Nekromanti [Svavelvinter] Varför är inte spelet mer populärt?

[Hans E Magnusson]

En tanke vore att göra Svavelvinter och NG-spelet kompatibla. Så att man kan spela mer traditionella kampanjer i Traktoren - och kanske Skuggspel i NG-spelet setting?

NG spel?

 

[Bifur]

Fria ligans satsning på ett rollspel baserade på Nils Gullikssons gamla DoD-bilder, ett streachgoal i konstboks-kickstartern.

 

[Leon]

NG spel?

Nils Gullikssonspel

 

[Arfert]

Detta.

Min upplevelse när jag läste igenom regelboken var "fiktionen är väldigt påträngande här" och "den här fiktionen är full av nya begrepp som jag måste plugga in", följt av "åh nej, det är en av de där pseudo-renässans-världarna, eller hur?"

Jag är inne på något liknade.
Spelet skulle gjorts lite mer "öppet" i känslan.
Man skulle taggat ner på nya begrepp.

...och så skulle jag gjort mer traditionella, DoD-liknande regler. Eller nåt annat enkelt och icke-hippie. Folk föredrar det. Enligt mig.

Däremot är renässansvärldar toppen.

(EG själv sa en gång på skoj till mig att Fantasy! kanske skulle vara bättre för honom för att spela i Trakorien, han gillar enkla regler. )

 

[Henke]

Det mest konstruktiva för att lyfta spelet vore nog en kampanj med vad vi kanske kan kalla prequel-fokus, något som utspelar sig delvis innan böcker, och som kanske lägger den allra mest karaktärsdrivna/samberättande stilen åt något sidan .

Visst skulle man kunna skapa nya äventyr i Trakorien om pre/post-Konflux, men jag tror ändå att folk som köper spelet förväntar sig att man kan spela kampanjen som spelet (och romanerna) trots allt bygger på. Det är liksom själva kärnan.

 

[Bifur]

Visst skulle man kunna skapa nya äventyr i Trakorien om pre/post-Konflux, men jag tror ändå att folk som köper spelet förväntar sig att man kan spela kampanjen som spelet (och romanerna) trots allt bygger på. Det är liksom själva kärnan.

Sant så klart, men jag anar att det inte "säljer" tillräckligt, inte i konkurrens med de redan existerande DoD-versionerna. Men kanske har jag fel.

Däremot håller jag inte med om att reglerna inte skulle vara enkla, inte i grunden. Tärningspölarna och möjligheten att satsa tärningar är ganska rättfram och sedan är det bara att slå bättre än SG/motståndaren. Tycker ockå lösningen med förmågor, specialiseringar och erfarenheter är snygg utan att bli alltför komplex. Däremot kunde man kanske dragit ned på de allra tydligaste "indie/hippie"-aspekterrna i RP-delarna som öde, förbannelse etc. och gjort dem mer som tillägg. Även reglerna för ekonomi och magi kunde behövt lite mer struktur för att bli mer lättanvända.

 

[Bifur]

Men jag är enig om att det är svårt att rollspela personer med så annorlunda världsbild som gängse individ ur romanerna, det känns nog helt enkelt svåråtkomligt för många (inklusive mig själv), och ett mer öppet förhållningssätt till vilken sorts spel som uppmuntras hade varit bra. Man kan fråga sig om inte ett mer generiskt introduktionsäventyr än "Arhems sista dagar" hade kunnat betyda en del?

 

[Zire]

Jag spelade aldrig svavelvinter när det begav sig. Utan köpte första boken i romanserien och läste mig halvvägs. Sedan köpte jag spelet när det kom, eftersom det bar namn efter det berömda svavelvinter, läste igenom regelboken och... fick liksom inte den där sugen att spela det. Jag kan inte säga att det var något specifikt som kändes fel, men jag hittade liksom ingen försälningspitch. Varför skule vi lägga tid på att lära oss ett nytt system och spelvärld? Skuggspelet är väl det unika, men vi är inget fan av den sortens mekanik där spelarna tvingas se spelet ur fågelperspektiv.

