Nekromanti Svavelvinter är ju obegripligt!

[Dilandau]

Återläste Svavelvinterboxen nyss (har legat sjuk och sysslolös hemma i en vecka). Första gången på säkert 15 år.

Det starkaste intrycket är att... allt är ju helt ostrukturerat! Informationen kommer lite hur som hellst. Saker nämns i förbigående som självklarheter, för att inte förklaras förrän 40 sidor senare, i en rumsbeskrivning. Horndemonerna t.ex. Eller för den delen att det öht finns en motstådsrörelse.

Det går igen i stort som smått. Man fattar att det finns någon sorts metaplot som binder ihop äventyret, men det sägs aldrig rakt ut vad det är för något -- vad allt handlar om. Det får man liksom lista ut på egen hand. Och jag vet ärligt talat inte om jag fattar plotten själv.

Så med moderna ögon är Svavelvinter ett ganska meckigt äventyr. Nästan obegripligt.

 

[Dewil]

Man fattar att det finns någon sorts metaplot som binder ihop äventyret, men det sägs aldrig rakt ut vad det är för något -- vad allt handlar om. Det får man liksom lista ut på egen hand. Och jag vet ärligt talat inte om jag fattar plotten själv.

Det är väl helt avsiktligt. Någon övergripande handling introduceras ju inte förrän i de följande äventyren.

Dewil

 

[Arfert]

Var de redan planerade när första boxen skrevs? Nån som vet?

 

[Robert Jonsson]

Jag tror säkert Erik "Brior" Granström vet det.

Men som vanligt har väl en skapare en övergripande insikt om det - även om detaljerna senare växer ut och blir betydligt mer detaljerad och tydliga.

 

[Deodanders]

Så med moderna ögon är Svavelvinter ett ganska meckigt äventyr.

Jag tycker tvärtom att Svavelvinter är den del i konfluxkampanjen som lämpar sig bäst att stöpa om med någon slags modern eh ... sensibilitet.

Det är lätt det äventyr jag skulle vända mig till för att göra något med nyare system eller tekniker.

I stort är det en situation fylld av sprängstoff. Att det inte är särskilt sammanhängande ser jag som en styrka.

Jag skulle kunna tänka mig att göra något i stil med Burning Wheel-gängets "Burning THAC0" där de utgår från gamla D&D-moduler och skapar karaktärer kring kärnkonceptet och bygger på äventyrets grundkonflikter istället för att injicera random äventyrare.

I Svavelvinters fall skulle det kunna se ut så att man spelar personer baserade på materialet istället för en yttre grupp som kommer till ön. Folk från handelshusen, motståndsrörelsen, shaguliter, urbefolkningen. It's up for grabs. Och kollar man noga så finns det massvis med intressen som korsas och inneboende slitningar att spinna vidare på.

Själv skulle jag nog snegla åt The Shadow of Yesterday till det.

"I Svavelvinterns skugga", någon?

 

[solvebring]

Let Brior explain

Som Endyamon säger...
Kommer han inte självmant till tråden så skicka ett PM till Brior.
Jag lovar att han kommer att kunna svara på dessa frågor, samt avslöja att det finns anledning till varför det är presenterat och layoutat som det är. Känner man Erik Granström rätt så finns det en baktanke, ty ingen skriver ett så älskat verk utan ha koll på sina saker - för då skulle det inte bli så älskat och populärt som det är.
Har inte läst det själv, men jag kan lova att du tagit tag i ett ämne där folk kan diskutera i evighet. De flesta har haft något med det att göra, och de flesta diggar det stenhårt.

 

[Brior]

Jag är den förste att hålla med om att Svavelvinter är ostrukturerat. I de efterkommande delarna ser du också hur informationen ordnats så att alla varelser beskrivs i ett avsnitt, sidoartiklar hålls för sig och kronologiska deläventyr för sig. Dessutom finns en mer övergripande bruksanvisning för spelledaren i början på varje modul. Det är inte idealiskt där heller men bättre. Förklaringen är dels att jag är en ganska ostrukturerad person men också att detta var tjugo år sedan när man fortfarande sökte formerna - Svavelvinter var ett av de först "fisktank-äventyren". Jag skulle naturligtvis inte skriva det på samma sätt idag.

