Nekromanti [Svavelvinter] Det nordnordostliga havets låga

[GnomviD]

Sedan vi avslutade vår Apocalypse World-kampanj i våras har det sköna spelgänget vi då svetsade samman varit utan gemensamt bordsrollspel. Nu har vi emellertid dragit igång en ny kampanj, denna gång i spelet Svavelvinter.

Vår berättelse kommer att handla om ränker, dubbelspel, magi och intriger och utspelar sig Fontra Cilor, Nordhavets låga. En gång huvudstaden för det mäktiga klavykiska riket och Trakoriens mittpunkt, men nu förfallen och söndrad, hängiven åt dekandens och depravering, kortsiktiga nöjen och flyktiga njutningar. Stadens ansamlade rikedom och kunnande äts sakta upp under nattens förströelser, som lämnar deltagarna oförmögna att bygga ny.

I detta förfall reser sig fyra fraktioner, var och en med stadens enande, underkastelse och pånyttfödande för ögonen. Stjärnskådarna ser olycksbringande omen i skyarna och de skriftlärda intygar att de funnit dussintals motsägande profetior som förklarar skeendena. Om någon har funnit den verkliga profetian som ödets trådar nu väver samman vet ingen:

Spoiler

Sprider död där brödet tvinar
musiken tystnar, saktmodets seger
väggarna rämnar i urtidens återkomst.
Ett svin, till hälften man, visar sig.

Bördor skall hopas där berget häves
tuppen lämnar den rätta vägen
med två huvuden och fyra talar den födde.
Enöga vakar vid runans slut.

Den karga jorden skall spricka av torka
den högste stryps i sängen om natten
en syn kommer för fursten i hans drömmar.
Sanslöst och svindlande öppnar sig vägen.

Skogsfolkets dimma gör gryningen blodröd
bordets skiva skall osten stjäla
rött ryker röset, vandraren vaknar.
Örlog vinner den öronlös vandlar.

Av vatten och vädjan byggs världen på nytt
sprickan i sömmen ger himlen sin krydda
gånge den väl den gyttjan väljer.
Bentorra runor bjuda till råds.

[under kampanjens gång kommer vi att hålla reda på hur varje rad uppfylls i detta googledoc.

Jag spelleder, med Korpa, w176 samt oforumiterna L & R som spelare.

Skuggmakterna

Farmor Stallidura, spelad av w176, är frasen "gamla pengars" själva innebörd. Hon spårar sin ätts härkomst till det forna klavykiska riket och ingen är nog djärv att ifrågasätta henne öppet. Med sitt starka fäste i och kring universitetets institutioner ser hennes Vänner av Ordning till att ingen uppvisar oaktning gentemot Farmor, vilket är fruktansvärt svårt att undvika.

Svart Orm, spelad av L, är en karismatisk gestalt som verkar omgiven av någon sorts magi. Var och en som träffar Svart Orm blir hänförd av hen och uppfattar att Svart Orm har det kön, utseende och röst som bäst tjänar Svart Orms syften. Hens maskerade sekt bestående av ömsöm förälskade, ömsöm hatande men oavsett hängivna följeslagare hjälper Svart Orm att bygga upp sin makt i hamnen och stadens andra östliga delar för att hela staden till slut ska känna och älska Svart Orm.

Illusionistan Manessa Veldir, spelad av Korpa, är ledande inom den grupp magiker som lämnat HOXOH med avsikten att omforma Fontra Cilor efter eget tycke och smak. De har starka fästen i slummens kåkstäder där de söker driva ut en Shamashikult för att slutligen befästa sin makt, samtidigt som de söker sig in borgarklassens kvarter.

Fredsmäklaren Tidrastus, spelad av R, är en mittennivåsofficer i kondottiärkompaniet Fredsmäklarna som bygger upp sin beskyddarverksamhet i nordsidans adels- och borgarkvarter, med det yttersta syftet att ordna så att var person i Nordhavets låga rättar sig i det led som utropas.

Rollpersonerna

Kapten Unaido, spelad av w176, är en kondottiär som hemsöks av sin ungdoms synder. Genom att hänge sig Trocuspas bansikan lyckas hon oftast undertrycka de mörka begär som hennes ungdoms experiment i demonologi för evigt lämnat i henne. Dessvärre har illusionistan Manessa Veldir fått reda på hennes hemligheter och utnyttjar henne i sitt bländverksbygge.
Öde: Att leda andra bort från mörkret.
Förbannelse: Att frestas av mörker.

