Nekromanti Svavelvinter spelledarlöst, funkar bra?

[RasmusL]

Jag har blivit mer och mer intresserad av Svavelvinter samtidigt som jag blivit mindre och mindre sugen på att spela med spelledare. Hur funkar Svavelvinter som spelledarlöst spel? Jag vill minnas att det finns någon sådan regelvariant, någon som testat?

 

[TomasFriaLigan]

Vi har testat internt i Fria Ligan. Varje scen fokuserar på en karaktär i taget, och varje spelare har en "personlig SL" tvärs över bordet. Och så roterar man ett steg medsols runt bordet scen för scen. Det funkade bra och var kul! Utmaningen är att få de olika karaktärernas berättelser att korsas och samverka. Det går, men kan kräva lite samordning.

Vore kul att höra om det är fler som har testat!

 

[RasmusL]

Lite som Polaris i tänket där? De andra spelarna (utöver aktiv spelare och spelledare), hur är de delaktiga i scenen? Varför behöver man spelledaren?

 

[GnomviD]

Mina kamrater som försökte spela utan spelledare fick det inte att gå ihop, men det tror jag har med orutin att göra. Om man tänker Polaris och ger varje spelare en personlig SL kan det nog gå. Spelet ger ju inte särskilt mycket stöd så man får nog som grupp pilla en del och identifiera vilka uppgifter spelledaren har i grund, vilka man kan överlåta åt systemet och vilka som ens personliga SL ska ha hand om. SLP-ansvar, t.ex. kan man ju lösa genom att ge spelare ansvar för olika SLP:er.

 

[RasmusL]

Ok. Ja, vi är ganska vana vid att bara gasa och köra, fördelningen av ansvar brukar ske organiskt på något vänster MEN då kanske vi lika gärna kan spela utan Svavelvinter och hippa på vår egen struktur. Vad är köpargumentet för Svavelvinter om vi vill spela spelledarlöst?

 

[chrull]

Köpargumentet är att du får jävligt mycket snygga böcker och kartor för 498kr: http://frialigan.se/produkt/svavelvinter-startpaket-forbestallning/

 

[TomasFriaLigan]

Lite som Polaris i tänket där? De andra spelarna (utöver aktiv spelare och spelledare), hur är de delaktiga i scenen? Varför behöver man spelledaren?

LIte som Polaris, ja. Bäst funkar det med fyra spelare. Spelaren mitt emot är då ens personliga SL. Spelaren till vänster styr ens skuggmakt - och spelar även SLP:er som på något vis är bundna till skuggmakten. Spelaren till höger är "fri" och kan ta lämplig roll i scenen, efter eget önskemål eller på förfrågan från scenens SL.

Funktionen som "personlig SL" är rätt kul, man får då ansvaret att hitta på kul utmaningar och prövningar för just "sin" rollperson (alltså inte sin egen, utan spelarens mitt emot). Varje scen blir väldigt fokuserad på karaktären som är huvudperson, alla spelare jobbar för att skapa en cool scen för just den karaktären.

I denna modell finns alltså ingen övergripande SL. Det är också svagheten - alla SL planerar efter eget huvud, och det kan vara svårt att hålla ihop det till en enhetlig berättelse. Men stilen passar ganska bra med konfluxromanerna, som ju också följer olika huvudpersoner på helt olika platser och med separata plotlines. Ett tips är att använda en profetia som ramverk för handlingen.

 

[Dimfrost]

Vi har spelat spelledarlöst på tre personer en halvlång kampanj. Det funkade, men inte perfekt: det blev lite ofokuserat när ingen förberedde särskilt mycket och ingen hade något övergripande ansvar. Dessutom gick vi inte in för profetia och skuggspel särskilt mycket, men det är svårt att säga vad som handlade om spelledarlösheten och vad som handlade om vår ovana vid systemet i allmänhet. Det är intressant att möjligheten finns, i alla fall!

 

[Brynolf]

Karaktärsdrivet spel är ju gjort för att kräva väldigt lite förberedelser av en enskild SL, så steget därifrån till att turas om att spelleda känns inte så stort, även om jag inte provat själv. Att alltid ha samma "personliga SL" ger väl en lite mer konsekvent story, men vill man röra till det och få lite variation låter det kul att varva.

Spoiler: kommentarer

När vi spelat Polaris har vi varvat (bara satt oss ner runt bordet och kört efter den placeringen) och det har fungerat bra. Dock är ju, som sagt, interaktionen mellan karaktärerna i Polaris ganska begränsad och det finns ingen egentlig mening att blanda samman historierna vilket ger ganska långsamt spel (delade scener driver i min erfarenhet snabbare mot ett "avslut", troligen har det något samband med scener per protagonist som jag har flummat lite om på gamla forumet).

I Polaris står regelsystemet i vägen för att på ett bra sätt spela med flera karaktärer i samma scen, hur är det i Svavelvinter, är et något i systemet som dikterar att vi bara kan ha en huvudperson per scen?

Har missat denna fråga! Nej, det finns inget regelmässigt hinder för att ha flera karaktärer i samma scen. Tvärtom är det bra att ha det ibland, för att engagera flera spelare samtidigt och driva storyn framåt lite snabbare. Däremot kan ju inte ALLA karaktärer vara i samma scen - nån måste ju vara SL i scenen.

 

[Impetigo]

Jag och de mina spelade ett kapitel i vår knfluxkampanj spelledarlöst. Förutom SL mitt emot och skuggmakt till vänster lät vi spelaren till höger nedteckna scenen, vilket öppnade för ett väldigt aktivt lyssnande och högt fokus. Jag upplevde att den modellen fungerade bättre än den karaktärsdrivna spelledarledda stilen eftersom man växlade mellan fyra ganska markant olika metaroller. Det blir en väldig intensitet när man verkligen är involverad i varannan scen och fortfarande fyller viktiga funktioner i de övriga.