Ceetan
Warrior
Är ju något vars vara eller inte vara ofta debateras.....vilket gör det kärvt för mig som inte riktigt vet vad begreppet innerbär? kan någon vara snäll och upplysa mig? gärna från båda lägren.....
Nekromanti Storyteller-RPG?
- Thread starter Ceetan
- Start date
Vadå båda läger? Storytellande är när alla spelare har lika inflytande över storyflödet helt enkelt. Inga tärningar, inga regler i vanlig ordning.
Doch blir det väldigt luddigt angående vad som är vad så snart man rör sig bort från tabelltalibanerna och regelrunkarna. Friform, storytelling och samberättande betyder inte alls samma sak, och man kan göra varje moment i mer eller mindre tabelltalibanstil. "Regelfritt rollspel" har jag också hört det kallas. Sen finns det ju de som använder en tärning för allt, där högt är bra.
Doch blir det väldigt luddigt angående vad som är vad så snart man rör sig bort från tabelltalibanerna och regelrunkarna. Friform, storytelling och samberättande betyder inte alls samma sak, och man kan göra varje moment i mer eller mindre tabelltalibanstil. "Regelfritt rollspel" har jag också hört det kallas. Sen finns det ju de som använder en tärning för allt, där högt är bra.
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
"Storytelling" är också ett vanligt namn på den pölbaserade regelmotorn i White Wolfs populära World of Darkness serie av spel.
Krille
Super Moderator
"Storytellande är när alla spelare har lika inflytande över storyflödet helt enkelt. Inga tärningar, inga regler i vanlig ordning."
Det är ju inte den definition som termens upphovsman lanserade. Han menade istället att det är en form av rollspel som är tungt fokuserad på berättelsen och berättandet, och förtydligade detta med ett långt babbel om traditionen att berätta sagor vid lägerelden eller spökhistorier i gamla spökhus. Så det är nog luddigt redan hos tabelltalibanerna.
Det är ju inte den definition som termens upphovsman lanserade. Han menade istället att det är en form av rollspel som är tungt fokuserad på berättelsen och berättandet, och förtydligade detta med ett långt babbel om traditionen att berätta sagor vid lägerelden eller spökhistorier i gamla spökhus. Så det är nog luddigt redan hos tabelltalibanerna.
Traditionellt brukar väl storytelling innebära att storyn sätts över reglerna. I en del system innebär detta att man uppmanas att strunta i de regelresultat som går emot vad som är dramatiskt riktigt. I andra har man gått längre och låter "vad som är dramatiskt riktigt" vara reglernas helhet.
Exemplifikation:
storskurken skrattar elakt och blå ljusenergi samlas i hans nävar när han förbereder slutstridens första energiprojektil...
Vanligt rollspel:
(Spelledaren slår slaget och fummlar horribelt.) ...men något är fel. Energin flödar genom hans fingrar och knastrar över hela hans kropp. Han faller till marken med ett skrik och blir liggande där, lätt rykande.
Storyteller:
(Spelledaren slår slaget och fummlar horribelt.)...(Spelledaren struntar i det dumma resultatet) ... strax är projektlen färdigformad och han skickar den mot hjältarna
hardcore Storyteller:
(spelledaren slår inget slag efterom han redan visste vad som borde hända)
... strax är projektlen färdigformad och han skickar den mot hjältarna
Exemplifikation:
storskurken skrattar elakt och blå ljusenergi samlas i hans nävar när han förbereder slutstridens första energiprojektil...
Vanligt rollspel:
(Spelledaren slår slaget och fummlar horribelt.) ...men något är fel. Energin flödar genom hans fingrar och knastrar över hela hans kropp. Han faller till marken med ett skrik och blir liggande där, lätt rykande.
