DoD Svavelvinter 1987 igen efter 36 år

[Svarte Faraonen]

.
Lite kuriosa: Bilden av Skoffare är baserad på ”Arnolfini-porträttet” från 1434 och som Skoffares förebild i romanerna använde jag en viss östlig neotsar.

Jan van Eyck har ju rykte om sig att alla personers ansikten liknar sagde despot.

 

[Brior]

Jag minns inte om det finns beskrivet någonstans hur Konfluxsviten blev till i sina olika delar. Svavelvinters slut är ju såpass ovanligt att det nästan måste funnits en tanke med en fortsättning? Det är ju aldrig lätt att skriva en fortsättning när man har öppnat upp för flera olika alternativa händelseförlopp (jämför t.ex. Törnetronen där det i senare delar blir en slags svävande beskrivning med påpekanden kring hur förloppet skulle kunna löpa vidare, eftersom detta ofta beror på tidigare händelseutveckling).

<…>

"Ofullständigheter" blir nästan någon slags variant av "vita fläckar" på Ereb Altor kartan där man "får chansen" att fylla ut med vad man själv vill. Samtidigt är det just sådana luckor/vita fläckar som jag inte gillar (för köper jag en produkt förväntar jag mig att materialet är fullständigt)

.
Jag tror att ni bortser från hur DoD såg ut 1986 och hur äventyren skrevs. Det fanns ju inget facit på förhand. Jag kände inte till Trakorien annat än till namnet när jag skrev det ursprungliga Svavelvinter, och riket benämndes då som ”feodalt”. Att det senare blev renässans, berodde mest på att jag då intresserat mig för perioden och hur den skulle kunna se ut i polyteistisk miljö. Renässansen gick dessutom bra att kombinera med SPQR.

Och luckorna även på kartan var också min idé. Tanken var som sagt att man skulle kunna placera in sitt eget material där.

Vad gäller slutet på Svavelvinter så var Shaguls blåsning mer ett uttryck för min SL-stil att alltid överraska spelarna. Det var inte för inte jag SL:ade bakom en skylt med ”Evil Eric” . Fast så klart började jag själv fundera över hur detta skulle kunna fortsätta…

 

[Henke]

(Skulle jag ge mig på Konfluxsviten idag skulle jag nog till och med börja före Svavelvinter och spela något som förankrade RP i Trakorien och med någon viktig SLP.)

Japp, jag inledde faktiskt vår kampanj i HOXOH där RP fick i uppdrag (av en Shagul-klon som likt Abenazer var ovetande om sin sanna identitet) att leta upp gravfynd från Cruri (Dolken Demens). Etablerade samtidigt RhabdoRana som hade uppdraget att eliminera skrifter och andra bevis för en forntida högkultur på Marjura och pga oroligheter på Marjura så krävdes resedokument för att få färdas med svavelkonvojen, vilket gjorde att RP i utbyte åtog sig smugglingsuppdraget för Shakello´s handelshus. Passade även på att väva in Dunkelbrink och Perrima på båtfärden.

 

[afUttermark]

Skulle jag ta mig an Konfluxsviten så skulle jag fokusera på spelarnas roller. Kanske låta dem ta Arn Dunkelbrings roll och jaga efter Draken som ödelade deras hembygd i prologen.

 

[Balefire_storm]

Drog igång med min kampanj igår med anländandet till Arhem. Den officiella storyn är att de ska hämta hem en förskjuten äldste son till en adelsfamilj. Fadern är döende och har i sjukdomstider fått mildrat sinne och önskar förlåta sonen och tillsätta honom som arvinge.
Alla spelarna har naturligtvis egna agendor och varianter av detta.

Finns det förövrigt info någonstans om folkmängd i Arhem, och/eller information om övriga städer/bosättningar på Marjua?
Planen är att låta dem utforska fler saker kring de officialle deläventyren och även dras in mer i upprorskampen.

 

[mrund]

Jag hade nöjet att citera Arnolfini-porträttet som en historisk källa i en bok här om året, därför att man hittat en bit av en sån där ljuskrona i mässing i Stegeborgs ruin nere vid Söderköping.

