Utifrån den spelstil jag har har jag alltid tyckt att det verkar kefft att inte ha olika svårigheter på handlingar (liksom, det är ju svårare att klättra upp för en välbyggd mur än en klättervägg), men när jag satt och funderade lite allmänt på regelklur ikväll kom jag på att jag har haft helt fel! Jag tänker att de slag som är intressanta ändå är de där lagom balanserade slagen; är det en handling som är (nog) lätt för rollpersonen så är det ju inte så givande att rulla tärningar om det, och handlingar som är för svåra bör ju inte vara med ändå. Sedan så tänker jag mig att om man delar upp handlingarna i “lyckas med komplikationer,” “lyckas felfritt” och “lyckas briljerande” så får man den variation men är ute efter ändå. Poängen är alltså att varje handlingsslag slås för att utföra en “lagom svår” handling, men att rollpersonerna och spelarna ibland kan vara ute efter det där briljanta resultatet.
Exempel: Cat vill förföra den rika magnaten Volodomyr, för att få denne i säng och få en hållhake på honom. På grund av Volodomyrs karaktär är spelledaren tveksam till detta, så slaget slås för att se om Cat noteras; alltså om Volodomyr kommer att komma ihåg henne som något positivt. Om Cat misslyckas så kommer han visserligen att komma ihåg henne, men då han genomskådade henne blir det knappast med blida minnen. Att lyckas med komplikationer innebär att Volodomyr blir positivt inställd, men hans fru märker vad Cat håller på med. Om Cat nu istället lyckas briljant så får hon istället faktiskt Volodomyr i säng, och allt klaffade.
Detta förutsätter ju att spelledaren kan “vifta med handen” åt både toksvåra (irrelevanta) handlingar och för lätta sådana, men det är en positiv teknik ändå så ...
Nå, detta lär väl inte vara något nytt för de av er som spelat utan olika svårighetsgrader tidigare, men jag vill höra vad ni tänker om det. Kanske har ni helt andra anledningar till att inte ha svårighetsgrader (slaget slås ändå utifrån de narrativa effekterna till exempel, vilket visserligen är besläktat), eller så tycker ni kanske fortfarande att det är kefft att inte ha svårighetsgrader på handlingar. Jag vill mest få mer input på området i fråga.
Exempel: Cat vill förföra den rika magnaten Volodomyr, för att få denne i säng och få en hållhake på honom. På grund av Volodomyrs karaktär är spelledaren tveksam till detta, så slaget slås för att se om Cat noteras; alltså om Volodomyr kommer att komma ihåg henne som något positivt. Om Cat misslyckas så kommer han visserligen att komma ihåg henne, men då han genomskådade henne blir det knappast med blida minnen. Att lyckas med komplikationer innebär att Volodomyr blir positivt inställd, men hans fru märker vad Cat håller på med. Om Cat nu istället lyckas briljant så får hon istället faktiskt Volodomyr i säng, och allt klaffade.
Detta förutsätter ju att spelledaren kan “vifta med handen” åt både toksvåra (irrelevanta) handlingar och för lätta sådana, men det är en positiv teknik ändå så ...
Nå, detta lär väl inte vara något nytt för de av er som spelat utan olika svårighetsgrader tidigare, men jag vill höra vad ni tänker om det. Kanske har ni helt andra anledningar till att inte ha svårighetsgrader (slaget slås ändå utifrån de narrativa effekterna till exempel, vilket visserligen är besläktat), eller så tycker ni kanske fortfarande att det är kefft att inte ha svårighetsgrader på handlingar. Jag vill mest få mer input på området i fråga.