Storyteller:
(Spelledaren slår slaget och fummlar horribelt.)...(Spelledaren struntar i det dumma resultatet) ... strax är projektlen färdigformad och han skickar den mot hjältarna
hardcore Storyteller:
(spelledaren slår inget slag efterom han redan visste vad som borde hända)
... strax är projektlen färdigformad och han skickar den mot hjältarna
Krille
Super Moderator
Petimeter
Motorn heter "Storyteller", inte "storytelling". Det senare är stilen.
Motorn heter "Storyteller", inte "storytelling". Det senare är stilen.
Olle Linge
Snigel
Jag minns [OT]
Vi spelade ett scenario när vi speltestade något spel då det faktiskt blev nästan exakt som du beskrev det. Det var ett äventyr uppdelat på tre speltillfällen och i det sista drabbade de båda styrkorna ihop och det var uppladdat för mycket ond magi och vassa svärd. Sedan fumlar ärkemagikern sitt första slag och enligt reglerna tappar han minnet i två veckor samt att magikern ifråga blev medvetslös. Det var ett väldigt tråkigt slut på ett spännande äventyr, men eftersom vi specifikt ville testa reglera följde vi dem. Stämningen blev lätt oseriös efter det och jag (som spelade fumlaren) låg och skrattade i fem minuter. Det fina är att vi har det inspelat på band
En sak vi påpekade angående systemet var att det var alldeles för stor risk att fumla.
Vi spelade ett scenario när vi speltestade något spel då det faktiskt blev nästan exakt som du beskrev det. Det var ett äventyr uppdelat på tre speltillfällen och i det sista drabbade de båda styrkorna ihop och det var uppladdat för mycket ond magi och vassa svärd. Sedan fumlar ärkemagikern sitt första slag och enligt reglerna tappar han minnet i två veckor samt att magikern ifråga blev medvetslös. Det var ett väldigt tråkigt slut på ett spännande äventyr, men eftersom vi specifikt ville testa reglera följde vi dem. Stämningen blev lätt oseriös efter det och jag (som spelade fumlaren) låg och skrattade i fem minuter. Det fina är att vi har det inspelat på band
En sak vi påpekade angående systemet var att det var alldeles för stor risk att fumla.
Jag har råkat ut för det själv...
Mörkrets hjärta, graven undet templet Otag (och betyder detta något för dig är du antingen gammal eller fanatisk). Magikermumien (mumieinnan?) blev väckt och teleporterade sig raskt undan för att få utrymme att göra mer storskalig skada.... bara för att fummla nästa besvärjelse och svimma. Rollpersonerna hittade henne snart och hackade ihjäl henne innan hon hann vakna.
Knäpp antistorytellare som jag är så tyckte jag det var ganska kul. Det undanröjde alla tvivel om att spelledarpersonerna följde samma regler som spelarnas egna rollpersoner.
Mörkrets hjärta, graven undet templet Otag (och betyder detta något för dig är du antingen gammal eller fanatisk). Magikermumien (mumieinnan?) blev väckt och teleporterade sig raskt undan för att få utrymme att göra mer storskalig skada.... bara för att fummla nästa besvärjelse och svimma. Rollpersonerna hittade henne snart och hackade ihjäl henne innan hon hann vakna.
Knäpp antistorytellare som jag är så tyckte jag det var ganska kul. Det undanröjde alla tvivel om att spelledarpersonerna följde samma regler som spelarnas egna rollpersoner.
Olle Linge
Snigel
Bättra system [OT]
...det beror ju helt på. I det systemet vi använde var det ALLDELES för stor risk att det där händer, 1/20 för att vara exakt, och nu pratade vi om Mäktig Magiker med stora M. Jag tycker att det är roligare att helt enkelt inte bestämma hur det ska gå i förväg och låta slumpen avgöra, men då ska fanimej systemet vara vettigt. Ska det vara så allvarligt med fummel som det var, ska det vara betydligt mer sällsynt. Jag menar hade inte sagan om ringen sabbats lite om Sauron hade drabbats av minnesförlust och hamnat i koma i början?