 

[mrund]

information om övriga städer/bosättningar på Marjua?

• Kislak är en vulkan, inte en stad som på kartan från 1987.
• Khazad Kvur är en gruva, inte ett torn som på kartan från 1987.
• Pik Muur är en udde med en by på, oklart om det bara skall vara en udde.
• Pik Pustula är på kartan 2013 en nyskapad by intill en annan udde, som väl är den egentliga Pik:en.
• Dvärgbosättningen Bethra Zur finns 1987 men inte 2013.
• Kustbyn Visimet finns 2013 men inte 1987.

De fyra tätorter som finns både 1987 och 2013 är Arhem, Trovlik, Pik Muur och Clusta Noba. I övrigt finns det glesbebodda får-och-fisk-fokuserade bondbygder.

I min kampanj äger RP:nas uppdragsgivare båda kartorna 1987 och 2013, och alla inser att ingen av dem är ett korrekt flygfoto av Marjura. Om RP:na vill titta på dem när de är ute och vandrar får de rita kopior innan.

(Irrelevant iakttagelse för Ballefajers fråga: kartorna 1987 och 2013 är oense om huruvida en del av Dymramassivet är täckt av inlandsis. Det påverkar hur man tar sig till Järntornet.)

 

[Henke]

Skulle jag ta mig an Konfluxsviten så skulle jag fokusera på spelarnas roller. Kanske låta dem ta Arn Dunkelbrings roll och jaga efter Draken som ödelade deras hembygd i prologen.

Vi lät faktiskt Melobin den vackre bli en RP, även om han i vårt spel mest var en missförstådd yngling som blivit lurad av shaguliterna. Till skillnad från i romanen så har han överlevt strapatserna så här långt och inför sista äventyrsdelen (men där är han nog körd då han är smittad av Remuntras vansinne).
Melobin har i vår kampanj haft ett starkt hat mot shaguliterna vilket jag givetvis skapade drama av där han hittade sin döda mors dagbok och insåg att han egentligen var son till Gobrugda (som förövrigt också ansågs väldigt vacker om jag inte minns fel). När han väl förlikat sig med att fadern iaf var död, så visste dramat inga gränser när han möter Manghalde i Skuggornas Träsk. Det lyckades dock hitta fram till varandra på något sätt, men då jag lät Melobin följa med Manghalde ut i Grå Hallarna istället för Melealina så fick han se Ebharing slita fadern i stycken, vilket förhoppningsvis kommer bli ett bra klimax när Melobin tar rollen som Melealina i "Damgambit" då han med sitt Remuntra-vansinne (förhoppningsvis) väljer att sammansmälta med Kaklunen och då få sin hämnd på Ebharing.

 

[Henke]

... och även dras in mer i upprorskampen.

I vår kampanj dog en RP i den förrädiska drakfällan, vilket gjorde att spelaren återkom med en RP ur frihetsrörelsen. I samband med att han norpade Ebharing från Kung Ottar så fick demonen grepp om honom och maktfullkomligheten gjorde honom till ledare för upproret som samlade rådsherrar från alla delar av ön för ett samlat angrepp. Det kom dock av sig rätt hastigt när Ottar kom vandrande i dimman...

 

[mrund]

Första sittningen mycket lyckad! RP:na tillbringade första dygnet på Marjuras jord med att kuta runt i Arhem, bekanta sig med den lilla staden och prata med folk. Ingen stor dramatik men mycket upptäckarglädje och utveckling av de nya rollpersonerna. Gruppens magiker tog med VARSEBLIVNINGs hjälp reda på att den buttra shaguliten Malika Mangus, som hon heter i min version, inte luktar sådär för att hon skulle vara ett vandrande lik.

 

[mrund]

Angående att konvojens skepp stannar i Arhem i en vecka: som flera påpekat hinner man inte göra så mycket på en vecka. Mina RP kommer att befinna sig på nunataken Biletand när konvojen avgår. Det är deras första expedition från staden. Men de visste när de följde med sin arbetsgivare till Marjura att det var ett halvår där plus två månader på skeppen som gällde.