Solblomma, spelad av L, var dotter till en handelsfamilj som, när hon berättade att hon valde dansarens skrå före sina föräldrars, blev såld till Fredsmäklaren Tidrastus för att betala av en skuld. Nu nyttjas hon som spion och avrapporterar vad hon ser på adelns fester. Hon har själv ännu inte förstått att hon strävar efter frihet och har heller inte någonstans att vända sig, då hennes familj hotat henne till livet om hon avslöjar sin verkliga identitet.
Öde: Att bli min egen.
Förbannelse: Rädsla för våld.

Grevinnan Immeia da Vereze, spelad av Korpa, är hejdlöst förälskad i Svart Orm och fullständigt hängiven hans - för hon är övertygad om att det är en man - vilja. Hon har själv gift upp sig i rang och bråkar ständigt med sin av fadern bortklemad dotter Trienza, som hon vill gifta bort väl. Samtidigt har Svart Orm befallit henne att ge honom sin dotter.
Öde: Att följa sitt hjärta till ruinens brant.
Förbannelse: Respekterar bara adel

Felius, spelad av R, föddes under knappa förhållanden till en suput till far och togs av Farmor Stalliduras Vänner av Ordning under en misslyckad kupp. Ödet ville emellertid att Felius skulle skolas till spion och hellre än att hans berättelse fick sitt slut i en gränd blev han formad till Farmos "passopp", med uppdrag att utföra vilket värv hon än åligger honom: intrigerande, ryktesspridning, spioneri och stölder. Denna tillgång till adelns rum göder emellertid Felius' redan ansenliga ego och han är övertygad om att hans öde är att lyfta honom själv och hans syster ur fattigdom.
Öde: Att skapa ett namn åt sin familj.
Förbannelse: Hybris

 

[GnomviD]

För att undvika den fördröjning och det uteblivande av rapporter som vår AW-kampanj drabbades av har jag beslutat mig för att hacka Svavelvinters regler. Hellre än att den spelare som ger en resumé i spelpassets begynnelse får en ödestärning kommer den spelare som skriver en rapport över spelpasset få en. Således väntar vi bara på att en företagsam spelare ska visa sig och rapportera från gårdagens inledande pass.

 

[Henke]

Skall bli intressant att följa!

 

[KostaFriaLigan]

Hellre än att den spelare som ger en resumé i spelpassets begynnelse får en ödestärning kommer den spelare som skriver en rapport över spelpasset få en.

Bra idé - försökte få till nån sorts belöning på liknande sätt när vi spelade gamla Coriolis men ingen nappade på det.

 

[Baldyr]

Mycket inspirerande uppslag!

 

[TomasFriaLigan_UBBT]

Mycket coola karaktärer, och härlig profetia! Ser fram mot att läsa mer.

 

[GnomviD]

Mycket coola karaktärer, och härlig profetia!

Profetiageneratorn är makalös i att skapa doomiga profetior. I det här fallet satte vi oss ner och rullade tärning i fem minuter och fickett resultat som är såhär doomigt:
<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/sOOebk_dKFo"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/sOOebk_dKFo" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Excellent!

 

[Korpa]

Spelrapport pass 1

• Kapten Unaido fick i uppdrag att kidnappa en 12-årig pojke, sonen till en av de mer inflytelserika personerna på Sydsidan
• Solblomma fick i uppdrag att ta reda på vad Farmor Stalliduras vill
• Grevinnan Immeia da Vereze fick i uppdrag att ge sin dotter till Svart Orm
• Felius fick i uppdrag att sprida skit om Tidrastus

 

[TomasFriaLigan_UBBT]

Re: Spelrapport pass 1

Awesome!

 

[GnomviD]

Parallellt med att spelleda den här kampanjen håller jag på att läsa Erik Granströms romaner och för att tvinga mig själv att reflektera skriver jag kring dem. Då läsningen av dem får anses vara en del av samma trakoriska projekt länkar jag dem också här: en recension av romanen Svavelvinter är färdig och texter kring Slaktare små och rollspelet följer, när de är utlästa respektive inspelade.

 

[w176]

Spelpass 2 (Yay! Ödestärning till mig!)

L - Jobbade så Svart Orm mobiliserade och vad Solblomma gjorde är ännu okänt.


Skuggspelet

Illussionisterna (Korpa) försökt ryka framåt både i Flodstaden och Sydsidan men mötte på motstånd och slogs tillbaka i bägge fallen.

Farmor Stallidura (w176) gjorde desto mer framsteg. Den svarta magikern Dauerum dräpte Kastyke överstepräst genom att strypa denna med sin guldkedja på templets altare och uppfyllde därmed en stod i profetian "Den Högste stryps i sin säng om natten". Vänner av ordning mobiliserade genom att rekrytera studenter till sin sak på universitetsområdet.