Jag köpte Tramenze för att se om det gav någon tändning. Men den var ganska slätstruken och sedan dess har spelet stått i hyllan och samlat damm.

 

[PalMer]

Jag tycker Svavelvinter har bra och roliga regler. Intressant med Skuggspelet och annat. Däremot har jag också problem med att spela i Trakorien då, som nämnts, allt redan känns uppgjort. Vi förlade en kampanj till DoD världens Zorakin och en till Jorpagna. Detta skapade mer frihet så därför håller jag med om attb det borde komma en modul som beskriver staden-O eller annat rike/område.

 

[Fjodor Pollett]

För att upprepa vad som tidigare sagts så är Svavelvinter ett spel jag hade älskat att spela men det kommer aldrig att ske. Känslan är att det krävs att man läst böckerna för att alls kunna begripa vad det handlar om, hur världen fungerar, hur folk tänker och talar. Jag är inte tillräckligt bra spelledare för att kunna förmedla det i spel.

 

[God45]

Medan systemet är bra, kul och jag gillar det så är det mest en version av det redan existerande Fate systemet.

Sedan är settingen fast med en massa Drakar och Demoner bagage som inte är great och bitarna som inte är det känns som mindre spännande Warhammer Fantasy Roleplay.

 

[Leon]

Medan systemet är bra, kul och jag gillar det så är det mest en version av det redan existerande Fate systemet.

Sedan är settingen fast med en massa Drakar och Demoner bagage som inte är great och bitarna som inte är det känns som mindre spännande Warhammer Fantasy Roleplay.

Det är väl snarare AW som det är ett derivat av?

Det gör tillräckligt mycket nytt för att det skall vara värt det.

Sedan är Drakar och Demonerbagaget grymt, objektiv sanning

 

[da_bohz]

Det har inte blivit mer populärt eftersom det inte finns någon vettig förkortning av Svavelvinter som folk utan vidare förstår (nej, SV är inte allmänt accepterat i rollspelskretsar), och det är samtidigt för långt för att skriva ut varje gång man nämner det i text (vilket jag insåg efter att ha skrivit väggen av text nedan).

---
Skämt åsido.

Jag har nog egentligen inte så mycket att säga till om här eftersom jag aldrig ägt, spelat eller läst igenom spelet en enda gång. Det jag har gjort är att få höra lite om det från kompisar och bläddra igenom hårdkopian hos en kompis och i en bokhandel, men jag tänkte här tala om varför det inte blev mer än så.

Jag hade inte hört talats om Granströms böcker förrän en i rollspelsgruppen nämnde att det hade gjorts ett rollspel kring dem. Reaktionen hos mig var mest förvåning över att han trodde jag kände till herr Granström (som säkerligen trots min okunskap gjort ett gediget och fullgott arbete med böckerna om Trakorien). Jag fick höra lite om hur man spelar som både en "normal karaktär" och en "skuggmakt", och att de båda kan påverka varandra på olika sätt, vilket kändes coolt och relativt nyskapande.

Min vän talade om Trakorien och det nya rollspelet med sådan passion och hänförelse att jag kände mig tvungen att kolla upp det. Till att börja med gillade jag flera av regelmekanikerna och det kändes som att spelvärlden kunde vara intressant likaså, men när jag stod i bokhandeln och bläddrade så fick jag en viss känsla av att det ändå inte var för mig. Det handlade just om känslan i spelet. Den passion som min beläste vän försökte förmedla nådde inte fram alls. Jag begrep mig inte på spelvärlden, och kände att det var mycket som jag redan borde vetat innan jag gav mig på rollspelet Svavelvinter. Det var kanske själva syftet med spelet från första början, men jag fick bara en känsla av att spelet var helt och hållet skrivet för de som läst (eller kommit i kontakt med) Granströms böcker.

Mitt stora problem var inte att jag förväntade mig för mycket av rollspelet.

Det var snarare att jag kände ett tvång till att läsa böckerna innan jag gav mig in i spelvärlden. De som hade läst de fyra böckerna hade dessutom tillgodogjort sig över 2000 sidor mer än mig om spelvärlden, vilket känns ganska mycket.

