Nekromanti [Symbaroum] Önskelista för 2017

[Paal]

Hur får man ihop 7 skadetärningar?

Det mesta någon av mina spelare lyckats få ihop är nog fyra tärningar, men sju går väl, även om det krävs både samarbete och massor av erfarenhet.

Vapen + Lönnstöt + Ledare + Övertag +Järnnäve +Elementaressens + Monsterlärd = 1T10+6T4

 

[CapnZapp]

Tack Paal!

Rangertheman: Paals exempel räcker väl? Annars vet jag jag diskuterat detta tidigare (alltså i tidigare trådar här i subforumet). Men jag ska erkänna att jag inte minns alla detaljer - så när jag nu nämnde några tärningar, se det bara som en höftning.

Egentligen menar jag antagligen åtta tärningar... ;-)

 

[CapnZapp]

Mer seriöst, mot slutet av kampanjen (heter den törnekronan) insåg vi att vår svartalfstjyv och stabbeti-stabber hade en god chans döda valfritt monster. Och sedan gjorde han det.

I en enda runda. Vår SL hade ansträngt sig från tårna med att bryta reglerna för hans uppbiffade jättelindorm med mångdubbla kroppspoäng och förmågor, och svartalfen shishkebabade honom i ett schvung.

Om man nu gör shishkebab av ormkött.

 

[Rangertheman]

Paals exempel räcker Visst går det att disha ut galen skada med tillräckligt mycket XP i rätt förmågor, men å andra sidan hade det kunnat räcka med en kompis till jättelindormen som flankerade svartalfen, så hade ställningen kanske varit 1-1.

Ett annat alternativ är att SL inte gödslar med XP utan håller sig strikt till att bara belöna de scener som sätter RP på verkliga prov. I den kampanj där jag är spelare, har hela Kopparkronan och halva Väktarens vrede inbringat totalt 30-40 XP, förutsatt att RP deltagit i alla utmanande scener. Det förhindrar inte att RP blir OP, men det dröjer ett bra tag. Mycket kan hinna hända under den tiden.

Men jag medger att det går att knäcka regelsystemet med tillräckligt utstuderad min-maxning. Fast tycker spelgruppen det är kul med bulldozer-RP, så ser jag det inte som ett problem. Vi andra, som inte tycker det är kul, håller våra karaktärer mer balanserade och med en sansad min-maxning, på sin höjd.

Jag ser rollspelssystem lite som datorprogram: När man tror att man uppfunnit det idiotsäkra systemet, så skapar evolutionen bättre idioter Därför tycker jag att Järnringen gör rätt i att inte eftersträva balans.

 

[Paal]

Paals exempel räcker Visst går det att disha ut galen skada med tillräckligt mycket XP i rätt förmågor, men å andra sidan hade det kunnat räcka med en kompis till jättelindormen som flankerade svartalfen, så hade ställningen kanske varit 1-1.

Ett annat alternativ är att SL inte gödslar med XP utan håller sig strikt till att bara belöna de scener som sätter RP på verkliga prov. I den kampanj där jag är spelare, har hela Kopparkronan och halva Väktarens vrede inbringat totalt 30-40 XP, förutsatt att RP deltagit i alla utmanande scener. Det förhindrar inte att RP blir OP, men det dröjer ett bra tag. Mycket kan hinna hända under den tiden.

Men jag medger att det går att knäcka regelsystemet med tillräckligt utstuderad min-maxning. Fast tycker spelgruppen det är kul med bulldozer-RP, så ser jag det inte som ett problem. Vi andra, som inte tycker det är kul, håller våra karaktärer mer balanserade och med en sansad min-maxning, på sin höjd.

Jag ser rollspelssystem lite som datorprogram: När man tror att man uppfunnit det idiotsäkra systemet, så skapar evolutionen bättre idioter Därför tycker jag att Järnringen gör rätt i att inte eftersträva balans.

Jag tycker ni bägge har rätt. Zapp har rätt i att det finns en övre gräns för vad som är kul när det gäller Skada vs Tålighet. Ranger har rätt i att det finns flera sätt att balansera eller motverka den effekten. Sen har jag förstått på Zpps tidigare poster att han antagligen har haft för hög utdelning av XP än vad som är nyttigt för systemet, problemet har alltså blivit kritiskt fortare. Jag är mer inne på Rangers tempo av XP-utdelning (och även pengatillgång) även om jag nog varit lite frikostigare.