Fredsmakare Tidrastus (R) rekryterade å andra sidan mer unga människor till Fredsbevarande på andra sidan floden på Norra Marknaden och skuggorna mobiliserade de med? Minns ej säkert?


Rollspersonera

Grevinna Immeia da Vereze (Korpa) - Korpa vad hängig så Immeia hade inte så många scener men de hon hade var desto underbarare. Immeia var träng i ett hörn. Antingen skulle Andisposimon, som dottern fria till antingen acceptera frieriet, eller neka och både var lika stor förolämpning mot familjen. Så Immeia gör det enda vettiga och vänder sig till sina maskbekädda vänner för att hitta en lönnmördare för att röja honom ut vägen.

En villig mördare hittas, men Trienza får veta vad henne mor frågat om. De konfronteras i sovrummet efter mötet med de andra maskbeklädda. Trienze kräver att får veta varför Immia försöker leja en lönnmördare, men Immeia visar åter igen att gammal är äldst och Trienze får veta när Immeia finner lämpligt att berätta för henne. Så det så.

Felius (R) - Vi får se Felius avrapportera till Framor Stallidura och en a v hennes kammardamer. En obehaglig scen med två vänliga damer som sitter och stickar på en solbeklädd bänk. Stallidura verkar nästan, men inte helt nöjd med Felius rapport.

Felius får som order att skaffa informanter i slummen och söker upp Råttan. En opålitlig kompanjon Felius känner i slummen. Den information Råttan får fram är att de människor som lever i de kvarter som faller under illusionisterna kontroll blir som håglösa marionetter. När det dags för betalning går två saker upp för Felius, dels tänker Råttan själv behålla pengarna och inte agera mellanhand, dels att Råttan säljer information åt bägge håll. Feliuus framför artigast att det bäst att Råttan är att lita på så att Illusionisterna inte får ett anonymt brev som berättar att vissa personer säljer information till fienden.

Felius blir orolig för sin lillasyster Herelda som bor med hans far. Illusionen kommer allt närmare deras kvarter så han väljer att konfrontera fadern om att de måste lämna ett hem och inkvarteras tillfälligt på en taverna på Norra Marknaden. Episkt Norenångest.

Kapten Unaido - Kompaniet ska snart välja en ny lugal, befälhavare för kompaniet. Den nuvarande, Lugal Ditrandos, fjäskar för manskapet genom att ordna fest. Plötligt hör kapten Unaido två röster skära mitt genom festens stök och stoj på något märkligt vis. Hon följer rösterna tvärs igenom borgen och finner i ett förråd två rekryter, en av dom demonbesatt och bakbunden, den andra i färd med att försöka kontrollera demonen.

Hon sliter upp dörren, örfilar rekrytern, skickar ut honom med orden att vill han leva är det bäst att han går raka vägen till Överste Shemsanda och erkänna vad som skett. Vågar hon det så hon gå i god för honom inför lugalen.

Han gör så och snart anländer Shemsanda. Shemsanda anar sen tidigare Unaidos bakgrund som demonolog och när översten anländer är hon arg, misstänksam och hög på opiander. De stänger dörren från förrådet och medan Shemsanda berättar att rekryten fängslat för att steglas och ifråga sätter vad Unaido så läcker också hennes hallucinationer. Hallucinationerna gör snabbt situationen värre och Unadio får svära på att hon tänker dräpa demonen, inget annat bara Shemsanda lämnar rummet.

Shemsanda lämnar rummet och Unaido svingar svärdet mot den besatta rekryten men misslyckas dräpa den på egen hand. Unaido får hjälpa till.

Efteråt ber Unaido lugalen visa rekryten nåd. Att endast piska honom, inte stegla honom och lugalen låter sig övertygas.

Sedan söker hon upp rekryten i fängelhålorna. Hon berättar att han ska ges nåd, om han lämnar demonologin bakom sig och endast piskas. Dock ser Unaido att rekryten inte är fullt ärlig när han säger att han kommer göra det. Hon försöker dräpa honom men i sista stund ber han om nåd och ber henne visa honom Bansikans väg. Samma chans hon blev erbjuden. Unadio är rasande, men sänker svärdet och fräser att hon tänker ge honom en chans. En enda chans.

---

Efter spelmötet kom Korpa fram till att Immeia är en skitcool rollsperson, och de gjorde vi med, men att socialt så gjorde hennes samhällspostion och hennes svaghet att hon hade svårt att interagera med de andra rollpersonerna och en ny rollperson nog passar kampanjen bättre.