Rollspel som bygger på tidigare verk samlar i min mening en betydligt snävare publik. Rollspelsversionerna av A Song of Ice and Fire och Firefly gjorde inte heller något avtryck att tala om bland folk - trots att de båda är/var väldigt omtyckta och välkända serier. ASOIAF-rpg och Firefly-rpg gör sig säkert väldigt bra på hemmamatcher med spelare som känner till dem väl, men på bortamatcher blir det svårare att få folk att spela. Jag tänker mig att det beror på målgruppsanpassning framför allt. Svavelvinter är skrivet för att passa de som gillar rollspel och som dessutom gillar den femte konfluxen. De som inte känner sig hemma i den femte konfluxen tänker kanske "Varför inte spela något annat av de hundratusentals rollspel som finns därute?". Så tänkte jag i alla fall. Det finns liksom inget i systemet som lockar tillräckligt mycket för att jag ska skaffa det och prova på det själv.

TL,DR: Jag fick känslan av att deras USP var spelvärlden snarare än reglerna, och jag tyckte inte att den specifika spelvärlden lät tillräckligt intressant.

?Jag vill dock tillägga att jag utan svårighet skulle kunna övertalas till att prova på Svavelvinter, om inte annat för att bilda en bättre uppfattning om vad jag missat med romansviten.

 

[Henke]

Om man inte är intresserad av spelvärlden så är nog inkörsporten snävare till spelet (så är det väl med de flesta spel och settings?). Givetvis är det inte alla som gillar Granströms fantasy, och då är ju utgångsläget för att gilla spelet inte särskilt gott.

Jag skulle vilja påstå att reglerna i grunden är ganska lätta, men samtidigt annorlunda och underliga för den som är van vid BRP. När jag speltestade Svavelvinter och läste det första gången så hade även jag svårt för regelmotorn (eftersom jag stammar ut BRP), men eftersom jag snart insåg fördelarna och tjusningen med mekaniken så tog jag den till mig. På samma sätt var det för min spelgrupp som först suckade djupt över att reglerna inte påminde om DoD, men efter några spelmöten så började mer eller mindre samtliga inse hur mycket mer man fick ut av mekaniken än av DoD. Med det säger jag inte att DoD är dåligt, men Svavelvinters regler (öden, förbannelser, öppet magisystem) funkar bättre för spelvärlden.

På samma sätt tror jag just öppet magisystem avskräcker många. Istället för att omfamna den (enligt mig) fantastiska friheten i att "allt är möjligt" så saknar man sin VARSEBLI och FRAMMANA ELEMENTAR. Det kan också vara avskräckande att hitta på öden/förbannelser om man är ovan (och eftersom det är grundpelare i regelmekaniken så är risken att hela spelet faller då).

Jag kan inga om exakta försäljningssiffror för spelet, men av de diskussioner jag haft med Fria Ligan och det jag hört i deras diskussioner i SFZ så är det snarare svårt att hitta bra skribenter till äventyr/kampanjer i Svavelvinter än ekonomiskt ofördelaktig utgivning. Där har vi nog förövrigt en del av problemet. Jag tror alltså inte det är svårt som spelare att ta till sig settingen, eller för spelledare att presentera den i måttliga bitar, men jag tror det är svårt att skriva bra äventyr/kampanjer om man vill vara trogen romanerna. Samtidigt så uppfattar jag Erik Granström som väldigt uppmuntrande när det kommer till att hitta på egna saker med Trakorien.

Tror den som känner sig osäker skall utgå ifrån "klassiskt spel" utan att trycka för hårt på öden/förbannelser, skuggspel och profetior. Gillar man då settingen så kan man alltid bygga på med sådan mekanik senare (fast det står också som tips i reglerna om jag inte minns fel).

 

[God45]

Det är väl snarare AW som det är ett derivat av?

Det gör tillräckligt mycket nytt för att det skall vara värt det.

Sedan är Drakar och Demonerbagaget grymt, objektiv sanning

Det är väll verkligen inte AW. Det är väldigt Fate.