...det beror ju helt på. I det systemet vi använde var det ALLDELES för stor risk att det där händer, 1/20 för att vara exakt, och nu pratade vi om Mäktig Magiker med stora M. Jag tycker att det är roligare att helt enkelt inte bestämma hur det ska gå i förväg och låta slumpen avgöra, men då ska fanimej systemet vara vettigt. Ska det vara så allvarligt med fummel som det var, ska det vara betydligt mer sällsynt. Jag menar hade inte sagan om ringen sabbats lite om Sauron hade drabbats av minnesförlust och hamnat i koma i början?
Pom
Swashbuckler
Re: Bättra system [OT] & [ANT]
Fast det är väl nästan exakt vad som händer?
Olle Linge
Snigel
Bläää [OT, NT]
NT = No Text
NT = No Text
Ceetan
Warrior
Re: Bättra system [OT]
Var det typ DoD ni spelade? Om så är fallet finns det ju regler för när fummelrisken går ner. detta sker vid höga FV:n och borde således kunna tillämpas på "magiker med stort M".
Sen kanske jag har fel, menär det inte så att fummel = 20 och sen ett misslyckande?
Var det typ DoD ni spelade? Om så är fallet finns det ju regler för när fummelrisken går ner. detta sker vid höga FV:n och borde således kunna tillämpas på "magiker med stort M".
Sen kanske jag har fel, menär det inte så att fummel = 20 och sen ett misslyckande?
Olle Linge
Snigel
Bingo
Det stämmer. Jag minns inte de exakta siffrorna, men jag tror att det var 1/40 att misslyckas och FV var väldigt högt, kring 25 eller sådär. Det ska tilläggas att det var en rätt svår besvärjelse (men inte så svår att det räckte med att slå 20 för att misslyckas).
Det stämmer. Jag minns inte de exakta siffrorna, men jag tror att det var 1/40 att misslyckas och FV var väldigt högt, kring 25 eller sådär. Det ska tilläggas att det var en rätt svår besvärjelse (men inte så svår att det räckte med att slå 20 för att misslyckas).
Re: Bättra system [OT]
...det beror ju helt på. I det systemet vi använde var det ALLDELES för stor risk att det där händer, 1/20 för att vara exakt,
och nu pratade vi om Mäktig Magiker med stora M.
Så så... det hade kunnat vara värre. Vissa fantasyspel här i sverige svänger sig regelbundet med fummelchanser på 1/5 eller värre
Jag tycker att det är roligare att helt enkelt inte bestämma hur det ska gå i förväg och låta slumpen avgöra, men då ska fanimej systemet vara vettigt.
Definitivt. Jag tror att jag såg någon uträkning någon gång på hur stor chans en DoD-magiker hade att träna upp sig till hög kompetens in-game utan att dö på vägen av fummel... det var inga trevliga siffror...
Ska det vara så allvarligt med fummel som det var, ska det vara betydligt mer sällsynt. Jag menar hade inte sagan om ringen sabbats lite om Sauron hade drabbats av minnesförlust och hamnat i koma i början?
Det hade blivit en annan saga om inte annat. Det är svårt att säga om den hade blivit bättre eller sämre
...det beror ju helt på. I det systemet vi använde var det ALLDELES för stor risk att det där händer, 1/20 för att vara exakt,
och nu pratade vi om Mäktig Magiker med stora M.
Så så... det hade kunnat vara värre. Vissa fantasyspel här i sverige svänger sig regelbundet med fummelchanser på 1/5 eller värre
Jag tycker att det är roligare att helt enkelt inte bestämma hur det ska gå i förväg och låta slumpen avgöra, men då ska fanimej systemet vara vettigt.
Definitivt. Jag tror att jag såg någon uträkning någon gång på hur stor chans en DoD-magiker hade att träna upp sig till hög kompetens in-game utan att dö på vägen av fummel... det var inga trevliga siffror...
