solvebring
Superhero
Nu för tiden börjar det komma massor med prat om hur man ersatt samling runt bordet med samling vid Skype, Msn och dylika.
Själv har jag inte spelat mer än två ggr på de senaste två åren.
Detta p.g.a. att spelgruppen har brutits upp, att den och den ligger borta på jobb, han gör lumpen i Sthlm, jag själv flyttade till Fellingsbro den 1:a Augusti och går nu i skola där etc.
Detta har lett till mitt val - jag spelar inte alls, jag bidar min tid ett tag, kanske något år till... Vem vet...
Kanske kan jag börjar leta nytt spelgäng här senare, eller så kanske jag kommer att flytta närmare "hem" (därifrån jag kom) igen när jag blivit klar. Då kommer vi kunna spela ganska så som förr i gamla spelgänget (ens gamla fasta polare är ju ändå ens gamla fasta polare).
Men nå, saken är den att jag väljer verkligen att bryta upp och bida min tid en ganska så lång period hellre än att ta till Skype och sådana metoder. En så stor del av den magiska bordsrollspelskänslan sitter ju just i att alla sitter samlade runt bordet... Att alla finns där, synliga och verkliga, att alla hör och talar lika verkligt och engagerat, att alla kan ta paus och käka pizza ihop, och hela den biten med det sociala som ändå måste ligga som grund för rollspelets nöje?
Är det inte så man skriver på The Forge till och med?
Jag vet inte riktigt om ni hänger med på vad jag surrar om, men jag har en sådan uppfattning. För mig skulle spelkvällen tappa så mycket effekt, känsla och socialt umgänge - och med det inlevelse, att det inte vore någon idé att spela alls på Skype eller liknande.
Kort sagt, bordsrollspels skall ske samlat vid bordet med 100% IRL-gemenskap, annars tappar det all sin mening och man kan lika gärna skita i det.
Vad tycker ni?
Själv har jag inte spelat mer än två ggr på de senaste två åren.
Detta p.g.a. att spelgruppen har brutits upp, att den och den ligger borta på jobb, han gör lumpen i Sthlm, jag själv flyttade till Fellingsbro den 1:a Augusti och går nu i skola där etc.
Detta har lett till mitt val - jag spelar inte alls, jag bidar min tid ett tag, kanske något år till... Vem vet...
Kanske kan jag börjar leta nytt spelgäng här senare, eller så kanske jag kommer att flytta närmare "hem" (därifrån jag kom) igen när jag blivit klar. Då kommer vi kunna spela ganska så som förr i gamla spelgänget (ens gamla fasta polare är ju ändå ens gamla fasta polare).
Men nå, saken är den att jag väljer verkligen att bryta upp och bida min tid en ganska så lång period hellre än att ta till Skype och sådana metoder. En så stor del av den magiska bordsrollspelskänslan sitter ju just i att alla sitter samlade runt bordet... Att alla finns där, synliga och verkliga, att alla hör och talar lika verkligt och engagerat, att alla kan ta paus och käka pizza ihop, och hela den biten med det sociala som ändå måste ligga som grund för rollspelets nöje?
Är det inte så man skriver på The Forge till och med?
Jag vet inte riktigt om ni hänger med på vad jag surrar om, men jag har en sådan uppfattning. För mig skulle spelkvällen tappa så mycket effekt, känsla och socialt umgänge - och med det inlevelse, att det inte vore någon idé att spela alls på Skype eller liknande.
Kort sagt, bordsrollspels skall ske samlat vid bordet med 100% IRL-gemenskap, annars tappar det all sin mening och man kan lika gärna skita i det.
Vad tycker ni?
