Re: *avis*
/tobias
Bra gener! Det är det senaste inom bantning!
/tobias
Nekromanti Super Size Me
- Thread starter Hjalle
- Start date
Re: Paleopuritanism: krubb anno 8000 BC
"Det faktum att de flesta människor (i Sverige) utan nämnvärda problem klarar av att spjälka de livsmedel du nämner och tillgodogöra sig deras näringsämnen, torde väl rimligen bestrida uppfattningen om att det är "artfrämmande substanser". Eftersom vår kultur länge varit baserad på och beroende av några av de livsmedel du nämner, är det väl snarare så att vi de facto är anpassade till dem, då de som inte klarade av att spjälka dem i extremfallet svalt ihjäl."
Riktigt så där enkelt är det inte. Enligt evolutionsteorin alltså. Först och främst, att ex. mjölk och säd funnits i "vår kultur länge" är ju relativt. Relativt med vår kulturella historia (några tusen år) är det länge (typ 100%, d.v.s alltid), men relativt vår biologiska historia är det blott ett ögonblick (under 0,5% om man säger att människans evolution började för 3 miljoner år sedan, eller cirka 10 000 år = 400 generationer). Ok, en del av siffrorna är kanske inte helt rättvisa, men poängen är att 10 000 år inte nödvändigtvis måste innebära anpassning (definitivt inte total anpassning), och i synnerhet inte om det gäller något som inte äventyrar fortplantningen, och det gör inte mjölk och säd. Tvärtom nästan; säd gav massor av mer energi som bland annat gav kvinnorna möjlighet att föda massor av mer barn, och mjölken tillät samtliga att få kalciumtillskot för att kontra sädens naturliga nedbrytning av kalcium. Problemet är att de livshotande biverkningarna från säd (kassa muskler och ben) och mjölk (åldersdiabets) oftast inträder efter att man fått en massa barn, och därför stör den inte fortplantningen nämnvärt, vilket innebär att de inverkar ganska lite på evolutionen.
Och att vi kan ta del av näringsämnena från ex mjölk (vi föds till att kunna göra det, så det handlar inte så mycket om evolution) och säd (som liknar en del andra saker som vi normalt sett äter) är ju inte ett särskilt starkt argument för att det bara är bra. Det innebär att vi kan nära oss på det, men det säger ingenting om huruvida det är bra att käka i det långa loppet, och under vilka omständigheter det är bra att äta.
" [...] åtminstone ett som är vetenskapligt belagt och inte enkom ett resultat av ännu en cool och trendig diet eller moraliska/ideologiska faktorer."
Själv kom jag i kontakt med den genom antropologer som besökt samlarjägarkulturer som fortfarande finns kvar, och sedan genom evolutions-medicinska rapporet och studier när jag började forska vidare om det (det finns gazillioner av dem, här en som är väldigt lättsmält och på svenska). Det var med en smygande avsky som jag för något år sedan läste om hur detta blivit en poppis bantningskur, ett nytt spektakel. Det är inte viktminskning det handlar om, liksom.
"Det faktum att de flesta människor (i Sverige) utan nämnvärda problem klarar av att spjälka de livsmedel du nämner och tillgodogöra sig deras näringsämnen, torde väl rimligen bestrida uppfattningen om att det är "artfrämmande substanser". Eftersom vår kultur länge varit baserad på och beroende av några av de livsmedel du nämner, är det väl snarare så att vi de facto är anpassade till dem, då de som inte klarade av att spjälka dem i extremfallet svalt ihjäl."
