Nekromanti Strukturer, regler och ostrukturerade spelare

[w176]

Hej.
Rätt många har koll på att jag är en friformare som inte gillar regler, men kan stå ut med dom i rätt sällskap. Nu har jag tänkt igen, och sånt är ju aldrig nyttigt. Jag satt och skummade här på forumet, och kom på orsaken till varför jag funkar dåligt med regler.

Rollspelsregler är att strukturera upp både tänkandet kring spelet och själva spelandet, oavsett om det är forgespel eller D&D. Detta skär sig med om man upplever rollspelade som en intuitiv process som motsätter sig struktur. Man inser saker än snarare än tar medvetna beslut om dem, man bygger inte karaktärerna rationellt utan den är en organisk process där något växer fram osv.

Jämför att man står i olika änden av Myers-briggs Personlighetstyp skala mellan Judgeing och Preciving, fast just angående rollspelsfrågan.

Jag har jättesvårt att tänka efter de strukturer man har för olika rollspel, trots åratal av övning. Jag ändrar på rollformuläret när jag inser nya saker jag kan inte tänka dramatisk i stridsrundor och blir totalt galen när jag försöker spela konflikter i dogs (som är väldigt strukturerade) osv. Jag blir handikappad när jag försöker tänka rollspel på det sättet, det är skitsvårt.

Så jag tror att gapet består i att annorlunda grundtänk, om man kan gilla att strukturera upp spelet på det sätt regler gör.

Är det ett gap är det svårt att överbygga när det gäller tankeprocessen, och att mötas halvvägs och kompromissa är oftast lite dåligt för alla. Så hur skall man egentligen hantera att en spelgrupp som består av flera individer befinner sig på olika delar av skalan. Att en del tänker väldigt strukturellt kring rollspel och andra verkligen inte gör det? Hur hanterar regelsystemen folk som hellre spelar med intuitivt, Hur gör man med en spelgrupp där hälften vill ha regler och struktur och andra hälften tycker det är i vägen?(*)

Tänker jag rätt. Är det ”hur man tänker rollspel” som antingen får en att gilla struktur/regler eller inte?

Svamlar jag bara osammanhängande?

/w176 äter inte papper och imiterar Storuggla


*(Personligen brukar jag göra så att jag helt enkelt föser över hanterandet av regler och struktur på en spelledare eller de andra spelarna om det är den typ av spel att möjligheten finns (Call of chutulu till exempel) i andra spel funkar det inte (Tsoy tex))

 

[Man Mountainman]

Din teori är onödigt simplistisk. Det är inte ett "antingen eller". Jag själv har inga problem att växla mellan friform och det mest regeltyngda spel.

Jag tror mycket handlar om förutfattade meningar och dåliga erfarenheter. Att spela med en spelledare som envisas med att köra friform fast han inte kan hantera det, kan bränna vem som helst. Det är förmodligen inte förklaringen i ditt fall, eftersom du ju testat regelspel med öppet sinne (förmodar jag), men i allmänhet.

Men sen tvivlar jag inte på att det finns ett element av det du beskriver, också.

 

[Ond bråd död]

Är intp (förstås).
Jag har svårt för friform eftersom det inte känns "på riktigt". Jag behöver regler och struktur för att finna nånting intressant. Om en cool sak händer i spelet med regler så är det coolt eftersom man inte haft fullständig kontroll. Ingen visste vad tärningen visa.
I friform är det inga hinder att spelledare/spelare bestämmer vad som händer även om det vore osannolikt och därför blir känslan väldigt avslagen när samma coola grej händer i friform.

Sen så behöver jag spänningsmomentet vid tärningsslag också. Friform kanske kan vara spännande också, men inget sker av en slump.

Jag gillar tabeller och slumphändelser och liknande också där en historia skapas av spelet och inte på ett tillrättalagt dramatiskt genomtänkt sätt.

Är detta typiskt INTP?

 

[Pom]

Jag tror du har slagit huvudet på en rätt obehaglig spik. De flesta är rätt överens om att man får kalla vad som helst för rollspel. Det är trevligt, tillåtande och positivt. Men det här blir nackdelen. Om flera personer som har helt olika definitioner av rollspel sätter sig ned för att spela tillsammans finns det risk att det skär sig.