Rörande metaplotten och äventyrets utveckling så fanns den knappast när Svavelvinter skrevs annat än som vaga idéer. Jag är själv ganska fascinerad över hur något vagt och enkelt kunnat byggas ut steg för steg utan att början faller ur helheten i någon större utsträckning. Nu när jag skriver romaner på materialet i ett andra varv känner jag att det fortfarande finns oändliga utrymmen att belysa och fördjupa vilket i själva verket gör skrivande intressant för mig. Jag misstänker att Tolkien (utan jämförelser i övrigt) kände något liknande när jag följer hans texter från barnboksbörjan i Bilbo till den djupare fortsättningen.

På ett mer principiellt plan kan jag ibland förvånas över behovet att förstå och ha kontroll över handling, miljö och personer i fiktiva verk (jag vet inte i vilken utsträckning Dilandau känner så men många gör det har jag förstått). För mig personligen är snarast det som INTE sägs det intressanta, dvs det jag som läsare / tittare / spelare / spelledare måste tillföra och uppleva. Jämför man konstformer så får jag intrycket att toleransen mot motsägelser, oklarheter eller oredovisade lösa trådändar exempelvis är låg när det gäller spelfilm medan samma oklarheter kan vara det som gör bildkonst och poesi intressant. I de fall jag kan greppa illusionen förnuftsmässigt eller se författarens avsikter tappar jag snart intresset. Därför konstruerades Konfluxsviten genom att expandera ut i det okända från en kärna. Alternativet att dra upp ramarna och sedan fylla dem som när man kolorerar en teckning, får mig som sagt att förlora intresset. Av samma själ vill jag inte förklara alltför ingående hur magi fungerar eller hur gudarna egentligen förhåller sig till världen eller till varandra.

Jag sympatiserar själv med ryssen Schklovskijs uttalande om att konstens uppgift är att främmandegöra verkligheten snarare än att förklara den, dvs att ge en upplevelse snarare än en redovisning. Det gäller inte minst rollspelsskapande där illusionen, "the sense of wonder" för mig är viktigare än övergripande förklaringar och modeller. Därmed inte sagt att Svavelvinter främst ska ses som konst. Snarare är det konstnärliga innehållet en av flera variabler hos allt som skapas kreativt (ungefär som en av egenskaperna STY, INT etc hos en spelfigur).

Jag tror att en förklaring till att Konfluxsviten fortfarande lever kvar är att spelare och spelledare tycker om en värld som inte uppfattas uteslutande som kuliss för deras äventyrande utan som lever vidare bortom deras göranden och på sätt som inte alltid kan förklaras.

Så om du med "moderna ögon" menar att spelkonstruktionen utvecklats under tjugo år så får jag instämma - inte minst formgivningen är ju helt överlägsen idag. Men om du menar att ett excelark skulle vara att föredra framför en dikt så behåller jag hellre en ålderdomlig syn.

 

[Brior]

Re: Let Brior explain

Jag skrev svaret innan jag såg ditt inlägg Adus och är ledsen om jag kommer dina höga tankar om min planeringsförmåga på skam

Dilandau har ju berättigade påpekanden men som sagt är mitt motto att publiken ska förtrollas. Allt annat är underordnat.

 

[Brior]

I stort är det en situation fylld av sprängstoff ... <...> ... Och kollar man noga så finns det massvis med intressen som korsas och inneboende slitningar att spinna vidare på.

Där sätter du fingret på en viktig punkt Anders. Motstridiga intressen är alla konflikter och intrigers moder och det är dem man ska fokusera på när man skriver romaner eller äventyr. Det som för mig är allra mest avtändande i standardfantasy är att parterna framställs och ofta ser sig själv som onda eller goda snarare än som drivna av motstridiga intressen. Jag menar tror ni att Talibanerna eller nordkoreanerna eller Mugabe ser sig själva som onda? Knappast.

 

[solvebring]

Re: Let Brior explain

Nå herr Granström, det är ingen fara - men det är just därför jag svarade som jag gjorde. Jag har hört all den beröm du får idag, så jag trodde att det fanns någon slags baktanke med det då - men tydligen inte. Men spelar det roll - nej, för folk älskar Svavelvinter i alla fall.