Ska det vara så allvarligt med fummel som det var, ska det vara betydligt mer sällsynt. Jag menar hade inte sagan om ringen sabbats lite om Sauron hade drabbats av minnesförlust och hamnat i koma i början?
Det hade blivit en annan saga om inte annat. Det är svårt att säga om den hade blivit bättre eller sämre
Rising
Vila i frid
Don’t Sell the Steak, Sell the Sizzle
[color:\\"brown\\"] "Don’t Sell the Steak, Sell the Sizzle" [/color]
Det är poängen med bra reklam: Försök inte sälja steken; det är ju enkelt för en konsument att värdera en stek, och alla stekförsäljare -även de som inte har råd med någon reklam- kommer att ha konkurrerande stekar som du måste tävla mot. Vad du ska göra är alltså att sälja själva känslan; stekoset. Det handlar om att sälja en attityd eller en dröm.
Polly är ett riktigt kärringgodis egentligen. Ett sådant där som ens farmor köper och lägger i en blåmålad porslinskopp när barnbarnen kommer och hälsar på. Men genom lite smart reklam så kunde man få Candelia att framstå som ett hippt företag som sålde rymdgodis åt coola ungdomar. Hade reklambyrån försökt sälja själva godiset så skulle ingen ha brytt sig. Det är bara ett kärringgodis av tjugotals på marknaden.
Egentligen är det samma sak med storyteller. Dess själva manifest är rena löjan som försöker sälja en dröm om ett mindre regelbetonat rollspelande. Men det funkade, eftersom det låg rätt i tiden. Många ville ha den drömmen, idén om ett rollspel som handlar mer om historieberättande än en massa tärningsövningar.
Storyteller-systemet försökte på ytan leva upp till löftena genom att presentera ett regelsystem med färre nivåer (ett bra drag) men misslyckades när det gällde själva regelutformningen. De behövde komma med något "nytt" eftersom de dragit så stora växlar på sin egen programförklaring, och resultatet blev en rätt corny sensationell tärningsmekanism. Inte blev det bättre av att de inte kunde hålla sina fingrar borta från koboldiga företeelser i världen (vampire, talar jag om) och att de därför behövde lika koboldiga regler.
Kobolderi kan vara skitkul, men det är inte lika kul när man har flummiga och "storymässiga" regler som grund. På många sätt är vampire och werewolf några av de mest koboldiga tärningsorgie-spel jag har spelat.
---
För många som ändå har köpt storyteller-drömmen (mig, till exempel) så förknippas "storyteller" mest med den mekanism som innebär att man låter berättelsen få dominera spelet och att man låter bli att slå tärning. Spelledaren skriver ett helt annat äventyr än det som hade fungerat för en grupp kobolder (riktigt bra storyteller-äventyr har inte hinder som kan presteras förbi med bra tärningsslag, utan man måste agera med sin rollperson, eller lösa gåtor med ens egen problemlösningsförmåga), och alla deltagare runt bordet får större frihet att själva bestämma utgången för olika händelser, inte bara gå efter vad några tärningar kunde ha sagt. När ens rollperson är för omogen för att klara en uppgift så kan spelaren säga att rollpersonen misslyckas (även om det alltså hade varit mycket otroligt rent sannolikhetsmässigt att rollpersonen skulle ha misslyckats) och leda handlingen i ett nytt spår som alla tycker gynnar berättelsen.
För att inte "storyteller" ska betyda exakt samma sak som "friform" (för oss som tycker att friform beskriver slumplöst rollspel utan spelvärden) så har jag (och många med mig) den uppfattningen att Storyteller rent praktiskt beskriver den spelstil där man, precis som i vanligt rollspel, har definierade spelvärden, men där man enbart använder slumpmoment när det drastiskt kan avgöra utgången av en rent prestationscentrerad handling.