Men jag är orolig för problemet kvarstår, vi har precis börjat känna av det (svartalfslönnmördaren rullar ofta 1T6+3T4+1 plus eventuell giftverkan) och det innebär att vissa strider inte blir särskilt underhållande, det är fortfarande på en hanterbar nivå, men vi är bara i slutet av VV, alltså första delen av sju i äventyrsserien så problemet lär ju eskalera. Därför skissar jag seriöst på några husregler för att hantera bonustärningarna till skadan nu.

Sorry om det blev lite OT. Vi kanske borde skapa en ny tråd eller hitta den gamla där vi diskuterade detta senast.

 

[CapnZapp]

Därför tycker jag att Järnringen gör rätt i att inte eftersträva balans.

Jag eftersträvar inte balans.

Jag säger att kraftfullheten skenar på ett sätt jag inte ser den göra i andra jämförbara spel, och att jag behöver se detta åtgärdas innan jag kan tänka mig spela spelet igen.

Det handlar inte om extremfall som sju tärningar. Det handlar om att spelet delar ut hela extratärningar, att skademängden inte bara ökar med plus ett här och plus två där, utan mångdubblas. Det handlar om att jag upplever hur hela spelet kantrar, och alldeles för snabbt.

Lösningen kan inte vara att närmast helt sluta dela ut erfarenhet - det är roligt att bli något lite bättre om inte efter varje spelning så var tredje typ. En Symb version 2.0 måste låta dig kunna skaffa nya talanger och nivåer i en rimlig takt utan att din förmåga och kapacitet fyrdubblas.

Allt medan din förvarsförmåga inte gör det. Det blir rocket tag. D&D-lik offensiv med CoC-likt försvar. Spelet funkar helt enkelt inte som ett kampanjspel - det finns inte tillräckligt många steg mellan "nykläckt" och "world eater".

 

[CapnZapp]

Därför skissar jag seriöst på några husregler för att hantera bonustärningarna till skadan nu.

Sorry om det blev lite OT. Vi kanske borde skapa en ny tråd eller hitta den gamla där vi diskuterade detta senast

Specifika åtgärder bör definitivt brytas ut. Här pratar vi ju fortfarande övergripande, på "vad vill du se i framtida Symbaroum - varför då - är det verkligen ett problem" nivån.

Du minns det säkert Paal, men andra kanske är obekanta med det - mitt grovhuggna förslag var att efter första bonustärningen ger ytterligare bonustärningar bara +1 vardera. Går säkert hitta tråden att länka till, så vi inte återupprepar vad som sades däri.

 

[Paal]

Specifika åtgärder bör definitivt brytas ut. Här pratar vi ju fortfarande övergripande, på "vad vill du se i framtida Symbaroum - varför då - är det verkligen ett problem" nivån.

Du minns det säkert Paal, men andra kanske är obekanta med det - mitt grovhuggna förslag var att efter första bonustärningen ger ytterligare bonustärningar bara +1 vardera. Går säkert hitta tråden att länka till, så vi inte återupprepar vad som sades däri.

Hittade till och med två gamla trådar.

https://www.rollspel.nu/threads/734...Exempel 3: 1T10+6T4 blir istället 1T10+1T12+1

 

[Bifur]

Vi har nu testat följande några spelmöten:
Skade/ rustningstärningar (inklusive höjningar för förmågor) för alla, extratärningar ger istället fasta värden - T4 > +1, T6 > +2 etc.

Bra med detta: mycket mer spännande strider, verkligen nära spelets initiala känsla (som försvann snabbt).
Dåligt: längre strider, inte för vi rullar tärningar för SLP (det fixar oftast spelaren i tillsammans med sin egen rustning/skada) men för att utfallen inte blir lika avgörande, det blir helt enkelt aningens fler slagväxlingar.

 

[Rangertheman]

Den pågående Kickstartern satte upp några fler saker på min önskelista:

* Symbaroum-tärningar, gärna en uppsättning med Ambria-tema och en med Davokar-tema.
* Passande tärningspåse
* Kort för alla förmågor och mystiska krafter

 

[Samuel]

Jag säger att kraftfullheten skenar på ett sätt jag inte ser den göra i andra jämförbara spel, och att jag behöver se detta åtgärdas innan jag kan tänka mig spela spelet igen.