Saken är även den att du kan försvara dig med vad du just försvarat dig med: Det var längesedan... Det var 1987, nu är det 2007. Sedan kan man ju tillägga att det mesta av Äventyrsspel äventyr såg ut så tills slutet mot 90-talet då allt tog slut. På slutet var man lite mer noga... Whateva'
Det mesta, främst Drakar & Demoner var lite grötigt - så lärde man sig att skriva äventyr från de publicerade doningarna i butiken - inte tusan blev man språkproffessor då inte.
Kolla på Fritagningen och Drakberget (eller vad tusan de heter) - äventyren som medföljer som introduktion till DoD91. Eller se äventyrspaket 1 - Skönheten & Odjuren och Svart Duell... Ja nog fan är det ostrukturerat på sina ställen. Men vad då, det var ju det som var grejen, att den vanlige killen med sin schyssta idé fick chansen att göra något av den. Sedan kom mr Blixt bland annat, fixade lite så att det var regelrätt och fint, och sedan gavs det ut.

Man skall inte vara så noga - fan, Theodore Bergqvist, Magnus Malmberg, Anders Jacobsson på Riotminds, inte skriver de som litteraturens gudar, men de skriver bra och de skriver bra material. Det är det som spelar roll egentligen, att man gör det för man älskar det, och för att idén är bra.
Ja, och alla som skriver utvecklas, sån är naturen. Jag hoppas att om jag fortfarande skriver längre fram, vilket jag hoppas på, att folk inte kommer att sitta och gnälla om min debut i Fenix #1 2007, där Vildbentje värdshus syns - mitt uppslag som synnerligen är dåligt korrigerat. jag skäms redan över misstagen den texten innehåller, men vad tusan - sånt händer hela tiden, och det är väl nästan det som är charmen?

Att se tillbaka och säga "så här bra är jag nu" och bara skratta åt det gamla som istället blivit ett kul minne, och då man minns hur kul man hade när man skrev det.
Inte sant?

Vad jag vill ha sagt är, okej strukturlöst är inte det bästa precis, men finns det en bra idé och ett stort intresse bakom så tycker jag alltid att det är mycket mer värt.

 

[Dilandau]

Jag funderade faktiskt själv på att köra Svavelvinter med TSOY, eller kanske Spirit of the Century. =) Vilket är lite skoj: samtidigt som jag frustrerades över hur rörigt allting var så blev jag jäkligt sugen på att spelleda hela härligheten.

Och kollar man noga så finns det massvis med intressen som korsas och inneboende slitningar att spinna vidare på.

Det där är nog lite kärnan av min "kritik". Man måste verkligen kolla noga för att få grepp om alla relationer och konflikter.

 

[Dilandau]

detta var tjugo år sedan när man fortfarande sökte formerna - Svavelvinter var ett av de först "fisktank-äventyren".

Jag tror att lite av min poäng med inlägget var just detta. Konventionerna för hur ett publicerat äventyr ska se ut har förändrats (eller bara stelnat) mycket på 20 år. Skulle Svavelvinter publiceras i dag har jag svårt att se att det inte skulle finnas någon sorts relationskarta som beskriver förhållandena mellan alla filurer på ön. Samt ett "äventyret i korthet"-avsnitt.

Hur mycket redigerade folket på Äventyrsspel din originaltext innan den publicerades?

Rörande metaplotten och äventyrets utveckling så fanns den knappast när Svavelvinter skrevs annat än som vaga idéer. Jag är själv ganska fascinerad över hur något vagt och enkelt kunnat byggas ut steg för steg utan att början faller ur helheten i någon större utsträckning.

Tror snarare att det är tack vare vagheten som det gått så bra att bygga vidare. Ju mer bestämd man är från början, desto svårare blir det ju att få in nya idéer i framtiden. Förmodligen är det det som gjort Svavelvinter till en sån långkörare.

Men det förändrar inte min känsla av "Hoppsan, här kommer en odöd kung från forntiden och härjar! What's that all about?" när jag läser böckerna. =)

På ett mer principiellt plan kan jag ibland förvånas över behovet att förstå och ha kontroll över handling, miljö och personer i fiktiva verk

Normalt har jag inte sådana behov. Men just när det gäller rollspeläventyr som man funderar på att spelleda så är det lite ett grundkrav tycker jag.

 

[Dimfrost]

Riotminds-prosa [OT]

Man skall inte vara så noga - fan, Theodore Bergqvist, Magnus Malmberg, Anders Jacobsson på Riotminds, inte skriver de som litteraturens gudar, men de skriver bra och de skriver bra material.