Alltså; när rollpersonen håller tal så räcker det med att kolla in dennes spelvärden och sedan agera ut talet så att det blir ett intressant inslag i storyn, men när rollpersonen skall hoppa över ett stup så tar man fram tärningarna.
---
Bland de som inte gillar Storrytelling så beskrivs det ofta som en rent masochistisk spelform där spelledaren binder fast spelarna med vitglödgad taggtråd och gräver ner dem i varsin myrstack innan han håller upp färdigskrivna manus framför deras ansikten och hotar att hälla skämd guacamole över deras hjässor om de inte säger precis vad som står på sidorna, samtidigt som han självbelåtet smörjer in sin kropp med champagnesorbet och utstöter gutturala ljud av dekadent extas.
Den formen av spelledartyrrani känner inte riktigt jag igen mig i, jag tror att den typen av urballningar snarare beror på en "dålig spelledare" än att det är något fel på själva spelformen.
[color:\\"brown\\"] "Don’t Sell the Steak, Sell the Sizzle" [/color]
Det är poängen med bra reklam: Försök inte sälja steken; det är ju enkelt för en konsument att värdera en stek, och alla stekförsäljare -även de som inte har råd med någon reklam- kommer att ha konkurrerande stekar som du måste tävla mot. Vad du ska göra är alltså att sälja själva känslan; stekoset. Det handlar om att sälja en attityd eller en dröm.
Polly är ett riktigt kärringgodis egentligen. Ett sådant där som ens farmor köper och lägger i en blåmålad porslinskopp när barnbarnen kommer och hälsar på. Men genom lite smart reklam så kunde man få Candelia att framstå som ett hippt företag som sålde rymdgodis åt coola ungdomar. Hade reklambyrån försökt sälja själva godiset så skulle ingen ha brytt sig. Det är bara ett kärringgodis av tjugotals på marknaden.
Egentligen är det samma sak med storyteller. Dess själva manifest är rena löjan som försöker sälja en dröm om ett mindre regelbetonat rollspelande. Men det funkade, eftersom det låg rätt i tiden. Många ville ha den drömmen, idén om ett rollspel som handlar mer om historieberättande än en massa tärningsövningar.
Storyteller-systemet försökte på ytan leva upp till löftena genom att presentera ett regelsystem med färre nivåer (ett bra drag) men misslyckades när det gällde själva regelutformningen. De behövde komma med något "nytt" eftersom de dragit så stora växlar på sin egen programförklaring, och resultatet blev en rätt corny sensationell tärningsmekanism. Inte blev det bättre av att de inte kunde hålla sina fingrar borta från koboldiga företeelser i världen (vampire, talar jag om) och att de därför behövde lika koboldiga regler.
Kobolderi kan vara skitkul, men det är inte lika kul när man har flummiga och "storymässiga" regler som grund. På många sätt är vampire och werewolf några av de mest koboldiga tärningsorgie-spel jag har spelat.
---
För många som ändå har köpt storyteller-drömmen (mig, till exempel) så förknippas "storyteller" mest med den mekanism som innebär att man låter berättelsen få dominera spelet och att man låter bli att slå tärning. Spelledaren skriver ett helt annat äventyr än det som hade fungerat för en grupp kobolder (riktigt bra storyteller-äventyr har inte hinder som kan presteras förbi med bra tärningsslag, utan man måste agera med sin rollperson, eller lösa gåtor med ens egen problemlösningsförmåga), och alla deltagare runt bordet får större frihet att själva bestämma utgången för olika händelser, inte bara gå efter vad några tärningar kunde ha sagt. När ens rollperson är för omogen för att klara en uppgift så kan spelaren säga att rollpersonen misslyckas (även om det alltså hade varit mycket otroligt rent sannolikhetsmässigt att rollpersonen skulle ha misslyckats) och leda handlingen i ett nytt spår som alla tycker gynnar berättelsen.