 

[mrund]

Kvällens sittning började med att sällskapet, ledda av Perrima, kom till isdruidernas lilla kloster uppe på nunataken Biletands norra skuldra. De var trötta och slitna efter ett par dagar på glaciären med obekanta skidor och dragpulkor. Uppe på klostrets lilla utkikstorn satt horndemonen Naltorag och spejade. Den underrättade telepatiskt sin shagulit Garotlan inne i klostret, tog till vingarna, tittade på nykomlingarna, flög ner en sväng längs leden mot Arhem för att kontrollera antalet besökare, kom tillbaka och satte sig på klostrets tak.

Ut från huvudbyggnaden kom strax den mördade men animerade klosterdrängen Stig Grybe och en annan mycket äldre zombie plus två skelett, och strid bröt ut. Efter mindre än en minut var alla ondingarna döda och RP:na oskadda. Det avgörande slaget var när Perrima frös ner horndemonen med magi samtidigt som ett par av jägarna i sällskapet fick in bra träffar med sina pilbågar. Skadan var tillräcklig för att ta död på shaguliten med, som var telepatiskt länkad till odjuret.

Mest slapstick bjöd sällskapets magiker på. Han sprang av och an som en tätting under striden och letade vägar in i huset, och lyckades till sist hamna inklämd mellan shaguliten och demonen i klostrets entrékorridor så att han var tvungen att kasta sig ut i skafferiet.

Därefter utforskade sällskapet klostrets byggnader, hittade shagulitens skelett-dragpulkor nere vid inlandsisens fot mot Biletand, dissekerade intresserat horndemonens kadaver medan de ritade noggranna teckningar, och grävde fram luckan till kryptan.

Nästa gång tänker de samla ihop de nio kringströdda liken i visthusboden, tuta i mammuthornet, laga klostrets trasiga fönsterlucka, tända brasor och städa efter alla morden innan de övernattar. Påföljande dag ger de sig ner i kryptan.

 

[mrund]

Jag har formulerat en fan-teori. Alla de fem äventyrsplatserna är förknippade med varsitt grundämne.

• Svavelträsken
• Järntornet
• Kvicksilvergruvan
• Guld: Cruris gravar
• Koppar: Isdruidernas kloster med värme-element (!) av koppar och åtskilliga bronsattiraljer

 

[Brior]

Jag har formulerat en fan-teori. Alla de fem äventyrsplatserna är förknippade med varsitt grundämne.

• Svavelträsken
• Järntornet
• Kvicksilvergruvan
• Guld: Cruris gravar
• Koppar: Isdruidernas kloster med värme-element (!) av koppar och åtskilliga bronsattiraljer

.
Inte illa! Och Amygdalaviken söder om Arhem är förstås en spagyrisk lösning av Tria Prima, de tre grundelementen i Paracelsus alkemi: salt, svavel och kvicksilver.

 

[mrund]

Under kvällens sittning hann RP:na städa upp i isdruidernas kloster, bekanta sig med några kvurer som var extremt glada över att våra vänner hade fimpat en shagulit och en horndemon, rensa klostrets skattkammare, ta sig tillbaka till Arhem och bråka lite på gatan med en full och jobbig Abrelax. Härnäst lutar de åt att vandra bort till kvicksilvergruvan för att prata med Trodax om draken, teckna av gruvan och kanske ordna kvicksilver åt dvärgarna som inte kommer åt sitt lager.

En liten skevhet i modulens design är att med de flesta av de föreslagna motivationerna för RP:na så finns det ingen anledning att besöka svavelträsket. Verkligen inte bryta sig in där och sabotera. Och omvänt, om RP:na är starkt motiverade att göra det så har de inget otalt med shaguliterna. Jag tror jag nöjer mig med att berätta att de varit där på besök med sin lärda arbetsgiverska och ge dem kartan över stället.