Riktigt så där enkelt är det inte. Enligt evolutionsteorin alltså. Först och främst, att ex. mjölk och säd funnits i "vår kultur länge" är ju relativt. Relativt med vår kulturella historia (några tusen år) är det länge (typ 100%, d.v.s alltid), men relativt vår biologiska historia är det blott ett ögonblick (under 0,5% om man säger att människans evolution började för 3 miljoner år sedan, eller cirka 10 000 år = 400 generationer). Ok, en del av siffrorna är kanske inte helt rättvisa, men poängen är att 10 000 år inte nödvändigtvis måste innebära anpassning (definitivt inte total anpassning), och i synnerhet inte om det gäller något som inte äventyrar fortplantningen, och det gör inte mjölk och säd. Tvärtom nästan; säd gav massor av mer energi som bland annat gav kvinnorna möjlighet att föda massor av mer barn, och mjölken tillät samtliga att få kalciumtillskot för att kontra sädens naturliga nedbrytning av kalcium. Problemet är att de livshotande biverkningarna från säd (kassa muskler och ben) och mjölk (åldersdiabets) oftast inträder efter att man fått en massa barn, och därför stör den inte fortplantningen nämnvärt, vilket innebär att de inverkar ganska lite på evolutionen.
Och att vi kan ta del av näringsämnena från ex mjölk (vi föds till att kunna göra det, så det handlar inte så mycket om evolution) och säd (som liknar en del andra saker som vi normalt sett äter) är ju inte ett särskilt starkt argument för att det bara är bra. Det innebär att vi kan nära oss på det, men det säger ingenting om huruvida det är bra att käka i det långa loppet, och under vilka omständigheter det är bra att äta.
" [...] åtminstone ett som är vetenskapligt belagt och inte enkom ett resultat av ännu en cool och trendig diet eller moraliska/ideologiska faktorer."
Själv kom jag i kontakt med den genom antropologer som besökt samlarjägarkulturer som fortfarande finns kvar, och sedan genom evolutions-medicinska rapporet och studier när jag började forska vidare om det (det finns gazillioner av dem, här en som är väldigt lättsmält och på svenska). Det var med en smygande avsky som jag för något år sedan läste om hur detta blivit en poppis bantningskur, ett nytt spektakel. Det är inte viktminskning det handlar om, liksom.
Re: Paleopuritanism: krubb anno 8000 BC
Såg inte att jag hade fått svar förrän nu. Ursäkta min seghet.
Jag kan också bidra med argumentation som går rakt mot en paleolitisk kost. Om varenda människa i världen skulle livnära sig på kött, fisk och grönsaker skulle vi behöva odla större arealer (eftersom grönsaker är energifattigare än säd), föda upp större djurbestånd (som i sin tur kräver mat = ännu större åkerarealer till foder) och bedriva fisket ännu hårdare (och det drivs på gränsen till det hållbara, eller över den, redan idag). Det känns inte som om det är en ekologiskt hållbar lösning, särskilt inte om vi med den kosten kommer må så jädra bra, leva ännu längre och bli ännu fler.
Fast allt skulle väl gå finemang om man inte producerade mer än vad som gick åt. Hur tusan man nu skulle lyckas med det.
Såg inte att jag hade fått svar förrän nu. Ursäkta min seghet.
Icke desto mindre så är det välkänt att 95% av nordborna har laktostolerans (enzymet laktas), medan man inte kommer i närheten av den siffran någon annanstans i världen. Vill minnas att den var runt 20% i sydostasien, som exempel. Slump? Näppeligen.
Alla (friska) människor föds med laktas, och kan således spjälka laktos, men det är inte allom givet att man får behålla det efter de första levnadsåren. Någonstans på vägen så händer det att vissa delar av världen visar sig mer laktostoleranta än andra. Kalla det vad du vill, det påminner starkt om evolution i mina ögon.
Med det resonemanget så är vi ju inne på ren spekulation. Vem vet med säkerhet vad som är bäst att äta eller ej? Rön kommer och går, ovissheten består. Jag är av den typiskt tråkiga tankeskolan att "lagom är bäst": lite av allt gör ingen skada, men överdriv åt något håll och du utsätter dig för risker.