För att inte "storyteller" ska betyda exakt samma sak som "friform" (för oss som tycker att friform beskriver slumplöst rollspel utan spelvärden) så har jag (och många med mig) den uppfattningen att Storyteller rent praktiskt beskriver den spelstil där man, precis som i vanligt rollspel, har definierade spelvärden, men där man enbart använder slumpmoment när det drastiskt kan avgöra utgången av en rent prestationscentrerad handling.
Alltså; när rollpersonen håller tal så räcker det med att kolla in dennes spelvärden och sedan agera ut talet så att det blir ett intressant inslag i storyn, men när rollpersonen skall hoppa över ett stup så tar man fram tärningarna.
---
Bland de som inte gillar Storrytelling så beskrivs det ofta som en rent masochistisk spelform där spelledaren binder fast spelarna med vitglödgad taggtråd och gräver ner dem i varsin myrstack innan han håller upp färdigskrivna manus framför deras ansikten och hotar att hälla skämd guacamole över deras hjässor om de inte säger precis vad som står på sidorna, samtidigt som han självbelåtet smörjer in sin kropp med champagnesorbet och utstöter gutturala ljud av dekadent extas.
Den formen av spelledartyrrani känner inte riktigt jag igen mig i, jag tror att den typen av urballningar snarare beror på en "dålig spelledare" än att det är något fel på själva spelformen.
Krille
Super Moderator
Burn her! Burn her!
"Bland de som inte gillar Storrytelling så beskrivs det ofta som en rent masochistisk spelform där spelledaren binder fast spelarna med vitglödgad taggtråd och gräver ner dem i varsin myrstack innan han håller upp färdigskrivna manus framför deras ansikten och hotar att hälla skämd guacamole över deras hjässor om de inte säger precis vad som står på sidorna, samtidigt som han självbelåtet smörjer in sin kropp med champagnesorbet och utstöter gutturala ljud av dekadent extas.
Den formen av spelledartyrrani känner inte riktigt jag igen mig i, jag tror att den typen av urballningar snarare beror på en "dålig spelledare" än att det är något fel på själva spelformen."
Man skulle nog kunna säga att storytelling är som sex. En del tycker att det är upphetsande att bli fastbunden med vitglödgad taggtråd i myrstackar och skulle gärna välja både färdigskrivna manus och skämd guacamole på hjässan. En del tycker att det är upphetsande att självbelåtet smörja sin kropp med champagnesorbet och skäl nog att utstöda gutturala extasljud. Andra gör det inte.
Eller så kan man säga så här: stårytelling är en så krävande spelform att det krävs en viss sorts spelare samt en erfaren och skicklig spelledare med fingertoppskänsla för att det ska fungera. Har man inte det så blir det taggtrådsbondage i myrstackar med skämd guacamole av det, och eftersom de flesta spelledare som jag känner på sin höjd är halvbra och har lika mycket fingertoppskänsla som en astronaut i rymddräkt och jag är alldeles för egensinnig som spelare, så blir det guacamole och taggtråd i myrstackar för min del.
"Bland de som inte gillar Storrytelling så beskrivs det ofta som en rent masochistisk spelform där spelledaren binder fast spelarna med vitglödgad taggtråd och gräver ner dem i varsin myrstack innan han håller upp färdigskrivna manus framför deras ansikten och hotar att hälla skämd guacamole över deras hjässor om de inte säger precis vad som står på sidorna, samtidigt som han självbelåtet smörjer in sin kropp med champagnesorbet och utstöter gutturala ljud av dekadent extas.
Den formen av spelledartyrrani känner inte riktigt jag igen mig i, jag tror att den typen av urballningar snarare beror på en "dålig spelledare" än att det är något fel på själva spelformen."
Man skulle nog kunna säga att storytelling är som sex. En del tycker att det är upphetsande att bli fastbunden med vitglödgad taggtråd i myrstackar och skulle gärna välja både färdigskrivna manus och skämd guacamole på hjässan. En del tycker att det är upphetsande att självbelåtet smörja sin kropp med champagnesorbet och skäl nog att utstöda gutturala extasljud. Andra gör det inte.