Nu finns förstås många sansade individer som Dnalor för vilka det kan vara kul att spela alla möjliga slags rollspel, men för rabiata extremister som du och jag ( ;-) ) blir det helt enkelt mer jobbigt än roligt att spela "fel" sorts rollspel.

Jag tror man måste acceptera att man inte kan spela flera spel på en gång, iallafall inte när deras huvudprinciper kolliderar som i regler vs regellöst. Dela upp spelgruppen i delar som håller sig till det ena eller andra och käka mat och se på film när ni är alla tillsammans.

 

[Rickard]

Undvik förkortningar i längsta grad [OT]

Är detta typiskt INTP?

Det beror på, för jag fattar aldrig dina förkortningar.

/Han som nyss satt och undrade vad "bnf" innebar

 

[Ond bråd död]

Re: Undvik förkortningar i längsta grad [OT]

Brukar jag förkorta konstigt?
så vad är bnf?

Intp:

http://en.wikipedia.org/wiki/Intp

 

[w176]

Jag är rätt flxibel egentligen, i realiteten, man kan vänja sig at ha kul på det flesta vis. Funderinge låg om det var något annorlundai grunduinställningen som gör att man har svårt för ett stukturerat tänkande för rollspel.

Sedan finns ju det här med Myer brigg skalan att den är stegvis i varje variabel egentligen, varpå dom som bara har en lätt preferns för det ena är med flexibla än de som har starka pereferenser. (Sedan kan man stå på olika ställen i frågan beroende på situation och sammanhang, vara mer extrovert på jobbet än på fritiden osv. Eller vara mer judgeing eller preciving angånde rollspel än man är generellt.)

 

[Basenanji]

Jag gillar den här tråden!

När vi samlades (jag, Andy och några till) för att spela lite mådärnare rollspel tog det rätt ordentligt stopp. Grus i maskineriet. Folk hade svårt att omfamna samberättandet lika lätt som jag och Andy, enligt min syn.

Jag försökte förklara så här:

"I ett vanligt rollspel vill man se om man lyckas- i ett samberättarspel vill man se hur man lyckas! Att man lyckas är självklart- om det fungerar i berättelsen, vill säga!"

Alltså var min poäng att vi skulle bort från taktiska val och regelmässighet i stort. Istället skulle berättelsen stå i fokus, men man kunde begränsa själva berättandet med hjälp av tex bakgrunder till rollpersoner etc.

Det slog rätt ordentligt slint, kan vi säga.

Något jag märkte när vi spelade lite var att spelledaruppgiften blir väsentligt annorlunda jämfört med tex DnD 3,5. Att kunna ge snabb och intressant feedback till spelarna var mycket viktigare än annars.
Och kanske, kanske att spelledare i mer fria system borde ha en väldigt klar plan framför sig- så att man kan låta spänningen ligga på en hög nivå hela tiden. Spelledaren måste ligga steget före spelarna, så att en häftig idé från spelarnas sida kan bemötas med ett minst lika häftigt svar från spelvärlden.

Detta skulle kunna uttryckas med att 'spelarinflytande' inte är liktydigt med 'ansvarsfrihet för spelledaren'. Tvärtom faktiskt.

Nåja, åter till tråden.

Är det ett gap är det svårt att överbygga när det gäller tankeprocessen, och att mötas halvvägs och kompromissa är oftast lite dåligt för alla. Så hur skall man egentligen hantera att en spelgrupp som består av flera individer befinner sig på olika delar av skalan. Att en del tänker väldigt strukturellt kring rollspel och andra verkligen inte gör det? Hur hanterar regelsystemen folk som hellre spelar med intuitivt, Hur gör man med en spelgrupp där hälften vill ha regler och struktur och andra hälften tycker det är i vägen?(*)

Precis så är det i vår grupp. Jag tänker föreslå Andy att vi bildar en ny, mådärrnare grupp i höst. Och spelar traditionellt med den gamla. Både-och alltså, men aldrig samtidigt.

/Basse

 

[w176]

Saker är alltid mer komplexa egentligen, utan jag funderade på det här som ett element i det hela. att allt inte bara handlar om erfarenher och så vidare utan att det kan finnas grundläggande skillnader i tänkandet som redan från början, som kan vara svårt att överbygga som sätter käppar i hjulet.

