Nekromanti [Svavelvinter] Döds ände (en gång till)

[Henke]

Härligt slut!

 

[Skarpskytten]

På något sätt fick ju alla karkatärerna mycket passande slut. Mostermok dog i stride för den sanna saken; Tamita försökte skramla karriärpoäng medan sekten föll sönder och belönades med en bitter och oväntad död; Adiposomon blev på något märklig sätt hjälte och kom undan med livet i behåll och Iaragalnda misslyckades på något sätt med att förråda Digeta Longa och lyckades därmed paradoxalt nog att överleva.

 

[Skarpskytten]

Jag tänkte skriva några sista rader om 1) äventyret och 2) hur jag upplevde det att spelleda Svavelvinter för första gången.

Döds Ände
Äventyret är, tycker jag, smått genialt. Karaktärerna och deras öden och relationer är skrivna på ett sådant sätt att äventyret kan sluta mer eller mindre hur som helst. Alla fyra karaktärer kan sluta som svikare till sekten och alla utom Adiposomon kan också sluta som lojala små shaguliter. Här finns otroligt mycket att jobba med, prövningarna (bomberna) håller hög kvalitet överlag och spelare som är beredda att överge sina karaktärers öden i dramatiska lämpliga stunder kan göra mycket roligt och oförutsägbart i det här äventyret.

Dock tycker jag att bifigurerna är lite för många. Det är ganska många namn för alla att hålla reda på, och eftersom detta är ett one-shot har man inte mycket tid på sig att lära sig alla namnen för varken spelledare eller spelare. Det är också lite trist i att i Akt 1 är tolv av tretton bifigurer shaguliter. Många av shaugliterna är därför ganska lika varandra och man får också ganska lite kött på benen om de olika bifigurerna. Om jag skulle orkat att skriva om det här skulle jag äventyret skulle jag nog skära ned shaguliterna till en sju-åtta stycken och kanske stoppa in någon icke-shagulit till.

Svavelvinter
Det märks nog att jag har spellett ganska mycket "trad" eller mer eller mindre rälsat, för jag tänkte ganska mycket att det var mitt uppdrag att "hålla ordning" på händelsförloppet och styra det åt vissa håll. Jag vet inte om det är fel, men det visade sig vara ganska utsiktslöst eftersom spelarna drog i väg åt alla möjlig håll oavsett mina fint lagda planer och det var ju så klart bara för mig att hänga med på deras olika resor.

Svårast var tempot. När man som spelledare har lagt sina planer och det bara handlar om att hålla spelarna någorlunda uppe på spåret (helst utan att de märker något) och se till att tempot inte blir för lågt har man full kontroll - och också en ganska lung stund. Det här kändes som att köra Formel 1-bil; det var snabbt, det var intensivt, och jag var periodvis (framförallt från scen sju-åtta till början av akt 2) helt "maxad". Det fanns otroligt många bollar att hålla i luften - öden, förbannelser, berättarutmaningar, prövningar, bifigurer och deras mål och relationer, hålla en bra spridning på scenerna, hålla bra tempo på scenerna - och jag hade svårt att komma ihåg framförallt vad de olika bifigurerna hade sagt, samtidigt som jag skulle försöka utmana de spelare som rusade på och få igång de som var lite mer avvaktande. Jag tror att tre-fyra timmars spelpass räcker alldelse utmärkt, för efter det tappar man nog lätt skärpan som spelledare och i Svavelvinter behöver man ha stenkoll på både detaljer och helhet samtidigt om man ska få det rätta flödet. Även om det är spelarna som ska driva handlingen framåt tror jag att en snabbtänkt spelledare som har bra koll på allt i kampanjen kan avsevärt förbättra spelupplevelsen.

Tack för mig och tack för att ni lyssnade.

 

[TomasFriaLigan_UBBT]

Tack själv! Enormt kul att läsa. Dramatiska och oväntade slut på karaktärernas öden, precis som det ska vara.

 

[bladerunner_35]

Tack Skarpskytten för en kul krönika och en kul spelomgång. Det grämer mig fortfarande att jag inte har tid att vara med på din kampanj men jag är övertygad om att vi kommer kasta tärning tillsammans någon mer gång i framtiden.

 

[Deodanders]

Mycket spännande läsning. Potentialen i det samtidigt öppna och fokuserade scenariot har ni ju verkligen tagit tillvara på, med en oväntad och helt er egen speluppelvelse som resultat. Jag ser fram emot att läsa fler så här detaljerade och reflekterande spelrapporter från Döds ände. Extra intressant vore det att höra om scenariot blev startskottet för längre spel, alternativt spelades igen av spelare som spelat det förut. Jag tror det håller för det.

 

[TomasFriaLigan_UBBT]

Håller med. Har hört grupper diskutera att fortsätta kampanjspel med dessa karaktärer, vore kul att höra om nån testat!

(Anders är för övrigt en av scenariots ursprungliga konstruktörer, i fall någon missat det )

 

[Skarpskytten]

Tack Skarpskytten för en kul krönika och en kul spelomgång. Det grämer mig fortfarande att jag inte har tid att vara med på din kampanj men jag är övertygad om att vi kommer kasta tärning tillsammans någon mer gång i framtiden.

Det måste vi ju tro och hoppas. Möjligen kommer jag att köra lite one-shots och kortare saker under våren. Du står på min lista.

 

[Skarpskytten]

... alternativt spelades igen av spelare som spelat det förut. Jag tror det håller för det.

Jag har tänkt samma sak. En av många saker jag tycker om med Svavelvinter är "det finns inga eller få hemligheter" och det öppnar ju upp för omspel av samma äventyr. Man kan bara byta karaktärer.