 

[buslimpan]

Spelpass 3(ja, detta är L)

Korpa presenterade sin nya karaktär, läkaren Neomera. Neomera har ännu inte fått en skuggbefallning.

R jobbade så Fredsmäklaren Tidrastus mobilaserade sina styrkor och vad Felius gjorde är okänt.


Skuggspel

Illusionisterna mobiliserade sig och med hjälp av Tiggargillet så skapade de inflytande i Sydsidan.

Farmor Stallidura mobiliserade sig och ökade sitt inflytande på universitetet och fick total kontroll över området helt och hållet. Raden ”Musiken tystnar, saktmodets seger” ur profetian uppfylldes.

Svart Orm skapade ett större inflytande i Sydsidan genom att klockmakaren fick en syn om att allt skulle bli bättre efter att Dykarna börjat sprida ut rykten om att allt kan bli bättre med Svart Orm. Raden ”En syn kommer för fursten i hans drömmar” ur profetian uppfylldes. Svart Orm försökte även öka sitt inflytande i Hamnen men folk blev rädda istället för lockade av hen så den planen misslyckades.


Rollpersonerna

Den första scenen var mellan Neomera och Unaido. Unaido hade slagit i ryggen och en gammal skada verkade att börja spöka så hon sökte upp hjälp hos Neomera för att se om det var något allvarligt. Efter en viss undersökning och pratande får Unaido en burk salva som skulle hjälpa. När Unaido ber om en större burk till en vän går Neomera till sin Mäster för att höra om det fanns tillräckligt mycket av salvan kvar. Unaido och Mästaren får ögonkontakt och det visar sig vara Tistatrius(glömt namnet, tror att det var något liknande), den man som en gång friat till Unaido men som hon aldrig sa ja eller nej till. När Neomera kommer tillbaka med en större burk ber Unaido att få prata med Tistatrus vilket hon får göra. De två talar tills Unaido blir arg, ber om ursäkt för att hon aldrig svarade och är på väg att gå. Tistatrius tar tag i hennes ansikte för att kyssa henne på pannan men hon stretar emot. Och sen kysser honom. Hon går därifrån innan han hinner säga något. Där slutar scenen.

Den andra scenen var hos danskompaniet där Solblomma jobbar. De hade precis haft en tuff träning vilket hade resulterat i att Solblomma hade fått mycket beröm för sin talang medan hennes närmaste vän bland de andra dansarna och slavvän, Lianca(tror att det var så hon hette), hade fått en fysisk bestraffning. De beslutar sig för att äta och de sitter kvar tills de blir ensamma kvar i matsalen. Lianca säger att hon vet ett sätt att rymma, de kan smita iväg med en av båtarna som utgår från hamnen. Det finns säkert de som kan ta med två dansare, kanske till och med Farmor Stallidura har ett skepp som de kan rymma med. Solblomma lovar att hon skulle prata med Felius då hon känner honom. Här kommer monucken(totalt glömt hans namn) in och börjar prata med Lianca ett tag innan han pratar lite med Solblomma. Med lite awkwardness tar sig Solblomma och Lianca sig därifrån. Där slutar scenen.

Här skulle det komma fler scener, men jag var för trött(och skulle upp tidigt nästa dag) för att fortsätta spela så jag for hem och var ej närvarande vid dessa scener så om någon kan fylla i så vore det bra.

 

[Korpa]

Spelpass 3, del 2

Limpan gick hem och vi som var kvar fortsatte en stund.

Neomera kan jag passa på att berätta om lite kort. Hon är en läkare, ursprungligen från HOXOH, som svor sig till Kafrilerorden efter att hon tvingades sluta arbeta av ekonomiska skäl. Hon arbetar nu i Kafrilerordens sjukstuga i Fontra Cilor och hennes tillfälliga mål blev att förstå och kunna bota influensan som spridit sig bland de fattigare i staden.

Hon tog en promenad till slummen, fick uppleva hur illusionisterna förändrat utseendet på byggnaderna och på människorna och lyckades se igenom det. Hon insåg där och då att sjukdomen som går är en helt vanlig influensa men där symptomen är elva gånger värre på grund av illusionism. Beväpnad med den kunskapen går hon tillbaka till sjukstugan, samråder med mäster Tarim (inte Tistrastius) och lyckas sen bota de som ligger sjuka i influensan genom att se igenom illusionen och hon behöver bara lägga en hand på deras panna för att de värsta symptomen ska försvinna.