Nej. Möjligtvis har de bra idéer (de hade det i alla fall en gång i tiden) men de skriver ohyggligt dåligt, faktiskt.


/Dimfrost

 

[solvebring]

Re: Riotminds-prosa [OT]

Njaej, jag vet inte om det är så dåligt. Det duger fullt gott åt mig - jag är själv ingen mästerskribent precis, du kan ju alltid kolla i Fenix #1 för det här året så skall då få se, därför har jag svårt med att dömma andra så hårt när jag själv inte är så duktig.

 

[Dimfrost]

Re: Riotminds-prosa [OT]

Nu läste jag inte din artikel i detalj, men det fanns i alla fall betydligt mer i GD-sagorna som störde mig.


/Dimfrost

 

[solvebring]

Re: Riotminds-prosa [OT]

Hahaha. Okej, men det betyder att det i alla fall fanns en del du störde dig på i min text.

 

[Brior]

Jag tror att lite av min poäng med inlägget var just detta. Konventionerna för hur ett publicerat äventyr ska se ut har förändrats (eller bara stelnat) mycket på 20 år. Skulle Svavelvinter publiceras i dag har jag svårt att se att det inte skulle finnas någon sorts relationskarta som beskriver förhållandena mellan alla filurer på ön. Samt ett "äventyret i korthet"-avsnitt.

Hur mycket redigerade folket på Äventyrsspel din originaltext innan den publicerades?

Instämmer - det skulle vara kul att se vad man kunde gjort med det idag. Samtidigt fanns det en slags naiv charm som kan gå förlorad med alltför städade former (typ disneyfilmer).

Äventyrsspel redigerade i princip ingenting. De till och med kopierade mina sunkiga kartskisser som jag trodde att de skulle piffa upp. På sidan 65 i Trakorien finns också ett påbörjat avsnitt om styret på öarna som jag aldrig fullföljde och som naturligtvis inte skulle ha publicerats.

Tror snarare att det är tack vare vagheten som det gått så bra att bygga vidare. Ju mer bestämd man är från början, desto svårare blir det ju att få in nya idéer i framtiden. Förmodligen är det det som gjort Svavelvinter till en sån långkörare.

Det är nog sant. Min tidigare spelvärld var alldeles för rälsad och därför lämnade jag med flit expansionsmöjligheter åt alla håll i denna. Det är något jag varmt kan rekommendera.

Men det förändrar inte min känsla av "Hoppsan, här kommer en odöd kung från forntiden och härjar! What's that all about?" när jag läser böckerna. =)

Från början var det nog mycket: "Det är klart att vi ska ha lite odöda", men allteftersom så har Crurerna integrerats i själva berättelsen. I romanen blir det ännu tydligare så.

 

[Mogger]

Samtidigt i Tricilve...

Nästa vecka drar vår Burning Wheel/Trakorien-kampanj igång och även jag slogs av möjligheterna i världen. Vi utgår uteslutande från modulen Trakorien, främst Briors (karaktären i modulen alltså) text, och fördelen med det är att mycket är totalt okänt för läsaren samtidigt som det som beskrivs är utifrån Briors torra perspektiv. Min förhoppning är att kampanjen kommer att visa oss sidor av öriket som ingen av oss kände till.

Återkommer med rapport.

 

[Deodanders]

Re: Samtidigt i Tricilve...

Återkommer med rapport.

Ooo, coolt. Det ser jag fram emot!

En fördel med att utgå från reseskildringen är också att det är rätt lätt att inte hantera texten som hårda fakta.

Jag skulle gärna höra mer om ert upplägg och snacka lite om olika sätt att använda Svavelvinter/Trakorien-materialet, men man kanske skulle starta en separat tråd om det.

 

[Dewil]

Re: Samtidigt i Tricilve...

En fördel med att utgå från reseskildringen är också att det är rätt lätt att inte hantera texten som hårda fakta.

Jag skulle till och med vilja påstå att det är rätt svårt att hantera texten som hårda fakta...

Granström tänkte nog snarare på de pseudodokumentära, fantastiska reseskildringar som geografer och andra naturforskare brukade publicera innan upplysningstidens rationella vetenskapssyn hade slagit igenom.

Dewil