Projektgrupperna i skolan som jag varit i verkar alltid ha bråk angående just Judging och Preciving perspektiv när vi skriver rapporter och göra labbar. Civ.ing. arkitektur verkar vara rätt blandat av folk som antingen var väldigt starka preferenser åt ena eller andra hållet i just den aspekten.

 

[Man Mountainman]

Om en cool sak händer i spelet med regler så är det coolt eftersom man inte haft fullständig kontroll.

Samma effekt kan uppnås i friform, men där utgörs osäkerhetsmomentet av de andra spelarna. Av den anledningen blir de "coola grejerna" sällan av sorten "åh coolt, han lyckades skjuta av repet som vår kompis höll på att bli hängd från", utan snarare av sorten, "åh coolt, hans rollperson valde plikten framför kärleken och övergav min rollperson", eller nåt sånt.

 

[Man Mountainman]

Vad karaktäriserar just "judging" och "perceiving", och hur tar det sig uttryck i labbrapportskrivande?

 

[w176]

Vi har ju rätt många "mjuka ämen", typ formlära och halvmjuka ämnen, typ urbanmorfologi, och hårda ämnen, konstuktionslära. Detta ger att helt olka krav som ställs på de rapporter som ska skrivas.

OOch inom alla grupper är det alltid krig mellan dom som vill skriva en tekniskt rapport, med klara väldefinerade frågestytällninjngar, hårda fakta, otvetydigt osv och som som vill skriva lösa luftiga rapporter, med öppna frågeställningar osv. Och den ena gruppen hatar hur vaga och flummiga de mjuka ämnens raporrterna är, och den andra gruppen hatar hår hårda och strikta de hårda ämnenes rapporerna är.

 

[w176]

Och spelar man immersiostiskt har man ytterligare en osäkerhet i vad ens EGEN rollperson gör. De brukar ha rätt starka egna åsikter och inte alls regera som man som spelare trodde de skulle reagera.

 

[2ma2]

Bra sammanfattning av osäkerhetsprincipen i friform. Om man får vill jag gärna utveckla premissen lite.

"Klassiskt" rollspel är prestationsbaserat. Det finns "bra" och "dåliga" sätt att spela, baserade på taktiska begrepp inbakat i ett (strids?)system. En del av utmaningen ligger i att klara av ett motstånd på gränsen av RP:s förmåga. Gruppen kompletterar varandra för att klara givna situationer. Den totala kontrollen är tagen från Spelledaren eftersom alla regler för agerande är definerade och lagda på spelbordet. Han må ge krydda i hur fienden (för det är oftast en fiende) agerar i en specifik situation, men när tärningen rullar vet varken SL eller spelarna hur det kommer att sluta. Många spelare hatar detta för att 1: det finns sällan utrymme för karaktärsgestaltning och 2: det liknar ett brädspel utan bräde. SL kan hata det av samma anledning men även för att kontrollen över spelandet finns i lika stor utsträckning hos spelarna, och tro mig, en del SL har STORA problem med detta. Inga namn dock... Det finns dock ingenting som säger att det måste vara på detta sätt.

I friform förflyttas prestation från handling till gestaltning. I det förra exemplet är gruppens sammanhållning indiskutabel - man agerar med varandra, inte mot varandra. I friform är allting tillåtet och baserat på dilemman RP ställs inför. Spelet kan, om man är oförsiktig, glida ut mot en utagering av scener mellan 1 spelare och SL. Detta kan lösas genom att SL förbereder nyckelroller på ett enkelt papper, och låter den overksamme spelaren ta rollen av SLPn under scenen. Skillnaden mellan SLP och RP blir helt sonika att RP enbart spelas av en viss spelare, medan alla kan samarbeta att agera SLP. SL sitter fortfarande på icke-förberedda SLP och arbetar mycket för att invokera stämning i spelgruppen. Väldigt immersionistiskt alltså. Spelare kan hata detta för att kontrollen alltid ligger i SLs händer, varvid spelandet kan te sig som en meningslös uppläsning av en statisk plot. Spelledare kan hata detta för att det kräver betydligt mer att bibehålla nöjet och spänningen hos spelarna när kontrollen helt ligger i hans eller hennes händer. Som ovan är detta naturligtvis heller inte skrivet i sten.