Svensk rollspelshistoria efter Äventyrsspel - vad hände?

[Big Marco]

Indie-spelen, den strömningen? Vad har hänt där som är viktigt för svenska rollspel? @Genesis kanske kan ge lite pointers?

Jag kan mest ge en anekdotisk PoV. Jag spelade det mesta som kom från den amerikanska indiesvängen typ 2004-2006, tillsammans med främst Gunnar Söderberg ("MrG") och Jonas Ferry. Jag tog med mig idéerna in till utvecklingen av Noir. Så element som att det viktigaste är vad en rollperson vill (snarare än kan), att spelarna fick makt i scener genom att kunna etablera företeelser medelst en metavaluta ("Ödet") och ramverk för sociala interaktioner, driverkrafter och karaktärsdrag sattes främst som motivatorer för personliga, mörka och detsruktiva historier där RPna alltid var dramats huvudpersoner. Det uråldriga "uppdrag av skum snubbe i ett värdshus" förekommer (oftast) inte i ett Noir-berättelse (och om det gör det, så har det ändå mekaniska krokar in till vem RPn är).

Noir var ett experiment för mig i att kombinera indie med tradspelen jag gjort före (Eon, Viking och Neotech). Sammantaget blev det ganska lyckat, även om jag hade gjort massor av ändringar om jag (och min medskapare Petter Nallo) hade gjort spelet idag

 

[Gustav Lorentz]

"One Can Have Her" - ett superbt tajt indie-film-noir-spel.

Går det spelet att få tag på någonstans?

EDIT: Hitta först inte, men här är det: http://www.1km1kt.net/rpg/One_Can_Have_Her.pdf

 

[Genesis]

Det uråldriga "uppdrag av skum snubbe i ett värdshus" förekommer (oftast) inte i ett Noir-berättelse

Det är väl typ den mest stereotypiska noir-scenen som existerar, om man byter ut ”skum snubbe” mot ”mystisk dam”, och ”värdshus” mot ”privatsnoks kontor”? I den populärkulturella moderna noir-pastischen, då.

 

[Big Marco]

Det är väl typ den mest stereotypiska noir-scenen som existerar, om man byter ut ”skum snubbe” mot ”mystisk dam”, och ”värdshus” mot ”privatsnoks kontor”? I den populärkulturella moderna noir-pastischen, då.

På ytan kanske, men oftast i film-noir (som jag antar du menar här?) är huvudpersonen inte Random Joe utan utvald pga av någon koppling eller egenskap, utöver yrket.

Och i rollspelet Noir var det än viktigare att RPn har en koppling till den berättelse där denne ingår, och är sålunda inte heller Random Joe. Man är inte helt lätt utbytbar som oftast är premissen i andra rollspel.

 

[Genesis]

På ytan kanske, men oftast i film-noir (som jag antar du menar här?) är huvudpersonen inte Random Joe utan utvald pga av någon koppling eller egenskap, utöver yrket.

Och i rollspelet Noir var det än viktigare att RPn har en koppling till den berättelse där denne ingår, och är sålunda inte heller Random Joe. Man är inte helt lätt utbytbar som oftast är premissen i andra rollspel.

Jag tycker att det är en utmärkt grej, såklart, att integrera rollpersonen i berättelsen. Tyckte mest att det var lustigt att den här grejen lyftes fram som något som inte är så film noir, när det är den mest parodierade delen av genren.

 

[Dilandau]

hur går det med artikeln @Magnus Seter?

 

[Zimeon]

Det finns en handfull spel på svenska i den traditionen, men ingenting som fått någon reell påverkan på resten av rollspelssverige, såvitt jag vet. Inget som är "viktigt för svenska rollspel". Indiespelen i stort har såklart haft påverkan, men det är mer de amerikanska spelen som påverkade den svenska traditionen, snarare än någon svensk tradition. Så även om det finns en del man kan säga om "min del av hobbyn" så upplever jag lite att det är en separat hobby utan större interaktion med resten, och i princip obetydlig i jämförelse med den.

