Kvantifikationer?
"Håller helt klart med mcsvalander i detta med storytelling.
Det röriga med mcsvalanders inlägg är att det framgår lite otydligt om han menar Storyteller-
systemet eller storytelling-
stilen. Mitt svar nedan säger vad jag tycker om
systemet. Det är överflexibelt, luddigt, obalanserat et cetera.
Stilen tycker jag inte heller om. Måhända att storytelling är att delta i en ej färdigskriven saga. Problemet är att storytelling tenderar att bli en slags "fill in the blanks"-saga - själva storyn blir lätt oflexibel, trög, förutbestämd och förutsägbar, och spelarnas uppgift är mest att fylla i repliker här och där. Nejtack, då läser jag hellre en bok eller lyssnar på en riktig sagoberättare som kan sin sak.
För min del består rollspel av två moment,
roll och
spel. Rollen avhandlas allt för ofta som det absolut jävelviktiga, och visst är det viktigt att leva in sig i sin roll. Men spelmomentet är minst lika viktigt. För att rollen ska få det utrymme som den behöver så behöver man den frihet, flexibilitet och oförutsägbarhet som spelmomentet inför i form av osäkerhet på hur det faktiskt ska gå. En del skickliga spelledare kan få in detta utan att behöva regler, men allt för många misslyckas.
"Man spelar ju rollspel för att uppnå en känsla och stämning."
Gör man? Jag spelar rollspel för att det är kul, för att det är socialt, och för att uppleva och skapa kul och engagerande äventyr i främmande miljöer. Är det bara känslan och stämningen man är ute efter, läs en bok eller se en film. Jag vill skapa något också.
"Att leva sig in i rollen som den karaktär man har tagit sig i spelet. Att då blanda in en massa procentsatser och siffror, som beskriver hur duktig du är på något känns helt fel."
Antag till exempel att jag ska spela en ... tja, vad ska vi ta? En jägarsoldat, tar vi. En sådan bör vara mycket uthållig, intelligentare och starkare än en vanlig person, och får en jefla massa träning inom skytte, sprängtjänst, taktik, kamouflage, sabotage, överlevnad et cetera.
Hur i hela vetelandet kan jag spela denna jägarsoldat utan att på något sätt kvantifiera vad han kan? Det spelar ingen roll om man skriver ner att han har *** i Sprängtjänst, eller 60%, eller 6, eller 12, eller Spader 4, eller skriver en lång harang som "vet hur man spränger saker i luften mha sprängmedel och sprängkort". Kvantifierad är denna kunskap likförbannat, och jag behöver den för att kunna rollspela jägarsoldaten!
För min del spelar det ingen roll vilken skala som används, eller hur stegen på skalan beskrivs. Det viktiga med det är att den används som riktlinje för att man ska kunna rollspela rollpersonen. Man kan inte leva sig in i en roll om man inte känner till rollens begränsningar och möjligheter, och på något sätt behövs dessa kvantifieras.
Därmed är inte sagt att man ska fastna i regler jämt och ständigt och slå för varenda handling man ska göra. Vad som däremot är sagt är att man kan inte rollspela en person om inte personens kunskaper på något sätt är kvantifierad. Och ska man kvantifiera saker så föredrar jag ett sätt som är lättöverskådligt, pedagogiskt, väl integrerat med resten av spelsystemet, inte tar plats eller tid att läsa, och inte kräver specialistutbildning inom det kvantifierade ämnet för att förstå. Alltså: vanliga enkla lättbegripliga siffror som till exempel 6.
Men det kanske är för svårt att översätta siffran 6 till "halvhyfsad inom ämnet, vet hur man ska göra men inte varför"...
- Krille
<A HREF="
http://www.foxtail.nu" target="_new">
http://www.foxtail.nu</A>