 

[Bifur]

Jag har nog egentligen inte så mycket att säga till om här eftersom jag aldrig ägt, spelat eller läst igenom spelet en enda gång.

Tvärtom, de åsikterna är väl extra intressanta i sammanhanget.

Det känns annars som kontentan är att det unika/särpräglade i böckerna (och som gör att jag gillar dem) också är det som gör obekanta tveksamma. Om det sedan är så att det är svårt att hitta skribenter blir det så klart inte lättare att nå nya spelare.

 

[God45]

Det känns annars som kontentan är att det unika/särpräglade i böckerna (och som gör att jag gillar dem) också är det som gör obekanta tveksamma. Om det sedan är så att det är svårt att hitta skribenter blir det så klart inte lättare att nå nya spelare.

Problemet är att sakerna de antyder i boken och man kan göra med systemet inte fungerar med världen. För vet du vilka kampanjer jag vill ha till Svavelvinter?

-God of War! En dimensionshoppande kampanj där man spelar necromancers och demonologer och motherfuckers som är nästan onaturligt bra på att döda folk. Man använder sin världsförstörande magi för att krossa sig genom dimensionerna för att döda gudarna och eller ta deras plats. Skuggmakterna är universella koncept. För att köra detta behöver du ändra inga regler från grundboken.

-Politiska intriger i en jättestad som täcker en kontinent! Man är smutsiga gatumagiker som kryper genom skuggorna med elden som sin enda riktiga vän, hemliga agenter för tusen år gammla handelsgillen med en rätt att döda, kampsportare och tjuvar som försöker finna sanningen och sprida den till folket. Skuggmakterna är ledarna för olika faktioner i staden. För att köra detta behöver du ändra inga regler från grundboken.

-Romansen om de the kungadömena i stil med Dynasti warriors! Det är hela pitchen! Vad mer behöver du? För att köra detta behöver du ändra inga regler från grundboken.


Så vi har all den här potentiallen för amazing stuff. Men det hålls tillbaks av att världen är kinda crap, konflux sviten är helt crap och att svensk rollspelskultur kopplar det till Drakar och Demoner som är ett aktivt destruktivt inflytande på svenskt rollspelande fortfarande.

 

[Bifur]

Fast... om man inte gillar spelvärlden eller konflux-sviten då är det väl inte mycket kvar värt att försöka ta vara på? De kampanjer du skisserar går väl utmärkt att köra med andra spel med liknande mekanik (om det nu är systemet det hänger på)? Eller göra Svavelvinter-hack? Och då hade väl folk gjort det och spelet varit mer populärt?

Sedan om DoD haft ett positivt eller destruktivt inflytande på svensk rollspelskultur är nog en fråga för en ny tråd. Den hade nog i varje fall varit en BETYDLIGT smalare subkultur och jag är hyfsat säker på att jag själv aldrig hade spelat...

 

[Staffan]

Personligen förstår jag inte varför man inte satsade på en omarbetad nyutgivning av äventyren eftersom det är pga dem som många köpte romanerna och rollspelet överhuvudtaget.

Ren spekulation: det kan inte vara rättighetsmeck som strular? Om jag förstår saken rätt så har rättigheterna till det mesta Äventyrsspel en gång gav ut återgått till respektive upphovsman, pga diverse konkurser. Men rollspelsprodukter är sällan enmansgöra, så det kanske är svårt att reda ut vad i Svavelvinter som är skapat av Erik Granström som frilansare, och vad som är skapat av anställda på Äventyrsspel?

Jag vill minnas att en liknande grej var uppe på DoD-forumet för ett antal år sedan, där någon (Oldtimer?) skrev att han hade funderingar på att lägga ut Tvillingbergen online, men att det var svårt att få tag på alla rättighetshavare för att få tillstånd - och då rörde det sig ändå om ett äventyr på ~20 sidor, snarare än ett flerdelarsepos på runt 600 sidor.

 

[Leon]

Det är väll verkligen inte AW. Det är väldigt Fate.

Du har rätt, förstås - jag blandade ihop med spelmekanik från M0