Sedan vi avslutade vår Apocalypse World-kampanj i våras har det sköna spelgänget vi då svetsade samman varit utan gemensamt bordsrollspel. Nu har vi emellertid dragit igång en ny kampanj, denna gång i spelet Svavelvinter.
Vår berättelse kommer att handla om ränker, dubbelspel, magi och intriger och utspelar sig Fontra Cilor, Nordhavets låga. En gång huvudstaden för det mäktiga klavykiska riket och Trakoriens mittpunkt, men nu förfallen och söndrad, hängiven åt dekandens och depravering, kortsiktiga nöjen och flyktiga njutningar. Stadens ansamlade rikedom och kunnande äts sakta upp under nattens förströelser, som lämnar deltagarna oförmögna att bygga ny.
I detta förfall reser sig fyra fraktioner, var och en med stadens enande, underkastelse och pånyttfödande för ögonen. Stjärnskådarna ser olycksbringande omen i skyarna och de skriftlärda intygar att de funnit dussintals motsägande profetior som förklarar skeendena. Om någon har funnit den verkliga profetian som ödets trådar nu väver samman vet ingen:
Jag spelleder, med Korpa, w176 samt oforumiterna L & R som spelare.
Skuggmakterna
Farmor Stallidura, spelad av w176, är frasen "gamla pengars" själva innebörd. Hon spårar sin ätts härkomst till det forna klavykiska riket och ingen är nog djärv att ifrågasätta henne öppet. Med sitt starka fäste i och kring universitetets institutioner ser hennes Vänner av Ordning till att ingen uppvisar oaktning gentemot Farmor, vilket är fruktansvärt svårt att undvika.
Svart Orm, spelad av L, är en karismatisk gestalt som verkar omgiven av någon sorts magi. Var och en som träffar Svart Orm blir hänförd av hen och uppfattar att Svart Orm har det kön, utseende och röst som bäst tjänar Svart Orms syften. Hens maskerade sekt bestående av ömsöm förälskade, ömsöm hatande men oavsett hängivna följeslagare hjälper Svart Orm att bygga upp sin makt i hamnen och stadens andra östliga delar för att hela staden till slut ska känna och älska Svart Orm.
Illusionistan Manessa Veldir, spelad av Korpa, är ledande inom den grupp magiker som lämnat HOXOH med avsikten att omforma Fontra Cilor efter eget tycke och smak. De har starka fästen i slummens kåkstäder där de söker driva ut en Shamashikult för att slutligen befästa sin makt, samtidigt som de söker sig in borgarklassens kvarter.
Fredsmäklaren Tidrastus, spelad av R, är en mittennivåsofficer i kondottiärkompaniet Fredsmäklarna som bygger upp sin beskyddarverksamhet i nordsidans adels- och borgarkvarter, med det yttersta syftet att ordna så att var person i Nordhavets låga rättar sig i det led som utropas.
Rollpersonerna
Kapten Unaido, spelad av w176, är en kondottiär som hemsöks av sin ungdoms synder. Genom att hänge sig Trocuspas bansikan lyckas hon oftast undertrycka de mörka begär som hennes ungdoms experiment i demonologi för evigt lämnat i henne. Dessvärre har illusionistan Manessa Veldir fått reda på hennes hemligheter och utnyttjar henne i sitt bländverksbygge.
Öde: Att leda andra bort från mörkret.
Förbannelse: Att frestas av mörker.
Solblomma, spelad av L, var dotter till en handelsfamilj som, när hon berättade att hon valde dansarens skrå före sina föräldrars, blev såld till Fredsmäklaren Tidrastus för att betala av en skuld. Nu nyttjas hon som spion och avrapporterar vad hon ser på adelns fester. Hon har själv ännu inte förstått att hon strävar efter frihet och har heller inte någonstans att vända sig, då hennes familj hotat henne till livet om hon avslöjar sin verkliga identitet.
Öde: Att bli min egen.
Förbannelse: Rädsla för våld.
