w176 said:
I vilket annat historieberättande media; Film, böcker, muntligt berättande, teater, lajv, eller till och med dataspel skulle man försöka lösa dramaturgiska problem oxh problem om inlevelse och relaterbarhet genom att pilla med reglerna? Eller för den delen ens införa sifferregler?
Men ingen av de där sakerna är rollspel. Jag spelar inte rollspel av samma anledning som jag ser på film, läser böcker, berättar historier med exempelvis Once Upon a Time, skådespelar i en teaterpjäs, eller spelar datorspel. Som sagt har jag aldrig lajvat, men jag kan tänka mig att det ligger betydligt närmare rollspel än de andra sakerna du nämnde, som är vitt skilda från rollspel.
En diskussion om vad immersion, som du nämnde tidigare, är leder sällan någonstans. Av den anledningen är det svårt att diskutera om saker som gäller immersion om inte båda är av samma grundläggande åsikt. För
mig så hjälper faktiskt en del regler mig att få min “rollspelsimmersion” (och jag pratar om en typ av ren immersion) i karaktären. Tänkte lägga upp det som kontrapunkt till det du säger. För att det skall gälla så måste reglerna dock vara tillräckligt väldesignade, så om de inte klarar av sitt jobb så skulle jag fippla med dem.
Sedan, som du säger, så hjälper regler till på andra sätt också, och det var med största sannolikhet på det viset som regelmonster blev en del av rollspelandet. Mycket av regelfipplandet kommer ju också till av att reglerna är
ivägen. Alltså inte “Vi ska åstakomma det här genom att ändra på reglerna,” utan “Vi måste fixa det här problemet med reglerna.” Reglerna finns där av andra anledningar till att börja med (om man nu inte friformar, men även friformare har väl mer eller mindre outtalade regler?), så när de kommer ivägen måste någonting göras med dem för att åtgärda problemet.
Ett exempel: När jag satt och fipplade på stridssystemet i Dark Dreams så var det inte för att jag tänkte “Fan, jag måste få det här systemet att förmedla våldet,” utan “Men helvete, det här systemet sabbar ju totalt själva våldet i striden!” Stridssystemet är där ursprungligen för att göra “Det här är farligt” mycket mer reellt och samtidigt göra spelarna delaktiga i utgången (om man nu får simplifiera lite).
EDIT: För klarifikation så avser jag med rollspel alltså sådant rollspel jag spelar när jag spelar pen-and-paper, vilket som en händelse råkar vara den typen av rollspel som jag skulle föreslå att pilla med reglerna i. Jag skulle inte föreslå det i ett IM-rollspel till exempel.