Detta låter faktiskt oroväckande. Jag har spenderat dom senaste veckorna med att lusläsa grund och spelarboken inför att sjösätta en grupp äventyrare in i Symbaroums värld för första gången. Symbaroum har verkligen många punkter som gör mig helt såld, men en utav dom är den känslan av tyngd och utsatthet som jag förstått ska finnas. Jag önskar att hålla mina spelare på kanten av sina stolar under spelpassen och låta dom veta att god planering och alternativa ruter ofta är en nödvändighet för den som önskar att hålla sig vid livet.

Vi har nu testat följande några spelmöten:
Skade/ rustningstärningar (inklusive höjningar för förmågor) för alla, extratärningar ger istället fasta värden - T4 > +1, T6 > +2 etc.

Bra med detta: mycket mer spännande strider, verkligen nära spelets initiala känsla (som försvann snabbt).
Dåligt: längre strider, inte för vi rullar tärningar för SLP (det fixar oftast spelaren i tillsammans med sin egen rustning/skada) men för att utfallen inte blir lika avgörande, det blir helt enkelt aningens fler slagväxlingar.

Jag är väldigt intresserad av hur denna husregeln tar sig i längden. Uppmuntrar dig att fortsätta dela dina reflektioner kring detta!

En annan tanke jag har är att man skulle kunna dela upp Erfarenhetspoängen som intjänas inom olika bruksområden. Erfarenhet som det är möjligt att köpa akademisk/problemlösningsorienterade förmågor för och erfarenhet som det möjliggör inköp av stridsrelaterade förmågor. Tror detta nämns bland dom alternativa reglerna i grundboken.
Eller hade det kanske gått att öka kostnaden för dom starkare stridsförmågorna medans man bibehåller kostnaden av problemlösningsförmågor?

 

[Paal]

Detta låter faktiskt oroväckande. Jag har spenderat dom senaste veckorna med att lusläsa grund och spelarboken inför att sjösätta en grupp äventyrare in i Symbaroums värld för första gången. Symbaroum har verkligen många punkter som gör mig helt såld, men en utav dom är den känslan av tyngd och utsatthet som jag förstått ska finnas. Jag önskar att hålla mina spelare på kanten av sina stolar under spelpassen och låta dom veta att god planering och alternativa ruter ofta är en nödvändighet för den som önskar att hålla sig vid livet.



Jag är väldigt intresserad av hur denna husregeln tar sig i längden. Uppmuntrar dig att fortsätta dela dina reflektioner kring detta!

En annan tanke jag har är att man skulle kunna dela upp Erfarenhetspoängen som intjänas inom olika bruksområden. Erfarenhet som det är möjligt att köpa akademisk/problemlösningsorienterade förmågor för och erfarenhet som det möjliggör inköp av stridsrelaterade förmågor. Tror detta nämns bland dom alternativa reglerna i grundboken.
Eller hade det kanske gått att öka kostnaden för dom starkare stridsförmågorna medans man bibehåller kostnaden av problemlösningsförmågor?

Jag hade inte oroat mig ännu. Vi har 30+ spelmöten och börjar först nu se antydan till problemet (det beror ju såklart på vilken takt av ERF man delar ut också).

80% av alla förmågor är ju mer eller mindre stridsinriktade och det är kombinationerna av dem som är kraftfulla så jag hade inte gett mig in på att begränsa ERF till vissa områden eller höjt kostnader. Istället är jag inne på en liknande allmän nerfning av extratärningar som Bifur och Zapp, dock inte lika kraftig.

Det är egentligen bara antalet extratärningar i skada som blir ett problem, såvitt jag ser det. Och att ha ett par tärningar i bonus är inga problem, tvärt om, det gör spelet just lagom dödligt och snabbt, det är när man börjar komma upp 3-5 eller fler extratärningar som det blir lite knasigt. Men som sagt, det är en bit dit.

 

[Bifur]

Angående antal tärningar:
Spelargruppens tank delar i det gamla systemet ut 1T10+1T6+1 (bärsärk mästare), samt har 1T6+1T4 i skydd (lätt rustning, rustmästare novis), detta i kombination med bra anfalls- (järnnäve novis) och försvarsvärden (sköldkamp novis) gör att han för det mesta träffar sina fiender och undviker anfall mot sig själv. Detta tycker jag utan mod. har förvandlat det mesta medelstarka motstånd till kanonmat (exempelvis rovklanen i Väktarens vrede). Så jättemånga extratärningar behövs inte för att rubba balansen.