Eller så kan man säga så här: stårytelling är en så krävande spelform att det krävs en viss sorts spelare samt en erfaren och skicklig spelledare med fingertoppskänsla för att det ska fungera. Har man inte det så blir det taggtrådsbondage i myrstackar med skämd guacamole av det, och eftersom de flesta spelledare som jag känner på sin höjd är halvbra och har lika mycket fingertoppskänsla som en astronaut i rymddräkt och jag är alldeles för egensinnig som spelare, så blir det guacamole och taggtråd i myrstackar för min del.
Rising
Vila i frid
Bränd guacamole i myrstacken
Jag kommer ihåg att den första spelsession som jag verkligen fick beröm för som spelledare var till mitt eget rollspel; Robot. Jag har kvar det (ska scanna det någon gång), och kan nu i efterhand säga att det måste ha varit två anledningar som såg till att just den spelsessionen blev så mycket bättre än mina tidigare försök i DoD, Chock och Mutant:
1. Jag kunde alla regler utantill, så inget behövde någonsin slås upp. När jag visste att jag inte hade några regler som täckte en viss situation så var det enkelt för mig att improvisera fram en regel som passade till ändamålet.
2. Jag kände till reglernas möjlighet till spelmässighet (framförallt kommer jag ihåg ett gevär som behövde värmas upp innan man kunde skjuta med det. Jag lät en fienderobot ha ett sådant vapen medan hans polare hade en vanlig picka. Vem skulle man skjuta? Killen som är småfarlig nu, eller killen med uppvärmningsgeväret som kommer att bli tokfarlig snart? -Typiskt spännande spelmässighet)
Jag var inte så säker på dessa grejer i mina riktiga rollspel. Därför blev just friformandet och mitt Robot-rollspel de mest lyckade spelsessionerna.
Så, visst, storytelling och friform kräver vissa saker av deltagarna. Men man ska inte tro att inte stenhård kobolding också kräver en särskild talang. Jag tror att somliga har det enklare för tärningsspel medan andra har det lättare för berättelsespel.
Jag själv är ju ett bra exempel på en spelledare som inledningsvis hade väldigt svårt för DoD enligt dess alla regler (och då är ändå gamla gröna DoD ett väldigt enkelt spel i jämförelse med många av dagens rollspel) men som klarade mig betydligt bättre med Robot och friformandet på väg till och från skolan.
Jag brukade skriva sådana saker på forumet förut, men jag tror inte att det stämmer. När jag var liten spelade vi rollspel hela tiden när vi gick någonstans, och det var helt och hållet friform, bara en muntlig berättelse. Jag tror att regelrollspel också ställer oerhörda krav på deltagarna. Det är till exempel inte helt lätt att skriva ett äventyr med sådan välbalanserad spelmässighet att taktiken och valmöjligheterna blir riktigt engagerande för en samling erfarna proffskobolder. Det är lätt hänt att ett starkt regelcentrerat äventyr bara blir tråkigt.
Jag kommer ihåg att den första spelsession som jag verkligen fick beröm för som spelledare var till mitt eget rollspel; Robot. Jag har kvar det (ska scanna det någon gång), och kan nu i efterhand säga att det måste ha varit två anledningar som såg till att just den spelsessionen blev så mycket bättre än mina tidigare försök i DoD, Chock och Mutant:
1. Jag kunde alla regler utantill, så inget behövde någonsin slås upp. När jag visste att jag inte hade några regler som täckte en viss situation så var det enkelt för mig att improvisera fram en regel som passade till ändamålet.
