla innehöll så mycket skräp; de håller i skrivande stund på att ge ut och ta betalt för same shit once more, och det är ju rätt uppenbart att det är av monetära skäl. Annars kunde de lika gärna lagt upp ett gäng errata i pdf-format.
GrottrolletNaug
Swashbuckler
Re: World of Dorkne$$. (OT)
A'ight. Men du behöver ju helt enkelt inte köpa böckerna då. Om inte en kotte köper böckerna så kommer dom ju onekligen gå i back, och därmed inte vinna på sina onda kapitalistiska utsugarfasoner +3.
Och rollformulär vet du är en petittes. WWs officiella rollformulär är det ju ändå knappast någon som använder. Ladda ned någonting bättre och skriv ut, som alla andra gör.
/Naug, kan helt enkelt inte vara upprörd över en sån här sak
A'ight. Men du behöver ju helt enkelt inte köpa böckerna då. Om inte en kotte köper böckerna så kommer dom ju onekligen gå i back, och därmed inte vinna på sina onda kapitalistiska utsugarfasoner +3.
Och rollformulär vet du är en petittes. WWs officiella rollformulär är det ju ändå knappast någon som använder. Ladda ned någonting bättre och skriv ut, som alla andra gör.
/Naug, kan helt enkelt inte vara upprörd över en sån här sak
Re: World of Dorkne$$. (OT)
Jag har inte köpt böckerna, och tänker inte göra det. Jag har dem redan i de gamla go'a originalformerna. Och jag struntar nog i att ladda ner formulär. Jag sparkar igång InDesign och gör egna istället. Det var inte poängen, och det tror jag du vet.
"Naug, kan helt enkelt inte vara upprörd över en sån här sak"
Tja, mitt mål var inte att göra dig upprörd. Jag motsatte mig bara påståendet att de gör en ny värld för att den gamla var usel, eftersom den nya är same shit all over again, och eftersom det är smärtsamt uppenbart att de bara gör det för att tjäna pengar. Om de lyckas med det eller inte är totalt ointressant för min del. But I think I've made my point, så dagens trådkapningskvot får väl anses uppfylld...
Jag har inte köpt böckerna, och tänker inte göra det. Jag har dem redan i de gamla go'a originalformerna. Och jag struntar nog i att ladda ner formulär. Jag sparkar igång InDesign och gör egna istället. Det var inte poängen, och det tror jag du vet.
"Naug, kan helt enkelt inte vara upprörd över en sån här sak"
Tja, mitt mål var inte att göra dig upprörd. Jag motsatte mig bara påståendet att de gör en ny värld för att den gamla var usel, eftersom den nya är same shit all over again, och eftersom det är smärtsamt uppenbart att de bara gör det för att tjäna pengar. Om de lyckas med det eller inte är totalt ointressant för min del. But I think I've made my point, så dagens trådkapningskvot får väl anses uppfylld...
Re: Klonkrigen
Jag håller helt och fullt med dig i detta - mystik väcker nyfikenhet och fantasi, fakta gör det inte. Åtminstone inte på samma sätt.
Jag kan exemplifiera med de lösa trådar som konstruktörerna till Chronopia slängde ut i grundregelboken. Där nämns bland annat blodskultsäldste, havet Södra oceanen, Högländerna och att dvärgnationer finns där, slaget vid Svarta kullen, "berättarrösten" Bennys hemland Alemara som numera är under De hängivnas ockupation. Alla sådana saker gjorde mig nyfiken på vad som fanns utanför stadsmurarna och fick mig att fantisera. Sedan, när Altors baksida kom, krossades många myter, "Jaså, är det så världen ser ut!", det var inte alls som jag tänkt mig och tyvärr överraskades jag negativt. Min åsikt är att man skulle ha struntat i att ge ut den boken ifall man inte trodde att man kunde avsluta serien, nu föll man efter halva loppet.
Om jag ska göra lite anknytande reklam, så är det just den här nyfikenheten och utelämnandet av den absoluta sanningen jag vill använda för att göra Bortom havet till en bra spelvärld. Spelet kommer undan för undan byggas upp i wikiformat, där alla kan göra sitt bidrag. (OT: Har precis skaffat en ny wiki sedan min gamla "försvann" just som jag fått upp allt material, och då webmastern var okontaktbar i 10 dagar gav jag upp; skaffa aldrig en wiki på swiki.net)
Jag håller helt och fullt med dig i detta - mystik väcker nyfikenhet och fantasi, fakta gör det inte. Åtminstone inte på samma sätt.
Jag kan exemplifiera med de lösa trådar som konstruktörerna till Chronopia slängde ut i grundregelboken. Där nämns bland annat blodskultsäldste, havet Södra oceanen, Högländerna och att dvärgnationer finns där, slaget vid Svarta kullen, "berättarrösten" Bennys hemland Alemara som numera är under De hängivnas ockupation. Alla sådana saker gjorde mig nyfiken på vad som fanns utanför stadsmurarna och fick mig att fantisera. Sedan, när Altors baksida kom, krossades många myter, "Jaså, är det så världen ser ut!", det var inte alls som jag tänkt mig och tyvärr överraskades jag negativt. Min åsikt är att man skulle ha struntat i att ge ut den boken ifall man inte trodde att man kunde avsluta serien, nu föll man efter halva loppet.
Om jag ska göra lite anknytande reklam, så är det just den här nyfikenheten och utelämnandet av den absoluta sanningen jag vill använda för att göra Bortom havet till en bra spelvärld. Spelet kommer undan för undan byggas upp i wikiformat, där alla kan göra sitt bidrag. (OT: Har precis skaffat en ny wiki sedan min gamla "försvann" just som jag fått upp allt material, och då webmastern var okontaktbar i 10 dagar gav jag upp; skaffa aldrig en wiki på swiki.net)