Faehrengaust
Hero
Det går alldeles utmärkt att bära skarpa svärd på axeln, har gjort det många gånger. Om man äger och använder skarpa svärd så ändras ens attityd rätt snabbt till dem. Från början har man en vördnad och respekt som gör att man knappt vågar göra någonting med dem, men efter ett tag så lär man sig hantera dem och tappar respekten (ungefär på samma sätt som jag kan tänka mig man tappar respekt för "farliga" verktyg eller moderna vapen). Det går även att böra skarpa svärd genom att hålla i bladet vilket kan vara bekvämt ibland om man vill hålla i balanspunkten när man går.
Det har hänt att besökare blivit lite konfunderade när jag haft skarpa svärd liggande på golvet i en hög på sovrumsgolvet
Eftersom vi inte håller detaljkoll på exakt vad vår rollperson håller på med så är det orealistiskt att anta att svärdet alltid ligger på ett och samma ställe. Och om vi ändå inte kan anta att svärdet är i bältet så kan vi ju lika gärna låta spelaren ha den någon annanstans i sin sinnevärld. För även om spelaren tänker sig att svärdet hänger på ryggen så gäller ju samma sak även då, den kommer inte vara på ryggen hela tiden.
För övrigt så är det ytterst sällan det vore av intresse hur snabbt det går att dra ett svärd. Jag antar att den tanken kommit in rollspelen från samurajfilmerna och kanske western-filmerna. Men i båda de fallen rör det sig om situationer där parterna väljer att ha vapnet kvar i skidan/hölstret och sedan tävla i att dra snabbt. Hur ofta skulle en äventyrare göra något dylikt? Om det är fara å färde så låter de väl inte vapnet ligga kvar i skidan?
Vid plötsliga överfall å andra sidan så är tiden det tar att dra vapnet rätt oväsentligt. Att reagera och identifiera faran är den viktiga tiden. Därefter kommer hen att röra sig och under tiden dra vapnet. Observera att varken samurajen eller cowboyen brukar röra sig speciellt mycket i samband med dragandet av vapnet. Skälet är att de gör det i ett formellt samband där de följer vissa regler (hur skulle det se ut om samurajen backade och drog vapnet för att sedan påbörja striden?) vilket en äventyrare inte gör.
Det sagt så kan det givetvis uppkomma situationer där man skulle behöva dra snabbt. Och intressant nog så finns det i manualerna beskrivningar på hur man skyddar sig med svärdet kvar i skidan eller halvdraget
Och skulle man behöva dra riktigt snabbt så väljer man dolken och inte svärdet.
Det har hänt att besökare blivit lite konfunderade när jag haft skarpa svärd liggande på golvet i en hög på sovrumsgolvet
Och min poäng är att du ändå aldrig vet vart personen har svärdet. Spelaren kan inte alltid redogöra vart han har alla sina grejer och att anta att svärdet hänger i skidan är ändå inte realistiskt. Skidan kanske skavde mot höften så hen tog av sig bältet och bör det i handen. Eller så är det problem men spännet och hen gjorde samma sak. Eller så blev hen bara trött på att ha den vid sidan (det är inte så balanserat att ha svärdet på en och samma sida hela tiden) och har lagt svärdet på axeln för variation. Eller så tog hen en snabb pisspaus och har inte hunnit spänna fast bältet efter det. Etc. Etc.Reddokk Fheg;n15726 said:men diskutionen handlade just om sådana situtationer när man bär svärdet på etn sådan plats att man kan dra det därifrån och att om det då hänger på ryggen så kan man inte komma åt det lika snabbt som om det hänger vid bältet.
Eftersom vi inte håller detaljkoll på exakt vad vår rollperson håller på med så är det orealistiskt att anta att svärdet alltid ligger på ett och samma ställe. Och om vi ändå inte kan anta att svärdet är i bältet så kan vi ju lika gärna låta spelaren ha den någon annanstans i sin sinnevärld. För även om spelaren tänker sig att svärdet hänger på ryggen så gäller ju samma sak även då, den kommer inte vara på ryggen hela tiden.
För övrigt så är det ytterst sällan det vore av intresse hur snabbt det går att dra ett svärd. Jag antar att den tanken kommit in rollspelen från samurajfilmerna och kanske western-filmerna. Men i båda de fallen rör det sig om situationer där parterna väljer att ha vapnet kvar i skidan/hölstret och sedan tävla i att dra snabbt. Hur ofta skulle en äventyrare göra något dylikt? Om det är fara å färde så låter de väl inte vapnet ligga kvar i skidan?
Vid plötsliga överfall å andra sidan så är tiden det tar att dra vapnet rätt oväsentligt. Att reagera och identifiera faran är den viktiga tiden. Därefter kommer hen att röra sig och under tiden dra vapnet. Observera att varken samurajen eller cowboyen brukar röra sig speciellt mycket i samband med dragandet av vapnet. Skälet är att de gör det i ett formellt samband där de följer vissa regler (hur skulle det se ut om samurajen backade och drog vapnet för att sedan påbörja striden?) vilket en äventyrare inte gör.
Det sagt så kan det givetvis uppkomma situationer där man skulle behöva dra snabbt. Och intressant nog så finns det i manualerna beskrivningar på hur man skyddar sig med svärdet kvar i skidan eller halvdraget
Och skulle man behöva dra riktigt snabbt så väljer man dolken och inte svärdet.
Faehrengaust said:Har även burit skarpt svärd på axeln genom en hop poliser (tror det hade hänt en olycka på platsen tidigare). En av poliserna tittade lite på mig och log, det var enda reaktionen.
Måns said:Bra tänkt! Köper dina argument rakt av.
Reddokk Fheg said:Skulle vilja se dig utan skyddande rustnign bära ett skarpt svärd oskyddat på axeln genom en risig buskig skog med kvistar som hakar tag i kläder och svärd när du rör dig. Eller när du går genom ett klippigt lanskap med rullgrus sum glider under fötterna. Går jag på en slät yta är det ju ingen större rfara, men kan ju ändå ske en olyka
Reddokk Fheg said:Desutom att ha en hög skarpa svärd liggande på golvet. Varför? det låter ju bara dumt. som att ha en hög vassa knivar liggande på golvet. till vilken nytta? är det för jobbigt lägga undan dom?
Bor man ensamen så ok men delar man sitt hem med någon. djur eller mäniska är det ju helt befängt. oansvarigt och respektlöst mot den eller de man bor med.