Grevinnan Immeia da Vereze, spelad av Korpa, är hejdlöst förälskad i Svart Orm och fullständigt hängiven hans - för hon är övertygad om att det är en man - vilja. Hon har själv gift upp sig i rang och bråkar ständigt med sin av fadern bortklemad dotter Trienza, som hon vill gifta bort väl. Samtidigt har Svart Orm befallit henne att ge honom sin dotter.
Öde: Att följa sitt hjärta till ruinens brant.
Förbannelse: Respekterar bara adel
Felius, spelad av R, föddes under knappa förhållanden till en suput till far och togs av Farmor Stalliduras Vänner av Ordning under en misslyckad kupp. Ödet ville emellertid att Felius skulle skolas till spion och hellre än att hans berättelse fick sitt slut i en gränd blev han formad till Farmos "passopp", med uppdrag att utföra vilket värv hon än åligger honom: intrigerande, ryktesspridning, spioneri och stölder. Denna tillgång till adelns rum göder emellertid Felius' redan ansenliga ego och han är övertygad om att hans öde är att lyfta honom själv och hans syster ur fattigdom.
Öde: Att skapa ett namn åt sin familj.
Förbannelse: Hybris
Vår berättelse kommer att handla om ränker, dubbelspel, magi och intriger och utspelar sig Fontra Cilor, Nordhavets låga. En gång huvudstaden för det mäktiga klavykiska riket och Trakoriens mittpunkt, men nu förfallen och söndrad, hängiven åt dekandens och depravering, kortsiktiga nöjen och flyktiga njutningar. Stadens ansamlade rikedom och kunnande äts sakta upp under nattens förströelser, som lämnar deltagarna oförmögna att bygga ny.
I detta förfall reser sig fyra fraktioner, var och en med stadens enande, underkastelse och pånyttfödande för ögonen. Stjärnskådarna ser olycksbringande omen i skyarna och de skriftlärda intygar att de funnit dussintals motsägande profetior som förklarar skeendena. Om någon har funnit den verkliga profetian som ödets trådar nu väver samman vet ingen:
Sprider död där brödet tvinar
musiken tystnar, saktmodets seger
väggarna rämnar i urtidens återkomst.
Ett svin, till hälften man, visar sig.
Bördor skall hopas där berget häves
tuppen lämnar den rätta vägen
med två huvuden och fyra talar den födde.
Enöga vakar vid runans slut.
Den karga jorden skall spricka av torka
den högste stryps i sängen om natten
en syn kommer för fursten i hans drömmar.
Sanslöst och svindlande öppnar sig vägen.
Skogsfolkets dimma gör gryningen blodröd
bordets skiva skall osten stjäla
rött ryker röset, vandraren vaknar.
Örlog vinner den öronlös vandlar.
Av vatten och vädjan byggs världen på nytt
sprickan i sömmen ger himlen sin krydda
gånge den väl den gyttjan väljer.
Bentorra runor bjuda till råds.
[under kampanjens gång kommer vi att hålla reda på hur varje rad uppfylls i detta googledoc.
musiken tystnar, saktmodets seger
väggarna rämnar i urtidens återkomst.
Ett svin, till hälften man, visar sig.
Bördor skall hopas där berget häves
tuppen lämnar den rätta vägen
med två huvuden och fyra talar den födde.
Enöga vakar vid runans slut.
Den karga jorden skall spricka av torka
den högste stryps i sängen om natten
en syn kommer för fursten i hans drömmar.
Sanslöst och svindlande öppnar sig vägen.
Skogsfolkets dimma gör gryningen blodröd
bordets skiva skall osten stjäla
rött ryker röset, vandraren vaknar.
Örlog vinner den öronlös vandlar.
Av vatten och vädjan byggs världen på nytt
sprickan i sömmen ger himlen sin krydda
gånge den väl den gyttjan väljer.
Bentorra runor bjuda till råds.
[under kampanjens gång kommer vi att hålla reda på hur varje rad uppfylls i detta googledoc.