2. Jag kände till reglernas möjlighet till spelmässighet (framförallt kommer jag ihåg ett gevär som behövde värmas upp innan man kunde skjuta med det. Jag lät en fienderobot ha ett sådant vapen medan hans polare hade en vanlig picka. Vem skulle man skjuta? Killen som är småfarlig nu, eller killen med uppvärmningsgeväret som kommer att bli tokfarlig snart? -Typiskt spännande spelmässighet)
Jag var inte så säker på dessa grejer i mina riktiga rollspel. Därför blev just friformandet och mitt Robot-rollspel de mest lyckade spelsessionerna.
Så, visst, storytelling och friform kräver vissa saker av deltagarna. Men man ska inte tro att inte stenhård kobolding också kräver en särskild talang. Jag tror att somliga har det enklare för tärningsspel medan andra har det lättare för berättelsespel.
Jag själv är ju ett bra exempel på en spelledare som inledningsvis hade väldigt svårt för DoD enligt dess alla regler (och då är ändå gamla gröna DoD ett väldigt enkelt spel i jämförelse med många av dagens rollspel) men som klarade mig betydligt bättre med Robot och friformandet på väg till och från skolan.
Ceetan
Warrior
Re: Burn her! Burn her!
Så tror jag att jag förstår problematiken....vi har en rotation i speladr schemat, delvis för att de andra vill lära sig att spelleda. EN gång hände det nåt oönskat med en slp. Resaultat belv en massa värdelös storrytelling istort sett utan fingertopps känsla.....och framför allt en massa dum argumentation som inte funkar i dod-regler iallafall. .....m.a.o så går det om man inte har en sl som inte kan reglenra/naturlagarna....
Tack för svaret
Så tror jag att jag förstår problematiken....vi har en rotation i speladr schemat, delvis för att de andra vill lära sig att spelleda. EN gång hände det nåt oönskat med en slp. Resaultat belv en massa värdelös storrytelling istort sett utan fingertopps känsla.....och framför allt en massa dum argumentation som inte funkar i dod-regler iallafall. .....m.a.o så går det om man inte har en sl som inte kan reglenra/naturlagarna....
Tack för svaret
Ceetan
Warrior
Re: Bränd guacamole i myrstacken
"Så tror jag att jag förstår problematiken....vi har en rotation i speladr schemat, delvis för att de andra vill lära sig att spelleda. EN gång hände det nåt oönskat med en slp. Resaultat belv en massa värdelös storrytelling istort sett utan fingertopps känsla.....och framför allt en massa dum argumentation som inte funkar i dod-regler iallafall. .....m.a.o så går det om man inte har en sl som inte kan reglenra/naturlagarna...."
Så här svarade jag till krille......eftewr att ha läst ditt inlääg kom jag att tänka på att persone i fråga nog skulle klara freeform bättre. Själv har jag alldrig haft det problmet då kag del kan Nästan alla (våra) dodregler utantill (jag har ett brutalt detaljminne för text och siffror). Omvänt, så lider jag av en perceptionssvårighet som gör att jag måste leva ett mycket inrutat liv, vliket smittat av sig, dvs jag gillar "färdiga" regler
"Så tror jag att jag förstår problematiken....vi har en rotation i speladr schemat, delvis för att de andra vill lära sig att spelleda. EN gång hände det nåt oönskat med en slp. Resaultat belv en massa värdelös storrytelling istort sett utan fingertopps känsla.....och framför allt en massa dum argumentation som inte funkar i dod-regler iallafall. .....m.a.o så går det om man inte har en sl som inte kan reglenra/naturlagarna...."
Så här svarade jag till krille......eftewr att ha läst ditt inlääg kom jag att tänka på att persone i fråga nog skulle klara freeform bättre. Själv har jag alldrig haft det problmet då kag del kan Nästan alla (våra) dodregler utantill (jag har ett brutalt detaljminne för text och siffror). Omvänt, så lider jag av en perceptionssvårighet som gör att jag måste leva ett mycket inrutat liv, vliket smittat av sig, dvs jag gillar "färdiga" regler
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Re: Petimeter
Något som hade gått mig fullständigt förbi.
Något som hade gått mig fullständigt förbi.