Nekromanti Storytelling!

mcsvalander

Veteran
Joined
25 May 2000
Messages
14
Location
göteborg
Jag tycker att storytelling är överlägset som spelsystem. Själva systemet är egentligen inget annat än en guide till ROLLspelandet som någon på forumet skrev. Vad jag kan se är LÄTTANVÄNDLIGHETEN, FLEXIBILITETEN tillsammans med egenskapen att det tar bort spalarens alla kopplingar till termer, siffror och 'data', det som gör systemet till var det är. Någon som håller med?
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
"Någon som håller med?"

Nepp. Inte jag i alla fall.

Att skriva spelvärden i form av *, **, ***, **** respektive ***** är i princip en glorifierad variant av den gamla betygsskalan 1, 2, 3, 4 respektive 5. Att man går över till babyprickande hindrar fortfarande inte att det är additioner av heltalen ett till och med fem man sysslar med.

Storyteller-systemet är överflexibelt, på så sätt att det kan användas av en låst spelledare att hindra rollpersonernas handlingar:

Spelare: "Jag skjuter kräket!"
Spelledare (med panik) "Mmm, åkej, en Dex plus Firearms, men det är rätt långt bort, så du får -3 prickar."
Spelare: "No probs. Fyra plus fem är nio minus tre lika med sex. Här ska skjutas!"
Spelledare (med mer panik) "Jo, men han springer också så svårigheten är, ehmr, åtta..."
Spelare (rasslar tärningar): "Ha! Två successes! Ät underkalibrig pansarprojektil!"
Spelledare (på gränsen till nervsammanbrott): "Men... det var en massa buskar i vägen, så det krävdes tre successes... och förresten så hade han soakat skadan..."

Jojomän. Flexibelt var det. Så länge det för ståryn framåt så klarar man av det. Annars är det hart när omöjligt, även om chansen är tie mot ett till ens fördel...

Så, det där med "lättanvänt"... nu vet inte jag hur det är med dig, men att hälla ut halvdussinet tärningar och räkna successes är IMHO bra mycket mer knepigt än att bara slå en procenttärning och jämföra med ett värde mellan 1 och 100. Fördelningarna gör det dessutom helt omöjligt att veta var man hamnar. Har du till exempel tänkt på att om svårigheten är över sju så blir det lättare att fumla ju bättre man är?

Och "guide till rollspelandet"? Vad är rollspelande? Introvert tonårsångestgothdrama? Varför skulle inte tunnelkräl kvalificera sig som rollspelande?

En av de bättre rollspelssporrarna jag har haft var i ett superhjältespel. Alla spelare bidrog med en tia. Den som lyckades hålla det bästa superhjältetalet (av typen "Aha! Doktor Molotov! Nu har du satt din sista potatis! Den här gången har jag utvecklat min Supermumsmumsstråle som du inte kan komma undan, och din Ahlgrensdeflektor har jag lyckats neutralisera med min...") vann pottpengarna till att köpa pizza för när det var dags för lunch. Det var alltså ingen regelmässig konstruktion alls, utan ett helt vanligt ämlans vad!

Min stora favorit bland kommersiella rollspel är Babylon Project. Det lämnar Vampire rätt långt bakom sig vad gäller att skapa rollpersoner med en trovärdig bakgrund, det är bra mycket snabbare och lika flexibelt i spelsystemet, använder samma skala för färdigheter som Vampire fast skrivet med siffror istället för prickar, och man kan inte undgå att rollpersonens bakgrund dras in i äventyren.

- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
 

mcsvalander

Veteran
Joined
25 May 2000
Messages
14
Location
göteborg
jajaja... vad jag menar (högst subjektivt) är att siffor gillar man ELLER så gillar man de inte! Jag gillar dem inte, så tack för dina synpunkter Krille.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
"siffor gillar man ELLER så gillar man de inte!"

Om du inte gillar siffror så bör du allvarligt talat ta en titt på Castle Falkenstein. Allt mäts på skalan Poor, Average, Good, Great, Exceptional, Extraordinary. Alltså, inga siffror, inte ens antal prickar, och definitivt inga rollformulär eller tärningar!

- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
 

Gaxar

Warrior
Joined
17 May 2000
Messages
238
Location
Göteborg
Inbyggda morötter

En av de bättre rollspelssporrarna jag har haft var i ett superhjältespel. Alla spelare bidrog med en tia. Den som lyckades hålla det bästa superhjältetalet (av typen "Aha! Doktor Molotov! Nu har du satt din sista potatis! Den här gången har jag utvecklat min Supermumsmumsstråle som du inte kan komma undan, och din Ahlgrensdeflektor har jag lyckats neutralisera med min...") vann pottpengarna till att köpa pizza för när det var dags för lunch. Det var alltså ingen regelmässig konstruktion alls, utan ett helt vanligt ämlans vad!

Det är precis sådana där saker jag pratar om när jag svamlar om hur "regler" bör användas för att förhöja stämningen! Ok att ni gjorde det helt utan att det stod så i någon bok, men vad hindrar egentligen att folk har med sådana där små genidrag i rollspelsböckerna från början? Personligen är den typen av inbyggda morötter något som jag tycker borde finnas i alla spel... det gör ju så mycket!

-Gaxar, odlar morötter
 

Hunden

Veteran
Joined
19 May 2000
Messages
110
Location
Borlänge
Vad är det för jävla skillnad?

Och vad fan är skillnaden mot ett annat spel som det inte står storytelling på? Svara på det! Jag har ett spel som är mera storytelling och mer inovativt än storytelling spelen. Men det spelet kallar sig för "ROLLSPEL". Så i vad ligger skillnaden. I vad spelet kallas eller efter hur det spelas. Och sen så finns det enklare och bättre spelsystem i spel som inte kallar sig för storytelling spel, dom nöjer sig med att kalla sig rollspel. Eller har jag missförstått det hela,är det så att storytelling spel är inte rollspel utan sagospel, eller någonting helt annat. Men i så fall vad?
 

Ranger

Veteran
Joined
1 Jun 2000
Messages
10
Tjenare!
Håller helt klart med mcsvalander i detta med storytelling.
Man spelar ju rollspel för att uppnå en känsla och stämning. Att leva sig in i rollen som den karaktär man har tagit sig i spelet. Att då blanda in en massa procentsatser och siffror, som beskriver hur duktig du är på något känns helt fel.

Läste att någon skrev om sagospel...det är ju faktiskt precis vad det är. Man är ju en del i en ej färdigskriven saga.

Och när det gäller karaktärsskapande så koncentrerar man sig ju mer på hur rollpersonen är, bakrund m.m. Inte att han har 34% på att ta på sig ytterrocken när han skall gå ut när det är kallt..

Tack för mig
Ranger (Kusin D)
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Kvantifikationer?

"Håller helt klart med mcsvalander i detta med storytelling.

Det röriga med mcsvalanders inlägg är att det framgår lite otydligt om han menar Storyteller-systemet eller storytelling-stilen. Mitt svar nedan säger vad jag tycker om systemet. Det är överflexibelt, luddigt, obalanserat et cetera.

Stilen tycker jag inte heller om. Måhända att storytelling är att delta i en ej färdigskriven saga. Problemet är att storytelling tenderar att bli en slags "fill in the blanks"-saga - själva storyn blir lätt oflexibel, trög, förutbestämd och förutsägbar, och spelarnas uppgift är mest att fylla i repliker här och där. Nejtack, då läser jag hellre en bok eller lyssnar på en riktig sagoberättare som kan sin sak.

För min del består rollspel av två moment, roll och spel. Rollen avhandlas allt för ofta som det absolut jävelviktiga, och visst är det viktigt att leva in sig i sin roll. Men spelmomentet är minst lika viktigt. För att rollen ska få det utrymme som den behöver så behöver man den frihet, flexibilitet och oförutsägbarhet som spelmomentet inför i form av osäkerhet på hur det faktiskt ska gå. En del skickliga spelledare kan få in detta utan att behöva regler, men allt för många misslyckas.

"Man spelar ju rollspel för att uppnå en känsla och stämning."