Jag spelleder, med Korpa, w176 samt oforumiterna L & R som spelare.
Skuggmakterna
Farmor Stallidura, spelad av w176, är frasen "gamla pengars" själva innebörd. Hon spårar sin ätts härkomst till det forna klavykiska riket och ingen är nog djärv att ifrågasätta henne öppet. Med sitt starka fäste i och kring universitetets institutioner ser hennes Vänner av Ordning till att ingen uppvisar oaktning gentemot Farmor, vilket är fruktansvärt svårt att undvika.
Svart Orm, spelad av L, är en karismatisk gestalt som verkar omgiven av någon sorts magi. Var och en som träffar Svart Orm blir hänförd av hen och uppfattar att Svart Orm har det kön, utseende och röst som bäst tjänar Svart Orms syften. Hens maskerade sekt bestående av ömsöm förälskade, ömsöm hatande men oavsett hängivna följeslagare hjälper Svart Orm att bygga upp sin makt i hamnen och stadens andra östliga delar för att hela staden till slut ska känna och älska Svart Orm.
Illusionistan Manessa Veldir, spelad av Korpa, är ledande inom den grupp magiker som lämnat HOXOH med avsikten att omforma Fontra Cilor efter eget tycke och smak. De har starka fästen i slummens kåkstäder där de söker driva ut en Shamashikult för att slutligen befästa sin makt, samtidigt som de söker sig in borgarklassens kvarter.
Fredsmäklaren Tidrastus, spelad av R, är en mittennivåsofficer i kondottiärkompaniet Fredsmäklarna som bygger upp sin beskyddarverksamhet i nordsidans adels- och borgarkvarter, med det yttersta syftet att ordna så att var person i Nordhavets låga rättar sig i det led som utropas.
Rollpersonerna
Kapten Unaido, spelad av w176, är en kondottiär som hemsöks av sin ungdoms synder. Genom att hänge sig Trocuspas bansikan lyckas hon oftast undertrycka de mörka begär som hennes ungdoms experiment i demonologi för evigt lämnat i henne. Dessvärre har illusionistan Manessa Veldir fått reda på hennes hemligheter och utnyttjar henne i sitt bländverksbygge.
Öde: Att leda andra bort från mörkret.
Förbannelse: Att frestas av mörker.
Solblomma, spelad av L, var dotter till en handelsfamilj som, när hon berättade att hon valde dansarens skrå före sina föräldrars, blev såld till Fredsmäklaren Tidrastus för att betala av en skuld. Nu nyttjas hon som spion och avrapporterar vad hon ser på adelns fester. Hon har själv ännu inte förstått att hon strävar efter frihet och har heller inte någonstans att vända sig, då hennes familj hotat henne till livet om hon avslöjar sin verkliga identitet.
Öde: Att bli min egen.
Förbannelse: Rädsla för våld.
Grevinnan Immeia da Vereze, spelad av Korpa, är hejdlöst förälskad i Svart Orm och fullständigt hängiven hans - för hon är övertygad om att det är en man - vilja. Hon har själv gift upp sig i rang och bråkar ständigt med sin av fadern bortklemad dotter Trienza, som hon vill gifta bort väl. Samtidigt har Svart Orm befallit henne att ge honom sin dotter.
Öde: Att följa sitt hjärta till ruinens brant.
Förbannelse: Respekterar bara adel
Felius, spelad av R, föddes under knappa förhållanden till en suput till far och togs av Farmor Stalliduras Vänner av Ordning under en misslyckad kupp. Ödet ville emellertid att Felius skulle skolas till spion och hellre än att hans berättelse fick sitt slut i en gränd blev han formad till Farmos "passopp", med uppdrag att utföra vilket värv hon än åligger honom: intrigerande, ryktesspridning, spioneri och stölder. Denna tillgång till adelns rum göder emellertid Felius' redan ansenliga ego och han är övertygad om att hans öde är att lyfta honom själv och hans syster ur fattigdom.
Öde: Att skapa ett namn åt sin familj.
Förbannelse: Hybris