Angående erf:
Äventyren är otydliga och som ovan SL är det svårt att hitta rätt nivå. Jag gav alla RP 80 erf från start eftersom jag tolkade Väktarens vrede som att RP:na i starten av det borde ligga på ca 100 totalt och delade sedan ut ca 15 sammanlagt för Det förlovade landet och Vilddjurets märke. Detta visade ju sig vara fel, i Häxhammaren framgår tydligt att riktmärket till detta äventyr var 100 totalt, mina RP ligger nu på ca 125 efter ovanstående +Döda drömmars grav. I varje fall i VV var det tydligt att RP:na var för bra för äventyret. Exempelvis kunde de välja att ligga på mästare redan innan spelstart vilket nog inte var bra för balansen.

(Sedan hjälper det inte i just vårt fall att gruppen är obalanserad med två mystiker, en tjuv och bara en krigare. Risken är överhängande att om jag slänger in motstånd som är lagom för krigaren kommer övriga RP vara chanslösa. Detsamma om antalet fiender ökas på, då lär de kringränna de stackars icke-stridisarna och göra slut på dem. Oaktat val är risken överhängande att krigaren till sist är ensam kvar och då går åt han också.)

En tänkbar lösning (om man inte är intresserad av tärningsförändringar): att göra motståndet bättre generellt sett, d.v.s. i praktiken bättre på att försvara, då blir effekten av många tärningar i skada inte lika stark. Järnringen motstånd har en tendens att göra mycket i skada, vara ganska bra på att anfalla men ha uselt försvar. Ändrar man det kan mer konsekvent kanske inga andra förändringar behövs.

 

[Rangertheman]

Håller med om att riktvärdena för Väktarens vrede och Häxhammaren är alldeles för höga. Min mest erfarna rollperson gick in i VV med 4 (!) extra XP och det känns faktiskt ganska lagom. Han är långt ifrån odödlig men heller ingen slagpåse.

 

[Magnus Seter]

Vad vill ni helst se från Järnringen under det här året?

Hej alla!

Som ni ser har jag citerat trådstartens första mening. Läs gärna den igen, och försök hålla er till ämnet. Det är ju ett rätt enkelt ämne att förhålla sig till.

Eller för att travestera Star Wars - A New Hope:

Stay on topic! Stay on topic!

MVH

/Magnus

 

[ProjectRomero]

Skulle vilja se en spelledar bok med fördjupning inom relgioner (även de gamla gudarna), stamfolken och hur de olika stammarna fungerar. Län inom ambria och hur de förhåller sig till varandra och hur de styrs. Nya äventyrslandskap som man kan använda sig utav för att skapa egna äventyr och kampanjer. Fler fraktioner och mer koll på de som presenterats tex kurian skulle vara kul att veta mer om. Fler monsterdrag att använda sig utav när man skapar egna monster. Gärna lite gamla sagor från båda folken.

Del tre i törnekronan så klart. Har hållt min spelgrupp i startgropparna till häxhammaren tills del tre ges ut så vi kan få ett bättre flöde i vårat spel.

Men annars mer äventyr gärna på lite olika platser så man får mer världsbeskrivningar.

Kort på krafter som spelarna kan ha framför sig. Perfekt så man slipper sitta och skicka boken fram och tillbaka.

 

[Platon]

En grej jag verkligen skulle önska mig:

Att i varje kommande del i Törnetronen borde det finnas MINST ett uppslag som behandlar följande:

- vilka plothoks är det bra att redan nu lägga ut inför KOMMANDE del.

- Vilka karaktärer ämnar vi återanvända i KOMMANDE delar, så att dödandet av dessa kan avrådas ifrån

- hur och var kommer nästa del att börja, så att SL redan nu kan börja väva en idé om vart han geografiskt ska börja lotsa spelarna när modulen börjar ta slut.


Detta skulle förmodligen hjälpa enormt, och järnringen verkar/borde ha tänkt så långt så att detta är praktiskt möjligt.

 

[Rangertheman]

Mina mest aktuella önskningar är:

* Förhandsbeställningskampanj för del 3 i Törnetronen.
* En Kickstarter för SL-boken med stretchgoals som förmågekort, tärningar och en tärningspåse som är unik för just denna kampanjen.

Jag tror att Glömda gudars klagan kommer som PDF snart, så den behöver jag inte önska mig.