varför då?
varför ska inte det finnas Dragonborn naturligt i nord? Det ända som behöver ändras är väll att deras huvuden är inspirerade av Sankt Göran och draken statyns, Katla, eller draken från Bergmans Trollflöjten.
Men grejen är ju att tiflingar är halvdemoner. Om du vill ha folk med naturen i sitt blod har vi ju genasier, och grejer som nymfer.
Nej. Faun=faun.
Gnomerna (den germanska folktrovarianten) passar in, i hustomte-versionen. Alver tänker jag nån sorts ny undergrupp: fjällalver. Lite Plupp-artade fast större.
Någon slags (halv)jättar är tematiskt passande. Du kan göra om orker och/ eller djävlingar till (halv)jättar. Jag gillar personligen Madsens tagning på jättar, dvs att de är morfologiskt varierande och (i vissa fall) magikunniga.
På D&D-iska är det väl Ogre och Ogre Mage (jag brukar kalla dem för Rese respektive Puke, i de fall de har trolldomskunskap)?
Är Djefling en bra översättning av Tiefling?
Det är rimligt. Men man måste ju inte tillämpa det så strikt. Hade det inte varit kul att låta någon spela jätte? (Fast med medium size).
Det är inte så fornördiskt, då det knyter an till kristen mytologi - men det är ett bra ord.
Jag tänker att Mellanösternmytologi har sin plats även i Tassemark, men som ett främmande element och - vilket är viktigt - den saknar riktig kraft häruppe. Här är Väven vävd annorlunda, här råder delvis andra makter. Det är inte säkert att en klassiskt skolad trollkonstnär med formelbok och allt ens kan lägga några formler häruppe. Eller tvingas göra det med halv styrka. Eller att en ädel ljusriddares krafter fungerar. Eller att Djeflingarnas demoniska gener inte ger dem förmågor som fungerar så bra här.
Samma sociala stigma som för halvorken?
Fast representeras det bra av reglerna?
Alltså för min del känns hober mer passande för ett Plupp-artade folk.
Menar du inte Fafner?
Ja. Gillar den.
Undrar bara: varför tycker du det?
DnD:s Ogre Mage är onier baserat på deras illustrationer.
Översättning från vilket språk? "Tiefling" har ju ingen engelsk betydelse. Det är ett helt påhittat ord. Så varför inte bara köra med "Tifling"?
Stämmer. De benämndes även "Japanese Ogre" när de dök upp i supplementet Greyhawk.
Ja, om man vill ha med sådant (halv-orkernas social stigma kommer ju att ryka i de nya regelböckerna) så är det lämpligt.
För att den kristna kyrkan jagar dem som djur, och det är ett få områden dit kyrkans långa arm inte når.
Ordet är, tänker jag, baserad på ljudlikheter med grekiska diabolos. En påhittad diminutivform, en påhittad stavning, och du får tiefling. Med lite gängse ljudskiften i våra indoeuropeiska språk kan man skriva det som "tifling", "tiefling", "difling", "diefling", "djefling" etc.
Jo, om man vill gå hårt in på en etymologisk härledning. Vad jag minns var det inte så "Tiefling" kom till, men man kan ju ta den vägen.
Att använda "e" här är äldre. Ännu äldre hade varit "o" ("diofull").
Känns som Trudvagn böckerna till 5E skulle vara av intresse.
De här olika genrerna känns väldigt svåra att få ihop utan att tappa grejen med endera av dem.
för att de har varit här lika länge som de andra raserna kanske?
Varför skulle den kristna kyrkan jaga dem? O varför skulle alver få huvudvärk av kyrkklockornas ljud?
Det är en intressant idé.
För att djävlingar bokstavligt talat har minst en demon som förälder?