Avslutningsvis för Neomera så blev hon tvungen att bege sig till Stalliduras och undersöka Adiposumon. Undersökningen bestod av först massage och sen en snabb kontroll att hans penis var okej. Slöseri med tid, om man frågar henne, men det ger fina pengar till Kafrilerorden då han har en tid inbokad en gång i veckan.

För Unaido handlade resten av scenerna om kondottiärkompaniet. Hon inledde starkt med att prata med Shemsanda och fick Shemsanda att ta ett uppehåll från opiandern. Unaido tycker att Shemsanda ska ställa upp i valet till lugal.

Unaido tränade tillsammans med och fick möjlighet att samtala med "sin" rekryt, demonologen som lovat bot och bättring. Hon började väl här nånstans se honom som en människa och inte bara en demonolog.

Hon muckade gräl med en annan kapten i matsalen, bara för att få stryk och stilla de oroligheter som uppstått efter att demonologen skonades. Det går bra, som i att hon får kaptenen att flyga på henne, men däremot uppskattar inte Unaido att Murtrango, rekryten, vill blanda sig i och börjar mumla något och nästan använda sig av sin magi. Unaido får spö och Unaido spöar upp Murtrango lite.

Unaido pratar med lugal Ditrandos, ledaren för kondottiärkompaniet, och blir upplyst om att om lugalen skulle förlora valet så kommer han dra Unaido med sig.

Reflektioner
När vi spelat färdigt så satt vi och diskuterade hur det funkar. Vi kom fram till, i korthet, att Skuggspelet har gått fortare fram än karaktärernas berättelser och att karaktärerna inte har något med varandras berättelser att göra. Nästa gång ska vi prova med att skippa Skuggspelet och sedan köra stenhårt på att få ihop rollerna.

 

[GnomviD]

Efter det här tredje passet var jag ganska fundersam och kritisk mot hur berättelsen ter sig. Det är allt för spretigt och osammanhängande, och skuggspelets och rollspelets narrativa nivåer är så vitt skilda att det inte funkar särskilt bra.

Viktigast av allt är, som Korpa skriver, att rollpersonerna inte är samspelta. Både Unaido och Felius har fått hyfsat med screen time och fått igång intressanta berättelser, som dessvärre inte berör någon annan rollperson (än).

Därtill har jag börjat inse att Svavelvinter inte är Story Now av den sorten jag ställt in mig på och att jag som spelledare inte riktigt har greppat den tänkta spelstilen. Men det är, som w176 benämnde det, bra frustration, som väcker det kreativa.

Nästa spelpass, som ser ut att bli på lördag, får bli långt, alla spelare ska delta och vi ska spela stenhårt med avsikten att götta samman rollpersonerna och deras berättelser. Det ungefär är vad kampanjen behöver just nu.

 

[TomasFriaLigan_UBBT]

Intressant! Just att knyta samman de olika karaktärernas story arcs är ju utmaningen i karaktärsdrivet spel. Det finns ingen enkel patentlösning, annat än att försöka skapa prövningar som för samman karaktärerna och i allmänhet driva spelet i den riktningen.

Att skuggspel och karaktärsspel "går i otakt", oftast att skuggspelet går "för fort" är ett annat fenomen som kommit upp under speltest. Att helt enkelt skippa skuggspelet i vissa spelmöten är den enkla lösningen.

Rent generellt är ett annat tips att ha en hyfsat tydlig ram eller slutpunkt för kampanjen, så att den inte drar iväg för långt åt helt olika håll. Lite som intro-scenariot (där klockan tickar nedåt mot Arhems undergång), fast i större skala.

Ser fram mot fortsättningen!

 

[GnomviD]

Ja, vi spelade ett pass igår, där vi struntade i skuggspelet och jag enbart satte scener där 3/4 eller samtliga rollpersoner var närvarande. Det funkade fint och vi fick götta ihop rollpersonerna ordentligt. Det lutar nog åt att vi även nästa pass kör utan skuggspel, för att få lägga fokus på danskompaniet och götta ner oss där. Eventuellt får vi knyta närmare band mellan skuggspelsnivån och rollpersonsnivån.

Vad gäller slutpunkt kan det eventuellt dyka upp - det finns ju redan antytt att slutpunkten är att en härskare utropas i staden. Jag tänker hålla mig till profetian och låta den styra. Problemet nu är snarare att vi saknar beröringspunkter mellan de olika berättelserna. Jag _tror_ att vi löser det, men jag ska hålla slutpunkten i tankarna utifall att det behövs.