Jag kan också bidra med argumentation som går rakt mot en paleolitisk kost. Om varenda människa i världen skulle livnära sig på kött, fisk och grönsaker skulle vi behöva odla större arealer (eftersom grönsaker är energifattigare än säd), föda upp större djurbestånd (som i sin tur kräver mat = ännu större åkerarealer till foder) och bedriva fisket ännu hårdare (och det drivs på gränsen till det hållbara, eller över den, redan idag). Det känns inte som om det är en ekologiskt hållbar lösning, särskilt inte om vi med den kosten kommer må så jädra bra, leva ännu längre och bli ännu fler.
Fast allt skulle väl gå finemang om man inte producerade mer än vad som gick åt. Hur tusan man nu skulle lyckas med det.
Re: Paleopuritanism: krubb anno 8000 BC
"Icke desto mindre så är det välkänt att 95% av nordborna har laktostolerans (enzymet laktas), medan man inte kommer i närheten av den siffran någon annanstans i världen. Vill minnas att den var runt 20% i sydostasien, som exempel. Slump? Näppeligen."
Och nära 0% bland vissa indianer etc. Det motsätter jag mig inte. Det som jag har problem med i ditt resonemang är att du enbart är intresserad av huruvida vi kan ta del av energin i laktosen, d.v.s. om vi kan spjälka den eller ej. Du struntar i de långvariga effekterna av mjölkkonumption, de som träder in efter de som traditionellt varit fortplantningsåren under större delen av det civiliserade livet, och som därför är utanför evolutionens nåd. Du struntar också i mjölkens andra beståndsdelar. Laktostolerans är inte hela sanningen, liksom.
Vidare kan jag tillägga att den hårt processerade högpastöriserade mjölk (med diverse tillsatser) som masskonsumeras idag är rätt så annorlunda den mjölk som våra föräder drack. Så det är tveksamt om de anpassnigar som vi faktiskt har är till någon större nytta idag (möjligen förutom laktosspjälkningsförmågan). Såvida du inte dricker naturlig mjölk alltså.
"Alla (friska) människor föds med laktas, och kan således spjälka laktos, men det är inte allom givet att man får behålla det efter de första levnadsåren."
Även svenskar tenderar på att bli laktosintoleranta om de har ett längre avbrott från mjölk. Likaså tenderar folk från andra kulturer att behålla sin laktostolerans så länge de dricker komjölk om de börjar dricka den medan de fortfarande diar från sin moder.
"Med det resonemanget så är vi ju inne på ren spekulation. Vem vet med säkerhet vad som är bäst att äta eller ej? Rön kommer och går, ovissheten består."
Kalla det vad du vill. Jag säger det än en gång: Bara för att vi kan ta del av näringsämnen från en viss grej betyder det inte att vi automatiskt är immuna mot eventuella gifter (eller liknande) i den som kan ställa till problem långt senare i livet, kanske genom att de ackummuleras upp för att sedan nå en tröskel där tillståndet blir allvarligt, eller att de direkt bryter ned andra näringsämnen eller vitaminer. Vidare så finns tonvis med forskning som backar upp att just säd är dåligt. Kolla ex på sidan jag länkade till tidigare.
"Jag är av den typiskt tråkiga tankeskolan att "lagom är bäst": lite av allt gör ingen skada, men överdriv åt något håll och du utsätter dig för risker."
Lagom mycket gräs också? Heroin? Arsenik? Lagom mycket av vad egentligen? "Mat"? Enda anledningen att vi kallar ex säd för mat är för att den traditionellt sett har varit del av vår föda rätt länge, men inte biologiskt sett, som för fröätare som råttor och fåglar.
"Jag kan också bidra med argumentation som går rakt mot en paleolitisk kost. Om varenda människa i världen skulle livnära sig på kött, fisk och grönsaker skulle vi behöva odla större arealer (eftersom grönsaker är energifattigare än säd), föda upp större djurbestånd (som i sin tur kräver mat = ännu större åkerarealer till foder) och bedriva fisket ännu hårdare (och det drivs på gränsen till det hållbara, eller över den, redan idag). Det känns inte som om det är en ekologiskt hållbar lösning, särskilt inte om vi med den kosten kommer må så jädra bra, leva ännu längre och bli ännu fler."