 

[Henke]

Under kvällens sittning hann RP:na städa upp i isdruidernas kloster, bekanta sig med några kvurer som var extremt glada över att våra vänner hade fimpat en shagulit och en horndemon, rensa klostrets skattkammare, ta sig tillbaka till Arhem och bråka lite på gatan med en full och jobbig Abrelax. Härnäst lutar de åt att vandra bort till kvicksilvergruvan för att prata med Trodax om draken, teckna av gruvan och kanske ordna kvicksilver åt dvärgarna som inte kommer åt sitt lager.

En liten skevhet i modulens design är att med de flesta av de föreslagna motivationerna för RP:na så finns det ingen anledning att besöka svavelträsket. Verkligen inte bryta sig in där och sabotera. Och omvänt, om RP:na är starkt motiverade att göra det så har de inget otalt med shaguliterna. Jag tror jag nöjer mig med att berätta att de varit där på besök med sin lärda arbetsgiverska och ge dem kartan över stället.

Jag insåg också att det inte fanns någon naturlig koppling till Svavelträsket, men i vår kampanj lät jag RP´n som tillhörde frihetsrörelsen vara son till Guzier da Ollach som satt fånge i fånglägret. Fritagningsförsöket gick ut på att muta Abrelax, men den lömske resen tog pengarna och tipsade istället trakoriska soldater som låg i bakhåll och grep RP som fick bekanta sig mer med fånglägret än vad de skulle önskat. Abrelax arrangerade gräl bland fångarna för att få anledning att prygla RP:n. När RP:n väl återfick medvetandet blev han vittne till när Malek Mangus köpte zombin (gallsörpa) av Rumperlak. Hämnden på Abrelax kom först långt senare när de båda möttes i Hymbergonds slavgruvor och RP:n stormade in i hans sovgemak och drev sitt svärd genom den yrvakne resen.

 

[Basenanji]

En liten skevhet i modulens design är att med de flesta av de föreslagna motivationerna för RP:na så finns det ingen anledning att besöka svavelträsket.

Va? Jag har varje gång vi spelat Svavelvinter motiverat resan mm med att rp ska sabotera träsken. Motivet kan ju (som anges i boken) vara att man vill störa svaveltraden och trakoriska rikets dominans.

Sedan när rp väl är på plats introduceras de till andra deläventyr: druidtemplet, dvärgarnas besvär med kvicksilvret, kvurerna, Cruri och till slut Järntornet.

Det deläventyr jag tycker har varit svårast att få till är nog Kvicksilvergruvan. Det äri alla fall det tyngsta deläventyret...

 

[mrund]

Alla deläventyren utom Järntornet har en rimlig ingång för en grupp anti-trakoriska svavelsabotörer. Men varför ville dina spelare mucka med shaguliterna?

 

[Henke]

Alla deläventyren utom Järntornet har en rimlig ingång för en grupp anti-trakoriska svavelsabotörer. Men varför ville dina spelare mucka med shaguliterna?

(Frågan var säkert riktad till någon annan, men passar på att svara ändå)

I vår kampanj målade jag upp en falsk fasad och istället för "shagulitsekten" kallade jag dem för "shagulitkyrkan" som fick en något mer positiv klang, vilket spelarna köpte direkt. En av RP var präst inom Tigiwalvan (ljusets gud?) och inriktad på att hjälpa sjuka och lidande vilket gjorde att han snabbt kom i kontakt med shaguliternas sjukstuga och blev svårt bedragen när shaguliterna egentligen skeppade patienterna med enkel biljett till Järntornet (dit kidnappade de även honom en bit in i äventyret). Därtill hade vi RP´n som upprorsman och som hatade shaguliter sedan tidigare. Spelade även ut scenen från romanen där RP deltog i räden mot Villa Solstunden (har jag för mig att den hette, Shaguliternas hemvist i Arhem) och fick se den deformerade gröna Malek Mangus.

 

[Basenanji]

Alla deläventyren utom Järntornet har en rimlig ingång för en grupp anti-trakoriska svavelsabotörer. Men varför ville dina spelare mucka med shaguliterna?

Lite olika, vid ett tillfälle gick de bokstavligt talat in i Malek Mangus och gjorde sig till fiender. Vid två andra tillfällen var det händelserna i druidtemplet och kvurerlägret som fick spelarna att vilja göra upp med Shaguliterna.