Jag piper in här, efter att bara ha läst 3 sidor av tråden, mest bara för att det är bätre att nämna än inte nämna alls, även om det är obetydligt; några minnen som stannat kvar när jag köpte lite svenska knas-spel där i slutet av 90-talet.

Svenil, som redan nämnts (och det inspirerade även en idé jag ännu inte slutfört, men som testspelats med mycket nöje)
Rävsvans förlag – minns inte vad rollspelet hette
Trygg-Torkel barbaren – inte ett rollspel, men ett slumpmässigt blädderäventyr
G.I.R.L.S. och några andra enbladssystem som påminner väldigt mycket om de spel som @Genesis beskriver – mest relationella dramer

Återkommer om jag hittar fler i gömmorna.

 

[Magnus Seter]

hur går det med artikeln @Magnus Seter?

Det blir en bok istället.

 

[Zimeon]

Jag funderar på om mängden fritid och så kan spela in? Är det inte t.ex. rätt många amerikaner som antingen har flera jobb för att de annars inte klarar livhanken, eller som helt enkelt jobbar för mycket för att de gått på något slags idé om att man för en bra människa helst ska kontinuerligt avancera och/eller arbeta ihjäl sig?

Det här är en sak som jag har hört på annat håll, angående varför Sverige är så bra på TV-spel. Varför vi är bra på TV-spel finns det många faktorer, men någonstans läste jag att en "bortglömd" sådan skulle vara att vi helt enkelt har haft möjlighet att verkligen engagera oss i (mer eller mindre) ofruktsam verksamhet som att spela spel, så till den grad att vi faktiskt sitter och testar att skapa egna. Rikt land, långa ledigheter, en arbetskultur som inte placerar arbetet i första rummet (och dithörande lagstiftning), och att detta att sjukförsäkring, utbildning et al är skattefinansierat bidrar till att minska ekonomisk stress för många etc, etc. I det ljuset finns det mentalt utrymme att ägna sig åt spel och lek.

 

[krank]

Det här är en sak som jag har hört på annat håll, angående varför Sverige är så bra på TV-spel. Varför vi är bra på TV-spel finns det många faktorer, men någonstans läste jag att en "bortglömd" sådan skulle vara att vi helt enkelt har haft möjlighet att verkligen engagera oss i (mer eller mindre) ofruktsam verksamhet som att spela spel, så till den grad att vi faktiskt sitter och testar att skapa egna. Rikt land, långa ledigheter, en arbetskultur som inte placerar arbetet i första rummet (och dithörande lagstiftning), och att detta att sjukförsäkring, utbildning et al är skattefinansierat bidrar till att minska ekonomisk stress för många etc, etc. I det ljuset finns det mentalt utrymme att ägna sig åt spel och lek.

Woohoo #antiwork

När arbetaren inte anstränger sig till det yttersta, när han överhuvudtaget inte gör mer än som är absolut nödvändigt för att få behålla sin plats, så gör han ingenting annat än tillämpar den princip, som just enligt det nuvarande samhällets försvarare bildar den oumbärliga grundvalen för hela vårt ekonomiska liv, dvs. principen om största möjliga vinst för minsta möjliga arbete.

Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt vore vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.

 

[Genesis]

Jag piper in här, efter att bara ha läst 3 sidor av tråden, mest bara för att det är bätre att nämna än inte nämna alls, även om det är obetydligt; några minnen som stannat kvar när jag köpte lite svenska knas-spel där i slutet av 90-talet.

Svenil, som redan nämnts (och det inspirerade även en idé jag ännu inte slutfört, men som testspelats med mycket nöje)
Rävsvans förlag – minns inte vad rollspelet hette
Trygg-Torkel barbaren – inte ett rollspel, men ett slumpmässigt blädderäventyr
G.I.R.L.S. och några andra enbladssystem som påminner väldigt mycket om de spel som @Genesis beskriver – mest relationella dramer

Återkommer om jag hittar fler i gömmorna.