Helt sunt resonemang. Det enda som ligger i mitt intresse vad gäller dieten i fråga är huruvida den är (nästan) optimal för människokroppen eller inte.
"Icke desto mindre så är det välkänt att 95% av nordborna har laktostolerans (enzymet laktas), medan man inte kommer i närheten av den siffran någon annanstans i världen. Vill minnas att den var runt 20% i sydostasien, som exempel. Slump? Näppeligen."
Och nära 0% bland vissa indianer etc. Det motsätter jag mig inte. Det som jag har problem med i ditt resonemang är att du enbart är intresserad av huruvida vi kan ta del av energin i laktosen, d.v.s. om vi kan spjälka den eller ej. Du struntar i de långvariga effekterna av mjölkkonumption, de som träder in efter de som traditionellt varit fortplantningsåren under större delen av det civiliserade livet, och som därför är utanför evolutionens nåd. Du struntar också i mjölkens andra beståndsdelar. Laktostolerans är inte hela sanningen, liksom.
Vidare kan jag tillägga att den hårt processerade högpastöriserade mjölk (med diverse tillsatser) som masskonsumeras idag är rätt så annorlunda den mjölk som våra föräder drack. Så det är tveksamt om de anpassnigar som vi faktiskt har är till någon större nytta idag (möjligen förutom laktosspjälkningsförmågan). Såvida du inte dricker naturlig mjölk alltså.
"Alla (friska) människor föds med laktas, och kan således spjälka laktos, men det är inte allom givet att man får behålla det efter de första levnadsåren."
Även svenskar tenderar på att bli laktosintoleranta om de har ett längre avbrott från mjölk. Likaså tenderar folk från andra kulturer att behålla sin laktostolerans så länge de dricker komjölk om de börjar dricka den medan de fortfarande diar från sin moder.
"Med det resonemanget så är vi ju inne på ren spekulation. Vem vet med säkerhet vad som är bäst att äta eller ej? Rön kommer och går, ovissheten består."
Kalla det vad du vill. Jag säger det än en gång: Bara för att vi kan ta del av näringsämnen från en viss grej betyder det inte att vi automatiskt är immuna mot eventuella gifter (eller liknande) i den som kan ställa till problem långt senare i livet, kanske genom att de ackummuleras upp för att sedan nå en tröskel där tillståndet blir allvarligt, eller att de direkt bryter ned andra näringsämnen eller vitaminer. Vidare så finns tonvis med forskning som backar upp att just säd är dåligt. Kolla ex på sidan jag länkade till tidigare.
"Jag är av den typiskt tråkiga tankeskolan att "lagom är bäst": lite av allt gör ingen skada, men överdriv åt något håll och du utsätter dig för risker."
Lagom mycket gräs också? Heroin? Arsenik? Lagom mycket av vad egentligen? "Mat"? Enda anledningen att vi kallar ex säd för mat är för att den traditionellt sett har varit del av vår föda rätt länge, men inte biologiskt sett, som för fröätare som råttor och fåglar.
"Jag kan också bidra med argumentation som går rakt mot en paleolitisk kost. Om varenda människa i världen skulle livnära sig på kött, fisk och grönsaker skulle vi behöva odla större arealer (eftersom grönsaker är energifattigare än säd), föda upp större djurbestånd (som i sin tur kräver mat = ännu större åkerarealer till foder) och bedriva fisket ännu hårdare (och det drivs på gränsen till det hållbara, eller över den, redan idag). Det känns inte som om det är en ekologiskt hållbar lösning, särskilt inte om vi med den kosten kommer må så jädra bra, leva ännu längre och bli ännu fler."
Helt sunt resonemang. Det enda som ligger i mitt intresse vad gäller dieten i fråga är huruvida den är (nästan) optimal för människokroppen eller inte.