Någonting jag märkt nu när jag (smått) speltestat gruppkonfliktsystem är hur mycket "mellansnack" det är istället för beskrivningar av handlingar. Antagligen flyter detta på bättre när alla kan systemet och procedurerna, men så här kan det låta när vi spelar Matiné 2.
- OK, det är ett jättestort monster framför er. Det är upp till er hur ni överkommer monstret. Det kan exempelvis vara att slåss men fly eller andra sätt är också tillåtna. Vilka yrken (=breda färdigheter) vill ni använda?
- Jag tänkte mig att Lärd är vettig för att få reda på mer om monstret, Jägare kan säkert passa in. Bedragare går att använda och även Klerk.
- OK, ni lyckades. Förklara hur ni använder yrkena för att överkomma monstret.
- [beskrivning]
- Schysst, och medan ni gör det kränger monstret av och an och slår med svansen som om den blivit galen. Krigaren får svansen i bröstet samt damm virvlar upp så att ni inte ser någonting. Nästa runda, vad använder ni för yrken?
---
Så allt som allt i detta fiktiva exempel, så sker rätt lite beskrivning. Jag är normalt mycket mer för "Min tur. Jag slår för Lärd, Jägare, Bedragare och Klerk. [rull] Jag lyckas och [beskrivning]". Så det är rätt svårt att få till actionkänslor med gruppkonflikter, åtminstone som jag har ställt upp systemet.