Lite tankar för att svara på diverse olika påståenden som har gjorts i tråden och lägga till mina egna.
En katana, ett bredsvärd och en romersk gladius väger alla i sitt arketypiska utförande runt ett kilo alltså är det inte sant att katana är ett lätt eller tungt svärd i jämförelse med de som användes i Europa. Man kan lätt konstatera att det precis som att det varit relativt standardiserat genom världshistorien hur mycket en soldat burit omkring på, även är så att ett praktiskt enhandssvärd vägt ungefär lika mycket oavsett tidsepok och kultur. Självklart finns det undantag men dessa är inte tillräckligt många för att man inte ska kunna se en tendens.
Västerländska svärd laminatsmiddes så tidigt som på 700-talet. Det finns tydligen svärd funna i storbrittanien från den tiden som använt laminattekniker. Detta gör att idén om att europeiska smeder skulle varit sämre eller tagit kortare tid på sig än japanska faller platt. Det faktum att Japanerna förmodligen hade fått sin teknik ifrån Koreanerna som i resten av ostasien var kända som mycket goda smeder stärker den tesen.
Samurajer var ridande bågskyttar som i andra hand förlitade sig på stångvapen, tvåhands krossvapen och katana. Precis som att riddare var ridande chocktrupper med lans som i andra hand förlitade sig på bredsvärd, hjälmkrossare och stridsyxor. Att jämföra dem på marken med sina lätta sidearms och utan sköld är en haltande jämförelse (Skölden är för övrigt i sig en jävligt stark anledning till att gissa på riddarens framgång men det hör inte hit).
Ringbrynjan skyddade aldeles utmärkt mot pilar. Mongolerna som hade den bästa pilbågen som någon trupptyp som använt pilbåge har haft lyckades bara penetrera enkel ringbrynja så mycket som en tum och dubbel mindre än så på riddarna enligt historiska beskrivningar.
Anledningarna till att man övergick till plåtrustningar med leder istället för ringbrynja är nog ganska många men den största tror jag står att finna i den första uppfinningen som började leda europa till världsherravälde. Vattenhjulet gjorde det möjligt att banka ut en metallplåt utan större ansträngning. Detta gjorde att det helt enkelt var betydligt mer arbetseffektivt att bygga en plåtrustning än en ringbrynja. Särskilt med tanke på att digerdöden hade gjort att arbetskraft för att nita ringar var dyr istället för billig.
Sist ska som sagt nämnas att den klassiske samurajen är ungefär 100-200 år senare än den klassiske riddaren. Jag är ganska övertygad om att Gustav II Adolf och hans killar skulle matcha upp helt annorlunda mot Tokugawas shogunat (som de var samtida med) än vad greven av Burgunds riddarkavalleri skulle göra. Det faktum att samurajen hade fler användningsområden än mänsklig murbräcka är dock anledningen att denna trupptyp faktiskt var relevant bra mycket längre än den europeiska riddaren som ganska fort fick problem med pikar, hillebarder och långbågsskyttar (Som alltså inte penetrerade hans rustning särskilt ofta men som med fördel dödade hans häst).
Just det. Katana är för övrigt det civila namnet på ett samurajsvärd. De som användes i krig hette om jag inte minns fel Tachi.