Nekromanti Stridskapacitetsanpassning

[Muggas]

Re: Strid

...men poängen är att strid tenderar att få liv i hela spelgruppen

Kan det vara så, att mycket strid där man strävar efter att "göra mest" är ett tecken på att övrigt rollspel är dåligt? Folk sitter och kluddar på sina rollformulär, allmänt ointresserade av vad som händer, tills de blir överfallna och då blir plötsligt alla entusiastiska och engagerade och vrålar "han är min", medan den stackars klent byggda stråtrövaren i höftskynke slänger sin bräckliga klubba och springer, tätt förföljd av en hoper blodtörstiga, poänghungriga krigare, rustade med tvåhandssvärd och drakskinsrustningar... Strid kan vara kul om det är en del av allt annat och inte lyfts fram hela tiden som det enda roliga momentet i rollspelandet. Jag tror att stridande med tillhörande poäng-, och prylutdelning kan vara att ge konstgjord andning åt en döende kampanj, och i så fall är det inte kul.

Jag gillar en liten strid emellanåt även om jag inte har något behov av dem längre, beror ju förstås på vilket typ av spel man lirar.

Just i DoD är det lätt hänt att striderna blir mekaniserade, om man inte är fantasifull. Systemet som sådant är helt ok, tills man bara slår mekaniskt enligt invanda mönster. Men i så fall är det kanske inte främst systemet det är fel på...

 

[Feuflux]

Re: Strid

Kan det vara så, att mycket strid där man strävar efter att "göra mest" är ett tecken på att övrigt rollspel är dåligt?

På den gamla goda tiden som egentligen inte var så god alls så var det nog så. Jag var kanske inte kapabel att agera ut roller så bra, eller att SL:a intriger på ett bra sätt eller vad som helst. Men rulla tärningar och hugga ihjäl orcher, det kan alla. I takt med att man lär sig att ha kul med andra grejer så blir strid mindre kul. Och där har vi min DoD-historia i ett nötskal.

Som jag ser det, ett spelande med mycket strid är ett spelande med spelare&SL som inte lärt sig gestalta roller och ha roligt med själva teaterbiten. Strid var häftigt och ett krav för att att äventyren inte skulle vara "tråkiga". Nu är strid något man kan stoppa in som variation. Jag har väl växt upp eller nåt.

 

[hraufnir]

Re: Strid

Just själva faktumet strid kan ju vara mer eller mindre trevligt med...

Scenariot: "Kalle(halvorch med dubbelyxa), Pelle(liten men ettrig dvärg med FET yxa och minst lika stort skägg) och Nisse(mänsklig krigare med 21 i alla vapen, viftar med svärd och sköld); möter 20 orcher i skogen på väg mot den farliga magikerns torn. Det blir hack'n'slash för hela slanten och själva taktiken är stilen "jag hugger, jag parerar, jag hugger"...

Scenariot: "Lotta (smidig halvalvisk "nybörjar"tjuv), Jonas (ung krigarmunk lärling) och Niklas (rätt grön lågadel, men bra fysik i grunden); skall smyga sig in i baronens sovrum och få tag på ett dokument att lämna till Kungen för att visa att de är oskyldiga för mordet på prinsessan. Det är mitt i natten och man antar att Baronen sover djupt. Man drar tyst upp dörren till hans sovrum. Väl inne märker man att Baronen samt hans vaktkapten sitter uppe och pratar om deras plott mot kungen. Framför dem på bordet ligger en hög med aska (den unga munken kommer genast fram till att detta var brevet de sökte). Nu kommer striden och man har tre taktiska val, 1: antingen döda både baronen och vaktkaptenen för att överleva. 2: skada en av männen och döda den andra (en person behövs levande om man skall få ett bevis till kungen) eller 3: springa för livet och hoppas att man är snabbare än vaktkaptenen med rustning eller den lönnfete baronen.
Tänk på att allt detta ska göras innan baronens nästan lika lönnfeta soldater kommer och tar hand...


Det är ENORM skillnad på dessa strider. För det första så spelar man med mig som sl så skulle man i alternativ 1 och 2 få säga VAR man siktar (utan att få en massa minus för att sikta, eftersom VARJE slag i en strid siktas i grunden)... Samt att om man ska lyckas att enbart skada ngn så krävs det att sikta noga och inte bara vifta. En miss dödar ngn direkt.

Den första striden liknar de som var i min "rollspelsungdom" och den andra striden är de som jag försöker åstadkomma under mina rollspelsmöten

 

[hraufnir]

Det skulle jag tänka om jag ingick i en sådan spelgrupp, men om de trivs tillsammans och tycker att det är kul så är det deras ensak. Men jag tror att jag håller med alla här då jag inte tycker att stridsmaskiner är kul att spela.

 

[hraufnir]

Re: Strid är enkelt.. Eller ?

