De allra flesta superhjälterollspel jag stött på har ett par saker gemensamt: Först och främst verkar de allra flesta vara ganska fyrfärgade - alltså, det är silver age, klara färger, onda ondingar och goda godingar, helt den grejen. Undantagen är väl typ Godlike, Wild Talents och Aberrant, som jag uppfattar som mer "gritty" och mörka, på olika sätt.
En annan grej många tycks ha gemensamt är att de verkar vara ganska fokuserade på strid - delvis för att superstrider liksom är ganska vanliga i serieförlagorna.
Nå; jag är inte så väldigt förtjust i fyrfärg eller superstrider; de har sin plats, men... de är inte riktigt det jag är ute efter. Inte heller vill jag ha Supergänget eller andra nyare superhjältespel som försöker efterhärma genren - jag vill ha "vanliga människor får superkrafter" snarare än "superhjältar", om ni förstår hur jag menar.
Den fråga jag då kommer till är: vad gör man? Om man inte ska ha den superdramatik som handlar om att enas flickvänner blir kidnappade, föräldrar hotade eller visar sig vara kloner, och så vidare - och heller inte vill att storyn ska drivas framåt av långa maffiga superstrider, vad gör man då i ett superhjälterollspel?
Funkar de vanliga (simulationist/immersionist) alternativen till strid - problemlösning, undersökande, diplomati? Hur påverkas de av det faktum att huvudpersonerna är supervarelser?
Vilken typ av utmaningar kan man ställa upp, om man vill undvika chiffer, Myst-problem, strid, hyperdramatik och dessutom inte vill ha en inflation av supervarelser (supervillain-of-the-week)?
Alla idéer och åsikter är välkomna. Givetvis skapades den här tråden av en rent egoistisk anledning - jag har en pågående superhjältekampanj där jag gång på gång finner mig skapa rätt linjära problem och minst ett par strider varje spelmöte eftersom jag inte kommer på nåt bättre.
En annan grej många tycks ha gemensamt är att de verkar vara ganska fokuserade på strid - delvis för att superstrider liksom är ganska vanliga i serieförlagorna.
Nå; jag är inte så väldigt förtjust i fyrfärg eller superstrider; de har sin plats, men... de är inte riktigt det jag är ute efter. Inte heller vill jag ha Supergänget eller andra nyare superhjältespel som försöker efterhärma genren - jag vill ha "vanliga människor får superkrafter" snarare än "superhjältar", om ni förstår hur jag menar.
Den fråga jag då kommer till är: vad gör man? Om man inte ska ha den superdramatik som handlar om att enas flickvänner blir kidnappade, föräldrar hotade eller visar sig vara kloner, och så vidare - och heller inte vill att storyn ska drivas framåt av långa maffiga superstrider, vad gör man då i ett superhjälterollspel?
Funkar de vanliga (simulationist/immersionist) alternativen till strid - problemlösning, undersökande, diplomati? Hur påverkas de av det faktum att huvudpersonerna är supervarelser?
Vilken typ av utmaningar kan man ställa upp, om man vill undvika chiffer, Myst-problem, strid, hyperdramatik och dessutom inte vill ha en inflation av supervarelser (supervillain-of-the-week)?
Alla idéer och åsikter är välkomna. Givetvis skapades den här tråden av en rent egoistisk anledning - jag har en pågående superhjältekampanj där jag gång på gång finner mig skapa rätt linjära problem och minst ett par strider varje spelmöte eftersom jag inte kommer på nåt bättre.