Ja, det beror ju såklart på vad boken handlar om. Men handlar den om ”det svenska rollspelsundret” och varför svenska rollspel är så populära utomlands så blir ju de svenska indiespelen mest ett sidospår. De har inte haft något inflytande på de svenska tradspelen som är populära utomlands, och de svenska tradspelen har inget inflytande på de svenska indiespelen. Vill man berätta om den svenska rollspelshobbyn efter Äventyrsspel så är det ju en lite annan grej. Då kan man ju ta upp indiespelen, nordic larp, den svenska friformen och jeepformen (som ju fick stort genomslag i amerikanska indiekretsar), Fastaval och Knutpunkt, med mera. Men det är ju ett annat projekt än att berätta om varför The Free League är så poppis i USA.

 

[Zimeon]

Men det är ju ett annat projekt än att berätta om varför The Free League är så poppis i USA.

Ja, som sagt nämnde jag det bara för att det är bättre att nämna det än att inte göra det. Jag är inte tillräckligt kunnig för att veta vad som influerade vad, eller vilka grejer som Spelade Roll, så det var mest "Det här kände jag till, vet inte om det har betydelse men".

(Angående fritid och dess inflytande,såg jag nu när jag tragglat mig igenom hela tråden, att @Dilandau förekom mig ganska ordentligt. Lite otippat att någon skulle ha fastnat på samma anledning, för jag har inte hört den ofta när folk ska förklara Det Svenska Spelundret. Kanske för att det är en så odramatisk och… svårefterhärmerllig orsak.)

 

[Magnus Seter]

... så det var mest "Det här kände jag till, vet inte om det har betydelse men".

För min del är sådan input fantastisk! Då får jag nått att fundera på när jag försöker sammanställa nån slags tidslinje och bestämma vad som ska tas upp.

Det kommer nog att vara på en ganska hög helikopternivå.

 

[Vitulv]

Jag har inte läst hela tråden för den är så omfattande, men jag tycker det kan vara värt att nämna Medusa Games som gjorde gratis tredjepartsäventyr (med den tidens mått mätt rätt påkostade och ambitiösa sådana!) till DoD, t.ex. Eremitens Hemlighet. Nu för tiden är tredjepartsprodukter en stor och narurlig del av hobbyn, men jag upplevde det inte som lika självklart för 20+ år sedan.

 

[clarence redd]

Det blir en bok istället.

Kul! Mer rollspelshistoria åt folket. Det kändes mer och mer som ett omöjligt uppdrag att få ihop alla idéer i den här tråden till en artikel : )

 

[Nero]

En viktig sak som varit viktiga för mig som rollspelare är de inofficiella skaparna. Rollspelsfanzin, äventyr på Scenariobanken, egensnickrade hemsidor, samt forumen. Jätteviktiga i att hjälpa mig spelleda och få en kanal för rollspelsintresset, särskilt när jag saknat aktiv spelgrupp. Utan dessa hade intresset nog tynat bort.

 

[Dilandau]

samt forumen.

Utan wrnu hade nog mitt rollspelsintresse fasats ut c:a 2005.

 

[Badmojo]

Woohoo #antiwork

Också Ernst Wigfors antagligen eventuellt jag bryr mig inte för det är ett för bra citat said:
Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt vore vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.

"Att man själv jobbar mer än någonsin, medan robotarna skriver poesi och målar, var inte riktigt den framtid jag såg framför mig..."

 

[Zimeon]

Innan man vet ordet av kommer inte bara datorerna GÖRA rollspelen, de kommer också att SPELA dem, medan vi slavar på löpande band och i kassan på Ica, och är alldeles för upptagna (väldigt offtopic)

 

[krank]

Innan man vet ordet av kommer inte bara datorerna GÖRA rollspelen, de kommer också att SPELA dem, medan vi slavar på löpande band och i kassan på Ica, och är alldeles för upptagna (väldigt offtopic)

År 2023 känns iofs ett schysst löpande-bandsjobb eller Ica-kassan som rätt lockande. De är ju ändå förhållandevis fasta jobb, facket finns på plats, det finns viss trygghet. Hellre det än typ att vara Foodoraslav eller springvikarie som sover med mobvilen under kudden.

(Ja, sorry, offtopic, jag ska sluta nu.)