Jag vet inte om man kan kalla det mognad, men någon slags utveckling är det i alla fall. När jag spelade DoD-91 (som var det första rollspel jag spelat) så kunde jag efter ett kort tag göra en karaktär utan att ha annat än ett rollformulär framför mig... jag kunde Fvtabellerna utantill och jag visste hur man skulle maxa en fysisk karaktär och en mental karaktär... men jag hade ingen direkt koll på hur min karaktär var och hur man skulle spela honom. När jag blev mer rutinerad började detta gå över från att göra en karaktär med massor stats till en karaktär med massor bakgrund och egenheter.
Numera är det så att jag lajvar oftare än spelar rollspel och jag kan skriva karaktärer med bakgrund och allt på 5+ A4 på datorn, medans jag knappt har ngn koll på vilka "stats" jag har. Spelar jag rollspel har jag nog en bra balans på de två nuförtiden.

Jag är stolt nyägare av Eon och det är med lite blandad entusiasm som jag ser på deras "alternativa" tabeller. Dels ger de MKT bra inspiration till en bra bakgrundshistoria. Dels så störtar de kanske den bakgrundshistoria man hade tänkt sig. Det är ju givetvis upp till en relation mellan SL och RP men man får ju tumma lite på alla regler.

 

[Feuflux]

Re: Strid

Det är ENORM skillnad på dessa strider. För det första så spelar man med mig som sl så skulle man i alternativ 1 och 2 få säga VAR man siktar (utan att få en massa minus för att sikta, eftersom VARJE slag i en strid siktas i grunden)... Samt att om man ska lyckas att enbart skada ngn så krävs det att sikta noga och inte bara vifta. En miss dödar ngn direkt.

Jag har nog oroväckande mycket Hack n' Slach-kapacitet i mig.

Äh, givetvis ändras bilden på strid när man växer upp. Ditt exempel är lätt att relatera till.

Dock gillar jag inte En miss dödar ngn direkt. sålänge det inte rör sig om mooks/hejdukar. Realism vad gäller döden VS spelare/viktigaSLP:s är inget jag är något fan av.

 

[hraufnir]

Re: Strid

Det jag tänkte säga (när jag skrev och min flickvän hade klassfest... det var en jävla hönsgård här) var att en miss KAN döda ngn direkt...
men sen är jag så djävlig så att om mina spelare vet om att jag INTE tycker om ett "jag hugger", om man inte är en köksflicka som aldrig hållit i ett vapen(för då siktar man sällan), och i en sådan situation så skulle jag nog låta RP:na döda personen i fråga och klura ut ngt annat, svårare, sätt att lösa saken på. Sen om RP:na kommer fram till att de vill ha ngn med sig som kan lösa situationen i det här fallet, men de säger inget utan båda tänker "jag dödar denna och så tar vi den andra" kan man vara lite snäll... men bara så länge som de gör ett seriöst försök att vara smidiga i det skeendet

 

[Muggas]

wrongfully accused

...skall smyga sig in i baronens sovrum och få tag på ett dokument att lämna till Kungen för att visa att de är oskyldiga för mordet på prinsessan.

Det där med att RP är oskyldigt anklagade för något och måste rentvå sina namn är ett scenario som spelarna lätt engagerar sig i. Det finns mycket inspiration att hämta från Hitchcocks (!) filmer där det ofta är ngn stackars sate som är vid fel plats vid fel tillfälle, samt en massa andra olyckliga omständigheter som gör att alla bevis för brott pekar mot honom. Ämnet väcker känslor och engagemang helt enkelt, och fungerar bra i rollspelssammanhang.

 

[Muggas]

Re: Strid

Men rulla tärningar och hugga ihjäl orcher, det kan alla. I takt med att man lär sig att ha kul med andra grejer så blir strid mindre kul.

Ja, mycket av stridandet i början kanske är upptäckarglädje- man lär sig alla finesser med stridsreglerna, testar och utforskar... Jag har märkt att, vid de få tillfällen då folk (medlemmar av mina spelgrupper) har börjat lira nya rollspel så strider man alltid lite mer, kanske för att snabbt få grepp om hur stridssystemet fungerar. Även om man inte strider ofta, så är bra stridssystem i rollspel mycket viktigt när man väl gör det. Men när man börjar bygga ut befintliga stridsregler med detaljer in absurdum, då vet man att fokus i rollspelandet hamnat lite snett...

Och där har vi min DoD-historia i ett nötskal.

Spelade vi i samma spelgrupper, och lyckades missa varandra helt?

Nu är strid något man kan stoppa in som variation. Jag har väl växt upp eller nåt.

Så bra. Men för säkerhets skull ska jag hålla koll på din mognadsnivå i vrålisrutan...

 

[Kaigon]

I min spelgrupp så är det faktiskt ganska sällan strid, då det ibland tar flera spelmöten mellan dem. Exempelvis så har det bara varit två riktiga strider under de senaste sju spelmötena (dock så tog två av spelarna och duellerade mot varandra, mer på träning, och det varade inte länge, pga "träningsskada").
När spelarna sen ska slåss mot SLP så har de båda gångerna varit de anfallande, och har därmed utnyttjat detta till sin fördel, då det ofta är de som överraskar fienden. m.a.o de ser till att fienden inte vet att det kommer att bli strid.

Personligen är jag nöjd med den stridstäthet som finns för tillfället i kampanjen (och extra glad blev jag när en av spelarna sa att detta var den roligaste kampanjen hittills). Ingen av spelarna är direkta krigare. De kan hantera vapen väl, men de saknar stereotypkrigarens mentalitet (vilket är bra).