Gör man? Jag spelar rollspel för att det är kul, för att det är socialt, och för att uppleva och skapa kul och engagerande äventyr i främmande miljöer. Är det bara känslan och stämningen man är ute efter, läs en bok eller se en film. Jag vill skapa något också.

"Att leva sig in i rollen som den karaktär man har tagit sig i spelet. Att då blanda in en massa procentsatser och siffror, som beskriver hur duktig du är på något känns helt fel."

Antag till exempel att jag ska spela en ... tja, vad ska vi ta? En jägarsoldat, tar vi. En sådan bör vara mycket uthållig, intelligentare och starkare än en vanlig person, och får en jefla massa träning inom skytte, sprängtjänst, taktik, kamouflage, sabotage, överlevnad et cetera.

Hur i hela vetelandet kan jag spela denna jägarsoldat utan att på något sätt kvantifiera vad han kan? Det spelar ingen roll om man skriver ner att han har *** i Sprängtjänst, eller 60%, eller 6, eller 12, eller Spader 4, eller skriver en lång harang som "vet hur man spränger saker i luften mha sprängmedel och sprängkort". Kvantifierad är denna kunskap likförbannat, och jag behöver den för att kunna rollspela jägarsoldaten!

För min del spelar det ingen roll vilken skala som används, eller hur stegen på skalan beskrivs. Det viktiga med det är att den används som riktlinje för att man ska kunna rollspela rollpersonen. Man kan inte leva sig in i en roll om man inte känner till rollens begränsningar och möjligheter, och på något sätt behövs dessa kvantifieras.

Därmed är inte sagt att man ska fastna i regler jämt och ständigt och slå för varenda handling man ska göra. Vad som däremot är sagt är att man kan inte rollspela en person om inte personens kunskaper på något sätt är kvantifierad. Och ska man kvantifiera saker så föredrar jag ett sätt som är lättöverskådligt, pedagogiskt, väl integrerat med resten av spelsystemet, inte tar plats eller tid att läsa, och inte kräver specialistutbildning inom det kvantifierade ämnet för att förstå. Alltså: vanliga enkla lättbegripliga siffror som till exempel 6.

Men det kanske är för svårt att översätta siffran 6 till "halvhyfsad inom ämnet, vet hur man ska göra men inte varför"...

- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
 

mcsvalander

Veteran
Joined
25 May 2000
Messages
14
Location
göteborg
Re: Kvantifikationer?

'
"Man spelar ju rollspel för att uppnå en känsla och stämning."

Gör man? Jag spelar rollspel för att det är kul, för att det är socialt, och för att uppleva och skapa kul och engagerande äventyr i främmande miljöer.
'

Det är precis det jag vill göra. Skillnaden är att jag fördrar att göra det utan regler.

'
Är det bara känslan och stämningen man är ute efter, läs en bok eller se en film. Jag vill skapa något också.
'

Att läsa en bok eller se en film stimulerar inte samma nervcentra som om man får vara kreativ, agerande och initativtagande. Säg inte att jag skall måla akvrell, spela fotboll eller ragga på krogen. Nu snackar vi ROLLSPEL och håller oss till det?! Åsikten är ju fri, huruvida man SKALL använda sig av regler. Dina högst subjektiva åsikter skiljer sig från mina uppenbarligen, så lägg ner och MÄSTRA!

'
Nejtack, då läser jag hellre en bok eller lyssnar på en riktig sagoberättare som kan sin sak.
'

hmmm?

/MC
 

Discordian

Swordsman
Joined
7 Jun 2000
Messages
621
Location
Uppsala, Sverige
Eller FUDGE, som använder en liknande skala (fast man kan sätta ihop en egen om man vill) och tärningar med +, 0 och - på som höjer, inte ändrar, respektive sänker resultatet med en nivå. Ta dit värde, slå ett lämpligt antal tärningar, kolla hur bra det blev.

Hm, det var nog första gången jag gav en komplett beskrivning av ett rollspelssystem med två meningar. :)

A discordian is anyone willing to look at the windmills and concede that they might be giants.
 
Top